Idag planerar vi en tur till Pezenas. Vi ska strosa i vintagebutiker och äta lunch. Kanske köpa med oss ett dussin ostron hem till kvällens middag. Man får passa på, det är just här de bästa ostronen odlas och de är riktigt prisvärda.
Vi har lagat den mesta maten hemma och varit helt för oss själva under resan. Haft en liten lista med “to do” för huset vilket påminner mig om att jag ska gå ut i trädgården och dra upp ogräs nu medan min man är i badrummet och kittar fönstren så det inte ska dra in kyla nu när graderna dalar.
Ja. Det är alltid så mycket jag vill göra när jag är här och sedan blir jag besviken över att tiden inte räcker till. Jag vill både vila, träna, jobba, läsa, umgås, vandra, göra mysiga utflykter, äta gott och fixa med huset. Både sova ut och gå upp tidigt för att fånga dagen. Hahaha, ekvationen går inte ihop. Som vanligt alltså.
Men gardinerna kom upp. Ett noll till mig.
Mitt huvud är så fullt av jobb just nu så det är faktiskt riktigt svårt att komma ner i varv.
Jag känner mig också kluven i kommunikationen genom mina digitala kanaler. Det blir mellanmjölk och jag tippar på tå. Rädd att skriva fel. Jag vet att det inte bara är jag som tycker det är extra utmanande att jobba offentligt när världen är orolig och det blir fullt av aggressivitet bland människor i kommentarsfält på sociala medier och i dm. Det är inte synd om mig såklart – jag är oerhört priviligerad och det är mitt jobb att inspirera online.
Jag är precis lika berörd och orolig som alla andra och känner stort förakt mot all form av våld – jag vill både beklaga och fördöma det som händer givetvis. Men varje gång man öppnar den dörren så störtar en flod av människor in med desinfomation, populism samt missvisande propaganda och jag vill inte bidra till det i mina kanaler. Jag vill vara en frizon och erbjuda inspiration. Jag kan inte heller moderera och ta ansvar för ett kommentarsfält när jag själv inte har tillräcklig kunskap i sakfrågan.
Betyder det att man strutsar verkligheten och inte bryr sig om att människor lider? Kan det räcka att man skänker till Rädda Barnen privat utan att behöva lägga upp det på sociala medier och plocka lätta poänger, tummen upp och gilla -markeringar?
Får man fortsätta i sin vardag och med sitt liv om man kan det? Jag vet inte heller. Många har synpunkter.
Jag hade ett samtal med min vän för ett tag sedan och det handlade en sjukdom i min familj. En sjukdom som dränker oss alla långsamt och som fått oss krypa av rädsla på knäna under många år. Jag sa att 80% av tiden så känner jag att det är min plikt att fortsätta göra det absolut bästa av mitt liv. För mina barns skull. För min egen skull. Njuta, skratta, älska och allt som får människan att må bra. Att det gynnar ingen någonsin om jag är bitter, arg och ledsen. Men 20% av tiden så känner jag stor skam just för att jag gör det. Att jag försöker må bra. Att jag solidariskt borde välja mörkret och gå ner mer i smärtan.
Det är svårt. Jag tycker det är svårt. Jag gör fel hur jag än vänder på myntet.
Jag har inga svar på något alls egentligen. Världen är ur led. Här är ytterligare en bild i mitt sovrum – på en gardin jag hängt upp.
Och här står jag och fånar mig i en hatt jag tyckte var fin. Ja, det blir nog en dag av skam trots allt.
Hur mår ni?
Jag uppskattar att du inte väljer sida slentrianmässigt i en konflikt som är tusenårig och inte enkel att förstå utifrån. Allt är inte enkelt indelat i gott och ont, rätt och fel. Tack. Besöker inte dina kanaler för att få koll på världsläget, det hittar jag på andra platser. Hos dig finns kloka tankar om livet och vackra bilder och platser. Tack även för det.
Tack Kristin, låt oss slippa läsa om världens pågående elände. Låt oss vila i dina vackra bilder och små redogörelser över era dagar i er by. Jag när ofta en längtan till Frankrike och har varit där många gånger i mitt liv. Den delen som du visar och berättar om känns så fin. Långt från det pulserande Nice, som jag också trivs i. När någon nära anhörig är sjuk är det lätt att känna skuld för att man själv lever på sitt liv och mår bra. Det känar ingenting till att du mår dåligt. Du har många omkring dig att må bra för🙌🏻
❤️
Ingen, inte ens din sjuka anhöriga, vill att du ska må dåligt eller välja ett mindre bra liv åt dig och de dina. Det hjälper absolut ingen, framförallt inte den som är sjuk. Dessa känslor finns ju ändå med en, även i goda stunder. Så att aktivt försöka göra det bästa för att du ska märkta med livet, är väl det enda rätta. Sluta med dåligt samvete. Och går inte det, så får du leva med det också. Dåligt samvete skall inte alltid göras något åt, det tror jag är en stor del av medberoende t ex. Det hör väl till när man är en empatisk människa.
Tack för din kloka reflektion och avtryck.
Jag vill tacka dig för att du låter dina sociala kanaler vara en frizon från allt hemskt som händer runtom i vår värld. Vi behöver luckor i all rapportering och se ljusglimtar av annat också. Det betyder inte att man inte bryr sig eller påverkas av allt som händer.
Tack!
Tack så mycket själv.
Jag känner igen mig så mycket i det du säger. Generellt känner jag att de flesta är oroliga just nu, och har kort stubin.
Jag känner också igen mig i skuldfrågan – jag har en man som är svårt sjuk och bor på hem sedan snart 5 år. Han vill helst bo hemma, men det skulle innebära för mycket för mig och barna. Jag har en deal att han kommer hem och bor hos oss varannan helg, och då har vi hjälp av hemtjänst. Varannan helg besöker vi honom lördag eller söndag. Och så FaceTimar vi morgon och eftermiddag. Det är det jag kan ge. Som jag säger till honom, jag är jättelessen att du är så sjuk och önskar inte annat än att du var frisk. Men nu är det som det är. Och jag är inte sjuk. Och ingen har någon glädje av att också mitt liv blir 100% sjukdom. Det förstår han och han är ok med det. Men förstås har jag dåligt samvete när jag roar mig och njuter av livet. När jag lägger upp bilder på sociala medier från resor och middagar och ser glad ut. Då funderar jag alltid över vad ‘folk’ ska tänka. ‘Jaha, hon roar sig minsann och mannen bor på hem och är jättesjuk. Hon verkar inte bry sig så mycket om det’.
Det är jättesvårt med balans. Att finna den och att behålla den. Men man behöver ha mer glädje än sorg i sitt liv för att överleva, tänker jag.
Tack för att du delar dina tankar och känslor i detta – känner så igen mig. Stor kram till dig.
En dag i taget,
Hejsan! Jag följer dig inte på andra sociala medier förutom din blogg så jag vet inte vad du publicerat/inte publicerat på Instagram t.ex. Min personliga åsikt är att det glädjer mig att du nämner världsläget här på din blogg. Det ger mitt läsande mervärde att konkret få se att du bryr dig, för jag känner ju inte dig som privatperson utan min bild formas enkom av dina texter och bilder. Min bild av dig är att du inte ryggar tillbaka för tunga ämnen och dina texter om våld i närrelationer har för mig varit väldigt viktiga att ta del av och ger också en förståelse för varför det är viktigt att också omge sig av skönhet och ljus bland mörker. Därför (min personliga åsikt) tycker jag att det vore en fantastisk möjlighet att kunna bidra till en mer empatisk och hoppfull värld genom att mellan alla vackra bilder och vardagsbeskrivningar lägga upp länkar till insamlingar, eller information om t.ex. demonstrationer. Du har kanske gjort detta och det är väldigt bra- det handlar inte så mycket om att ha en åsikt utan mer om att utöva empati som bidrar med något konkret -som inspirerar både dina läsare och andra influencers att bidra till en tryggare värld.
Hej, Tack för din feedback.
Jag håller till viss del med – jag skulle kunna lägga länkar till insamlingar. Men att dela information om demonstrationer gör mig till en aktiv medaktör i den oerhört infekterade dialogen som just nu pågår och eftersom jag inte har tillräcklig kunskap i sakfrågan så kan jag inte göra det.
Jag har mycket erfarenhet kring våld i nära relationer, missbruk och psykisk ohälsa, dessa ämnen behärskar jag och kan prata om, dela mina erfarenheter och kunskap. Jag har ingen erfarenhet och väldigt begränsade kunskaper kring krig – här kan jag endast dela mina sympatier och uppmana mina följare att skänka till Rädda Barnen eller annan organisation som stöttar barn i krig.
Jag tycker det är viktigt att reflektera och kunna känna tacksamhet över det man har, bl a genom att se det i ett större perspektiv.
Men livet ska också levas, vardag som fest, man kan bara försöka vara en så bra medmänniska man kan. Tycker att det kan få räcka långt!
Ja, jag håller med. Men det kan vara svårt att ha goda energier när det pågår så mycket orättvisa och hemskheter för andra – men att vara tacksam över vad vi har och göra det bästa vi kan av våra liv är klokt tycker jag.
Jag tycker att du gör helt rätt. Människan kan inte alltid ta in det mörka och onda. Vi lever i en orolig tid med krig på flera platser och människor som lider. Vi gör vad vi kan och orkar och jag försöker att inte dömma någon. Din blogg och sociala medier är en frizon och en välbehövlig sådan. Jag förstår att även du påverkas och har massa tankar och känslor kring allt som händer. Men vi behöver också vila, att finnas här och nu. Skapa vackra miljöer och vara kreativa för att orka. Det gör ingen till en känslokall människa eller elak och dekadent.
Jag njuter av dina vackra bilder och jag skapar mycket kreativt själv för att koppla av och orka. Vi är människor vi har en viss mängd energi och vi måste ta hand om oss.
Så fortsätt som du gör och gå inte ner i det mörka och känn ingen skam för att du tar hand om dig själv och hittar glädjeämnen i livet
❤️
Tack för din reflektion och avtryck . kram och fin helg till dig
Olycka, sjukdom och orättvisor drabbar oss alla ibland. Mer. Eller mindre.
Jag tycker att vi har alltför mycket elände i vår värld, men jag uppskattar och gläds åt allt jag har. Åt den grå vardagen, min familj osv. Jag vägrar känna skam för att jag inte känner mig olycklig. Här och nu. Även om det finns olyckliga människor runt mig. Om vi utgår från att alla ska känna dåligt samvete eller skam för den lycka vi har, då kan vi ju lägga oss ner och ge upp bums. För livet består av glädje och sorg. Och jag vet att det kommer sorgliga och oroliga tider i mitt liv och de kommer kännas jäkliga, men däremellan tänker jag glädjas och leva livet.
Så tack för att du delar med dig av glädje. Och inspiration. Alla som följt dig länge vet att du har dina sorger att kämpa med. Men jag hoppas att du kan glädjas åt det som glädjer dig. Det är du verkligen värd!
Lyssnade på en podd där de pratade om att skam är den värsta känslan vi människor kan ha. den äter upp och förgör. Vi alla borde göra vårt bästa för att inte leva med det men samtidigt aktivt göra vad vi kan för att hjälpa dem som har det svårt – efter vår egen förmåga och kunskaper givetvis. Kram
För mig är din blogg en sorts vila från allt hemskt som skett senaste tiden. Vi kan alla bidra med det vi kan till det vi tror på. Det polariserade klimatet förtär alla tror jag. Har själv haft svårt att hålla fingrarna i styr när jag vill skrika ut min vrede. Men har tänkt om. Allt har sin plats. Din plats är harmonisk och därför återkommer jag. Också befriande att du inte känner att du ”måste” ha en åsikt om allt, känn ingen skam för det och för att du njuter av livet ibland 🙏🏻 Min mans forspaddlarguru från Nepal säger ofta, be happy now that’s what life is for. Han tycker vi svenskar är för allvarliga 😅
tack för din kloka och fina reflektion. kram och fin helg till dig
Log åt din slutkläm ( tog det ironiskt) hur vi kämpar att må bra när andra mår skit.. hur bra får man må då?
hahaha, ja, det är inte lätt alltså…