För ett par månader sedan så hade jag en frågestund i storys på Instagram där jag frågade vilka fördomar följare hade om mig. Det var både intressant, överraskande och givande. Mycket för att jag själv började fundera över vilka signaler jag sänder ut och hur jag uppfattas samt att det gav mig också möjlighet att ärligt svara på saker som andra kanske hade en skev uppfattning om. Blev förvånad över att så många funderade över min ekonomi till exempel – hade ingen aning om att människor hade så mycket fördomar om detta kring mig.
Nu tänkte jag testa samma grej här på bloggen. Lämna plats för era fördomar och så ska jag svara så ärligt jag bara kan på dem.
Först börjar jag med en fördom om er.
Jag tror att det finns en mängd gulliga människor som kikar in här varje dag som vill mig väl och tycker det är skoj att hänga med i min vardag – typ 99% faktiskt. Men så finns det ett fåtal som stör ihjäl sig men ändå kikar in för att uppdatera sig om vad jag pysslar med för att sedan håna mig på avstånd och skicka skärmdumpar med kräkemojis till sina vänner som som känner likadant . Hahaha…
Eller hur? Sant eller falskt?
Nu är det er tur.
Feminist, olycklig, narcissist, av bilden och att du har en blogg om dig själv att döma. (Första besöket)
Jag har ju följt dig sen du började och jag hade en fördom tills i somras när jag fick träffa dig på KLCO. Jag har alltid trott att du haft ett tyngre sinne. Att du är en ganska allvarlig person som bär på mkt, och självklart har jag förstått att du är empatisk och mjuk men jag har liksom upplevt det som att du är väldigt allvarsam i botten. Sen träffade jag dig i butiken och vi pratade ju ganska länge, och du skrattade och bubblade och var så otroligt full av…liv. Vi pratade om lite tunga grejer oxå men ändå. Så jävla glad på nåt vis och du log nästan hela tiden. Och jag vet att jag gick därifrån helt full av energi och tänkte skriva : Kristin, du måste le mer på dina bilder, du gnistrar ju hela du ! !! Sen kom jag på att jag inte alls känner dig eg även om en tror det efter så många års läsande, och att så skriver en bara till en nära vän, plus du måste ju fan ingenting. Så jag lät bli. Men det var roligt att du var så glad. Och. Du ler ganska mkt nu för tiden!
men åh – vad intressant att höra. Såg någon annan som skerv det också att jag var allvarsam och det är typ tvärtom mot vad jag är – jag är väldigt sprallig och full av energi, nästan alltid glad osv bland människor. Men jag har ju då och då ett tungt sinne och det är kanske det som kommer fram i bloggen mer…
Ska tänka på det mer. Tror min glada sida kommer fram mer i story på Instagram och i podden. 🙂 Tack för feedback – det var så fint att träffa dig i butiken. kram
Min fördom baserat på vad jag läser i bloggen är att du är en allvarlig och ganska orolig och nedstämd person. I perioder är du lugn och mer jordad, men sällan den här glada, spralliga personen som skojar och skämtar. Kanske baserat jag det en hel del på dina bilder också, som ju ofta är dämpade, mörka, murriga, lite dystra. Du är också målmedveten och arbetar hårt, och du sörjer ganska mycket att barnen blir större och att inte känna dig lika behövd och uppskattad av dem längre.
Jag tycker du är en skön kontrast till allt annat i bloggvärlden och både läser och handlar av dig då och då. <3
Tack för detta.
En del stämmer ganska dåligt faktiskt – mina nära och kära kan vittna om att jag är full av bubbel, skratt och energi men har också nära till det mörka och har inget problem med att öppna dörren till det. Men jag väljer alltid ljuset, skrattet och glädjen även fast det är tungt ibland. Kanske att jag upplevs som mer allvarsam pga mina bilder – du har rätt där.
jag tycker det är skönt att barnen är stora och att vi har en annan sorts relation nu – det enda jag sörjer är att jag inte uppskattade den “jobbiga” småbarnstiden mer när den var i min famn.
men yes – jag är målmedveten och jobbar hårt för det jag tror på.
Min fördom är att det kliar en smula i dig när det är för oestetiskt runt dig. Du har, och skapar, så vackert runt dig att jag blir lite avis, på ett bra sätt. Inser ju att jag också skulle kunna ha det så fint runt mig om jag anstränger mig en aning. Ska nog börja idag. TACK!
Stämmer väldigt bra 🙂 Jag är den som plockar bort fula kuddar och filtar och lägger dem i en garderob om jag ska bo på hotell ..hahahaha…
Jeg fant deg gjennom @underbaraclara og fikk umiddelbart respekt for ditt liv. Du skiver ærlig og direkte, ingen omveier – det liker jeg. Bildene fra Sør Frankrike er helt spesielle, jeg blir med og drømmer meg bort. Titter innom her daglig og sier bare tusen takk for dine tekster om livet.
Tusen tack – glad att du är här 🙂
Jag tror du är oerhört driven, att du lägger ned jättemycket tid och energi på din ”firma” (kanske för mycket) att du ibland ”låssas” vara ointresserad/obrydd av sånt som är trendigt just nu, eller sånt som är dyra design klassiker från Svenskt Tenn eller Artilleriet (typ) men ändå köper det. Alltså inte riktigt ”lever som du lär”. Jag tror du är en feminist på riktigt, i positiv bemärkelse. Jag tror du har ett mycket stort hjärta, att du är lojal och hjälpsam (kanske för mycket där också för din egen skull) Jag tror du är stark och stadig, analytisk och jävlar anamma. Jag tror du vågar säga sanningar och jag tror också att om man sårar dej så är det kört.
Men det här är är bara fördomar, saker som vi TROR om dej. Det är ju inte sanningen. Sanningen som vi vet, utan att känna dej, är ju att du är en enorm kreatör, en inspiratör som är generös och delar med sej av sin inspiration. Sen är du också Varbergs största ambassadör, och det är inte lite det! Love ya’!
Hahaha, sant på allt ju! Spännande!
Stort hjärta, lojal och hjälpsam får du fråga foljk omkring mig dock men ja, ibland har jag hjölpt till mer än vad som egentligen funkar för mig för jag har svårt med “lagom”. Absolut det där med Svenskt Tenn och Artilleriet – hahaha…. “Totalt obrydd”, hehehe, men köper ändå den fina ljusstaken som “alla” har ….ghaaaa…
Tusen tack för pepp och fina komplimanger.
Bara sanningar alltihop😘
Jag tillhör de 99% som följt dig otroligt länge och som inspireras av dig både som person, mamma och medmänniska. Du verkar klok helt enkelt! Säkert på grund av att livet satt dig på prov och på grund av ditt driv och engagemang.
Jag förstår faktiskt inte varför någon vuxen människa känner att de måste uttrycka illvilja och skriva elaka åsikter om andra. Jag är lärare och lär mina elever att har man inget bra att säga så håller man det för sig skälv. Vi pratar om gröna tankar (det man tänker och kan säga) och röda tankar (det man tänker men inte säger). Om barn kan lära sig så borde vuxna klara det!
Fortsätt vara grym tycker jag!
Åh – så fint att höra! Tack så mycket.
Nu bad ju jag om fördomar så jag var absolut beredd på att folk skulle tycka till negativt – det var lite det som var grejen 🙂 men annars håller jag med dig – taskiga saker kan man hålla för sig själv.
Sättet du skrivit på ibland har fått mig att tro att du dömmer andra hårt och att du också anser dig själv lite förmer/vet bättre.
Men det finns också en mjukhet i främst fotot som är tilltalande.
Även om du är öppen tror jag du kan ha svårt för att låta andra komma nära.
Jag tror att du kan uppträda vasst/hetsigt mot andra utan att du märker det själv.
Jag tror du egentligen tycker väldigt mycket om er hund. Och att du kommer känna en stor förlust när han är borta även om du nu känner dig ofri.
Detta är ingen kritik, bara lösa tankar baserat på text. Men vill också säga att vi alla har en dualism inom oss, och det som är ett hinder ibland är en styrka i annat
Så spännande att mina texter signalerar detta – hade faktiskt ingen aning om att de kunde upplevas så. Det skrivna ordet är ju alltid speciellt – man ser inte blicken eller hör tonfallet och då kan orden ibland hamna fel hos människor – också beroende på vart mottagen är i livet just i stunden den läser också tänker jag.
Det stämmer att jag är väldigt öppen men har stor integritet – det är få som kommer riktigt nära.
Jag kan vara väldigt bestämd och kanske upplevs vass – absolut. Hetsig vill jag inte påstå iofs.
jag vet inte om jag alltid tycker det är så negativt – jag uppskattar när folk pratar klarspråk och inte går bakom ryggen eller lindar in saker.
Och ja, jag tycker egentligen verkligen om hunden 🙂 Hoppas jag inte fått någon att tro motsatsen hahahah…
Tack för ditt avtryck.
Min fördom om dig är att du aldrig skäller eller är arg på dina barn, att du bara pratar mjukt och pedagogiskt med dem och har evighetslånga, djupa samtal runt bordet. Jag är avis! 😊
Var tvungen att messa min man och fråga vad han tyckte och han skrev
“Aldrig hört dig skälla eller vara arg på barnen”
Så det stämmer väl antar jag. vet inte om vi alltid har evighetslånga samtal runt bordet dock… Men jag tar tacksamt emot och vårdar varje tillfälle de sitter kvar.
Har orimligt stort tålamod när det kommer till barnen och brinner inte av i ilska, men det tror jag beror på att jag har levt runt så mycket runt konflikt och höga röster i mitt liv så det är något jag verkligen mår dåligt av. En annan parameter är att vi har barn med NPF och där är det bara ett lågaffektivt bemötande som funkar, visa ett lugn och ha ett samtal kring det som inte funkar är alltid det absolut bästa tycker jag.
Vi har också ett barn som har en kronisk sjukdom – all vår energi och kraft går till att stötta och hantera denna sjukdom så det finns liksom inget annat att vara arg eller bråka om – allt annat är trivialt om man säger så.
Vad fint att det inte var en fördom utan förankring i verklighet. Jag förstår att ditt sätt kan kopplas till svåra omständigheter och utmaningar, vilket jag såklart beklagar, men samtidigt tycker jag att det är eftersträvansvärt och inspirerande att som förälder ta sig tid, möta barnen med lugn och att lyssna på dem. Att bry sig och att vara en förebild för sina barn. Du inspirerar mig där! Men visst kan min bägare rinna över ibland…en får fortsätta träna tålamodet, helt enkelt. 🙂
Tycker mycket om Ett mjukare Varberg, ett väldigt fint initiativ för våra unga här i stan. Det är så uppskattat ska du veta!
Wow jag blir imponerad att du aldrig skällt eller varit arg på barnen, särskilt med tanke på NPF!!! Vår nioåring ska utredas (brett) för NPF i år. Misstankarna har vacklat lite mellan autism och adhd men han är extremt impulsiv och har oerhört svårt med det sociala, som jag tror delvis beror på just impulsiviteten och svårt att reglera känslor. Han kan inte låta bli att kasta en sko på någon han blir arg på, eller putta sin bror jättehårt när brorsan tar sista brödskivan, eller ta struptag på en klasskompis som gett honom en knuff. Detta leder såklart till ständiga konflikter och dålig självkänsla. Vi har inte förstått förrän senaste året att det kan röra sig om NPF… och GUD vad jag har varit arg och skällt genom åren 🙁 🙁 🙁 särskilt när han varit våldsam mot sin bror. Jag kommer ha dåligt samvete över detta så länge jag lever, vi föräldrar borde ha fattat och ställt om vårt sätt att vara mot barnen för såååå länge sedan. Du /ni måste förstått tidigt att det rörde sig om NPF? Eller så hade era barn kanske inte de här symtomen, jag vet ju att det kan slå åt hela olika håll.
hej,. Du har rätt – det verkar ju smått otroligt om jag gått genom livet som förälder utan ha blivit arg på mina barn och höjt rösten någon gång. Minns bara inte just nu i vilka situationer det har hänt.
Nu är våra barn äldre men ser jag tillbaka till då vår äldsta var liten och hade ett väldigt utåtagerande och gränslöst beteende så testade vi verkligen allt – vi var bestämda och arga, satte gränser, höll på med poängsystem, bad om hjälp, gick kurser och slet vårt hår i ren utmattning då vi inte kunde få kontroll över situationen. Det var fruktansvärt. Vi har verkligen haft stora utmaningar med vår NPF här hemma. En del barn har det jobbiga kaoset inåt och en del barn visar det utåt – det är olika. Det viktigaste man kan tänka på är att det finns inget barn som vill bete sig illa och ställa till det för sig själv och andra – det är en konsekvens av otrygghet, dåligt mående och en omgivning som inte förstår barnets behov tänker jag.
Vi kände oss som världens sämsta föräldrar. Det var inte förrän vi fick verktyget “lågeaffektivt bemötande” som vi kunde känna att vi i alla fall hade kontroll och trygghet i vart vi stod som föräldrar – och det gjorde barnen mer trygga också även om mycket av utmaningarna socialt kvarstod såklart. Läs Bo Hejlskovs bok “barn som bråkar”
Just att vara arg och skälla har dock aldrig varit min “go to” i varken föräldraskap eller relationer eftersom jag levt med våld i flera år – där fick jag lära mig den hårda skolan att aldrig gå in i konflikt med någon som tappat kontrollen över sig själv och är upprörd. Det är bara att rida med i vågen och inte elda på ilskan – det blir bara värre.
Med barnen då det hänt så lämnar jag dem aldrig ensamma utan är med – kanske sätter mig ner – frågar vad jag kan hjälpa till med och försöker distrahera. När allt lugnat sig kan man snacka om vad som hände och hur alla kan bete sig för att en liknande situation inte ska upprepa sig. Är det andra barn närvarande kan man försöka be de andra att lämna så man blir ensam med barnet – åka en tur i bilen, snacka om annat och försöka vara lugn.
Det här är bara erfarenheter som hjälpt oss och det behöver nödvändigtvis inte fungera hemma hos er – allt är ju individuellt.
Vi har varit noga med att undvika miljöer och sammanhang där barnen blir överstimulerade och mår dåligt, berättat för lärare om utmaningarna, bett om hjälp och försökt att alltid pumpa med positivt beröm i alla delar som funkar – både i det sociala och andra saker de fixar bra.
Det är så lätt att bara stirra sig blind på det som inte funkar i en familj med NPF. Det slutar med att alla bara känner sig dåliga och så kan det negativa växa sig ännu större eftersom man ger det så mycket energi och vattnar på det hela tiden…
Stor kram från mig och lycka till med utredningen – hoppas ni får bra hjälp.
Glömde kolla om du hade svarat – såg nu. Tack tack tack för ditt svar. Betydde mycket för mig ❤️ ett av mina nyårslöften igår är att använda lågaffektivt bemötande så mycket jag bara kan, men inte hata mig själv när jag brister. Hoppas det funkar. 🙂
Min fördom är att jag tror att du är hyperaktiv. Det behöver hända saker hela tiden, och gör det inte det så förändrar du på andra sätt, tex fixar om ditt hem, lär dig något nytt, köper något. Du ser hela tiden framåt, till nästa projekt, till nästa mål. Du vill mer av livet än att bara luta dig tillbaka och vara nöjd med hur allt är just nu. Du kanske också har mycket igång samtidigt, så det blir svår att avsluta något, då du hellre vill ge dig i kast med nästa grej.
En annan fördom är att jag tror att det hände något mellan dig och Miranda, kanske att ni blev oense på något sätt.
Pengar är en känslig fråga som jag tror att många har en uppfattning om, och med handen på hjärtat kan jag också ibland känna mig avundsjuk på de som har det bättre ställt. Gör vi inte alla det då och då, utan att erkänna det, då avundsjuka anses vara fult. Det kan ju förstås bli fult om man börjar bli hatisk, men min avundsjuka blir mer av ett drömmande slag, som att jag också önskar de där fina kläderna, eller det där jobbet, eller att få åka på den där lyxiga drömsemestern tex. Å andra sidan så är jag otroligt glad över att det går bra för dig och andra. Jag vet att du jobbar järnet, och jag skulle aldrig klara av att prestera så som du gör. Jag gläds åt dina framgångar, och dessutom skapar du arbetstillfällen åt andra. Det är fantastiskt!
Jag har läst din blogg i massor med år, och kikar in här så gott som dagligen. Och om inte så brukar jag försöka läsa ikapp dina inlägg. Det är den härliga blandningen av allt tillsammans med dina vackra bilder som gör att jag är en trogen läsare. Mest avundsjuk är jag nog på ditt fotograferande. Jag vill också kunna! Men jag övar och övar, och en vacker dag kanske jag också blir lika duktig. I vilket fall som helst, så är det en rolig process på vägen.
Mycket stämmer – jag är hyperaktiv i perioder och ser alltid framåt til nästa mål och projekt. Jag behöver det för att inte bli uttråkad. Ibland genomför jag inte alltid men oftast. 🙂
Miranda och jag gick skilda vägar årskiftet 19/20 – både proffesionellt och privat. Vi utvecklades åt olika håll så som människor gör i livet ibland – allt har sin tid. Jag önskar henne allt gott.
Pengar verkar vara en känslig fråga för många – jag önskar att det inte var så och att vi kunde prata mer öppet om detta. Då tror jag konsekvensen hade blivit att framförallt kvinnor vågar ta betalt mer för sina tjänster och sitt verk med konsekvensen hållbar ekonomi i företaget. Synd att det är sådant stigma och kring ekonomi – här har vi mycket att lära av varandra.
Tack för pepp och komplimanger – kul att du läser 🙂
Hei
Syntes det du gjør er kjempe fint og bra! Og ble litt sjokkert over at noen har meninger om din personlige økonomi. Det er strengt tatt en personlig ting.
Ut fra det jeg leser på blogg og SoMe så har jeg egentlig ikke så mange fordommer. Men jeg får inntrykk av at du er en person jeg kunne tenkt meg som venninne! Du virker så reflektert, morsom og inkluderende!
Tack för ditt avtryck Jorun. 🙂
Det e första gången jag är här för jag sökte sa till google, säg något interessqnt om den 22a februari och så skrolla jag ner och hittade denna länk. Ingen aning om vem du är men kör hårt och jag tror inte det nödvändigtvis finns så många hatare utan det är bara ens egna uppfattning när man ser det någon gång. Det finns inga haters bara folk med dåliga dagar.
vad spännande!! Sökte du på intressant 22 februari och så kom det här upp – kul! Tack för pepp Mackan.
Tror du har helt rätt😊 jag tillhör den först nämnda gruppen.
❤️
Fint att höra – tack!
Min fördom är att du är vass, på ett negativt sätt, alltså att du snabbt svarar emot utan att tänka efter innan. Alltså lite hetsig, eller vad jag ska säga.
För övrigt älskar jag ditt företag och din blogg. Din ekonomi är jag inte det minsta intresserad av utan känner enbart glädje över att det går bra för dig och att ditt företag växer.
Det stämmer – när jag inte är i balans så kan jag ibland döma ut och visa mitt ogillande på både ett vasst och tydligt sätt utan att ge det en chans. Men jag är ofta bra på att värdera om ifall jag har fel och eventuellt be om ursäkt om någon tagit illa upp.
Som tur är så är jag inte i obalans så ofta 🙂
Hej
Jag tillhör de där 99 procenten som tänker att du vill väl genom att dela både trender men också svårigheter i livet som du är transparent och öppen med.
För mig bidrar du genom sociala medier till inspiration med ett lokalt perspektiv vilket är viktigt på många sätt. Jag läser med glädje dina inlägg och får inspiration men väljer utifrån mina behov vad jag själv gillar.
Så keep on going💪
Fint att höra – stor kram och tack
Nu har det ju inte hunnit bli så många kommentarer med fördomar när jag skriver detta – men reagerade på att det redan verkar finnas mycket av något slags negativ inställning/inlindad kritik mot förändring, att ha pengar och att överhuvudtaget vara intresserad av trender? Precis som du skrev i inlägget också, att mycket handlade om dina ekonomiska förutsättningar. Ser detta i fler sammanhang, och Elsa Billgren brukar prata om det då och då, att hon känner av andras motvilja inför ett föränderligt sinne. Intressant tycker jag! Vad beror detta på? Är folk avundsjuka? Har icke-kreativa personer svårt att se hur mycket glädje och inspiration det finns i att förändra, måla om, byta stil, utvecklas och byta stig som yrkesmänniska? Har vi bestämt oss att nu är förändring i sig dåligt, fult och farligt ”p g a klimatförändringar, hållbarhet osv” istället för att som tidigare säga rakt ut att ”kvinnor ska hålla sig på sin plats, inte ta för mycket plats, ge sig ut på äventyr”?
Intressant reflektion – tack för det. Jag håller med dig här i mycket. Det kommer då och då kommentarer om hur jag förändrat mig och jag tror det har att göra med trygghet för läsaren som varit med länge – kanske att man har varit en symbol för något som läsaren uppskattat och när man går in på en annan stig, förändras eller utvecklas så känns det inte lika tryggt längre för en del läsare. Att det blir som om man tappat bort sin “kompis” som man kände igen sig i kanske?
En del inspireras och vill haka på men en del upplever det som negativt.
Detta kan man dra paralleller till i sitt egna liv och de relationer man har här också – när min man skulle göra en Iron Man och började träna som en galning och ställde om hela sitt liv så upplevde jag honom väldigt förändrad – då blev jag otrygg och förvirrad.
Så det kan ofta bli negativt när man byter bana och skapar förändring för de man har runt sig – men just på sociala medier så har mycket nog att göra med klimatförändringarna och behovet att av uppfostra och rätta varandra här tror jag.
Men jag har också varit med om jättemycket pepp och hejarop då jag bytt bana. Jag gjorde en stor förändring i mitt liv i början av 2020 då jag startade mitt eget varumärke, jag ändrade både stil och utseende i kläder, hår och hem och blev bara mött av massa kärlek och pepp.
Tack för din kommentar.
Jag tänker mycket på sådant här. I just bloggvärlden är det kanske för att man har följt en person länge och att man känner sig “hemma” där. Tryggt och igenkännande. Jag upplever att flera personer jag följt för att de inspirerat mig med kläder, inredning och så vidare har blivit mer ouppnåeliga förebilder liksom. När design och dyra produkter bytts ut mot tidigare “loppis och budget” så handlar det inte (för mig alltså) om att jag är avundsjuk utan mer att det inte går att inspireras på samma sätt längre. För det är ouppnåeliga trender och tips.
Många bloggar har förändrats så de senare åren och blivit mer skyltfönster än “åh, jag vill också ha det så där, jag ska måla om på studs” liksom.
Gah, svårt att förklara men det jag vill säga är att det absolut från min sida inte är avundsjuka, för jag är extremt tillfreds med det jag har och inte har. Utan mer en förklaring till hur jag tycker förändringen ändrat mitt sätt att just influeras liksom. Från att ha känt en samhörighet till mer ett magasin med vackra saker och bilder.
Sedan är det viktigt att säga att detta gäller i allmänhet och just här hos Krickelins får man SÅ mycket materia mellan just de inläggen. Viktiga, trovärdiga och fina reportage och inlägg om andra saker som gör att i alla fall jag ständigt återkommer oavsett!
Så heja dig Kristin! Du behövs!
tack för din reflektion Ann!
Håller med dig Ann. Känner igen mig mycket i det i bloggvärlden idag då jag också varit trogen de stora bloggarna sen tidernas begynnelse. Och det märks skillnad. Började fundera på om jag känner avundsjuka, och det tror jag inte. Känner inte att jag önskar samma resor/märkes grejer eller vad det nu kan tänkas vara. Men förundrad lite över rimligheten i vissa prisökningar i saker man köper. Och som du också skriver så tänker jag allmänt i bloggvärlden inte här hos Kristin. Fast här känner jag att det verkligen verkar finnas mycket trevligt folk som mest vill hänga kvar för att följa, peppa och inspireras. Likaså hos Underbara Claras. Där känns också som merparten är vettiga människor.
Kan inte låta bli att fundera hur det hade varit om bloggvärlden hade varit mansdominerad. För det är den ju inte. Det finns bra manliga bloggare men det är ju helt klart mest kvinnor. Men hade vi ifrågasatt och varit lika hårda i vår ton om agendan såg annorlunda ut. En tanke bara 😊✌️
Har ofta funderat över just det, hur influencer/blogg/Instagramväden sett ut om det varit en mer mansdominerad bransch? Säkert mer respekterad och mindre ifrågasatt. Vem får mest kritik, kille som jobbar på reklambyrå lr tjej som jobbar som influencer? Båda jobbar med sälj…
Känns fel att skriva egentligen och som ett påhopp, men att du kanske lätt blir irriterad och stör dig på andra och tror att de vill dig ont. Kanske att du är långsint och kan störa dig på personer länge?
Ingen fara. Du har rätt – jag jobbar mycket med det här. Jag kan bli väldigt osäker och tro att människor inte tycker om mig. Jag har ansträngt mig såååååååå mycket för att folk ska tycka om mig under åren – blir utmattad bara av att tänka på det. Jag försöker släppa taget och känna ro nu – alla behöver inte tycka om mig.
Jag tror det har att göra med att jag levt i en destruktiv relation så många år där jag blivit matad med att jag är värdelös och ingen kan tycka om mig – att alla hatar mig bakom min rygg, även min familj. Så konstigt att vilja trycka ner någon på detta sätt – men det har satt spår givetvis.
Om man kommer till att jag stör mig och irriterar mig på andra så har du också lite rätt kanske. Det hör ihop med en osäkerhet över hur andra beter sig och ett kontrollbehov jag tyvärr dras med. Detta blir bara bättre och bättre ju mer jag släpper taget
men det var konstigt – jag har varit hos en vägvisare som vid två tillfällen pratat om att människor vill mig illa och inte tycker om mig. Hahaha… Kanske får skriva ett inlägg om de här osanningarna som skvalpar runt där inne – snacka om navelskåderi….
Min fördom är att du tar på dig orealistiskt mycket arbete, och har lite dålig koll på vad som är rimligt ork och hälsomässigt.
Kanske något i stil med My Feldt som håller på att döden dö. ( hon blir dock väldigt provocerad om någon antyder att hon ska slow down) Alla kan bli utbrända det är inte bara några få förunnat. Tycker så synd om alla närstående, barn, make/makar….
Ja, det går absolut perioder då jag jobbar mer än gemene man och verkligen har gasen i botten. Men så kommer det också lugna perioder där jag tar det orimligt lugnt och bara gör det absolut nödvändigaste för att allt ska snurra. Så ser mina cykler ut när det gäller jobb – jag uppskattar inte “lagom” för jag får inget driv och rus för att ta mig framåt av det. Vi har alla olika motor som tar oss framåt liksom .
Jag tror inte My håller på att döden dö och kan ofta förstå att hon blir provocerad av att bli både diagnostiserad och får oombedda råd för att hon försöker visa en skärva verklighet i ett annars väldigt redigerat och förskönat forum. Synd att hon ska behöva få andras stress i knät tycker jag – då kanske hon slutar dela den sortens inlägg.
My är en uttrycksfull tjej med färgrik personlighet och är egenföretagare – är man egen så är det högt och lågt och då måste man springa över eld ganska ofta för att få ihop det. Men man kan också skörda egenföretagarens fördelar med glädje.
jag tror att hennes familj har mycket att tacka för att ha en så driven mamma och partner – det är inte ett dugg synd om dem och det kan jag absolut intyga eftersom My är en god vän till mig.
Vem orkar bry sig om den där klicken ”högstadietjejer” som aldrig växte ifrån behovet av att trycka ner nån annan för att må bra själv…
Eller: You will never be criticized by someone who is doing more than you. You will only be criticized by someone doing less.
<3
Haha, ja, jag brukar inte bry mig så mycket numer – det är ganska begränsande i livet om man ska behöva förhålla sig till alla som inte gillar det man gör 🙂
Hej, jag läser din blogg med stor behållning sedan många år tillbaka. Vad jag tänker/fördomar är att jag undrar om du kan stå emot trenden Elsa/Sofia, kort kjol, tunn tröja till/beiga inredningen m.m.
Eller säger det mer om mig? Att jag inte “hänger med” i modet, inredning.
Jag tycker ibland att bloggare som jag började läsa för många år sedan, bl a din, så kändes det enklare, det var mer mys och jag tager vad jag haver,det behövde inte vara så dyra kläder, väskor,inredning, den genren som jag tycker, tänker, att du representerade .
Hej Kristina,
Nej, det kan jag nog inte stå emot alltid – jag blir absolut influerad som många andra. 🙂
Jag vet inte om det bara är just dem som använder denna stil och “outfit” just nu men jag kan absolut hålla med om att de som inspirerar mig mest till klädsel är Elsa B, Emily S och Johanna B. Alltid så fina! Vill ha allt och får sätta mig på händerna för att inte klicka hem.
Jag är lite mer beige i min inredning än förr men har ändå inte gått all in med den beige stilen.
Jag försöker fortfarande gräva där jag står och tager vad jag haver mycket men min ekonomi och förutsättningar har helt klart ändrats under åren – jag har bloggat sedan 2008 och då hade jag inte råd att köpa annat än på loppis osv. Nu driver jag eget varumärke vid sidan av att vara influencer och har olika inkomstkällor och andra möjligheter ekonomiskt. Tack för din feedback – det är viktigt för mig att veta hur jag uppfattas.
Clara skrev ett riktigt bra inlägg om influencers och pengar 2021 – kika på det 🙂
https://underbaraclaras.se/2021/01/16/vad-hander-nar-influencers-blir-rika/
Har en liten fördom. Jag tror att du försvarar onödigt dyra designföremål med att det är investeringar… men sedan köper du ändå nya saker efter ett tag så det inte blir så hållbart som du tänkte?
Älskar er nya podd, längtar efter nya avsnitt!
Det stämmer – jag handlar mer än jag behöver. Igår köpte jag en kanna jag absolut inte behövde. Men lyckligtvis så blir det färre och färre impulsiva köp.
Jag vill dock inte hävda att jag köper designföremål och gömmer mig bakom den devisen – jo, kanske lite. Jag kan köpa en kofta i ull som är apdyr fast jag egentligen inte behöver och höra mig själv säga att den här kan jag ha resten av livet, den kommer hålla länge och användas mycket för att legitimera mitt köp.
Kul att du lyssnar tack!!!
Är med i “99:an” ~ tycker du är fantastisk på många sätt!🪻
Wow – stort tack!!!
Min fördom är nog att du målar och tapetserar om ofta hemma… Vi har nyligen köpt en sommarstuga så jag sitter och bildgooglar mycket olika tapeter just nu, och då hamnar jag ofta på olika bilder med länkar till din blogg. Men sedan när jag har klickat runt bland bilderna i nutid hittar jag inte tapeterna i rummen, så därför blir min fördom att det är snabb rotation på ytskikten 😅 Men det kan också vara att jag helt har missförstått planlösningen. Om du har lust får du gärna skriva nåt om hur du ser på inredning och långsiktighet, hur vet man att man kommer att gilla/stå ut med nåt i längden? (Om man nu måste det…) Jag funderade faktiskt lite på om jag borde undvika att välja mönstrade tapeter när jag såg att dina verkade vara övermålade, om man tröttnar på det. Ja det var min tanke 🎨
Vi har tapetserat och målat om en hel del här hemma.
Mycket för att jag jobbat med ett företag som gör tapeter under många år. Istället för att tapetsera upp en studio och möblera den, ta bilder och marknadsföra tapeten på det sättet så tapetserade jag mina rum här hemma till kampanjmaterial. Så ja, jag har absolut tapetserat och målat om fler gånger än gemene man gjort i sitt hem. Har också jobbat med ett företag som säljer färg och skapat kampanjmaterial av det. Så det har varit en del av mitt jobb med andra ord under många år – ur ett hållbarhetsperspektiv så har det varit mer förändring än det borde men man kan också vända på det och säga att en studio hade rivits direkt efter fotograferingen så jag vet inte vad som är sämst. Tapeten ska visas upp och detta är ett sätt att visa upp den i ett hem och få spridning på mönstret. Och det verkar ju funka – du har sett en hel del tapeter i mitt hem nu när du söker runt efter tapeter 🙂
Om du själv ska välja färg eller tapet kan jag inte råda dig i – jag vet att jag själv gärna skippar mönster på väggarna just nu för att lämna mer plats till inredning och konst. Känn i magen vad som passar er.
Nu tar jag inte så många sådana jobb längre utan försöker fokusera med på KLco. Men vem vet – kanske dyker det upp en ny kulör som jag skriver om en annan dag.
Kolla min film där jag tapetserar – hahaha, så kul att se nu i efterhand.
https://youtu.be/21HMEyeWIx4
Här målar jag
https://youtu.be/3RxfZeWxL3A
Vi flyttade in i huset för 8 år sedan så det har hunnit hända en hel del och jag är tacksam att jag kan använda hemmet i mitt arbete 🙂
Tack för ditt utförliga svar! Och tack för länkarna till filmerna, väldigt bra instruktioner! Ska verkligen försöka våga mig på att tapetsera själv när vi ska tapetsera i huset, så lätt att det bara blir sambons uppgift annars och så känner man sig inte delaktig i projektet. Tror vi ska ha både målade och tapetserade rum, håller med om att det beror lite på vad som ska vara på väggarna. Vardagsrummet får nog bli målat för där kommer det att vara så mycket tavlor, prylar och gamla skåp, men tror att den lilla hallen ska få någon tapet som ramar in lite mot de andra rummen 🤔 Kanske tapet i nåt sovrum också, så härligt med tapetserade sommarsovrum med en fladdrande gardin 🤗 Tack för inspiration!