För några dagar sedan åkte jag ner till vårt franska hem tillsammans med vår yngsta son. Helt ärligt var det inte helt självklart – han ville helst stanna hemma med sina vänner. Men jag stod på mig och lyckades till slut övertala honom om att vi skulle få några riktigt fina dagar här nere.
När vi kom hit möttes vi av stormvindar och nollgradigt väder. Elen gick så fort jag satte på ugnen och jag hann helt ärligt tänka:
”vad håller jag på med, varför bokade jag inte Thailand som så många andra…?”
Vi har haft stora utmaningar under vinterlovet, även om det såklart inte synts i mina digitala kanaler. Just därför kändes det ändå fint att få ett geografiskt ombyte och några dagar av ensamtid med bara ett barn.
Det är verkligen intressant hur man uppfattar andras liv genom de här digitala fönstren. Jag får själv påminna mig om att inte jämföra mig med människor som, i mina ögon, verkar ha det så galet härligt. För jämförelser får mitt eget liv att kännas sämre. Det är som om jämförelsen stjäl glädjen.
Så låt mig vara tydlig kring att även smärta och hemskheter passerar mitt lilla liv, trots bastubad i solnedgångar, vackra miljöer och ett hus i Frankrike. Jag väljer bara att inte skriva om allt här av hänsyn till mina anhöriga.
Jag vaknar alltid väldigt tidigt, oftast långt före sex på morgonen. Nu är klockan 11.14 och min son sover fortfarande. Det ger mig mycket egentid till att läsa, arbeta, baka, fotografera, skriva eller se en serie. En hel del arbete har ägt rum här från sängen. Som vanligt. Mysigt med kaffekoppen vid sidan.
Och jag har faktiskt börjat skriva dagbok för hand igen.
Det har jag inte gjort sedan jag var sexton år.
Under hela min uppväxt skrev jag mycket, men när min dåvarande pojkvän hittade mina dagböcker i tonåren så rev han ut sidorna där jag skrivit om tidigare förälskelser. Därefter slog han mig. Efter det skrev jag inte en enda rad till i de böckerna.
Att ta upp pennan igen och kladda ner mina rader känns både fint och ovant. Inte van att skriva för hand.
Här i Frankrike serveras lunch oftast bara mellan 12 och 14, så det gäller att komma iväg senast 12.30.
Jag har bokat en riktigt bra restaurang klockan 13 och ser verkligen fram emot att ta med min son dit. Att äta spännande och god mat och få uppleva kultur och natur tillsammans är bland det finaste man kan göra, om du frågar mig. Igår var vi i ett spännande kloster.
Får ofta frågan om vad jag har för färg på mina läppar och under flera år så har jag använt Dior Addicts glansläppstift Re(d)volution 745 . Skulle köpa ny på vägen ner till Frankrike men min vanliga kulör var slut så det blev en lite varmare kulör som heter Dior 8.
Varje säsong presenteras tre läppstiftshylsor ur kollektionen Dior Addict i begränsad utgåva och jag har egentligen försökt lägga vantarna på en tidigare i bugundy men lyckades beställa den blå under 2025. Så när jag köper ett nytt stift så stoppar jag i det i min fina Dior hylsa.
Tips för dig som gillar vackra detaljer för vardagen.
Jag har förhandlat lite med mig själv om jag ska öppna en bok eller ta en promenad innan vi ska ge oss av. Efter noggrant övervägande, inklusive när och hur jag egentligen ska tvätta håret (haha, vilket i-landsproblem) . så landade valet på bok.
Just nu läser jag Den Första Boken av Karolina Ramqvist. Nattetid lyssnar jag på Farväl till Panic Beach när jag vaknar. Det är svårt att hänga med i handlingen eftersom jag somnar till och från, men det är också hela poängen. Ljudbok med sleep timer på 15 minuter är väldigt sövande för mig. När jag vaknar på nätterna börjar tankarna annars snurra kring problem och ångest, så jag behöver distrahera dem. Man gör vad man kan, helt enkelt.
Ha en fin dag nu.
Bra att påminnas om att ångest inte alltid syns utanpå, precis som med många andra verkar du utåt ha ett jättehärligt liv med rätt prioriteringar, en bra relation och ett städat hem, men även du bär på ett mörker (som vi alla). Kan vara värt att påminna sig själv om att människor i ens liv inte alltid förstår att man kämpar. Vi behöver bli bättre på att prata om det. Jag har själv gått med depression i flera år, men varit på många sätt fungerande (sköter mitt jobb osv). Så tack för verklighets-checken, mitt i allt det vackra.
Tack själv för att du delar. stor kram
Vill egentligen bara skriva att jag verkligen uppskattar din blogg. Ibland känns livet ensamt tycker jag, speciellt när man är en person med mycket ångest, oro och katastroftankar. Men så kommer man in här och får vara en del av din värld som både bjuder på vackra bilder, en vardag, resor, företagande och ärlighet. Som belyser allt och som inte låtsas vara något. Tack för det! Betyder mer än du tror.
Det var väldigt fint att läsa – precis så vill jag att det ska kännas. Tack!!
Jag känner mig ensam ibland också och ångest, oro och katastroftankar bor i mig också. Stor kram till dig Maria.
Vill tacka för att jag en liten stund, i stort sett varje dag, får kliva in i den lugna vackra värld som är din blogg! Har jobbiga och tuffa saker i livet, kopplat till mitt barns mående, och är tacksam för att du hintar att allt inte är så perfekt som det ser ut. Men tycker att det är inspirerande att du trots det svåra kan skapa vackra stunder och platser i ditt och familjens liv. Och att du delar det med oss här. Vi har bara ett liv, om det ska stå på vänt till allt är bra, så missar man ju allt det fina. Med det sagt; hoppas på ljusare tider för oss båda! Kram ❤️
Så fint att du skriver också om det svåra. Jag förstår att du inte vill gå in i det dock. Jag tycker ditt liv verkar helt perfekt:) Jag har helt slutat med sociala medier på grund av att jag jämför mig så mycket och mitt liv ofta känns så mörkt i jämförelse. Men jag läser ett fåtal bloggar fortfarande. Det är märkligt att man, trots att man vet att alla kämpar med sitt, luras att tro att andra har det så mycket lättare (och framför allt vackrare hem!). Hoppas ni får det härligt i Frankrike. Ert hus är ljuvligt.
Jag tror det är bra att plocka bort det som skapar jobbiga känslor i kroppen – jämförelse är verkligen skit. Bra att du är selektiv.
Tack för fina ord om vårt hem. Men livet är som sagt långt ifrån perfekt. kram
Om man får komma med ett önskeinlägg så vore det detta: bilder på byn där huset ligger – mysiga bagerier och gator, små torg och restauranger (som jag föreställer mig att det är, men jag kan ju ha fel 🙂 Tack på förhand!
Tack för feedback. Jag förstår och du är inte ensom om denna önskan. Brukar mest skapa innehåll till bloggen i hemmamiljö när resten av familjen grejar med annat så det är därför. Vill helt enkelt inte ta upp kameran så ofta på restauranger och vid andra tillfällen. Men följer du mig på instagram så kan det kommer lite snabba mobilfilmer från dessa situationer i story.
Kan försöka få till ett sådant här blogginlägg under våren när jag är här med vänner 🙂
Hej, jag tycker att det är skönt att läsa om bastubad, promenader och lite flärd och att du klarar av att skriva och försöker ta hand om dig själv även om det finns prolem.
Jag försöker verkligen det också med en arbetslös son som flyttat hem till oss föräldrar igen och har väldigt tunga mörka tankar om framtiden så mitt i det svarta vill jag ändå leva och ha framtidstro.
Så svårt, får jag vara glad någon gång då och få, fast min son brottas med sina tankar?
Ja det går verkligen upp och ner och hjälplöst att bevittna andras svåra tankar, men jag vill ha ljuset och försöker verkligen, även jag med promenader, bastubad och försöka se vackra saker.
Förstår dina tankar och den ”skam” man brottas med när en anhörig inte mår bra. Det känns fult och fel att vara glad, ha roligt, skapa vackert och allt positivt som hör livet till.
Men det är viktigt att komma ihåg att man måste göra just dessa saker för att kunna orka vara ett stöd för den eller de som mår dåligt. stor kram till dig Kristina