Vykort från stugan i fjällen

Här kommer ett vykort från fjällen.

Vi åkte upp till familjens stuga och tillbringade en vecka med att staka oss fram i längdskidspåret, dela långa samtal i bastun, samlas runt familjespel vid matbordet och elda med både pinnbröd och lek i snön nära till hands.

Varje morgon har jag vaknat först, satt på en kanna kaffe, tänt massa ljus och krupit upp med en bok i detta soffhörn. Guld.

Här bakom stugan börjar skoterspåret och här tar man sig lätt ut i längdskidspåret också.

Jag är ute någon timme eller två med en podd eller bok i öronen och möter kanske bara tre fyra stycken medåkare på vägen – så himla lugnt och skönt. Bästa sortens motion för hela kroppen och en fantastisk naturupplevelse på köpet.

Utsikten från sugan en morgon då solen var på väg upp.

Himlen är alldeles rosa och månen vilar kvar här ovanför mig och Boris.

Den här kylan är så behaglig – alldeles torrt, stilla och krispigt även fast det är 15 minus. Jag fryser ju mer på västkusten när det är 2 plusgrader och jag antar att det är vinden och den fuktiga kylan som kryper innanför huden på ett annat sätt.

Det är kul – för dessa vantar har vi köpt in hos KLco vid två tillfällen och de har sålt slut direkt. Så popps  – men jag fattar ju, de är otroligt fina.

Det var fint att tillbringa några dagar här uppe – alla barnen var med och det var en möjlighet för familjen att hämta andan och umgås utan avbrott. Barnen trivs väldigt bra här uppe och älskar att vara ute och gräva i snön. Tror de gillar oss som föräldrar mycket när vi är här uppe också, både under sommar och vintertid – liten stuga med total närvaro, utan yttre distraktioner, det skapar mycket tid att bara vara.

Solen gick upp bakom träden innan vi hoppade in i bilen och körde hem till Varberg igen.

Gnistrande vackert. Tack för denna gång – hoppas jag kan åka upp i slutet av månaden och fira min födelsedag här också. Det blir mjukt och fint.