Månad: november 2012

Förra veckan bestämde jag mig för att nu bannemej få ordning lite på hälsan och strukturera upp allt. Ringarna under ögonen börjar bli lite väl mörka och humöret är rätt retligt, jag står mest i köket och gormar om att ingen annan än jag gör något..

Så i måndags drog jag igång. Glöm bullar och godis, kaffe är okej fast bara lite, sköta sjukgymnastiken, promenera och springa, cykla på högsta växeln i uppförsbacken, helst med två ungar i kärran därbak, äta massa grönsaker och vara sjukt effektiv och närvarande. Le mycket och   titta på viktiga program med tonåringens fötter i knät.

Råsaftcentrifugen åkte fram redan i helgen men det var inte förrän igår jag började med de riktiga godsakerna i den. Inspirerad av både Malin Persson och Helena Ljunggren , som också bloggar här på Lovely Life, så sprang jag och köpte både C-vitamin och rödbetor.

I juicen idag har jag två äpplen, en morot, en bit ingefära, två apelsiner och en rödbeta. Jag äter såklart nötter till för så himla duktig är man ju i början när man drar igång sådant här. 

Och den var i världsklass. Alla borde äga en sådan maskin.

hej hej.

Foton från Skiathos i juni

Jonathan Johansson sjunger högt i köket idag och jag längtar efter barfotafötter och sand på ryggen. Men raggsockar och kaffe med kanel är inte så jättetokigt om man tänker efter. Och idag ska jag fota barn i min egen studio. Det är ju också måndagskul såklart.

Vi var i en av de vackraste kyrkorna på dop idag. Jag hade på mig den blå kappan som var en gåva och smörgåstårtan smakade fantastiskt.

Pappan i vår familj. Han har det varmaste hjärtat. Och han kan precis allt och gör det så himla sjukt grymt bra. Så hatten av för honom idag. 

Hurra vad du är bra!

Toscana del 1 här. Del 2 här.

Varje morgon i Moricci började med att klockan ringde ute på gården för frukost. 

Till frukost serverades det bara ekologiskt och närproducerat, deras hemmagjorda yougurt var hur god som helst.

Vid halv tio samlade vår lärare, Jan Sigurd ihop oss vid det långa mörka bordet vid poolen och hade studier med oss några timmar. Tidigt på dagarna brukade vi gå igenom gårdagens uppgift som alla hade lämnat in på morgonen med varsitt usb-minne. Man behövde ett usb och en bärbar dator för att kunna genomföra kursen, lite block och pennor var ju också användbart förstås.

En dag åkte hela gruppen till Pecciolo för att insupa den gamla atmosfären och för att hitta en karaktär att följa i tio minuter och sedan bygga upp en påhittad story om den vi spanat in. Jag kikade på en liten flicka och Maria här skrev om en äldre farbror som vi fann på ett café.

Vädret var skiftande hela veckan. Men det var ganska skönt att det inte var tryckande hetta hela tiden när vi satt med skrivarbete upp över öronen. Ofta satt jag efter middagen fram till halv ett och skrev innan jag somnade.

Mitt på dagarna var det siesta. Då skrev vi. Eller badade.Vissa var ute och sprang bland kullarna. En dag skrev jag tillsammans med en god öl. Det var en story från 1800-talet och inspirationen var sådär. Tur att man kan gogla allt typ…

På kvällarna åt vi en trerätters middag och vissa kvällar hade vi dessutom spontansång med gitarr. En kväll hade Jan och hans flickvän Anna-Lena lovat ut en fransk afton och då sjöng hon Edith Phiaf så det värmde i hela hjärtat till brädden och man kunde inte tänka sig att var på någon annan plats i världen än just där då.

Efter det visades fransk svartvit film på husväggen medan vi drack upp det sista ur glasen och månen lyste klart.

Och jag ser nu här att det får bli en del 4 och kanske del 5 också för jag har massor kvar att berätta…

Ha en fin helg nu.

Jag vet inte varför soundtracket idag är Mr Bojangles men dagen är alldeles mjuk och jag har lite ont i huvudet, vilket jag försöker döva med kaffe. Det är sista dagen på veckan som jag får jobb gjort och sen är det familjeliv för hela slanten till på måndag igen. Jag snabbar mig lite, bygger upp collage och sätter ihop texter. Och snart så. Alldeles strax går nog mitt uppdrag i tryck. På måndag, ska vi säga så…?

Vid soffan ligger spåren från vår lek kvar. Katitzi var min favorit när jag var barn.

Och kaplastavar. Lika roligt som lego om du frågar mig.

Sen är jag nyfiken. Vad tycker ni som följt krickelin länge om flytten till den här nya sidan, finns det några funderingar eller tips på förbättringar från min sida? Tacksam för svar.

hej hej.