
I trädgården just nu är jag som Alice i Underlandet. Dahliabuskarna når mig långt över huvudet och jag försöker staga upp dem så gott jag kan. Har precis klippt av alla överblommade skönheter på denna buske och ser en mängd knoppar som kommer slå ut fint.

Byggde nog lite för få lådor.

Och kanske blev det lite för tajt mellan dem också nu när allt står i blom. Knappt man kan ta sig fram mellan dem.

Men man lär sig hela tiden. Så som man i stort och smått gör hela livet.

Miranda och jag har ägnat stora delar av dagen åt att prata om hur vi kan jobba ännu mer hållbart.
Efter inlägg som det här där man får en ordentlig känga (med all rätt!) om sitt arbete i kommentarsfältet så blir det extra påtagligt vilken skillnad man gör i de kanaler man förvaltar.
Det finns sannerligen många branscher som behöver se över hur de arbetar.

Vi kan bli bättre. Vi ska bli bättre.

Gräsmattan har skiftat från gult till grönt på bara några dagar, jag har klippt, bundit upp alla solrosor och läst alla tips i detta inlägg.
248 kommentarer, wow! Vissa berör mer än andra och detta måste vi helt klart prata mer om.

Min man startade veckan hemma med jobbdatorn innan han tog tåget till Stockholm. Han jobbar annars i Göteborg och vi försöker pussla så gott vi kan i vardagen med barn och hund.

Ett mål jag har under hösten är att inte pressa mig mer än vad jag klarar av – inte vända ut och in på mig själv och sänka kraven.
Förr jobbade jag varje kväll då barnen lagt sig – även då jag inte orkade. Jag gjorde det jag inte hunnit under dagen eftersom jag prioriterat att hämta tidigare eller – du vet hur det är med tre ungar och hund, det är sällan allt rullar på friktionsfritt om man säger så.

Ett annat mål är att skörda och njuta av det jag har inom räckhåll.

Mer stunder här i trädgården, vid havet och i de svenska skogarna. Imorgon tror jag att jag ska plocka mer nypon och koka soppa på dem…
Har ett bra recept som Miranda och jag använde förra veckan på jobbet.

















































