Pirrigt minst sagt. Vi har jobbat otroligt hårt med att få ordning på vårt nya koncept KLco STUDIO och jag känner mig så himla tacksam nu när jag satt mig ner vid ett av borden här i lokalen, slagit upp datorn, skickat mailutskick till våra kunder, lagt in de sista produkterna i kassan och hällt upp ett glas kallt. Nu ska jag blogga, redigera bilder till Instagram och dammsuga. Familjen har varit här och hjälpt mig det sista och sticker snart hem och fixar mat.
Jag är full av spänd förväntan. Vad kommer våra besökare känna för vårt nya?
I våras började jag planera inför denna förändring och har gjort inköp och satt koncept längs vägen. Ja, ni var ju med mig när jag målade golvet i juli och har sett förvandlingen här inne. Idag var en elektriker här och satte upp fler spotlights och jag fyllde på det sista på hyllorna, satte blommor i vas och piffade runt med grejerna för att få det fint.
Dessa glas kommer från Holland och de är så fina.
Och det här huvudet är ju bara underbart! Speciellt när jag fyllt det med rosenskäror så här.
Ja. Nu väntar den där dammsugningen på mig och sedan måste jag ta mig hem. Ses vi här i Varberg i helgen?
Vi öppnar butiken kl.10.00 och har öppet till kl.14.00. Önskar er en fin helg.
Hej där. Här kommer tankar rakt ur skallen denna torsdagsmorgon. Kanske inte färdigtänkta och formulerade korrekt men de är sprungna ur magkänslan.
Jag tvingade mig själv att sova längre än till fem idag – jag håller på att gå sönder av trötthet om dagarna nu nämligen. Eller skallen är ju vaken men kroppen protesterar. Kroppen är på bredden full av oro. Jag har ett barn jag är orolig för, en vän som är sjuk och en arbetssituation som är pressande. Jag vet inte ens om jag får skriva detta här för jag vet att det finns människor som har det värre både i förorten, Ukraina och Iran. Det blir svårt det där när ens egna svårigheter i den lilla cirkeln runt ens person inte får pratas om eller ta plats i rummet för att det finns större problem i världen. Kanske gör det att man tystnar och redigerar sig själv så mycket så man krymper ihop till en influencer som bara delar recept och bilder på blommor. För att skydda sig själv liksom. Inget fel i det såklart men det är egentligen inte det som driver mig i bloggandet. Så nu sitter jag här på morgonen och famlar med datorn i knät. Ska jag skriva om vandring ändå… Hm…
Denna veckan är min man bortrest och jag bollar barn, hund och nyöppning av butik samtidigt som jag sover minimalt. Jag skriver detta och vill radera för jag vet att någon sitter och fnyser åt min privilegierade situation, att ens ha ett jobb att gå till och möjlighet att betala elen. Jag vet inte. Är det så här bloggaren tystnar?
För att väga orden på guldvåg och tänka olika konsekvenser i varenda mening som smattras ner på tangentbordet känns ju rätt olustigt. Hur kan detta tas emot – blir någon läsare arg eller provocerad? Och varför vill jag vara till lags?
Jag vill ju verkligen inte bara ha ja-sägare runt mig.
Och nu får jag genast skamkänslor såklart – det är verkligen inte synd om mig som får ta emot lite taskiga hugg då och då i dm och kommentarsfält. Verkligen inte. Men jag sitter ju ändå här och bromsar mig själv i mitt bloggande – tystnar liksom. Känner mig oviktig och fånig. Shit va snårigt det är – och komplext, man är ju inte helt tondöv såklart.
Ska samla ihop mig och bjuda på ett riktigt och oängsligt blogginlägg imorgon. Då ska jag skriva om mitt jobb och vad vi skapat i lokalen. Take it or leave it. Ha en fin dag nu.
Vi kickar igång veckan med ett matigt inlägg. På hösten får jag alltid sug efter att laga mat, koka sylt och baka. Vill samla familjen och ha långa middagar över levande ljus och mjuka samtal. Hela det här inlägget handlar mest om mellanmål i och för sig – det där du äter i farten eller har i kylskåpet att langa fram när barnen ramlar in efter skolan.
Men först ut är grönsaksbiffar med tsatsiki som jag brukar äta med ugnsrostade grönsaker eller sallad.
Du river morot, zucchini och halloumi och lägger i en skål. Tillsätt två ägg, peppar och lite salt. (osten är ju salt)
Ibland tar jag i lite potatismjöl för att blandningen ska binda mer. Stek i olja.
Ibland steker jag bara en yta och lassar in alla biffar i ugnen så får de bl klara där. Lätt som en plätt och gott.
Äppeltider. Aldrig har jag gjort så mycket paj, mos och kräm som i år. Jag bara skalar dem och delar, kokar, river ner ingefära och citrozest. Behöver inte ens söta med honung men det kan man ju smaka av. Ha alltid en bunke i kylen och toppa gröt, yougurt eller ät allena med havremjöll och hackade mandlar.
Den här soppan är lätt som en plätt. Ta fram en påse frysta ärtor. Hacka gul lök och vitlök, låt det fräsa lite i olja i en medelstor gryta. Häll över ärtorna och en skvätt vitt vin om du har, annars skippar du det. Två buljongtärnor också. Koka upp och mixa slät. Smaka av med salt och peppar. Den här soppan kan man äta med kokta ägg såklart men lika gott att smula ner stora bitar fetaost och klippa koriander över. har du en stor laddning i kylen fixar du lunch på tre minuter.
Ugnspannkaka är ofta min go to. Jag tänker att jag ska göra en omelett men så kikar jag runt i köket och inser att jag har en hel del mogen frukt som sjunger på sista refrängen.
Jag gör en sats pannkakssmet men adderar två extra ägg. Låter smör smälta i formen i ugnen eller i min stekpanna på spisen. Häller i smeten och lägger därefter i delade nektariner, plommon, äpplen eller vad som egentligen. Gräddar klart allt i ugnen och äter med turkisk yoghurt blandat med creme fraiche som jag rivit citronzest över och toppat med honung. Mandlar kan du absolut ha med också.
Att alltid ha morotshummus och kimchi i kylen är mitt bästa tips. Detta är så gott till en mängd rätter men kanske godast att äta så här i skogen.
Koka morötter mjuka och mixa med en burk vita bönor, Tillsätt en skvätt vinäger, lite olja och de kryddor du gillar. Gott att bara ha salt och peppar så man behöver inte tillsätta mer. ha en stor burk i kylen och använd istället för smör och som tillbehör till alla rätter.
Men här har jag haft det på danskt rågbröd, med torrstekt zucchini och en stor gaffel kimchi ovanpå. Toppa med färsk havtorn. (eller fryst såklart…)
Precis som andra fermenterade grönsaker innehåller kimchi nyttiga mjölksyrebakterier. Det är fiberrikt och en bra källa till karoten, C-, A- och olika former av B-vitaminer. Det sägs vara bra för matsmältningen och ha antiinflammatoriska egenskaper. Väldigt bra för tarmfloran alltså.
Ja. Det är ju sannerligen skördesäsong så höj blicken och kolla vad du kan finna på din promenad i naturen. Svamp, bär och frukt kan du samla ihop. Längs med strandpromenaden här i Varberg blommar vresrosor hela sommaren och på hösten blir de gyllene nypon. Jag plockar och äter på plats eller fyller handduken jag har med mig för mitt kallbad. Kanske att jag får med mig ett kilo som jag snoppar av, delar och kokar. Ja, med kärnor alltså. Låt koka i vatten i en tio minuter, inte så noga, mixa därefter och sila av i en trådsil. Jag brukar smaka av med honung. Nu står en flaska nyponsoppa i kylen som jag dricker av varje dag och kanske jag hinner samla in ännu mer nypon…
Får en chock varje gång jag är och handlar nu förtiden och har verkligen gjort det till en sport att se vad jag ar att tillgå helt gratis i min natur och försöker handla det som är i säsong i butik. Så man alltid bör göra såklart.
”Jag förstår inte, 04.45 idag… fattar ingenting, varför kan jag inte sova?”
Jag sträcker mig efter andra koppen kaffe och tittar på min man under lugg. Han står och packar träningsväskan med sömndrucken uppsyn och håller med, han fattar inte heller varför jag envisas med att gå upp 05 varje morgon. Jag vet att jag varit här förr, det var under en period av stress och press och det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen.
Jag ska åka tidigare till jobbet denna lördag morgon och ta till vara på de extra timmarna jag ger mig själv. Men innan dess ska jag lämna er med en liten glimt från trädgården i höstskrud.
Rosenskäran växer mig över huvudet och tronar framför växthuset då morgonsolen långsamt stiger bakom huset.
Äppelskörden är gigantisk i år och jag gör kompott, paj, kräm och mos.
Det är fridfullt när hösten lägger sin hand över trädgården. Jag blir blödig och tackar för i år och viskar att jag ska vara mer kärleksfull nästa säsong.
Jag påminner min man och lillebror att det var ju de som skulle skörda ala vindruvor i år – inte sant?
Jag tar han om våra äpplen.
Än finns det mysigaste stunder att njuta av här ute.
Solroskärnor att förvara till nästa säsong eller skänka till fåglar.
Tack lilla trädgård. Du var fin även i år även fast jag inte skötte om dig som jag borde. Det bir väl.
Min pappa ringer mig på tisdagen och låter bekymrad. Han tänker på vad vi pratade om sist – de fasta kostnaderna nu när vi går ur en pandemi och in i en inflationsekonomi. Livet som egenföretagare har de senaste åren varit som att kasta sig ut från ett plan med en fallskärm som kanske bär men man är långt ifrån säker.
”Du kanske kan flytta in din verksamhet i källaren där hemma istället? – din hyra ligger ju nästan på en halv miljon per år och det är hisnande summor att fixa med världsläget just nu och så kommer ju elen på detta….”
Jag svarar att det är inte en sådan verksamhet jag bedriver, det går varken flytta in den i källaren, i bagaget på bilen eller i en husvagn för att hålla ner kostnaderna. Jag har personal, lager och är för stor för att kunna flytta hem KLco. Och nu expanderar jag dessutom verksamheten ytterligare.
Och det handlar inte bara om personal och lager, utan det handlar mest om kundupplevelsen. Jag vill att mina kunder ska komma in genom dörren på KLco och mötas av både doft och toner som passar miljön. Sedan ska de landa i den visuella delen av upplevelsen, inspirerande och överraskande rum att ta del av. Därefter kommer det personliga mötet – den välkomnande blicken och frågan om vi får bjuda på lite varmt eller kallt te. Kanske får vi berätta lite om teplantan och hur man brygger te på bästa sätt innan kunden fortsätter in i butiken och pillar på keramiken, stryker fingrarna över linnetextilen och bläddrar i en inspirerande bok. Kanske slår de sig ner i soffan en stund med sitt sällskap och får påfyllning på tekoppen.
Att komma in hos KLco ska vara som att stiga in i ett spännande hotell med olika miljöer man blir pirrig av – konsten och böckerna ska få breda ut sig, de levande ljusen ska alltid vara tända och på borden står blombuketter i vackra vasar.
Jag har jobbat inom hotell- & restaurang så många år nu så jag vet att god service och det lilla extra i allt är så mycket värt. Lägg alla andra ”viktiga” saker åt sidan när butiken är öppen och fokusera på kundens upplevelse – men utan att vara för på givetvis. Känn in – lyssna av. Namaste.
Ok – tillbaka till de ekonomiska oroligheterna nu igen. Jag vet inte hur det ska gå om jag ska vara ärlig – men jag vet att vi har ett starkt varumärke och har möjlighet att nå ut. Jag har massa kreativa tankar kring föreläsningar, möten och workshops i lokalen och har även börjat fundera kring nätverk. Dessa grejer tjänar man i regel inte så mycket pengar på men väljer man att fokusera på att sätta varumärket i positiva och inspirerande sammanhang så brukar även handel följa som en positiv konsekvens. Det är tiden och engagemanget du investerar i. Likväl som om du delar med dig av mycket kunskap och inspiration i sociala medier så följer också en nöjd kundgrupp som hellre lägger sitt köp hos dig än hos den som står och ropar ”kom och köp”.
Jag måste känna tilltro till att jag fixar det här. För om inte jag tror på mig själv så kan jag inte heller räkna med att andra gör det tänker jag och ser över om vi har ledbelysning, släcker ner nattbelysningen, går igenom likviditetsbudgeten en gång till och drar ut sladden till kassan. Vi kommer klara oss och vi är fast beslutna över att ge våra besökare något alldeles extra då de stiger in genom vår dörr. För vet du – alla ansträngningar och alla investeringar, det där tänker jag förvalta på bästa sätt till 100%. För mig finns inga andra alternativ.
Nästa vecka ser det ut som om vi öppnar den nya delen i vår butik. Idag kommer vi kakla om vårt kök och imorgon börjar jag hänga konst på väggarna. Jag är både förväntansfull och skräckslagen på samma gång. Precis som det ska vara med andra ord.
