Idag har jag haft exakt denna outfit på mig hela dagen. Minus klackar och plus bekväma stövlar.
Jag har tillbringat dagen i butiken med min kollega Anna och jag kan inte vara mer än tacksam och glad över alla fantastiska besökare. Det är verkligen roligt att så många uppskattar ett besök hos oss. Just nu jobbar vi med att sätta rutinerna kring den utökade verksamheten och vi inväntar också vinterns kollektion.
Jag är så pepp på nyheterna som droppar in nästa vecka inför fotografering. Ser verkligen fram emot en röd mönstrad Tove klänning.
Vi fortsätter med vår klassiska design – blusar som ska gå att använda länge och leva med dig i alla delar av livet.
Det slutar nästan alltid med att jag tar på mig ett par jeans och en linneblus. Världens bästa outfit om du frågar mig. Känner mig både bekväm och fin.
Jag har haft några dagars arbete i Århus; Vilken otrolig stad!
Min minsta son och man var med mig och det var fint att ha dem med på jobb. Vårt uppdrag var att dokumentera resan med färja Halmstad – Grenå och sedan ta en tur till Århus.
Jag har inte besökt staden som vuxen och blev positivt överraskad.
Ett extra varmt tips är att besöka Moesgaard Museum och Aros Konstmuseum. Älskar verkligen att uppleva kultur med barnen.
Så coola miljöer och roligt att förundras ihop.
Naturen i Århus var också helt magisk. Hav och bokskog är grannar här vid Varna strand.
Vi har redan nått fredagen – det är disco på högstadiet, jag har städat ännu en låda och funderar över middagen. Oktober är en långsam månad för mig. Gör inte många knop utan låter dagarna maka sig fram. Vaknar som vanligt runt 05, går upp och väntar in dagen i mörkret med två koppar kaffe. Jag har mått rätt dåligt under en period och försöker vara snäll mot mig själv och läka ifrån ångest. Det ser så peppigt ut på sociala medier – jag vet. Och jag vill verkligen också vara ett ljus i den här skakiga samtiden vi lever i – dela inspiration och och livskraft. Men ändå bra att veta att mörkret lever här vid sidan av, eller hur. Du är inte ensam. Och inte jag heller.
Så jag lyssnar på de sista sidorna ur de böcker jag börjat läsa och är nästan bara med mig själv. Varje dag.
Ja, barnen och min man passerar såklart här i huset och i min vardag – det skjutsas runt, lagas mat till tonåringar med vänner, samtal över fladdrande ljus och om kvällarna kryper vi upp i soffan tillsammans med Netflix på skärmen framför. Jag åker till källsorteringen, lägger mig på yogamattan och tar hand om mailen. Dagarna går.
Jag tänker att det finns nog få som älskar att vara med sig själv så mycket som jag. Men vad vet jag. Vi kanske är många där ute.
Fallfrukt plockas och kokas med riven ingefära och mald kanel. Läggs i burkar och in i kylen, sedan på gröten och i filen. Varmt tips.
Kaffekoppar byts ut mot matcha under dagen och jag städar till och med en låda. Förra året var jag i Frankrike hela oktober och skrev en bok. Det var en stress inför och likaså efter. Slås av att det är väldigt vilsamt att landa i den vanliga vardagen i hemstaden under oktober. Frågor om att åka till Stockholm för poddar och jobb passerar och jag duckar snyggt – nä, jag vill sitta här under min korkek som Ferdinand.
Men jag ska faktiskt på jobb till Danmark i två dagar med start denna onsdag. Så då måste jag ta mig ut ur min bubbla vare sig jag vill det eller inte. Det bir bra tror jag. Är du nyfiken så häng med mig på Instagram.
Malma Station. Har du läst?
Den drabbar mig. Mycket bra. Det är något med hur Alex Schulman väver in historierna i varandra som fascinerar mig – hur generationer och öden formar och jag kan inte hjälpa det men jag kikar på hur ödet vävt sin väv för mig och mina anhöriga. Hur trauman upprepar sig i olika generationer och hur vi bär vidare vårt arv på ett så jävla pissigt sätt i mångt och mycket – aldrig läker det variga såret. Familjer är komplexa.
Vi når söndagens eftermiddag. Regnet har bytt av solen denna märkliga dag och jag har tillbringat den med alla mina killar. Hjärtat är fullt.
Nu har jag satt på bastun och förberett en gryta på spisen. Tänker på alla äpplen jag inte lyckats ta om hand och grämer mig. Det kickar även igång en rad andra ”måsten” jag inte lyckats ta tag i utan bara prokrastinerat bort. Här är några av dem.
-min kopparspiral har jag haft i mig så länge nu så jag är livrädd att den växt fast och får opereras ut. Sist jag var där och bytte så svimmade jag på gatan efteråt så jag antar att jag duckar detta så länge jag inte får märkbara problem i underlivet. Eller vad kan egentligen hända om man har spiralen inne åtta år – hjälp! Jag är inte klok.
-vår källare har vi planerat att rensa och städa i fyra års tid nu. Trappsteget har nu blivit så högt så jag drömmer om att flytta från huset istället. Men antar att man måste tömma källaren när man säljer va…?
-jag borde tömma våra kattvindar från alla lådor med leksaker och spel. Barnen är nu 12, 16 och 23… de kommer inte öppna dessa garderober och sätta sig med lego och kaplastavar på golvet igen. Jag lovar.
-jag måste gå igenom alla abbonenemang och avsluta de flesta. Kanske jag till och med har två hos Viaplay. Här finns pengar att spara. Så sjukt att det bara rullar på och att jag har dålig koll. Skäms. Måste också bestämma mig för om jag ska fortsätta med gymmet – jag har ju helt slutat gå dit.
-städa bilen. Slänga allt skräp och ta hand om resten. Den är en soptipp. Förut hängde också däckbyte över min axel men nu är det ju snart vinter igen så…
Alltså jag har allround på vintern och sommardäck på sommaren, jag har inte haft dubbdäck eller så på under sommaren. Då hade nog min man blivit förbannad på mig – jag hade inte pallat och fått prioritera det.
Alla dessa grejer skjuter jag bara framför mig som en stor lorthög och det får mig känna mig som en usel människa. Nu är det jag som gör en lista och börjar beta av.
Snälla – säg att ni har några liknande punkter som tynger er i er vardag. Dela gärna med er i mitt kommentarsfält så slipper jag känna mig ensam i denna soppan.
Jag utvecklade och skapade utrymme för mer av det jag själv vill ha livet hos Klco. Vackra rum att landa i, där möten sker och kloka tankar utbyts. Ibland behöver det inte alls vara så klokt – vi kan bara vara ihop och prata väder och vind. Om det är något jag lärt mig av att gå igenom en pandemi så är det att det personliga mötet alltid är viktigt, att möta blickar, stå kvar och fylla dagarna med dem och det du mår bra av.
Jag samlade mina kollegor på en middag denna vecka. Tackade nej till PR-byråns inbjudan till influencerjippo med Mama Mia i Göteborg och valde det lilla intima som kändes bäst i magen för mig. Så tacksam för de valen jag gör – att samla de människor som skänker mig mest värde i både yrkeslivet och även på det personliga planet, utan jämförelser och ängslighet. Inget kunde göra mig mer tacksam och stolt än att se min nya verksamhet genom mina kollegors blick. Så fin upplevelse.
Om du frågar mig så har vi har gjort ett strålande jobb med att fylla ytorna med finheter. Ödmjukt!? hahaha, ja, du måste väl tro på din vision och affärdsmodell. Om du inte tror på dig själv så kommer med all säkerhet ingen annan göra det heller.
Just nu väntar vi in vinterns kollektion och kikar efter locations att fota på. Jag tror vi kommer hålla oss i vårt kök och utomhus, men inget är spikat än. Älskade verkligen bilderna vi tog på Strömma och vill typ tillbaka till samma miljö igen – fast nu när det är kalt och kallt i november. Vi får se.
Dansk poppighet möter bohemiskt natur. Min vän Daniella sa att detta känns väldigt internationellt och det känns extra roligt då hon jobbat med inredning i många år.
Dessa kvinnohuvud förhöjer atmosfären. Handmålad italiensk keramik. Fann dem på mässan i Paris.
Har spridit ut dem i lokalen. Nä. Nu ska jag dricka upp min matcha och jobba vidare med mailutskick.
Önskar er en fin helg.
