Vi köpte vårt lilla franska hus mitt under pandemin och hade endast sett det en gång då vi började planera hur vi skulle fixa det estetiskt och praktiskt för att det kulle passa oss.
Jag ville ha dämpade naturtoner och att både tak och väggar skulle målas i en mjuk kalkfärg. För att rummet skull kännas större så vore det också klokt att plocka ner överskåpen i köket – sagt och gjort. Vi bokade en snickare via digitala kontakter och han fick nyckeln av mäklaren och satte igång med att fixa detta.

Så här såg det alltså ut innan i vårt kök. Här kan du läsa ett helt inlägg och se fler bilder kring det. 

Men överskåpen kom som sagt ner, väggen målades och ett kakel sattes upp. Har letat ihjäl mig efter en bänkskiva som ska passa men valde till slut att kakla den befintliga bänkskivan i samma och byta diskhon som var i plast. Ska visa mer av köket en annan dag.

Nu vill jag berätta om den här väggen istället. Den är på motsatt sida av köket och en “död” yta. Ett vackert fönster med ett element framför dock – men hur möblerar man här och hur kan jag använda denna del av rummet på bästa sätt samtidigt som vi får förvaring och en mjuk plats att chilla på?

Jo. Vilken tur överskåpen från köket stod kvar i källaren.

– Jag tror inte på det här, sa min man. Han hävdade att jag frångick min plan om att skapa en lång soffa längs väggen och att det skulle bli för högt att sitta på. Vi åkte till IKEA och kollade utbudet av bänkar att bygga soffa av. Kolla bäddsoffa. Tänkte till och med på att ställa små soffbord på rad och bygga efter dem med madrass och kuddar.
– Men nä, kan vi inte bara tänka om och skapa av det vi har, göra det bästa av situationen, sa jag och började själv bära upp skåpen i den trånga källartrappan medan min man muttrade om att det ändå alltid blir som jag vill ha det.

Sedan åkte vi ock köpte träskivor. Kostade två hundra kronor.

Sågade och fixade, insåg att en finsnickare får komma med speciell såg för att öppna upp för element. Det är inte på då skivan ligger över nu.

Som du ser här så är det öppet under också och där har vi ställt träbackar för vinflaskor.

Så. Målat, piffat och puffat. En stor fåtölj fann vi i en av Pezenas antikbutiker, tavlor och foton har jag funnit på marknader, hyllan är en bräda jag fann i källaren och så köpte jag bara små konsoller och skruvade upp. Blir tydligen jäkligt händig när jag är själv. Så himla bra att utmana sig själv och tänka lite utanför – se vad man har hemma och testa. Jag tycker det blev bra och det bästa av allt är att det inte kostade så mycket och att typ allt är återbruk.

Jag läste nyheterna morse innan jag väckte barnen och hade nästan svårt att samla mig för att ta tag i morgonens måsten. Min man är borta på jobbresa så jag har inte träffat honom sedan denna mardröm kablades ut över världen och satte oss alla i skräck. Jag vet inte vad jag vill skriva med detta men jag vill ändå än en gång påpeka hur viktigt det är att göra saker man mår bra av och inte ha dåligt samvete för det. Jag tycker detta inlägg Sofia Wood länkade till beskriver det så bra – vad vi känner allihop. Ingen är oberörd och fortsätter som om allt är som vanligt. Ändå måste vi fortsätta. Vi måste resa oss ur soffan och väcka barnen, bre leverpastej på mackan och gå ut med hunden.

Idag ska jag bada i havet. Kanske att jag till och med drar på mig våtdräkten och dyker efter tång. Jag ska signera böcker.
Det är en stor grej och jag måste få vara glad och stolt över just detta – även om jag känner skam och skuld över glädje i denna stund.
Även om jag grät ner i kaffet denna morgon. Var rädd om er och sträck er efter ljuset.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer till “Återbruk – en skänk av kökets överskåp

  1. Jättefint blev det tycker jag! Huset verkar så mysigt, och byn också. Tack för din fina och personliga blogg, med både viktiga ämnen och lättare inslag med vackra bilder att inspireras av.

  2. Så fint! Älskar den typen av återbruk! Att knopparna inte bytt plats på dörrarna och sitter vid golvet – jag tänkte först att det var dumt, men så kom jag på att man ju nu slipper böja sig alls när man ska öppna dem; man använder tårna! Smart!!

    1. hahaha ja, det får vi nog ändra – i alla fall om jag känner min man rätt. han är med noga med sådana praktiska detaljer. 🙂

  3. En liten stilla undran.. varför har allt hos dig blivit.. beige? Det är som att all färg försvunnit från din blogg. Alla bilder har samma ”färg” och nu även din sinnesstämning . Som att färgen drog med sig glädjen när den försvann…. Kanske skulle testa att slänga in något i nallturkos någonstans för att se vad som händer?☺️

    1. Hej,
      Tack för frågan. Jag gick igenom en stor förändring i mitt liv som satte mig i ny riktning och då gjorde jag medvetna förändringar – en del av dem var att inreda och klä mig i mer dämpade toner för jag behövde helt ärligt lite mer lugn och ro runt om mig, en trygg bas och så kunde jag addera kulörer på kuddar, tavlor och blommor.
      Huset i Frankrike går i dessa jordiga kulörer för att det vackra golvet ska få komma till sin rätt och ta för sig – och där är så litet så det hade upplevt ganska rörigt med mycket olika kulörer och jag upplever det mycket vackrare när det man ser går ton i ton. .
      Hemma har jag ett gult kök, ett blått bibliotek, röda och blommiga kuddar… Ja, det är ganska mycket färg men kanske inte lika mycket som förr. Man förändras helt enkelt.

      Sinnestämningen på bloggen tror jag snarare hör ihop med världsläget än kulörer jag valt på hem, kläder och redigering av bilder. Det finns glädje i ett hem även fast knalltorkos inte finns i färgpalletten. Det kanske snarare har att göra med din egen smak på inredning? En stilla undran? 🙂

      1. Vad fint det blir! Och ett bra citat. Jag skulle kanske stryka ”remarkable” och byta mot ”det enda alternativet till att kasta in handduken”. För. Det finns inte en enda stund av ett enda liv på denna jord utan ett otroligt lidande. Tar man in det helt utan filter, utan vila, så kan man inte stå ut. Så hur sjukt det än känns att tänka på så är det enda sättet att leva, att leva med skygglappar på deltid. Men att tex skapa något vackert och dela det såhär, det tycker jag är att ge något till andra. Även om tiderna alltid är obarmhärtiga för någon någonstans, så är många av dina följare just nu rädda på det där sättet som man nog bara blir när ens egen familj och ens egen trygghet är indirekt hotad. och många av oss är också rädda för att inte göra nog med gott. Rädda för världen och kanske för oss själva. Då kan det vara en form av självempati att unna sig stunder med vackra bilder. Precis som det kan vara det att snickra en sittbänk. Eller baka ett bröd. Självhat kommer inte göra oss till bättre medmänniskor. Självhat i tider som dessa kan till och med bli en sorts kollektivt martyrskap där vi får allt att handla om oss. Jag tänker att allas ansvar är att visa andra och sig själva empati. Att ge det en kan ekonomiskt och att säga ifrån när vi ser orättvisor. Men att sitta dygnet runt och konsumera nyheter om andras misär gör oss inte till bättre människor. Det är bara det vi gör för andra som faktiskt gör skillnad. Att dela vackra trygga bilder från Frankrike till följare som är rädda för att förlora sin trygghet är absolut något av värde. Till exempel.

        Ta hand om er alla, det är ju så vi också klarar att ta hand om varandra. <3

        1. tack- Du har helt rätt. Självhat kommer inte göra oss till bättre medmänniskor.
          jag uppskattar alltid din kloka hälsningar och reflektioner. Kram till dig