Den här bilden får helt enkelt beskriva min tisdag. Kämpig är bara förnamnet. Vad hände ens? Allt bara rasade.
Här sitter jag, känner mig alldeles febrig och med en hjärna som är helt överbelastad, nersjunken i soffan på kvällskvisten och suckar över att hunden fortfarande måste ut och köket måste plockas i ordning. Sjukgymnastiken har jag inte ens hunnit med, och ryggen gör sig påmind på alla sätt den kan. Jag är slut som artist. Och att jag dessutom ska springa ett halvmarathon på lördag ger mig en helt ny nivå av ångest.
Just nu känns det som att allt går emot mig: strul med produktioner och leveranser, problem inför flytten, en kropp som protesterar och en hjärna som inte orkar stressen. Samtidigt försöker jag intala mig själv att det finns en mening i allt det här. Kanske är det en lärdom i tålamod och acceptans? Eller en påminnelse om att faktiskt uppskatta det som fungerar.
Men ärligt talat, jag vill bara checka ut från allt och titulera mig själv som heltids-bastubadare. En bastubadande frankofil låter ändå rätt trevligt.
Hoppas ni har en bättre dag än jag. Nu ska jag låta köket vara som det är, rasta hunden utanför dörren och sen landa på kudden. Ibland är den bästa medicinen mot en dålig dag att bara gå och lägga sig och låta sömnen göra sitt. Imorgon blir en bra dag.
En sak jag har lärt mig leva med, och som jag efter mycket analyserande och en hel del “forskning” insett är ganska vanlig bland människor med ADHD, är den ständiga jakten på dopamin. För som alla vet är det bränslet för hjärnans belöningssystem.
Nu står jag ju fortfarande och väntar på min utredning, och fick faktiskt precis avslag på min ansökan. Tydligen hade jag inte tillräckligt stora utmaningar i vardagen… Herrejösses. Ska jag verkligen behöva söka igen och snyfta i offerkofta för att få rätt till en utredning?
Hur som helst: dopamin. Det är en signalsubstans som hjärnceller använder för att kommunicera med varandra, och det är särskilt aktivt i hjärnans belöningssystem, det som styr motivation, driv och känslan av tillfredsställelse. När något känns kul eller meningsfullt får vi en dopaminkick som säger: ”Det här vill jag göra igen!”
Hos personer med ADHD är dopaminbalansen ofta lägre eller ojämn i vissa delar av hjärnan, framför allt i frontalloben. Den del som styr planering, koncentration och impulskontroll.
Detta leder till några typiska fenomen:
Det krävs mer stimulans för att dopamin ska frisättas, vilket gör att vi ofta söker spänning, nyhet eller variation. Känner ni igen det hos mig?
Hjärnan har svårare att känna ”belöning” av vardagliga eller tråkiga uppgifter. Därför känns stunderna av total uttråkning så… ghaaa!
Fokus blir svårare att hålla, särskilt på saker som inte känns intressanta just då. Jag är hopplös här.
Motivation kan svänga snabbt – starkt engagemang ena stunden, total tröghet nästa. Verkligen som Dr Jekyll och Mr Hyde.
Hos personer med ADHD är tanken, känslan och viljan där, men dopaminet gör att motorn hackar lite. När balansen jämnas ut fungerar systemet som det ska, och vardagen blir lättare att navigera. Det är det medicinering hjälper med.
Jag jag försökt reglera detta genom fysisk aktivitet, kost, sömn och genom att undvika situationer som dränerar mig. Många med ADHD är extra känsliga för blodsockersvängningar, vilket kan ge humörsvängningar, impulsivitet och trötthet. Därför tänker jag rätt mycket på vad jag stoppar i mig.
Men nog om föreläsningen om ADHD. Jag skulle ju berätta om de totalt knäppa situationer min hjärna sätter mig i ibland.
Jag bläddrade i ett magasin och började återigen grubbla över att jag borde måla om snickerierna i sovrummet. En blandning av storstadsinspiration och överbelastning gjorde att jag behövde fly in i ett annat projekt, distrahera mig lite. Jag vet, det låter galet, men så funkar det ofta.
Antingen ligger jag apatisk på soffan och tittar på åtta avsnitt av en serie och duschar inte ens, eller så har jag en deadline och får samtidigt för mig att filma när jag bakar, slipa ett golv och möblera om ett rum samtidigt.
Den här onsdagen skulle jag förbereda för fotografering: packa, göra listor, moodboards, ladda kameror och så vidare. Efter att ha skjutsat min son tidigt på morgonen kom jag på att jag skulle köpa färg. Och varför inte lika gärna ta tak- och elementfärgen samt snickerifärgen också? High fivade mig själv för hur effektiv jag var, och satte igång att måla taket i en mjuk gul kulör.
När färgen torkat insåg jag att jag köpt fel nyans. Ner i källaren, och där stod två fulla burkar med rätt kulör. Jag hade alltså köpt färg jag inte behövde. Dessutom fel färg i min iver att vara effektiv. Mycket kontraproduktivt. Fick måla om.
Sen kom min kollega förbi, och vi hade möte medan jag låg på knä med färg i håret, gnuggandes bort gul färg från parketten i trosor. Ja, det stämmer. Jag var så effektiv att jag varken la ut täckpapp eller letade upp målarkläder. Men resultatet blev riktigt fint!
Min kollega skrattade och berättade att hon köpt färg för månader sedan, men att tanken på att maskera, bära ut allt ur rummet och täcka golv hade blivit ett så stort projekt i hennes huvud att det inte blivit gjort och troligen inte kommer bli det. Mitt tog max 30 minuter från det jag kom innanför dörren. Okej, lite mer eftersom jag fick måla med rätt färg också. Nu återstår bara snickerimålningen idag, men det skvätter i alla fall inte, så jag behöver inte strippa av mig till trosan.
Kära ni. Inget gör mig stoltare än att visa er vad jag arbetat med under en lång tid. Årets vinterkollektion är ett destilat av alla mina samlade erfarenheter och era önskningar. Plagg att älska länge, klassiker att plocka fram år efter år när julen närmar sig och känna sig både vacker och bekväm i.
Är detta julaftons outfit?
Jag har än en gång krokat arm med Hanna Wendelbo som är en av Sveriges främsta formgivare. Jag har gett henne uppdrag att skapa ett klassiskt ”Liberty, Art Craft” -mönster att älska mycket och länge. Lite danskt, lite brittiskt men framförallt det där man älskar från sin barndom. Blommiga tyger som gör alla glada.
Fina små buketter på vinröd botten som drar åt plommon. Vårt mönster Vinterblom är lika vackert som vi hoppades att det skulle vara, kanske ännu vackrare om du frågar mig.
Vi har sytt upp mönstret i kjolar, klänningar, blusar och västar. Allt i 100% franskt lin.
Den här västen vill alla ha! Herregud, mina vänner har messat mig och bett mig lägga undan och ni ska vara glada om ni får fatt i en. Skämt å sido. Men den är förträfflig.
Vändbar och quiltad. Den är alltså fodrad och du kan ha den på den blommiga sidan eller på den randiga sidan och variera dig.
Fin över tjock tröja öppen så här.
Men den är också fin över klänning så här.
Knappar i mässing. Man ser det kanske inte men vi fotade allt det här i ihållande regn denna torsdagen. Förutsättningarna var verkligen sämst.
Never mind. Det blir sällan som man tänkt sig ändå. Det här är en otroligt fin kjol i alla fall. Fickor med fint fall och allt. Jag ska fota plaggen på mig själv också och visa er.
Imorgon kommer vi ha vårt första släpp på vinterkollektionen kl 15.00 och då är alla dessa plagg med. Våra produkter ligger just nu i leverans och kommer packas och skickas så fort de når Varberg.
En ny design på blus som heter Charlotta. Jag gillar vidden och hur den faller över axlarna. Ett litet rött hjärta är broderat i nacken och ger det där lilla extra som man gillar.
Vår klassiska och populära Dorthe blus kommer i vårt nya mönster också.
Detta är kjol och blus i sann Karin Larsson anda. Alla som lägger vantarna på denna stassen behöver aldrig mer fundera på vad hon kan bära på jularna hädanefter om du frågar mig.
Ser med spänning fram emot hur kollektionen mottas av er. Stor kram från mig. / Kristin
Kära ni. Det är fredag kväll och jag är på väg i säng efter bastu och höstgryta med min man vid köksön. Barnen är på vift och vi ställer klockor för att ha koll o ringa för att stämma av. Ser redan fram emot morgonkaffe och lång promenad vid havet. Kanske stannar jag på torget på vägen hem för ett fång amaryllis. För tidigt på säsongen?
Denna vecka har maxats och mer lär det bli. Fotografering har ägt rum. Jobb imorgon, eventuell lansering på söndag och vernissage i grannlokalen vilket gör att jag behöver jobba några timmar i butiken även under söndagen.
Känns därför skönt att krypa till sängs tidigt idag så man pallar med.
Förresten – våra väskor lanseras i helgen och som det ser ut nu så kör vi även lansering på vårt första släpp denna söndag. (Reklam) Återkommer med bekräftelse imorgon. Vill helst inte lansera plagg som inte är på lagret än men de befinner ju sig i leverans så de bör komma till veckan o kunna packas för att skickas….Det vore ju bra att ha första släpp redan nu på söndag. Vad tycker ni?
En tur till Stockholm gav mig nya perspektiv, en stor dos inspiration och härligt umgänge. Precis vad jag behövde!
Funderar lite på hur jag vill ha det nu när vi går in i nästa säsong – blir det gran, rutiga röda dukar och festliga julkulor?
Som jag känner nu så har jag svårt att tro det. Jag är sugen på en stillsam och sparsmakad december med små gyllene detaljer och mer fokus på levande ljus, goda måltider och härliga spellistor.
Estrid kontor påminner mig alltid om att jag älskar den här sortens kreativt kaos. Även om jag nu i hemmets vrå håller på och rensar ut och gör det mer minimalistiskt och sobert – det är något med åldern. Känns som jag målar allt beige och döstädar men det är väl lite tidigt kan jag tro…
Så fint , så fint! Glöm inte gå upp på andra våningen då ni är på Svenskt Tenn – älskar inredningen så mycket. Mina ögon fastnade på solen här och sedan på ampeln med Josef Franks sol. Kanske måste ge mig själv den i julklapp. Se nedan.
Ett litet moodboard som får symbolisera hur jag ser på julen 2025. Ljusstakarna från Svenskt Tenn och den vackra tändsticksasken sätter tonen. De gyllene hängsmyckena kommer från Artilleriet – och hemmet i kollaget tillhör faktiskt Artilleriets grundare för magasinet Residence. Så sparsmakat, sobert och mjukt. Det känns nästan ovant att jag dras åt det här hållet, men tro det eller ej – jag har redan möblerat om i vardagsrummet och tagit ner några tavlor från väggarna. På återseende.
