Allt om poolen i Frankrike

Trädgården är långt ifrån färdig vid vårt franska hem, men vi har redan hunnit njuta en hel del av den. Det bästa har förstås varit att kunna använda poolen under de varma sommarmånaderna – så härligt att svalka sig när solen står som högst!

Men vad är det då som återstår?

Jo, som ni ser här på skissen inför renoveringen så är det en hel del kvar att göra. Prio ett efter poolbygget är att få på plats glasdörrar i den stora öppningen mot källaren. Vi har valt en mörkbrun kulör på spröjsen, och även om det är nyproduktion vill vi att det ska smälta in och kännas som en naturlig del av huset. Tanken är att det ska harmoniera med murarna och väggarna som stått här sedan 1850-talet.

Ni ser ju här vilket fantastiskt arbete hantverkarna gjort med den gamla muren. Den ser verkligen inte helt nygjord ut – precis så som vi hoppades på. En varsam renovering som bevarar känslan av historia. Och det är samma omsorg de kommer lägga på hela väggen som vetter in mot källaren, innan det stora glaspartiet kommer på plats – fyra meter brett och tre meter högt. Det blir verkligen en maffig öppning som både släpper in ljus och binder ihop ute och inne.

Men som alltid med hus från 1800-talet finns det mycket som kräver arbete – och kostar en slant. Det är inte bara de stora synliga förändringarna som räknas, utan allt det där man kanske inte tänker på vid första anblick: vårt omlagda tak, avloppen som dragits om, stuprören som bytts ut… listan är lång. Det är många timmar och mycket jobb som ligger bakom att få huset i skick, men steg för steg börjar vi närma oss något som både känns hållbart och vackert för lång tid framöver.

Sist vi var här la vi ut de här stenarna för att se hur det skulle se ut i trädgården när vi bygger gångar. Det är samma sten som ligger runt poolen och som senare också kommer att läggas på altanen, som just nu bara är i betong. Det kommer verkligen att ge trädgården en mer ombonad och behaglig känsla – ett mjukare och mer inbjudande uttryck än den nakna betongen.

Det som återstår nu är platsbyggd soffa och kök, en patio med pergola täckt av gamla takpannor och ett olivträd som får sätta pricken över i:et. När allt är på plats kommer trädgården inte bara bli funktionell, utan också en plats där man vill tillbringa varje solig dag.

Jag tvekar lite på olivträdet just nu – det kan lätt bli skräpigt i gruset när trädet tappar alla sina frukter, så vi måste ha en plan för skörden om det blir av. Det känns faktiskt klokt att vi väntat med vissa delar av trädgården. Dels för att se vilka behov som verkligen finns, och dels för att prioriteterna ibland ändras längs vägen.

Just nu har vi redan lite härlig grönska på plats –  en befintlig passionsblomma och en murgröna har vuxit upp längs staketet mot muren, och jag är så glad att jag stod på mig och bad hantverkarna lämna rotsystemet intakt. Det finns verkligen ingen anledning att dra upp växter som redan trivs. Det enda jag själv planterat är en kryddrabatt och ett blåregn som nu börjar ta sig riktigt fint mot väggen – ett litet, men härligt steg mot en grönskande trädgård.

Ja, kolla här! Vi grämer oss lite över att vi gjorde en helt vanlig putsad vägg mellan oss och grannen, där det tidigare bara fanns ett galler för hundar. Kanske borde vi ha murat upp något som liknade den andra muren för att få mer harmoni. Samtidigt finns det möjligheter – man skulle kunna måla väggen i en varmare kulör, eller låta något växa längs den. Kanske kan vi leda om blåregnet ut på den här väggen? Vi får också ta hänsyn till pergolan som kommer stå över matplatsen, och kanske vore det fint att mura upp en eldstad här också.

Golvet ser ni ju – just nu är det bara en betongplatta. Men planen är som sagt att lägga samma stenplattor som vi använder runt poolen vilket kommer ge både stil och känsla av sammanhållning i trädgården.

Egentligen tror jag inte vi behöver ett stort olivträd i trägården utan man kan ha krukor och möblemang som det är – finns ingen anledning att ”övermöblera” på en så begränsad yta.

Här kommer det förhoppningsvis att stå en platsbyggd soffa i framtiden, och då måste matplatsen hitta en ny plats. Den som tittar noga på bilden ser passionsblomman och murgrönan som vi varsamt lett upp längs muren igen efter renoveringen. Även kryddrabatten som vi grävt ner syns här.

Innan vi lämnade trädgården sist gav vi den lite extra kärlek – gödning och omtanke – för att ge allt en bra start inför framtiden.

Medan vi är borta tar grannen hand om både vattningen och poolen, vilket känns väldigt tryggt. Vi behöver inget pooltäcke nu eftersom det inte finns några träd runt om som skräpar ner, men under vintern kommer vi självklart täcka den.

Poolen är 2 x 4,5 meter stor och har ett djup på 1,45 meter. Runtom har vi lagt medelhavssingel, och stenkanten består av Luzerne-plattor – en typ av natursten främst från Piemonte-regionen i Italien. Samma sten som kommer användas på trappan och på betongplattan senare i år.

Kaklet i poolen är 10×10 cm i en mörkt gråblå ton. Vi tycker det ger en lyxig känsla, och den mörkare kulören känns mer sofistikerad än en klassisk turkos. Rengöringen sköts med ett saltvattensystem med elektrolys, där salt omvandlas till klor. Det ger en jämn och effektiv rengöring utan att vi behöver tillsätta klor manuellt.

Det har verkligen visat sig vara smart att bygga en extra bred poolkant mot muren här – solen når dit längst på kvällen, och det är otroligt mysigt att sitta här med en bok eller ett glas vitt innan middagen.

Jag räknar bokstavligen ner dagarna och timmarna tills jag är här igen. Det första jag göra när jag kommer är att öppna fönsterluckorna, tända doftljuset här på hyllan, sätta på en bra spellista och hälla upp ett glas bubbel.

Elsa – en klänning med historia och hjärta

Igår bar jag den här klänningen och kände mig så himla fin. Jag passade på att knäppa en liten serie bilder ute på en åker (som jag snart ska visa er!), men först vill jag dela lite om tankarna bakom skapandet.

Jag ville designa en klänning som verkligen framhäver de kvinnliga formerna, samtidigt som den är bekväm och lätt att bära. En tidlös, feminin klassiker – en sådan som kan få leva länge i vårt sortiment. Genom åren har vi tagit fram flera klänningar som blivit riktiga favoriter och som ständigt efterfrågas igen. Den här gången drömde jag om en modell som jag själv upplevde som smickrande på kroppen och som föll mjukt och vackert.

Vi valde att sy upp den i två blommiga viskostyger och en enfärgad i lin. Den blå varianten lanserades förra helgen och är nästan helt slutsåld redan – och jag vet att många av er längtar efter de blommiga varianterna.

Det värmer verkligen i hjärtat att se hur väl designen har tagits emot. Att stå i butiken och se så många olika kvinnor, med olika kroppar, prova klänningen var en sann fröjd igår. Jag blev alldeles rörd och stolt.

När jag själv senare på kvällen skulle klä mig för fest och drog på mig min egendesignade klänning tillsammans med några av mina smycken, kände jag mig så glad och tacksam över att få skapa något som får andra – och mig själv – att känna sig fina. Precis så som jag visualiserat i mitt sinne.

Jag har döpt klänningen till Elsa – efter hovmästarinnan Elsa Bergström, en legendarisk kvinna på Societetsrestaurangen och Stadshotellet i Varberg. Samma hotell där jag själv arbetade i tolv år – år som formade mitt liv och min karriär. Jag började 2004 som servetris, arbetade även en period som nattstädare på Asia spa, fortsatte med gästrelationer runt om i den vackra byggnaden och senare marknadsföring eftersom jag utvecklat intresse för sociala medier och fotografi under tiden jag var anställd. Otroliga år som byggt arbetsmoral, lojalitet, ödmjukhet, kontakter och erfarenhet. Jag är så tacksam.

När jag tänker på pionjärer som Elsa Bergström och Mathilda Ranch känner jag ett stort systerskap med dessa halländska damer som gick före. Låt oss hylla dem!

Vår föregångare till denna klänning heter faktiskt Mathilda, och hon var en banbrytande svensk fotograf – en av de första kvinnliga yrkesfotograferna i Sverige. Hon drev en framgångsrik ateljé i Varberg från 1881 till 1922 och producerade tusentals fotografier, varav många bevaras i Hallands kulturhistoriska museums arkiv. I sin ateljé anställde hon upp till fem medarbetare, främst kvinnor, och blev en viktig lärare och inspiratör för unga kvinnor som ville lära sig fotografyrket. Vilken förebild, eller hur?!

Så här har ni lite berättelser om arbetet med klänningarna och historien bakom vilka som gett dem namnen. Hoppas ni haft en härlig helg. kram

Sista helgen i augusti – mellan vila och fest

Kära ni,
Så har vi plötsligt landat i den sista helgen i augusti. Här på västkusten ser det ut att bli en strålande dag med solsken och klar luft – nästan som ett litet avsked från sommaren.

Själv ska jag stå i butiken under dagen, och ikväll väntar en middag jag blivit bjuden på. Farmers Table – visst låter det alldeles extra? Jag tänker klä mig i blommig klänning, hatt och ett par välanvända cowboy boots.

Om jag ska vara helt ärlig har veckan varit tung. Privata problem har gjort mig ledsen och trött, och en del av mig funderade faktiskt på att tacka nej. Men samtidigt kan det ibland vara just det man behöver – att få komma ut, träffa människor, skratta lite och låta energin fyllas på utifrån. I värsta fall går jag bara hem om det känns för mycket.

Ju äldre jag blir, desto mer märker jag hur viktigt det är att vårda min energi. Det känns nästan som ett litet revir jag måste vakta, där vissa saker får komma in och andra hålls på avstånd.
Känner ni igen er i det?

Från det ena till det andra…

Min matcha börjar ta slut, både i mitt egna kök och på K LAGERQVIST lager och det verkar svårare än vanligt att få tag på mer just nu. Tydligen råder det brist i Kina – och det märks verkligen! Vem kunde tro att det gröna guldet skulle bli så populärt att till och med leverantörerna har svårt att hänga med?

För en matchaälskare som jag är det här förstås lite av en kris. Två koppar kaffe på morgonen är min rutin, men sedan resten av dagen – då är det matcha eller te som gäller. Kanske är ni också likadana?

Man undrar ju vad man ska göra nu när favoritdrycken börjar sina?

Vissa dagar är bara skit

Det är ingen bra fredag. Jag gick och la mig redan vid åtta igår kväll i hopp om att vakna som en gladare människa idag – men det hjälpte inte särskilt mycket. Jag har bytt östrogenplåster, tagit mina vitaminer och till och med försökt affirmera glädje i bröstet, men inget verkar bita. Ryggen värker, regnet öser ner och jag är förbannad.  Allt det jag inte orkade ta tag i igår känns bara ännu tyngre idag, inlindat i spöregn.

I stunder som dessa tänker jag att man egentligen borde låsa in sig och undvika alla människor. Bara sitta i en bastu och djupandas, eller sova bort dagen i hopp om att vakna på andra sidan. Jag googlar på symptom för bipoläritet, rotar i mina egna trauman och landar i att det snarare bottnar i PTSD och ett djupt medberoende. Man kommer inte undan.

Just nu går en serie på SVT som heter Hudlös, med Joakim Lundell som programledare. Jag var först skeptisk, men började ändå titta – och jag måste säga att ämnet berör. Ett tips från mig om du, liksom jag, är intresserad av det här området.

Så jag står här på vågen och väntar ut den. För den passerar alltid, även om det känns som man ska gå under. Vissa dagar är bara skit, och då får man helt enkelt ta sig igenom dem.

Dagens huvudbry? Hur i hela friden ska jag lyckas filma härligt och inspirerande content i min blöta trädgård när jag inte ens kommer upp ur soffan – och fortfarande sitter i pyjamas?

Typiskt, just när jag skulle varva ner…

Är det inte typiskt? Jag hör det ofta från andra och nu har det hänt mig själv – fenomenet när man har jobbat hårt en längre tid och så fort man går på semester eller ska in i en lugnare period… då slår kroppen bakut.
Vissa blir sjuka, andra får migrän – eller så händer något helt oväntat i familjen som gör att allt blir allt annat än vilsamt.

Själv lyckades jag dra på mig en ordentlig skada i ländryggen. Och såklart just nu, när jag hade sett fram emot allt det där jag längtat efter: vandra, träna, plocka svamp, gå på spa, förbättra löpsteget, bada, röja i trädgården… listan är lång.
Nu kan jag knappt plocka upp hundbajset på gatan utan att behöva gå ner i en djup squat för att lyckas. Ghaaa!

Det klassiska hände. Att jag körde på som om jag var mitt allra mest vältränade jag. Jag gick till gymmet, tog min vanliga vikt på wallball och tänkte att ”det här fixar jag”. Men så fångade jag den fel, drog till ländryggen och kände hur det började hugga till. Istället för att sluta blev jag förbannad – och fortsatte kasta den där förbaskade bollen. Som om inte det räckte hoppade jag upp och ner på en låda jämfota också… tills jag till slut fick inse att nej, det här var inte bra.

Så nu sitter jag här, frustrerad och vansinnig sedan söndagens morgonpass – med bara mig själv att skylla.
Bara att kapitulera för ordentlig vila antar jag – bastu, film, lugna kortare promenader och låta allt annat få vara.
Har ni något bra tips på film eller serier?