Jag läste Andrev Waldens debutroman Jävla Karlar. Ni som är med i Bokcirkeln kanske gjorde detsamma? Låt oss prata lite om den.

Aldrig har en bok fått mig tappa hakan på detta sätt – i vissa stycken har jag gått tillbaka och läst texten igen för det är så förbaskat vackert. Andrev har en förmåga av att berätta situationer på ett helt otroligt sätt med orden. Det sjunger, smeker, kliar, förundrar och jag blir full av beundran på samma gång. En så mänsklig och sårbar berättelse om hur det är att växa upp i en destruktiv och oberäknelig miljö ger också hela boken ett djup som berör på många olika plan. Det är äkta och innerligt – jag vill bara ha mer, mer och mer. När jag läser de sista sidorna är jag sorgsen över att läsupplevelsen tog slut. För fort. Det känns som jag läst den bästa boken i hela vida världen. Wow – hur kan han ens skriva så målande? Han är ett geni.

En text från bokens början som beskriver vad jag menar.
Han är vacker när han ler. De ljust gråblå ögonen ser inte ut att höra till resten av huvudet för de sitter monterade i en ram av svarta lockar. Men färgerna skär sig inte. Tvärtom. Han är ljuset i sitt eget mörker. Blicken gnistrar som en laxrygg i tångskogen och skänker honom förmågan att trollbinda. Och nu är jag trollbunden igen. 

Jag är också trollbunden. Blir nästan sugen på att läsa om boken igen nu när jag skriver om den. Boken handlar om Andrev, hans uppväxt med sin mamma och de män som passerar deras liv. Det är Växtmagikern, Konstnären, Mördaren, Prästen,  – ja, sammanlagt kommer och går sju potentiella pappor och gör avtryck i Andrevs liv. En av papporna är Indianen som bor i ett fjärran land och skickar presenter till honom då och då. En  stark skildring av livet på 80-talet då jag själv växte upp, om osäkerhet, kvinnor, män och mycket mer. Berättarkonst som är förträfflig. Har du inte redan läst Jävla Karlar så ska du göra det nu. Löp och köp. Eller låna på bibblan för all del…

Min man läser boken just nu och det är ett minst sagt tummat exemplar som både varit med mig i bastun och glömts ute i trädgården i regnet.
Berätta, hur kände ni för boken?

 

Kommentarer till “Bokcirkeln – Jävla Karlar

  1. Tack för boktipsen.Ska absolut läsa den .Men vad är det för bokcirkel du skriver om?

  2. Håller med om allt. När nån är väldigt, väldigt smart och samtidigt har en stor empati. Så blir det så otroligt bra. Var ju lite rädd boken skulle vara FÖR bra. FÖR smart. Men han är liksom särbegåvad i sitt skrivande på två plan.

  3. Har läst alla andra böcker i bokcirkeln, men missat denna. Ska absolut läsa den.
    Undrar vilken bok det blir härnäst…?

  4. Jag håller med dig om allt, han skriver så otroligt bra, så mörkt ibland att jag var tvungen att pausa men skulle också ville lägga till hur rolig den samtidigt är. Passagen med hårdrockaren och jobbet på värdshuset, skrattade högt. Också uppvuxen under 80-talet i en miljö som påminde om den han beskriver, inte den otrygga men den alternativa, Waldorf osv och det var verkligen en resa i mitt eget minne samtidigt som jag slukade boken.

Kommentarer stängda