Ja, nu duggar det inte tätt mellan inläggen och det är ju riktigt tråkigt tycker jag. Har mängder jag vill dela men oj vad dagarna går fort under sommaren. Jag fyller med jobb och semesterhärligt. Hoppas ni har det gott i sommarvärmen och hittar på mängder av mysiga saker. Läser ni något?
Nu kommer ett inlägg som rör vår Bokcirkel. Jag har nu läst ut Svarta Näckrosor och plockar fram nästa bok jag vill läsa. Hoppas ni hakar på.
Men först. Vad tyckte vi egentligen om Svarta Näckrosor av Michel Bussi?
Jag älskar att denna spänningsroman utspelar sig i Givernys vackra miljöer och att vi får besöka Monets trädgård. Jag kastades tillbaka till de gånger jag själv besökt byn och fascinerat promenerat runt i gränderna och njutit av vallmo och rosor som blommat. Ett glas kallt vitt hos Hotel Baudy och en tur i deras rosenträdgård, en promenad upp förbi hästhagarna och upp över byn, näckrosdammen och Monets underbara kök… Vill tillbaka!
”Turister flockas dagligen i den charmiga byn Giverny där Claude Monet målade sina berömda Näckrosor. Men när Jérôme Morval, en man lika besatt av konst som av kvinnor, hittas död i närheten av den vackra trädgården visar byn upp en mörkare sida. I hans ficka återfinns ett vykort av Monets Näckrosor med orden: ”Elva år. Grattis på födelsedagen.” Tre kvinnor visar sig på olika sätt vara involverade i hans död: en ung, konstnärligt lovande flicka, en vacker byskolelärare och en gammal änka som huserar i den gamla kvarnen. Alla tre bär på en hemlighet. Och alla tre söker efter en väg ut.”
Boken byggs upp kring mordet på Jérôme Morval och vi får följa tre kvinnor som alla har kopplingar till Jeromes död. Det tar ett bra tag innan man förstår hur allt hänger ihop och ibland blev jag faktiskt lite uttråkad. Tempot var ganska segt i början och jag hade svårt att hålla reda på alla karaktärer. Jag uppskattar dock författarens språk då det är väldigt målande, känner verkligen att jag får uppleva platsen. Boken är rätt klurig så jag rekommenderar att man läser den i ett svep och inte duttar så som jag har gjort.
Den grep tyvärr inte tag i mig och jag fångades inte av kärleksrelationerna som jag brukar.
Hur känner ni andra?
Är det bara jag eller känner ni också tydligt av att det är en man som skrivit boken?
Jag tror jag läser mest kvinnliga författare nu när jag tänker efter faktiskt… intressant…
Har ni läst något av Karin Smirnoff?
Det har jag. Hennes språk är helt fantastiskt och första gången jag läste henne tappade jag hakan – kan man skriva så sjungande, utan punkter och ordentligt grammatiskt in en bok?
Ja, uppenbarligen. Så poetiskt. Jag tycker hon är fenomenal och längtar efter att sätta mig ner med boken Sen for jag hem.
Är ni med mig?
”Janakippo lämnar Smalånger för att delta i en utställning i Stockholm. Där kommer hennes förflutna åter en gång i kapp henne, samtidigt som nya möjligheter öppnar sig. Kanske innebär det en chans till ett värdigt liv. Med kärleken och konsten som kraft. Om det inte vore för john bror diana och de andra som kallar från norr. Med sina två första böcker om janakippo, Jag for ner till bror och Vi for upp med mor, etablerade sig Karin Smirnoff som en berättare av rang hyllad för sin särpräglade stil och djupt uppskattad för sin känsla för det mänskliga. Sen for jag hem är den dramatiska tredje romanen om janakippo som fullbordar trilogin.”
Lyssnade på Svarta näckrosor som ljudbok. Håller med om att det var lite svårt att hålla isär händelserna och personerna. Men jag tycker ändå att det var en rätt spännande intrig och upplösning på slutet. Gillade den här boken. 🙂
Åh, nog för att Smirnoffs uttryckssätt är fantastiskt, men oj så jag tröttnade på Janakippo på slutet. Och slutet för mig kom i ungefär mitten av bok två (som jag hade så stora förhoppningar på (undervisar i språk och religion)). Kunde inte riktigt komma undan tanken att en liksom någon gång bör kunna lämna huset utan att hamna i en sexuell situation, vilket jag upplevde som det stora fokuset hela tiden.
Hej, är inte med i bokklubben, men blev väldigt sugen på ” Svarta Näckrosor ”🇫🇷👍🙋♀️
Åh, jag fullständigt knockades av Smirnoffs böcker om janakippo. Lyssnade på dom och även om Loo Kauppi var enastående så ska jag nog köpa böckerna och läsa dom också. Bara för språket.
Jag tyckte också att boken var seg till en början, och det var svårt att hålla reda på karaktärerna. Tänker att det kanske har att göra med de franska namnen?
Jag är inte heller särskilt intresserad utav konst och konstnärer, och boken handlar ju mycket om det vilket inte tilltalar mig. Men sen så väcktes ändå en nyfikenhet hos mig att vilja ta reda på hur allt hängde ihop, och det var inte alls så som jag hade tänkt mig. Så på det sättet var boken spännande och inte särskilt förutsägbar vilket är ett plus, men jag tror inte att jag kommer läsa fler böcker av den författaren.
Under tiden har jag även hunnit lösa Stöld, vilket var en helt fantastisk bok. Nu håller jag på med Otämjbar, sen är jag ikapp med bokcirkeln.
Hört mycket gott om Karin Smirnoffs böcker, men ej läst någon, så jag tar mig gärna an den.
Förresten, Karin Smirnoffs bok är väl slutet av en trilogi? Bör man läsa de andra två först, nån som vet?
Ja läs absolut de andra två först! Av de tre gillade jag tvåan bäst men alla tre är fantastiska! Språket är helt magiskt.
Tack snälla för svar. Ska beställa dem alla tre 🤗
Kul! Jag hakar på, hade ändå tänkt läsa sista delen i Karin Smirnoffs trilogi om Jana Kippo.👌😊
Upplever också stor skillnad på mäns och kvinnors sätt att skriva!
Tex brukar inte kvinnor jag läser böcker av, lägga så stor vikt vid exempelvis
” … hennes perfekt rundade bröst, medan hon …” osv.
Suck, vem bryr sig liksom hur brösten såg ut när XX var ute och gjorde något?
Inget fel med snygga bröst men…. 😌
Jag stör mig på detta och stannar då ofrivilligt upp i texten och läser den då plötsligt med en mans blick istället för inne i mitt huvud i min värld.
För övrigt älskade jag som så många andra alla 3 av Smirnoffs böcker!!
Kram från Skåne