Idag har jag jobbat så galet intensivt så jag helt tappade tid och rum på eftermiddagen. Försöker passa på när familjen är på vift och det enda jag behöver tänka på är att sysselsätta hunden Boris i mellan åt. Jag började vid datorn 07 hemma och begav mig till FGL vid 10.30. För att slippa lägga tid på matlagning eller gå in någonstans för att köpa lunch så mixade jag min favorit och tog med mig med två kokta ägg. Blir lätt folkskygg när jag ska fokusera och distraheras så lätt av möten och andras energier.
Klart du ska få receptet:
Mixa en näve grönkål, en avocado, en banan, frusen mango, fet yoghurt, mandlar, lite vetegräspulver och vatten.
Vid 14-tiden var jag tillbaka hemma för en löptur med Boris och sedan sjönk jag ner i datorn igen. När det började mörkna hade jag hunnit stryka åtta stora punkter på min Att göra-lista och då insåg jag att jag inte hunnit fota något till dagens inlägg. Tog en bild ut i trädgården och två på pågående jobb på matbordet innan det blev kolsvart. Då kom min mamma och gick ut med Boris och jag sitter kvar och jobbar. Lika bra att passa på.
En sak jag tänkt på så himla mycket det sista. Det här är ju typ jag. Fast jag pratade inte så mycket på lektionerna i skolan. Undrar om jag ska ta reda på om jag har en diagnos eller låta det vara…
Ok, så här är planen ute i trädgården i alla fall.
Till vänster om växthuset bygger jag alltså odlingslådor för dahlior på en grusad uteplats. Låter trädet vara kvar men beskär det ordentligt så det nästan inte har kronan kvar. Rabatten bakom kommer då också få mer liv och ljus – där får jag mer utrymme att plantera höga perenner. Vad tror du om det?
Jag är grym på att visualisera färdiga resultat. Innan vi hade flyttat in i vårt hus hade jag möblerat och hängt alla tavlor på väggarna i huvudet…
Här är alltså en del av jobbet idag. Nya samples på T-shirts, tags som ska godkännas och passet framme för ett visum som ska skaffas pronto. Varför är jag alltid ute i sista stund liksom? Galenpanna!
Men nu så. Nu är klockan 19.30 och jag kan även stryka “blogga” från min lista. Nu har jag sju punkter kvar. Men jag har ett par timmar vid datorn i morgon bitti också så detta ska nog gå.
Så fint reportage ovan – Från magasinet TWWP.
I know I Changed. That Was the Point.
Tusen tack för frågor och uppslag i förra inlägget. Och herregud vad ödmjukt tacksam jag är för alla bra råd till mig som hundägare. Guld värt!
Jag svarar efter hand i kommentarsfältet men kommer också lyfta vissa i blogginlägg.
Så vidsynta och kloka tankar du låter oss ta del av, Kristin! Hos dig är inget svart eller vitt och du uttrycker dig i så många nyanser- så underbart inspirerande<3
Själv skaffade jag min diagnos vid 48 års ålderför ett drygt år sedan.. och jag just skaffade den, då jag redan förstått sedan många år att jag hörde till ADHD- gänget. Däremot fungerade min insikt i hur jag fungerar och mina strategier för att balansera det jag behövde alldeles utmärkt, tills tillvaron tog en sväng dit mina strategier inte längre fungerade.. och då kom jag fram till att jag behövde medicin för att få tankeutrymme att skapa nya, anpassade till hur livet ser ut nu.
Jag tror att det är lite så för somliga, att vi helt enkelt inte behöver hjälp förrän.. vi känner att vi behöver det;) Och somliga hamnar inte i den känslan alls, det är så individuellt.
Jag äter en ganska hög dos medicin, och för mig dämpas inte kreativiteten det minsta- däremot kan jag nu (återigen) gå all in i känslan av att resten av tillvaron är under kontroll, njuta av mina flow istället för att bli galen på hur de helt tar mitt fokus från annat som jag egentligen borde gjort och tankarna klipps liksom inte längre av och konkurreras ut av tjugotre andra lika avklippta utan kan virvla hela vägen fram, om du förstår;)
Just nu hjälper den mig att skapa fokus när jag behöver det, och kunna njuta av att gå in i alla tankar när jag vill det.
Det är både komplext och individuellt, och för mig var beslutet inte det minsta dramatiskt.
Att läsa på och känna efter är klokt, och om man väljer att gå vidare så känner man kanske att man behöver det, eller är oerhört nyfiken.. eller något annat.
Rädd, för samhälle, stigmatisering eller sociala biverkningar har jag inte upplevt att jag behöver vara.. alls. Tvärtom, faktiskt!:)
En rysligt lång kommentar, förlåt! Och bara fråga om mina val på något sätt kan öppna en dörr kring dina funderingar.
En amazing, alldeles underbar blogg.. ord.. och bilder- tusen tack!
Min mamma som är psykolog och har Adhd säger att det är bara om det får dig att må bättre som du ska söka en diagnos. Oftast så behövs det inte när man är vuxen, man vet oftast hur man fungerar och Adhd kan ge en stämpel i samhället att man är dum. Men har man uppenbara problem, sök hjälp.
Bra och tänkvärt inlägg och bra tänkvärda kommentarer. Din blogg är så bra och du med, med eller utan diagnos. Om du tror att få en diagnos kan hjälpa dig på något sätt eller få dig att må bättre tycker jag du ska forska vidare. Ha en trevlig resa!
Jag har skrivit mkt på min blogg om hur jag upplever att det är att leva med adhd. Kika gärna in för att se om du kan känna igen dig. Ibland kanske det inte är diagnosen som behövs (iallafall inte som vuxen) utan mer att lära känna sig själv. Jag fick min diagnos när jag var 30+ och den har ju hjälpt mig att förstå varför vissa saker är svåra eller omöjliga för mig. Samt att jag måste vara extra rädd om mig själv för att jag lätt hamnar i utmattning eller depression. Jag är stor och stark i otroligt många situationer, men minsta lilla psykiska skavsår och jag ramlar omkull. Tack för en bra blogg ❤️
Tusen tack! Ska kika in 🙂
Kära Kristin,
TACK för dina gulliga ord på min blogg, det betyder väldigt mycket!
Ha en fortsat bra vecka,
Kram Caroline
Åh, tack själv. Det var verkligen fina bilder så var stolt!
Hej.
Jag är “ny med att läsa Din blogg” och jag vill först tacka för en fin läsning och lika fina bilder.
I min vardag träffar jag ungdomar med olika diagonser. Alla är fantastiska och alla “mina” ungdomar har diagnos av en eller annan eller flera sorter.
Om Din vardag fungerar, behöver Du inte ta reda på om Du har eller vad Du har men jag har märkt att “mina” ungdomar funderar och vill veta för att förstå varför det blir som det blir när det inte blev som det skulle. För många blir det en lättnad att veta även om det inte behövs då alla inte är i behov av medicinering.
Att ha vissa diagnoser kräver tydlig struktur/tydliga ramar och när de är otydliga blir det skakigt. Ibland behövs medicinering för att klara vardagen hur tydlig ramarna än är och ibland, när vardagen ruckas aningen lite faller hela tillvaron.
Det gäller att hitta balans, tydliga ramar, bra förståelse runt om när man inte orkar och en smula humor. Det kommer ofta in ungdomar till mitt rum och berättar hur tokigt det blev i någon situation och efter att vi “vridit” runt det hela några vara och de förstått kan vi skratta åt hur det blev.
“Jag vet att Du trodde
att Du förstod
vad Du tyckte jag sa
men jag är inte säker
på att Du fattade
att vad Du hörde
inte var vad jag menade”.
Innerligt tack för en fin blogg.
& Innerligt tack för din kommentar Britt. Du har ett viktigt jobb och gör skillnad. Tack för dig. Massa kärlek din väg.
Men det är därför du är så bra! Du är så där kreativ och kan visualisera och tänka fullt ut! Det är det som gör att jag läser den här bloggen, med de vackra fotografierna som du tar, känslan i texten av de ord som du formulerar. Det är det som gör att den här bloggen är så himla bra! Det är en blandad kompott, av livet i Varberg, kalla bad, tankar kring livet, fina reportage som hemma hos, resor, smått och stort, tavelväggar, foton, barfota liv i trädgården med vackra blommor, hund, barn, familj, gråt och skratt, vänner, middagar, recept,FGL, kristaller, jag kan fortsätta i evighet …Tack. Tack för ord, foto och ja allt.
Åh, tack Mia. Vad varm och glad jag blir av dina fina ord. kram k
Jag är typ precis som Brita. ”Skulle aldrig tro det om dig” får jag ALLTID höra om jag ens säger det, nä för jag skulle aldrig trott det om mig själv ens innan jag visste mer. För mig var det en lättnad med diagnos, och väldigt tufft att dra fram alla sätt som min adhd påverkat mitt liv när jag gått ovetande. Så hur ska du göra? Har du problem som du tänker kan medicineras? Det är väl egentligen enda anledningen att gå igenom hela proceduren? I vilket fall kan jag rekommendera att läsa på så mycket du kan för att öka förståelsen för hur du fungerar, det hjälper tycker jag. Fördel ADHD är bra tycker jag. Lycka till, Med vänlig hälsning, Anna
tack för tips, ska läsa.
Fler och fler människor runt om mig har börjat uttrycka att de tror jag har det. Men det kan ju också vara för att vi pratar mer om det i samhället nuförtiden och vet mer om vad adhd innebär.
Det är inte bara förknippat med “den stökiga killen i klassen” längre.
Äter du medicin? Tror inte jag vill det ändå för jag är rädd att min kreativitet dör så jag låter det nog vara. Ha det fint, kram K
Att alla med adhd pratar mkt är en myt. Jag har adhd och har länge trott att du har det då du nämnt att det finns i familjen. Plus att din beskrivningar av dig liknar mig och alla mina vänner med add/adhd.:)
Allmänt till alla som läser: Det är dock så att många som har dessa egenskaper utvecklar skills för att så att säga hålla sig över ytan och hålla ihop livet. Och för dusgnis krävs att ens adhd går ut över ens relationer, arbetsförmåga och vardag så mkt att man lider av det. Återkommande utmattning, ångest, depp etc är också typiskt. Men bra att veta är att symtomen fär PTSD, depression, utbrändhet, sköldkörtelsjukdom och glutenintolerans också kan vara lika adhd. Så det är en röra
Det finns numera fantastiska nätverk och bra hjälp även för kvinnor med adhd. Dock ligger forskningen efter just för att normen är killar. Folk tänker på en kille som inte KAK sitta stilla. Men tjejers adhd manifesterar sig ofta på andra sätt.
Hahaha, vad kul att du känt på dig det genom mina texter. Tack så jättemycket för dina ord ovan. kram K
De där tischorna vill jag lägga vantarna på!!! När beräknas man kunna klicka hem dem?
Tack för all inspo!
Åh, ja, vill det sig så kommer de under mars månad.
Takk som deler så mye ekte <3
Tack själv!