Jag kör ner genom Sverige och över bron denna tidiga morgon. Då natt möter dag och gryningen sakta reser sig över vårt vackra land. Genom dimmiga ängar, bländad av gyllene morgonsol & under flygande flyttfåglar i V som nästan får mig att slita blicken från vägen. Jag tänker på mareld och sjukdomar. Det vackraste och det fulaste på samma gång. Lisa säger att hon badat i mareld och i lysande kammaneter flera kvällar i rad efter mörkret lagt sig över hennes vik i Varberg. Jag har tagit mina morgondopp i gryning och simmat i havet på eftermiddagen – överväger att lägga in ett sent kvällsbad också.
Jag lyssnar på poddar. På fredagspodden. De pratar om hur tankspridd Amanda var då hon fick hela butiken att engagera sig i hennes påse som blev stulen i en butik där hon provade skor. När hon kom hem så stod påsen i hallen. Det skulle kunnat vara jag.
Det är ofta då jag lyssnar på dem som jag känner igen mig själv i Amanda. Speciellt då hon inte var med i podden och då Alex och Hanna pratade om deras relation. Skulle lätt kunnat vara min man och jag. Jag vet ju att hon fått en sen diagnos på adhd och lyssnar därför mycket intresserat och undrar om jag ska starta den där utredningen jag ofta funderar på…
Men i alla fall. Låt mig berätta vilka sjuka situationer min tankspridda och snabba hjärna kan försätta mig i.
-Ofta öppnar jag fel bildörrar och sätter mig i passagerarsätet. Lika kul varje gång för min familj som sitter och gapskrattar i bilen bredvid. Lika hemskt varje gång för ägaren av bilen som får världens chock. Lika förödmjukande för mig varje gång.
-Häromdagen ringde min telefon och jag som var beredd på telefonmöte med en kund tänkte snabbt att jag skulle bolla in min kollega i mötet eftersom hon stod precis bredvid mig, satte på speaker och bad henne presentera sig. Efter 2,5 minuts (!) presentation om kompetenser, drivkrafter och intressen så harklar sig försiktigt människan på andra linjen och berättar att hon faktiskt bara hade en fråga om en linnekläning….Omg! Stackaren. Jag är ju sjuk i huvudet.
-Igår vid matbordet, då jag langat fram hamburgare till massa ungar så säger en av min sons vänner att föräldramötet ju börjar snart i aulan på gymnasieskolan och jag bara “ok, det är dags att bege sig då” och letar i mailen på väg in i bilen vilken aula jag ska parkera vid.
-Då jag får brev från Kronofogden för obetald faktura. Va!? va i helvete – sluta skicka fakturor och sedan inkasso till någon jävla app. Otroligt! Jag blir så jävla ledsen på mig själv varje gång.
-De gånger min bil bara stannat helt plötsligt för att bensinen är slut. Här har jag blivit bättre faktiskt – det är så otroligt förödmjukande varje gång och jag fattar inte att jag kan missa att det stått på rött och varnat ett tag.
– Varje gång jag tittar på min garderob, i min bil eller i kökslådorna. Jag klarar inte av att hålla i ordning hur mycket jag än vill och bestämmer mig för att göra det. Det går för fort liksom och så bara det blir kaos för att jag inte bryr mig egentligen. Eller jag bryr ju mig massor. Jag vill ha kontroll. Jag vill ha ordning och sorterat.
-Varje gång jag vaknar vid 05 och inte kan ligga kvar för att det snurrar hundra tankar och idéer i mitt huvud. Kroppen är så trött så trött. Men jag klarar inte av torktumlaren i hjärnan som är satt på max. Jag måste gå upp och göra något för att sortera tankarna och inte få panik.
Usch. Allt brukar alltid lösa sig och jag kan ju ta ansvar också såklart. Men dessa situationer sätter sig aldrig min man i. Jag brukar tänka att jag är himla bra på mycket annat så det kompenserar för detta. Vi säger så då.
Har ni liknande erfarenheter?
Vaknat mellan 04:30-05:30 större delen av mitt vuxna liv. Med en extrem kort startsträcka så 20 sek in i vaket tillstånd är jag helt påställd och redo att börja dagen även om min kropp skriker. För min hyperaktiva hjärna skriker alltid högre. Fick min diagnos( adhd med en side dish av högfunktionell autism) vid 36 års ålder. 1.5 år sen och har fortfarande inte landat i allt. Det du beskriver är väldigt bekant. Och det många inte inser är att dessa “gulligt” förvirrade händelser har en hög frekvens och ofta innebär att man blir besviken på sig själv. Och jag tror ingen skulle må bra av att bli besviken på sig själv varje jävla dag. Man liksom ruttnar lite inombords då. Viktigt och fint att du delar. Styrka och värme till dig!
Absolut, kan känna igen mig i det du skriver (och har en ADHD-diagnos).
Tack för avtryck – fint, känner mig mindre ensam om dessa sidor då. 🙂
Vill tipsa om podden Hemtrevligt med Elin Lervik och Katarina Mattsson! Elin har under våren genomgått en utredning vilket ger deras inredningspodd ytterligare en personlig dimension. Elin och Kattis är mysiga att lyssna på, snälla och smarta – bästa kombinationen!
tack för tips!
Jag vaknar också klockan 5 och kan inte somna om igen för huvudet är fullt av surr. Har alltid haft massor av idéer, är kreativ och jobbar snabbare än de flesta. Blir irriterad på människor som säger “du behöver träna på att meditera/yoga/göra ingenting”. Nej det behöver jag inte, jag blir stressad av att sitta och glo ut i luften och andas tvångsmässiga djupa andetag. Glömmer alltid var jag parkerat bilen på stora p-platser. Vet av egen erfarenhet att långvarig oro och stress gör hjärnan helt splittrad. För att inte tala om att driva egen verksamhet och samtidigt ha familj med barn. Tappar bort allt hela tiden. Har aldrig överhuvudtaget slagits av tanken att detta skulle kunna bero på ADHD.
Nej, man behöver ju såklart inte ha adhd för att känna sig splittrad mitt i livet – men det kanske ligger närmre mig då jag både har barn och förälder ed denna diagnos. Vet ju att det är väldigt ärftligt.
Mye som blir feil veldig fort. Som jeg føler med deg! Jeg er snart 47 og går gjennom adhd utredning nå. Kanskje jeg kan få svar på hvorfor min hjerne er speeda 24/7..
Spännande. Hoppas du får bra hjälp och större förståelse för allt. Kram och lycka till
Så fint att läsa ändå!
Min äldsta dotter (18 nu), med dubbla diagnoser är ganska likadan.
Hon är extremt duktig och kreativ. Men allt är ändå en kamp. Och alla dessa tankar som snurrar, och låtar som “spelas” i huvudet samtidigt,
Hon är ju långt mycket duktigare än de flesta, men så svårt när det inte syns utanpå att det som ät vardagligt för andra, är väldigt tufft för en del.
Du är ett föredöme som delar med dig ♥️
Precis så. Sällan folk ser hur man kämpar med sådant som kommer självklart för andra. Stor kram till er båda.
Hej
Jag tror de händelser som du beskriver är mänskliga. Du är mitt i livet med jobb (eget bolag med ansvar, anställda osv) , barn och hem. Mycket troligt bara ett riktigt högt tempo.
Jag lyssnade också på Fredagspodden och blev verkligen djupt illa berörd hur man skrattar och skojar om den påstådda stulna påsen med kuddar. Man får expediterna titta i övervakningsfilmen, man identifierar en helt vanlig kund med sina egna kassar. Då har inte ens Amanda Schulman ringt och sagt att hon glömt att hon var hemma och lämnade sina påsar. Så detta fortgår i butiken och man tror man tagit en tjuv.
Detta tyder på något helt annat…..
Jag tror du har mycket om dig helt enkelt.
Kram
Själv letar jag ofta efter min bil, då jag inte minns var jag parkerat den. Men jag har ingen diagnos. Jag är bara lite tankspridd 😀
Det kan ju visst vara så att butiken hörde av sig om bilderna och “tjuven” innan Amanda kom hem och såg påsarna i hallen. Jag tycker du dömer henne för hårt.
Ofta skrattar man bort sådana här saker som blir så dumma och försöker skoja bort det – eftersom man känner sig helt korkad. Jag tror inte hon tyckte det var en speciellt rolig situation där och då. Vi har nog olika glasögon på oss när vi lyssnar beroende på olika erfarenhet om adhd.
Jag har alltid mycket runt mig. Haft hela livet faktiskt. Det är en av sakerna med att bära på adhd tror jag. Allt blir mycket. Eftersom jag har både barn och förälder med adhd så är det högst troligt att mina svårigheter bottnar i detta också.
Okey, man får tycka olika🌸
Ja, så kan det såklart vara. Jag har också jättemycket runt mig. Två jobb, varav ett eget bolag, politiskt aktiv osv. Men börjat dra ner på det nu. Märker jag behöver fri tid, och vill vara mer med barnbarn
Allt gott till dig
allt du beskriver händer mig oxo regelbundet, men jag är neurodivergent och vuxen ADHDler, sa inte konstigt alls för mig. men väldigt irriterande och energikrävande…. vuxen adhd är annorlunda utprägt och det kräver mer organisation och disziplin för att fa vardagen att fungera om man vill göra mycket…men det är berikande ocksa, mer kreativitet, mycket skapandet osv.
tipps: jag har alltid en bensinkanister i bilen, för man vet ju inte…
Allt du skriver om här känns helt mänskligt och normalt. Jag har också ryckt upp fel bildörr flera gånger. Fått slut på bensin så att min chef fick komma med påfyllning för att jag skulle kunna ta mig fram ända till jobbet. En gång lyckades jag med konststycket att köra slut på bensin exakt när jag kört in i garaget! 😅
Hahaha, så tokigt så man skrattar åt det i efterhand. Men inte så roligt där och då.
Om du blir ledsen på dig själv för dessa svårigheter så rekommenderar jag absolut utredningen. Inte för att jag antar helt tvärsäkert att du skulle få en diagnos. Utan för att oavsett om du får diagnos eller ej så kommer utredaren kalla svårigheter för just svårigheter. Du kommer få validerat att du är snabbare än andra och att de egenskaper du brukar bli ledsen på dig själv för, är andra sidor av de egenskaper som du är allra mest stolt över hos dig själv. Du kommer inte känna wow en superkraft om den röriga lådan. Men du kommer helt oledsen på dig själv antingen sluta bry dig om röran i lådan eller unna dig nån form av avlastning när det gäller röror. Du kommer förstå att folk som lagt sina huvuden på sned ibland när du lagt fram idéer, har hjärnor som tågspår medan din är en stjärnhimmel. På gott och på inte ont, men ibland dränerande sätt. När man associerar fritt tar tankegången aldrig slut. Du kommer även få höra att alla har ungefär lika mkt energi. Den som är snabbare har liksom mer densitet i sin ork men därför också ofta mer
Behov av vila, inte mindre som man kan tro. Du kommer kanske få bekräftat att du är svinbra på att se mönster men att arbetsminnet tar slut snabbt när du ska rabbla sifferkombinationer ur minnet.
Du kommer andas in ända ner i magen och sen ut igen. Du kommer säkert förstå och du kommer kanske förlåta dig själv för saker som du aldrig borde ha behövt känna dig ledsen på dig själv för. Oavsett om du får diagnos eller ej så beskriver du i detta inlägg svårigheter som är mycket vanliga vid adhd. Och mkt vanliga vid ptsd. Och oavsett om de ”räcker” får diagnos så kommer du upptäcka att det finns validering att få. De kommer säga ”med detta har du svårt”. Inte ”detta är klandervärt”. Och ibland kan det betyda mkt att få höra det. Du är värd att inte döma dig själv för att du klarat av så häcka mkt trots dessa svårigheter. Hatten av. Och du har rätt att andas in ända ner i magen och sen ut.
Oj vad fint bemötande!
Så fint du beskriver hjälpen ❤️
Stort tack för dina mjuka fina ord. Du är ofantligt klok och kärleksfull i dina avtryck. Uppskattar dem mycket. kram Kristin
<3 Tack själv, för ditt fantastiska kreativa arbete och din omtanke om andra människor (den finns så tydligt med i allt du gör).
Haha check på allt! Förutom att jag aldrig hoppat in i fel bil….tror jag😆
Jag fick min adhd-diagnos för typ ett år sen och fyllde 40 i augusti i år, så ganska sent för mig med…
Jag är helt absurt virrig och när jag väl har koll och kommer ihåg saker så tar det typ ALL min energi. Bara att ha kolla på att jag både måste gå på föräldramöte OCH ringa ett viktigt samtal på samma dag gör mig helt slut.
Jag var precis som du med sömnen, i många år, men tar numera propavan, oftast en halv tablett bara, ett par timmar innan läggning (ofta glömmer jag säga den i tid och tar den precis innan sänggåendet). Det ger mig bättre djupsömn, så jag inte vaknar massa ggr varje natt, och hjälper mig sova ut på morgonen (om ingen klocka ringer). Vaknar jag på natten för att typ gå på toa kan jag somna om nästan direkt, jämfört med förut då en nattkissning kunde resultera i att jag låg (med torktumlarhjärna) ända tills klockan ringde utan att somna.
Tack för din kommentar – ska kolla upp propavan, är det beroendeframkallandeså vågar jag nog inte, hahahah, men annars ska jag testa.
Har galet svårt att sova hela nätter och vaknar sjukt tidigt.
Har haft problem med sömnen hela livet men på äldre dar (40 år) så har jag märkt att om jag stänger av mitt flöde av idéer kl 19 (alltså som i byter ämne direkt för att inte spinna vidare på en idé, skippar att skriva ner tankar osv. Helt enkelt slutar agera på tankarna. A la mindfulness… A la Kbt. Typ…) så sover jag mycket mycket bättre. Vet att det är lättare sagt än gjort och menar absolit inte att det är ”duktigt” av mig utan jag har väl kanske dels mild adhd och dels en hjärna som fortf är lite trött efter en utmattning och därför har den kanske accepterat detta nya. Men ja för mig funkar det. Många som har adhd tror att tankarna inte går att påverka. Men precis som med tex ältande så kan man påverka hur mkt man spinner vidare i tankar, genom att inte agera på dem. Om man övar. Tror jag. Usch svårt för vill absolut inte påstå att alla kan bara stänga av. Men vill heller inte låta bli att tipsa om nåt som gett mig så mkt mer lugn. Man övar helt enkelt på att inte arbeta med de tankar som dyker upp. Då går kroppen ner i varv. Om man har tur iaf.
Propavan hjälper många (det är inte beroendeframkallande vad jag vet) men kan bli ett riktigt rävgift för en ovan, så ta det sakta om du testar.. jag tog en halv en gång och sov ändå inte men däremot var jag i dvala hela nästa dag.
Totalt! Och är läraren på föräldramötena …
Hahaha, oh no!!!
Gud det är som att höra en vän till mig beskriva sitt liv på pricken. Gud vad vi skrattat med henne när hon för åttiosjunde gången dyker upp på fel restaurang eller ja, sätter sig i fel bil. Och just ordet torktumlare var det henne jag hörde säga först, för att beskriva nattens tankesnurra. Hon fick till slut en adhd-diagnos och en låg dos medicin, som på bara några veckor fick henne att utbrista: ”nu kan jag VÄLJA vad jag skall tänka på!” Med det sagt, medicin är inte för alla. Men i hennes fall har det bara gett positiva effekter och lämnat plats för ännu mer kreativitet och härlighet. Hon är sig själv, men slipper alla knepiga situationer hon är så trött på ❤️ Unna dig en utredning!
Det låter fantastiskt att höra. Vet du vilken medicin hon tar?
Hon fick elvanse som första medicin och blev nöjd direkt, men jag vet att vissa provar några olika innan det klickar! (Jag själv har kraftig pmds och träffade inte rätt förrän medicin nummer 3 tex) Men i hennes fall satt det som ett smäck direkt!
Check check check, på det här med och inte ha koll på tider, räkningar som går till femtioelva olika instanser som jag inte kommer ihåg att kolla upp och därmed får påminnelser/inkasso… stökiga garderoben, stökiga alla ytor egentligen, BILEN som min sambo precis sa börjar bli en sanitär olägenhet…jag vill så gärna ha ordning men det GÅR bara inte, story of my life. Väntar på start av utredning sen i våras. Långa köer, då har jag ändå fått erbjudande om en heldags utredning istället för flera veckor i sträck, bara för och korta köerna.
Kämpa!!!! Heja oss. Du är grym! stor kram
Copy paste på de flesta punkter. Skönt att läsa att man inte är ensam! I vargtimmen kan sådana händelser kännas fruktansvärt allvarliga men oftast är det bättre när morgonen kommer. Just idag vaknade jag dock – klockan fem – med skenande tankar och tusen grejer jag borde få gjort. Puh! Fredag i alla fall…
Här kommer en varm och stor kram. Hoppas helgen var fin och att du får en bra start på den nya veckan.