Så nyfiken. Jag vill inte släppa den här dialogen kring ämnet “kroppshets” som vi snackade om i detta inlägg. Tack så mycket för alla kommentarer – det var verkligen högt och lågt och olika syn på det här om hur man upplever kommunikation kring kroppar.
En sak jag tänkte på. Jag förstår absolut men skulle ändå vilja ifrågasätta med andra perspektiv och ställa mig frågande varför det är så fel. En av kommentarerna löd:
“Jag ser en tendens hos många, även hos dig, att ju mer vältränad man blir desto fler bilder med lite/mindre kläder. Kan verkligen förstå att det kan upplevas som triggande, även om jag inte själv är känslig för det. Så… tror att det är bra att sprida budskapet om att träning är underbart för att det får en att MÅ bra, men att ta det försiktigt med utseendefokus, typ “Ser ni mina muskler?”
Jag är helt med på det och förstår. Men varför? Vad är det som är så provocerande och triggande?
Häromdagen skrev jag ett inlägg om mitt hår som växt ut och blivit långt. Jag berättade hur jag gått tillväga, hur mycket omvårdnad och arbete håret fått under flera år för att kunna nå mitt mål. Jag tog också bild på det för att visa att så här blev det. Kände mig lite stolt dessutom och jag har märkt att jag hellre tar bilder på mig själv nu när jag har ett längre hår. Jag gillar det. Tycker det är fint. Jag känner mig fin. Känner mig stolt över mig själv.
Jag målade om mitt vardagsrum i Frankrike, placerade möbler på sina ställen, hängde upp tavlor och det blev så otroligt fint. Jag kände mig jättenöjd över detta – blev stolt. Jag ville dela med mig omedelbart för jag tyckte det var så fint.
Kanske kunde det också vara inspiration för andra tänkte jag? Jag tog bilder och delade dem på sociala medier.
Jag har tränat i ett år, minst tre pass i veckan och även bokat en pt som lärt mig massor om kroppens funktioner när det kommer till att bygga den stark för att må bättre mentalt och fysiskt. Vi snackar om mat, sömn, återhämtning, vila, kvinnors menscykel och om hur jag kan bygga kroppen stark för att orka länge och vara frisk. Det är kul! Jag blir stolt över både den energi, tid och arbete jag lägger ner. Jag får en helt annan hållning, hyn känns friskare, magen fungerar bättre, jag sover bättre, är gladare, äter mer mat och får även imponerande muskler över ryggtavlan och en helt annan rumpa än tidigare. Helt plötsligt är det riktigt tajt över lår och rumpa när jag drar på byxan men inga problem att knäppa i midjan. Axlarna ser otroliga ut. Wow!
Jag känner mig fin och stark. Så jäkla stolt också. Känslan av att känna mig stark är otrolig – var helt oförberedd och överraskad på att jag kunde må så bra mentalt och fysiskt av att hålla i träningen så här. Precis som med håret och det där rummet jag fixade så bra och jag tänkte kunde vara inspirerande för någon annan så tar jag tar några bilder där jag visar ryggtavlan i en klänning – men nej, här blev det ju fel…eller?
Hade det inte varit riktigt märkligt om jag bara berättat om mitt hår som blivit långt, tagit en bild på mig själv med håret uppstoppat i en mössa och skrivit att själva känslan av att ha långt hår är otrolig men vill helst inte visa det för någon. För det finns ju dem som har andra förutsättningar, kort hår och så… som kan ta illa upp och bli triggade?
Eller med rummet – jag kanske står i dörröppningen och tar en bild av mig själv och berättar att här bakom är det så himla fint och jag är stolt över hur det blev men av hänsyn till andra som inte har möjlighet att inreda ett rum så här i Frankrike så får vi nog skippa visa resultatet. Men – jag mår sååååå bra av förändringen.
Jag är helt med på att det är samhället som skapat detta och att det går djupt i oss kvinnor – det är helt enkelt fel att tycka att man är fin, vara nöjd, känna sig tillfreds och vacker och sedan visa upp för andra. Då är man dålig.
Men hur blev det så? Funderar på att skriva ett inlägg om min träningsresa och tycker mina överarmar och lår skulle visa riktigt bra visuellt hur jag menar men känner hur skammen kommer krypande… Utseendefokus och kroppshets? Ta det försiktigt med sådant?
Jag fattar men vadå – jag fattar liksom ändå inte.
Hur känner ni när jag lyfter andra perspektiv så här?
Imponerad över alla kloka långa välformulerade kommentarer här.
Håller verkligen med dig om det ologiska i att träning skulle vara så triggande, medan de andra exemplen du nämnder inte är det. Tyvärr handlar det så mycket om samhällets krav och känslan av otillräcklighet kring träning och utseende. Det som borde vara naturligt att skriva om (träning som en källa för att må bra) skapar istället en känsla av otillräcklighet – som späs på av andra influensers och samhället. Det ligger djupare än att bara avfärda det som avundsjuka – det har ju funnit med oss kvinnor i hela våra liv. Har tyvärr inget bra svar på hur man som influenser borde hantera det. Men det är helt klart en faktor du som influenser alltid kommer möta och behöva beakta.
Hur som helst: Jag är omkring 30 och peppas av dig som förebild på många olika plan. Bl.a. att du tar hand om din kropp med träning, kallbad och göra saker för ditt välmående plus spännande steg som husköp i Frankrike. Hoppas att jag är typ som dig om 10 år!
Jag tycker att vi var och en har ett egetansvar till att fundera över varför vi blir triggade av olika saker.
Är det möjligtvis något olöst i oss själva? Kanske någon form av avundssjuka eller ett omött behov som behöver tas om hand?
Mitt i prick! Det är väl det här det handlar om.
Önskan om en smal och vältränad kropp per se för med sig långt mer psykisk ohälsa än önskan om ett långt hår eller vacker väggfärg dessvärre. På ett metaplan hänger dessa dock ihop;
ett ideal många strävar efter och ett dominerande inslag i sociala medier. Att leva ett lyckat och lyckligt liv kännetecknas på ytan av just detta. Vackra miljöer, vacker kropp etc etc. Jag håller inte med om att ’samhället’ skapar osunt kroppsideal utan det är fortfarande individerna i samhället som gör det.
Med det sagt tycker jag personligen inte att dina bilder tillhör de som bidrar till ett osunt och ohälsosamt kroppsideal. Tar gärna del av hur du lagt upp din träning och hur det förändrat din kropp.
Får jag avsluta med att rekommendera senaste avsnittet av ’Fråga Agnes Wold’ i P1 och det fullkomligt underbara kontot ’tvartomdieten’❣️
Trevlig Söndag
Katarina Görts Öberg
Hej Elin! Tack för en fin blogg och reflektioner, du får även mig att reflektera synen på kroppen, och kanske även mina fördomar vilket är bra!
Egentligen vet jag inte om det här är någon större reflektion om just kroppen men valde att gå tillbaka till det här inlägget för att skicka min lilla hälsning.
Jag har följt dig sen ni hade köpt erat nya hus 1 år innan, jag var i tidiga 20-år och inspirerades och drömde att ha det som dig och ditt hus, läste din blogg ofta och gillade att söka upp dig på instagram bara för att scrolla igenom dina bilder. Sedan så fasades bloggläsandet ut mer och mer och jag har istället följt dig på instagram mer, idag hamnade jag spontant i din blogg och det var väldigt mysigt att ligga här och läsa dina ord och bilder längre och längre ner.
Plötsligt kom det på mig att är det dessa bilder folk har uppmärksammat i en kropphets/ideal kontext? Ja det måste det ju vara. Men jag såg det inte själv.
Jag har aldrig uppfattat dina bilder som hetsande, utan jag insuper mer inspirationen och estetiken i dina bilder.
Jag reflekterar att en del personer sätter på sig fel glasögon och ser det på ett annat sätt än vad meningen med bilden egentligen ska vara. Självklart kan det finnas personer som blir triggade av det, men då måste sociala medier överlag vara ett svårt träsk att befinna smed så mycket hets och provokation det är överallt i det träsket.
Jag tycker du gör ett bra jobb, jag ser att du jobbar mycket och kämpar det du brinner för, var stolt över det du åstadkommit!
Nu ska jag slå av telefonen och somna. Tack och godnatt!
Mvh
Ella, Jokkmokk
Det finns så mycket att säga om detta, men du har redan fått många jättefina, insiktsfulla och personligt vinklade kommentarer.
Problemet med att leva livet inför ridåer som influenser är att man är en skapad produkt med mänskliga känslor. Ni som jobbar som influensers hanterar detta på olika sätt inför publiken beroende på vilka ni är och hur ni tar åt er av kommentarer och liknande. Somliga ignorerar kommentarer som kan uppfattas negativa. Det finns de som vänder sig ut och in för att få negativa kommentatorer att ändra åsikt, att få över följaren på sin sida. En del raderar kommentarer som de inte vill höra eller som de inte vill att andra ska läsa. Alla gör sin grej. Vad det verkar är dock väldigt många mer känslomässiga än analytiska och försöker då angripa andras känslor med sina egna känslor. Det är sällan en framgångsrik utgångspunkt, utan slutar med att man tycker att den andra är “en idiot” eller någon som “inte fattar”.
Flera har nämnt samhället och hur vi behöver förhålla oss till hur samhället vill att vi beter oss, ser ut, agerar. Detta kallas konsensus. Problemet är att konsensus bestäms av personerna som skriker högst, inte de som har de objektivt bästa argumenten eller ens är i majoritet. Även här används känslor friskt som argument, något som ständigt leder till dåligt fattade beslut. Beslut fattas helt enkelt allt som ofta på vad som känns bra idag, inte vad som leder till ett bättre samhälle i längden.
Jag tror personligen att en person som lär sig att självreglera sina känslor i tidig ålder, med trygga och starka vuxnas hjälp, lär sig att triggers är något som bäst hanteras från den som blir triggad. Det är inte medmänskligt möjligt att ta hänsyn till alla andras triggers utan att ständigt må dåligt. (Jag är 53 år och har en historia av många, många år som ätstörd, jag kan berätta mycket om triggers och hur läkningen kom inifrån, inte av att andras agerande.) Någon skrev att ingen hamnar på sjukhus av någons inredning, men det är ju inte sant. Bara för att man själv har insyn i egna eller nära anhörigas problematik betyder inte det att man förstår alla andra medmänniskor.
Med det sagt tänker jag att mycket handlar om avundsjuka, något som också det nämns här av andra kommentatorer. Det är jobbigt att se någon ha något som man själv vill ha eller själv vill vara. Bästa försvar är anfall! Men avundsjuka i sin bästa form leder ju till bra förändringar, det är inte bara dåligt. Ska du ta hänsyn till vad andra blir avundsjuka över eller blir triggade av blir ditt liv som influenser så begränsat att du inte längre kan jobba som det. Ditt vackra hem, din trädgård, ditt hus i Frankrike, din kropp, ditt företag – detta är ditt levebröd, din drivkraft har fört dig här och du har jobbat hårt för det. Var stolt! När jag eller någon annan blir avundsjuk eller triggad så är det vårt ansvar att hantera dessa känslor.
Vilken klok och bra reflektion – tusen tack för den!
Jag tror att det personen kanske menade var att hon hade känt sig välkommen och en i gänget förr, när dessa influensers inte verkade fokusera så mkt på att show off det normen kallar för en perfekt kropp. En del influensers som har varit runda har på senare tid gått ner i vikt ganska snabbt och då blir det mer fokus på att ja helt enkelt viss upp kroppen. Och jag tror att vissa följare då kan känna ”ah ok jag var aldrig fullt ut sedd som bra som jag är av denna person. För indirekt visar influencern nu att hon inte alls tycker alla är bra som dom är. Eftersom hon först nu verkar stolt över sig själv”. När mulliga influencers blir smala och ändrar klädstil (dvs inte du, du har ju alltid varit smal), så förmedlar de indirekt nyheten (obs detta tror jag att den som kommenterade tänker, menar inte att jag tycker så eller att det är fakta): ”nu har jag en kropp som är fin och ni som är kvar där jag var förr – ni är fula”. Jag tror det är så det landar i en del. Kanske har de valt att följa konton där de känt att här gills och duger man som man är. Och kanske känner de sig besvikna – men framförallt lite bortgjords, skamsna, när det ”går upp för dem” att nej deras favoritkonton står inte över normblicken. Plötsligt känner den där följaren sig ful i influencerns ögon. En frizon blev en plats där hon nu är utanför.
Jag har nämligen hört flera personer berätta att de känt så som jag beskriver det här, dock inte ang dig utan ang lite större strl influencers som ”plötsligt har korta jättekjolar och putar med rumpan på bild”.
Allt handlar egentligen om människors osäker och om kommers. Att tro att man kan vara influencer utan att påverka följarnas självbild är nog tyvärr lite naivt. Precis som lyxiga hudvårds- och sminkförpackningar enligt forskare får oss att känna oss mindre värda/mer osäkra/fula (och det gör arg vi köper dem i hoppet om att de ska ge oss resultat/känslor som lindrar denna osäkerhet – så är det i grund och botten så att jobbar man som ”påverkare” och det man visar upp är norm/lyx. Ja då kommer publiken känna sig fulare i sig själva. Så funkar vi människor.
Jag tycker att din blogg är ovanligt lugn med det där och att du alltid har gett så mkt värme och inspiration till din publik i dina bilder. Det har varit så tydligt att du är hår för att ge minst lika mkt som du tar. Medan många andra influencers faktiskt lever på att be publiken om beundran för sin egen yta. Och denna beundran automatiskt då grundar sig i att följarna känner att de själva inte är lika snygga/lyckade/värdefulla. Det är så kommersen kring yta funkar.
Samtidigt. Vuxna människor kan inte lägga ansvar på andra för sin egen självkänsla. Vuxna kan inte kräva att företag (tex influencers) curlar dem. Vuxna som på riktigt blir ledsna över att influencers visar sig ha samma kroppsideal som normen .., måste själva ta ansvar för att stärka sig och skydda sig mot det som får dem att må dåligt.
Dessutom: samtidigt som tex trender är extremt klimat-ovänligt, så är trender ett ganska enkelt sätt att få känna att man är en i gänget. ”Vi som har låg midja på brallorna nu”. Det går att hitta den låda midjan second hand och det är ett så enkelt sätt att få känna sig ”rätt”. På samma vis så får ju folk en kick av dopamin när de lyckas efterlikna sina ”påverkares” stil/hem osv.
Sociala mediers algoritmer kommer med den inbyggda tankevurpan att det är positivt att alla är likadana. Men. Varje vuxen är fru att ta lite ledigt från instagram och sen se om dom kan återvända med lite mer distans till det som sker där. Har du inte distans till influencers ska du inte följa dem <3.
/H
Ps det enda jag sett här som jag nån gång (som nära anhörig till en tidtagare ätstörd person) har tänkt ”åh där saknar nog Kristin kunskap om triggers”, det är att du kan ibland låta ganska tvärsäker på att det finns bra och dålig mat. Alltså inget som triggar mig men har lärt mig själv av proffs att aldrig prata indirekt skammande om socker/e-ämnen osv.
Det är lätt att bli lite frälst och vilja frälsa andra. Kroppens utseende + restriktioner kring mat är de mest triggande ämnena. Jag förutsätter att folk som har ätstörningar klarar att ta eget ansvar och inte följa din blogg. Den är sedan länge inte en lämplig plats för dessa mänskor. Precis som köra näsan ner i din hund inte skulle vara rätt plats för en person med grav pälsallergi.
Kanske har du inte tänkt på din blogg som olämplig för personer som blir triggade av mat/kropp. Det har jag. Men! Det är INTE samma sak som att din blogg är triggande för alla! Det är heller inte samma sak som att din blogg lyfter fram osunda ideal!
Du är ganska strikt med mat. Det är skadligt för ätstörda att va för strikta med mat. Känner man sig negativt påverkad av dina tankar om mat så ska man inte vara här.
Ang kroppen så har du ALDRIG sexualiserat den på bild. Du har alltid lyckats med att vara både vacker och naturlig i sammanhanget. Även om du skulle lägga upp foton med närbilder på dina armmuskler så är jag säker på att bilderna skulle ha en estetisk höjd som gör att de inte känns hotfulla för läsare med ”fula” armar.
Den som inte pallar att se foton på mänskor ska inte följa konton.
Tack för feedback ~ intressanta och kloka reflektioner.
Fast det är ju otroligt stor skillnad på hår/inredning och på kroppen? Ingen läggs in på sjukhus pga ångest över sitt hår, eller ägnar ett helt liv åt att ha ångest över inredning. Kroppar är triggande på ett helt annat sätt, vilket inte handlar om att få vara nöjd eller stolt. Avundsjuka är en sak, triggande av ätstörningar en helt annan. Och det är absolut samhällets fel som du skriver, inte ditt, men det är iaf mina tankar om skillnaden.
Det är skillnad när man lyfter det så, håller såklart med. Men nu är det ju ingen ätstörd sjuk kropp jag visar utan en frisk 45-årig kropp som gått upp ganska många kilo sedan den började lyfta vikter och äta mer.
Men är ändå triggande.
Vill du dra det till sin spets och prata om livshotande sjukdomar och kroppen på det sättet så kan jag ta en annan jämförelse. Jag har flera beroendesjuka runt mig som åkt ut och in på sjukhus, akutmottagningar, behandlingar och även mist liv. Aldrig någonsin skulle jag lägga skuld på en matbloggare som korkar upp ett rött till sin pasta eller en influencer som skålar i champagne i solnedgången. Att andras kroppar är så triggande att se så människor uppmanas att inte visa sina kroppar för att andra människor är sjuka? Ska det vara så? Hur långt ska man ta det…
Jag har barn som lider av olika saker och kan bli triggad av familjer där allt funkar och ser perfekt ut ~ jag kan inte be dem sluta visa upp sina lyckliga liv för att jag mår dåligt. Eller?
Tack för din reflektion och dina tankar
Jag ber om ursäkt över att jag skrev i affekt, jag förstår om du blev upprörd över min kommentar. Det känns bara så förminskande att många verkar tro att det att handlar om avundsjuka. I jämförelsen med vin som du tar upp så får ju också dessa influensers mycket kritik för just att de skriver om vin. Och lika lite som den kritiken handlar om avundsjuka så gör kritiken du fått det.
Men jag är inte bra på att formulera mig kring detta, jag är själv fortfarande inte frisk från min ätstörning och blir lätt triggad och går i affekt. Kommentaren ovan av en anhörig till en ätstörd uttryckte det mycket bättre. Hen slog huvudet på spiken med det svartvita tänkandet och att det skulle finnas rätt eller fel kost. Det är inte din vältränade kropp som är triggande utan orden runtomkring. Jag får inse som kommentaren Hej skriver att jag som ätstörd ska helt enkelt inte läsa din blogg, precis som alkoholister förmodligen inte ska läsa vissa matbloggare som skriver mycket om vin om det är triggande för dom.
Men att kalla det för avundsjuka är otroligt förminskande, jag blir så ledsen av att många kommentarer här verkar tro att det är avundsjuka det handlar om.
Här kommer lite tankar från mig. Högt och lågt och spritt.
Jag tycker det ligger ngt intresserat i att du skriver en massa om hur bra du mår i kropp och själ av din träning men ändå är det det ytliga/kroppens utseende som gör att du blir stolt och är det du vill visa upp och inspirera genom. Istället för att skriva mer om det känslomässiga och kroppsliga måendet och inspirera med att fler kan må bättre av att lägga in mer rörelse i livet.
Tänker också att för många blir det ouppnåeligt i en vardag där man försöker balansera heltidsjobb med barn och relationer att lägga så mkt tid på sig själv och träning att det blir svårt att få till dessa resultat. Det tror jag provocerar.
Samt tillslut att kvinnors kroppar alltid, jämt, hela tiden ska vara föremål för att behaga visuellt. Det är liksom det som är drivkraften över allt annat.
Sen kan man skrolla vidare, avfölja eller hur man vill om inläggen inte passar ens smak men ovan är några reflektioner varför jag tror sånt här content väcker känslor
Tack för dina tankar kring ämnet.
Jag jobbar ju med både text och bild i en kombination och tycker jag har varit tydlig med hur stolt jag är över mitt mentala mående sedan jag började detta år med värdeordet ”hälsa” ~ jag känner mig alltså stark både mentalt och fysiskt och det gör mig stolt.
Jag skriver ofta om den känslomässiga resan i livet , både upp och ner ~ oftare än om kroppens utseende så det stämmer ju faktiskt inte det du skriver.
Min önskan är att inspirera till att må bra i sitt liv efter de förutsättningar man har. Det är ett privilegium att ha råd att gå på gym, ha stora barn och flexibla arbetstider.
Det har ju inte alltid varit så. Men jag minns verkligen inte att jag blev provocerad av andra människor som hade andra möjligheter i livet än mig på den tiden. Vi är väl olika antar jag och alla går försöka ta ansvar för och jobba med sin inställning.
Ta hand om dig, Kristin
Kul att du hittat din grej tänker jag spontant! Eftersom jag haft ätstörningar i 30+ år kan jag höra till dem som triggas av inlägg med kroppsfokus. Men jag tänker också såhär.
Du har en bredd på dina inlägg, visar upp många aspekter av livet. De som inte gillar kan söka sig till andra konton och är man fokuserad på mat och kropp (eller har en ätstörning) spelar det inte så stor roll hur du formulerar dig eller vad du visar. Av egen erfarenhet vet jag att man så lätt vänder och vrider på allt. Tills man hittar något som göder ens egen jämförande del eller triggar på annat sätt.
Därmed sagt, så länge du visar en bredd, att du förutom att träna även äter mycket mat för att du ska orka träna osv – så kör!
Att göra ”rätt” i dagens samhälle med prestationshets, kroppsfixering och jämförelsenoja är väl i princip omöjligt. Men att du lyfter ämnet i bloggen betyder ju att du har en ambition att innehållet ska tas emot på ett bra sätt. ✨✨💕
Tack för reflektioner ~ klokt!
Ja, jag är verkligen nyfiken på hur och varför det blir så negativt hos många.
Det behöver ju inte vara så ~ jag vill kunna känna mig fri att dela det jag själv tycker är intressant och roligt men blir såklart beklämd när det mottas på ett negativt sätt av en del. I en stor kanal och offentligt så här så har jag dock en stor förståelse för att allt jag skriver om inte uppskattas av alla. Jag lägger ribban för jag själv vill ha den slutligen men är intresserad av dialogen och samtalet mellan oss.
Fortsätt att visa din tränings resa❤ Blir absolut inte provocerad av dina bilder, utan peppad! Du blandar ju olika “livsnjut” i din blogg, vilket jag gillar mycket! Sen kan man ju tyvärr inte vara alla till lags! Då blir det inte din blogg.
Fortsätt blanda “högt och lågt” och visa oss det du är stolt över och inspirera oss! Det var du som fick mig att börja med Kallbad 💙
Kram Rita
Jätteintressant! Jag tycker bara det är inspirerande om du visar bilder och beskriver hur du kämpat för detta och hur du jobbat för att nå dit du är idag. Kör på! Det jag har svårt för är influensers som riktar sig mot unga som lägger ut halvnakna bilder på trådsmala kroppar utan text till. Gissningsvis lever de inte allt för hälsosamt men det är inget som förmedlas till de som läser/kollar på bilderna.
Jeg skulle veldig gjerne lese om treningen og hvordan det har utviklet og forbedret helsen. Det hadde vært supert å fine dine fine refleksjoner om dette synes jeg. Håper du vil skrive om det- det høres ut som du har mye interessant å dele! Menssyklus, ernæring, styrke og hvordan det påvirker så mange sider av livet- vil veldig gjerne høre og bli inspirert!
”Jag är helt med på att det är samhället som skapat detta och att det går djupt i oss kvinnor – det är helt enkelt fel att tycka att man är fin, vara nöjd, känna sig tillfreds och vacker och sedan visa upp för andra. Då är man dålig.”
Så träffande ord. Vi kvinnor måste helt enkelt påminna oss själva och varandra om att ovan är ok, vi måste börja visa mer att vi tycker om oss själva, med målet att älska sig själv ska vara normen.
Okej så det finns alltså människor som tycker det blir ytligt och negativt när du tränar. Men inredning är väl mer ytligt? Alltså jag älskar inredning och har valt att prioritera det många gånger över att träna. Jag verkar hellre vilja ha ett fint hem än en stark kropp. Det är liksom lättare att jobba hårt att ha ett fint hem men svårare att få En stark kropp. I dessa tider i världen borde vi väl fokusera på hälsa och välmående, Inte på trender och inredning. Om du skulle droppa inredning helt skulle jag fortfarande följa dig. Det du gör och hur du fotografera inspirerar mig. Jag upplever en stark avundsjuka när jag ser vältränade människor men det är bara för att jag själv inte har hittat motivationen och orken att träna. Att se andra människor forma sina kroppar ger mig motivation och tro på att det går. Sen är det väl skitigt för dig att vi som läser ska döma dig eller få dig att vara någon du inte är, om våra ord får dig att reflektera är väl nyttigt men du är bra som du är, influera oss mera med ditt sanna jag!
Tänker att alla gör som man är bekväm med. Tycker det är stor skillnad på att inreda ett rum , och tex. visa sina muskler.
Kroppen är Jag, mitt eget , på ett privat sätt… på ett helt annat sätt än ett rum tex.
Blir inte provocerad, utan mer ointresserad och förstår det nog inte.. Förstår absolut att man kan vara stolt, men det är allt.
Jag skrollar dock vidare , finns mycket annat som intresserar mig.
Ja blir inte alls heller triggad utav att kvinnor , som du , delar lite om att du tränat och fokuserar på hälsa och sedan visar upp din rygg som formats ~ du är ju liksom stolt över det och det hade jag också varit . Du gör något och kämpar för ett resultat av någon slag som du sedan lyckats med ! Sånt är bara inspirerande.
Däremot är det svårare att förstå varför numera ganska många influensers lägger ut bilder på sig själva i bh – trosor , eller mer nakna bilder , typ där man håller sig för brösten utan bh och liknande. Det har jag svårt att förstå vad det är man vill dela ? Är det liksom sin nakenhet eller vill ha uppmärksamhet som det handlar om?
Ja personligen har inga problem att ligga på stranden i bikini , o bada . Men att fota mig o lägga ut mig mer naken på nätet , hade jag inte gjort , då det inte känns så intressant för folk att se ?
Nån här som skriver eller du Kristin kanske har tankar om det? <3
Jag tycker tvärt om att det är jätteviktigt att starka kvinnliga kroppar får synas. Tycker det är för lite av den varan blandat med annat. Som naturligt muskulös hade jag mått bra av att som yngre se att det är helt ok och fint och inte bara riktat till de som vill bygga på sig. Det är ju jätteviktigt som kvinna att träna styrka för att bygga ett hållbart liv. På vissa av oss kommer det synas och på andra inte, precis som allt annat. Idag kan jag vara stolt över mina muskler och precis börjat gå till gym då kroppen värker och medelåldern tar ut sin rätt. Jag vill inte leva mitt liv med smärta och då är ju en stark kropp i mitt fall enda alternativet. Men visst kollar folk även om jag inte lägger upp bilder på mig själv. Jag vet att de kommer kolla ännu mer om jag lyckas med mitt mål att bli riktigt vältränad för precis som på dig kommer det att synas och jag känner oxå en skam bara att skriva det här. Men oxå en ilska över att det ska behöva vara så. Folk tror att jag är vältränad fastän jag inte är det, om det syns ännu mer kommer jag dra uppmärksamhet till mig som jag avskyr. Men jag avskyr ännu mer att få kärlkramp och inte kunna sova pga smärta i axlarna…
Så tack för dina bilder, de betyder något.
Jag tror att människor tycker illa om att ha dåligt samvete. När man blir påmind om något där man själv egentligen inte är nöjd med sina egna val så väcks det dåliga samvetet. Man kan då välja på att antingen vända sig emot den andre, jobba på att visst vara nöjd med sina egna val och prioriteringar eller jobba på att börja med/sluta med en viss sak. När jag tittar på vackra hem så blir jag inte ett dugg triggad eftersom jag är helt nöjd med den nivå av städning och heminredning som jag orkar just nu. Jag kräver inte av mig själv att jag ska lägga mer tid, ork eller pengar på hemmet i nuläget. När jag läste om andras träning så skavde det lite för jag visste att min kropp och själ hade mått bra av mer träning. Mitt val blev så småningom att ta tag i det, skaffa en PT och börja bygga muskler. Det är helt underbart att inse att jag inte måste känna mig klen fast jag passerat 60 år. Men oj så provocerande det är för omgivningen. Så länge jag höll mig till “tant-aktiviteter” ( virka filtar, sticka strumpor, baka kakor, sjunga i kören och promenera ) så var alla nöjd. Nu springer jag på gymmet, kör bänk-press och marklyft och det verkar trigga många ömma samveten. Nä Kristin, mer muskler åt folket! Fler starka tanter på gymmen!
Ja! Fler starka tanter på gymmet! 🧡💪🏼
Intressanta reflektioner! Får en massa olika tankar som kanske inte riktigt har att göra med din fråga att göra…men tänker att den här diskussionen handlar ju inte om att en vän delar med sig av sin träningsresa? Utan i ditt fall är det ju en del av ditt flöde som du väljer att dela med dig av till oss som inte känner dig mer än i sociala medier. För egen del så känner jag att det skulle bli stressande om jag skulle jämföra mig med nån som har som arbetsuppgift att marknadsföra produkter, egna eller andras, via bilder och berättande kring sig själv. Jag har mitt 9-5 jobb, och huvudfokus i mitt arbetsliv ligger inte på att skapa “content”. Min kropp är inte content, och mitt hem är inte det. Tror överhuvudtaget inte att man ska jämföra sig med sk. influencers. Inspireras, absolut, men den enda jag kan jämföra mig med är nån i en liknande livssituation, typ en annan ensamstående morsa i människovårdande yrke, för att det ska vara en jämförelse som inte enbart blir stressande och gör att jag känner mig otillräcklig. Om jag går till gymmet tre ggr i veckan och läser en bok i veckan, jobbar 100 % och pluggar halvtid, så är inte det intressant för nån annan än mig själv. Det som är intressant för min omgivning är ju hur jag mår? Det är där jag vill ha mitt fokus även när jag läser dina berättelser om din vardag. För att inte tappa bort mig alltför mycket i vad som är viktigt. Mitt hem är tex alltid stökigt haha. Tiden räcker ju inte till allt. Det gör mig inte sämre. En bullmage gör mig inte heller sämre, eller vad det nu kan vara. Det gör inte heller dig sämre, eller bättre om du har tränad kropp och vackert hem. Det ligger ju mycket tid och personliga prioriteringar bakom!
Känner i magen att alla måste få göra det som får dem att må bra och sådant de är duktiga på, om det går, den korta tid vi har på jorden! Men, vårt samhälle idag är ju oehört fokuserat på utseende och kroppar, prestation och materiella ting. Det är ju samhället folk borde bli irriterade på, inte influencers som bara är en produkt av det samhälle vi lever i.
Jag tycker det är mysigt att se dina bilder och drömma sig bort en stund, njuta av allt vackert 😍 Och typ tänka att så mycket fint man kan skapa när tid och fokus ligger på det, och att dela med sig i bilder och text. Jag blir provocerad av flygresor och shopping, och ständigt renoverande. Känner mig lite arg inombords då på det samhälle vi skapat. Men den känslan får jag ta hand om själv. Triggers kan ju ocksaå vara bra, om vi tar hand om känslan och reflekterar över varför något väcker så mycket känslor. Det ger ju information om vad vi värdesätter i livet, och hur vi ser på andra människor och oss själva.
Personligen tycker jag att muskler är underbart, och att få må bra i sin kropp. Kvinnor måste inte bara vara mjuka och fluffiga och medgörliga, vi får lov att vara starka uthålliga och explosiva, och det är ok att det syns, på din rygg, dina lår, dina biceps osv!
Tycker du är en förebild i din framtoning , där du tydligt visar både styrka och sårbarhet. Det vore hemskt om du skulle ifrågasätta din kropps utseende, eller din glädje över din träningsresa. Jag hoppas också att du upplever att du har välvilliga och intresserade följare! Men, vi som läser, och du som delar med dig lever ju i olika världar och har också helt olika perspektiv på det.
Förstår inte heller hur du alltsom oftast vågar vara så modig och bjuda på det? Kudos till dig! Njut av att vara du ❤️
(blev en sanslöst lång kommentar det här, men kände att jag ville vrida och vända på det, troligtvis för att jag själv hade behov av det. Tack för möjligheten! )
❤
Tack, så bra, fint och väl skrivet! ♥️
Jag förstår resonemanget du för! Men det håller inte för mig eftersom jag ser skillnad på att inreda ett rum eller forma en kropp. Rummet är i bästa fall utanför jaget, även om det kan till viss del vara en del av ens identitet så är det inte själva personen. Därför ÄR det känsligt och individuellt hur informationen landar. Jag tycker att det är väldigt olika saker att föra en monolog i en blogg (med kommentarer – absolut) eller att prata med vänner runt ett bord. Vid det sistnämnda skulle jag inte ha några problem att tala på det sättet, visa musklerna och säga hur stolt och välmående jag känner mig. Men med bilder på en plattform är det annorlunda. Det är serverat och kurerat på ett annat sätt och man får som läsare fylla i informationsluckor själv, och man gör det med det bästa eller sämsta scenariot i tankarna, kanske efter dagsform. Och även om avsändaren säger rakt ut ”detta är mina livsval” så kan det lätt uppfattas som ”gör som jag och bli lyckad”, när man är på det humöret.
Med det sagt tycker jag att man får (och ska!) skriv vad fasen man vill på sin egen plattform, men att acceptera att inte alla uppskattar innehållet. Det finns en stor ängslighet kring det som är rätt trist. Om någon älskar det så måste någon annan hata det, för vi är alla så olika. Fram för öppnare debatter och att tycka olika om saker utan att nedvärdera varann.
Så otroligt bra skrivet! Du sätter verkligen fingret på det!
Just när det handlar om kroppen och träning, och oftast i samband med en förändring, är det som att andra tar förändringen som kritik mot sig själv. När person A gjort en livsstilsförändring, mår bra av det och vill dela resultatet, så blir person B triggad och provocerad, eftersom person B och A tidigare varit lika varandra. När A förändras på ett sätt som B inte gjort, tolkar B det som att B är en sämre person, och då kommer kritiken.
Just den kommentaren du citerar Kristin, läste jag flera gånger och kände mig ganska träffad av. Jag är också stolt över min rygg och min kropp, och vill ibland lägga upp mer bilder där jag känner mig stark. Men jag begränsar mig just för att inte någon ska kalla mig utseendefixerad, eller tycka att jag “visar upp mig”. Samtidigt har jag inga problem med att erkänna att en av många anledningar till att jag tränar är för att KÄNNA mig snygg – även om att känna mig stark är det viktigaste.
Tack för att du fortsätter skriva om det här Kristin – det är så viktigt! Och så bra kommentarer från dina läsare!
Alltså det här var så bra skrivet!! Otroligt träffsäkra reflektioner. Tycker du har helt rätt. Jag för min del vill att du skriver ÄNNU mer om hälsa och träning, och då gärna med illustrerande bilder till! Bara kör, Kristin. Jag blir peppad och inspirerad och det är jag övertygad om att många med mig blir. Herre gud man har väl ett eget ansvar för vad man läser? Hoppa över inlägg då om man nu blir så provocerad eller känner dåligt samvete över egen utebliven träning?! Själv är jag ointresserad av trädgård, och ser jag att du skriver om det läser jag helt enkelt inte. Jag känner mig ju inte kränkt för att du har en fantastisk trädgård och inte jag?
Som sagt, fortsätt att skriva om träning! Och fler bilder på vältränade ryggar och armar! 😊👍
Jag fattar faktiskt inte varför det är så fel att vara stolt och glad över sitt utseende. Särskilt inte när det hänger ihop med en prestation och inte bara tur i genlotteriet. Jag tycker att vältränade kroppar är vackra. Det är väl egentligen inte konstigare än att njuta av annat som är vackert. Fel blir det om man automatiskt börjar lägga på folk en massa egenskaper och förutfattade meningar bara baserat på utseendet. Att man måste se ut på ett visst sätt för att duga på områden som inte har ett dugg med utseende att göra.
Om det triggar? Vad som helst kan trigga vad som helst hos vem som helst. Om inte intentionen är att trigga kan inte avsändaren ta ansvar för det. Det måste mottagaren göra.
Jag skulle kunna skriva en bok om detta. Har varit med om en hel del när det gäller ämnet träning.
Jag gick igenom en separation och hade strax innan börjar träna just crossfit. Det var min livlina då och terapi under många år. Det intressanta var just reaktionerna från mina vänner under den tiden. De sa rakt ut att jag borde sluta då jag blivit för stor osv osv. Det var ingen som såg hur mycket tid och energi och hur bra jag mådde av detta utan de var endast på den fysiska delen.
Det gick så långt att jag var tvungen att säga ”stötta mig eller sluta kommentera”.
Nu 8 år senare är det till mig de vänder sig för hälsorelaterade frågor. Jag tränar inte på det sättet längre men är fortfarande hälsofokuserad och tror på starka sunda kroppar.
Min analys är att människor som avviker från normen stöttar man inte på samma sätt som de som äter kakor, dricker alkohol, väljer soffan före träning osv. Då kommer kommentarerna.
Nu är attityden annan i samhället men normen lever ändå kvar hos många.
Håller med dig. Normen har blivit att hälsosamma val är något man kan kritisera och kommentera, medan de ohälsosamma valen ska man helst inte prata om. Självklart finns det plats för lite av varje i ens liv, men folkhälsan i Sverige och västvärlden är ingen höjdare just nu. Varken den fysiska eller psykiska, och det hänger ihop.
Du lyfter alltid så otroligt bra ämnen. Delar med dig om livets tuffa resor. Fortsätt dela också sånt som gör dig stolt och glad. I mitt tycke är det detta som gör din blogg så inspirerande. Du vann ju också ett pris nyss, så det är ju ett bevis om något.
Vi kan alla göra ett aktivt val att läsa eller inte och så många av oss som vill läsa, så fortsätt att skriva det du vill, om det du vill dela och förmedla.
Jag är en av dom som kanske borde bli provocerad pga min vikt och mående, men jag blir peppad och tänker att det finns hopp även för mig, att det inte är försent.
Så tack för att du är en sån fin inspiration <3
❤
Mycket intressanta reflektioner . Och tänker man absolut ska kunna visa kroppen som man är stolt över likväl son v rummet . Det är för mkt skam kring kroppar och lite som ett minfält när det berörs.
Fast att lyfta det normativa eller ideala har ju sällan gjort mycket för förändring i form av att påverka skam? Inkludering handlar ju om att belysa det som ligger utanför ramarna. Skam är förgörande och inkludering är en bra motkraft. Det betyder inte att man inte kan visa upp något som är normativt eller ideal. Men om man känner sig stoltare över en kropp som ser ut på ett visst sätt och visar den mer eller annorlunda (tex med naket) än tidigare så befäster man utseendeideal och är med och skapar ett klimat där vissa kroppar anses mer dugliga än andra. Och de är de ju till viss del också, alltså dugliga. Starkare, kanske piggare, friskare? Men då visar man ju bäst det genom både text och bild som talar om just det. ”Titta, jag gjorde X igår och orkade Y!” Alltså jag önskar att den sanna inspirationen borde ligga i stoltheten i välmåendet, styrkan och kraften i förändring för den egna hälsan. Kräver den bekräftelse och hejarop som är kopplat till utseendet? Ja troligtvis, för vi mår bra av att bli bekräftade för hur vi ser ut. Ingen är immun. Problemet här är att Kristin inte bara är en privatperson utan en influencer. Och om man vill göra skillnad i ett utseendefixerat klimat så kanske stoltheten över de synliga förändringarna i kroppen kan stanna vid vad man själv känner. Måste just det delas genom mer exponering av kroppen? Men sen tänker jag att det också kan vara okej att man visar ytliga saker. Man kanske inte vill göra skillnad, man är okej med att man delvis eldar på ideal som ”strong is the new skinny” osv och då FÅR man ju det. Men då får man också brösta det. Får man kritik för att man är utseendefixerad så får man äga det, för det är ju då till viss del också sant.
På samma sätt som att det är ytligt att prata om ett ”välmående” hår, dvs ett snyggt hår. Det är helt okej, men det är ändå ytligt och det kan nog alla skriva under på. Att ett hår eller ett inrett rum inte är fyllt av stigman, skam, bekräftelse i samma utsträckning som kroppen kan nog alla också begripa, om man tänker till lite.