K. LAGERQVIST, Vardag

Fotografering och lansering

reklam för egen verksamhet

Det närmar sig släpp hos oss på K. LAGERQVIST och idag har vi fotograferat en hel del linneplagg i vår butik. Här har vi naturligt ljusinsläpp från våra stora fönster och vi kan lätt rulla bort plaggen som är till försäljning och rulla upp en bakgrund istället. Vi har beställt en rulle målarduk som är i brun väv på ena sidan och målad vit på andra. Det var ingen billig historia men den ska fungera bra i många år tänker jag. Kanske att vi målar en vacker bakgrund en dag.

Emma Green har varit vår modell några gånger nu och jag tycker hon passar varumärket jättefint. Ni kanske känner igen henne som friidrottare? Nu arbetar hon som PT – en otroligt inspirerande och duktig som man kan boka upp digitalt. Ett stort tips är att följa henne på Instagram där hon delar en mängd tips kring träning hemma och ute i naturen.
Emma har på sig blusen som också heter just Emma på detta foto och på söndag lanserar vi den i svart.

Den efterlängtade randiga pyjamasen släpper vi också.

Även den populära blusen Kristin fylls på i lagret igen. I vitt – så poppis!
Ser ni det vackra bältet här? I mars kommer våra läderprodukter och jag ser verkligen fram emot att berätta om dessa för er.
Så spännande!

Vi passade på att fota lite plagg som behövde uppdaterade foton. Emma är så fin i rutig klänning här.
Sitter och redigerar bilderna nu men började snegla på klockan redan vid sex och undrade om jag kunde gå och lägga mig…
Nu är klockan åtta och vette sjutton. Kan jag skjuta på allt arbete till 06 imorgon bitti tro?  Så trött nu.

Kolla så smart. Det är fasen det bästa med vår affärsmodell – vi kan göra det mesta själva och fort går det. Visst får jag lägga x antal timmar på redigering men hellre det än att betala flera tusen för inhyrd fotograf, stylist, make up, ljussättning, redigering mm.
Jag menar inte att det inte är värt det. Jag menar bara att vi sparar pengar som vi kan lägga på annat då vi behärskar detta själva. Vill dock ha någon annans blick på mitt varumärke någon gång och kanske ska fråga en fotograf jag uppskattar om lite hjälp. Absolut med rörligt till sommaren i alla fall. Har testat att skapa rörligt samtidigt med kampanjbilder en gång och det blev kaos. Hatar att klippa film också – det tar otroligt lång tid och jag kan liksom inte heller.

Allt man kan förenkla och spara på är bra. Men för den sakens skull ska man inte tumma på kvalitén tycker jag. Hade jag inte känt mig trygg som fotograf så hade jag absolut investerat i bra bilder – otroligt viktigt.

Fick frågan om vi är nöjda med vårt namnbyte. Jag vill gärna svara ja här. Allt känns verkligen kanon.
Men det bästa är såklart att fråga våra kunder. Är ni kunder hos oss och vad tycker ni?
Hängde ni ens med i svängarna och hur känns det?

Vid årskiftet bytte vi namn – från KLco till K. LAGERQVIST. Förändringen är en naturlig utveckling av det varumärke vi byggt upp sedan 2020. Genom att förädla och förfina konceptet vill vi fortsätta vara relevanta och finnas nära våra kunder. Så för att förstärka den personliga känslan och kopplingen till vårt ursprung samlade vi vårt arbete under varumärket K. LAGERQVIST. Läs gärna mer om oss här.

Frankrike

Pirrig av längtan och drömmar

Vissa dagar längtar jag så det värker i kroppen. Jag fantiserar om att sätta grenar i vas, dricka morgonkaffe i soluppgång, vandra i bergen och äta ostron till lunch.

Jag funderar över om olivträden klarat vintern och drömmer mig bort i renovering av trädgården. Tänker på poolbygget, pergolan med blåregn, det stora matbordet under och stenläggningen runt om…
Mängder av kryddor i hela trädgården – liksom stora buskar av timjan och rosmarin.

Det första jag ska göra när jag kommer hit är att bära in den bruna hyllan jag fann i källaren till köket och ställa den på bordet här – optimalt om jag kunde hänga upp den men den här väggen behöver minst två riktigt kompetenta människor som borrar i den. Den är klurig.
Min franska blommiga kjol – den hänger ju kvar här nere.

Och den där boken i soffan läste jag ju inte ut. Det är bara att hoppa rakt in i den.

Finns det plats för mer franska tallrikar? Eller ska jag hålla utkik efter tunna kristallglas istället?

Den här tavelväggen ryker nog sannolikt. Jag ska kolla efter oljemålningen med svanarna på och se om den finns kvar i antikbutiken i Pezenas.

I november hyrde en tjej vårt hus och skrev en forskarrapport här. Eller jag vet inte – var det kanske ett examensarbete? Hon använde huset som skrivarlya i alla fall och hon trivdes så bra så hon nog kommer tillbaka. Vi hade också en familj med 11-årig dotter här under juli som trivdes super och förlängde till och med vistelsen, de kommer nog denna sommar också. Om det känns rätt i magen och man har en bra dialog så är jag inte främmande till att hyra ut – maila mig i så fall. Men inga barn under tio tyvärr.

Tänk att vi köpte det här vackra huset och bygger ett liv här nere. Ser verkligen fram emot att åldras här och kunna tillbringa längre perioder då barnen blir äldre – sedan kommer kanske barnbarn och hänger med oss också. Då måste vi renovera källaren så de kan få sin egna lägenhet och badrum där nere där vinproduktionen ägt rum. Det är gigantiska ytor och så högt i tak – det kommer bli kalas. En dröm att fantisera om ett tag till.

Vardag

Fettisdagen – hur äter vi semlan?

Den stora semmeldagen är här och det har inte gått en endaste förbi – inte om du konsumerar sociala medier i alla fall. Jag startade dagen med att göra en god gröt inspirerad av just semla.
Koka fiberhavregryn med klippta urlärnade dadlar, solrosfrön, mycket nymortlad kardemumma och lite salt. Sleva upp i djup tallrik och lägg en stor klick honung att smälta i mitten.

Toppa sedan med yoghurt, hackad mandel och mer kardemumma. Så gott! Hade jag haft mandelsmör hemma så hade jag lagt på en rejäl sked av detta också.

Jag hade på mig blått idag. Kärlek på ryggen.

Och det passade ju bra för jag mötte upp min kompis Hanna Wendelbo för lunch och semla. Fick ett litet fint fat i sen födelsedagspresent och köpte med mig semlor hem till barnen. Verket i Varberg gör de bästa tycker jag. Älskar semlor såååååå mycket!
Det enda negativa är att jag blir så galet illamående efter jag ätit så jag får äta lite försiktigt och planera dagen efter intag.
Hahaha, någon mer än jag som blir dålig?

Pärlor runt halsen och mina favoriter i öronen – det lyfter vilken outfit som helst enligt mig.

Min mellankille passerade och jag fick en kram. Tänk att man har en kille som är typ ett huvud längre än sig själv…
Barnen, det finaste vi har.

Entreprenörskap, Hjärtefrågor, K. LAGERQVIST

Dialogen fortsätter – & tack för det. Kommunikation är det viktigaste verktyget vi har.

Jag vill fortsätta prata om företagande och TILLVÄXT  – ordet jag valde som värdeord för detta år.
En intressant dialog utvecklade sig i min dm på Instagram efter jag lämnat en reflektion kring om detta ord känns laddat med negativitet och girighet. En av mina följare uttryckte nämligen detta och jag misstänker att hon inte är ensam om att känna så. Så låt oss prata om det.

Under mina år som företagare har jag stött på människor (oftast andra kvinnor) som verkar provocerade av dialogen kring företagande och som gärna kritiserar eller ifrågasätter tillväxt och kapitalism.

Mitt svar löd:
Det är fint tänkt – att om alla bara la ner sina företag och inte producerade något mer så hade allt varit underbart, eftersom vi redan har allt vi behöver?
Jag ser TILLVÄXT som mognad i mitt företagande – skruva på det som funkar, minska och öka där det behövs. Jobba smartare med både pengar, människor och energi. Vi växer organiskt i takt med att efterfrågan på våra kläder ökar. Vi arbetar så hållbart vi kan i den bransch vi befinner oss i anser jag.
Synd att TILLVÄXT är ett ord laddat med negativitet.
Enligt mig är tillväxt en förutsättning för innovation, och kan vara både bra och dåligt. Så det är dumt att bara klassa ordet som negativt. Utan tillväxt så hade människan aldrig flyttat ut ur grottan, vi hade fortfarande haft en medelålder under 40 år och en barnadödlighet på 50%, kvinnor skulle inte haft rösträtt mm…
Att välja bort tillväxt är enligt mig en ynnest förunnad dem som lever i en värld där andra drivit tillväxt och innovation. Att luta sig tillbaka och räkna med att andra fortsätter att driva utvecklingen inom läkemedelsutveckling, jämställdhetsarbete och utveckling av mer klimatsmarta lösningar.

Det är tråkigt att samhället är så svart och vitt. Antingen är man för eller emot och så står alla och gapar på hur dåliga de andra är.

Jag själv tycker det är intressant att läsa om andra personer som berättar hur de bygger bolag! Det är kunskap som behöver komma fler till del, särskilt kvinnor. Företagare är stommen som bär landet ekonomiskt enligt mig – de är jätteviktiga. Och TILLVÄXT är avgörande för att kunna överleva som företagare.

Ett axplock av reflektionerna som drös in i min dm. En dialog som var särskilt skarp och klarsynt och som jag högläste för min man här i soffan kom från @sophiashyman
Jag frågade om jag fick citera henne i ett blogginlägg och fick ett ja.

”Nej men gud! 100%!! Tack för att du skriver om detta. Är så less på samtalskulturen i min ”sfär”. Så fort någon skriver om företagande, pengar, karriär etc drösar det in slentriankritik om kapitalism och tillväxt. Ja, otyglad (dvs helt oreglerad) kapitalism gynnar inga samhällen i längden, men tur att väldigt få driver den linjen i dag.
Trots att man lätt kan tro det.
Det är märkligt 2024, men det är fortfarande så att god god feminist förebild är någon som PRATAR om feministiska problem (ex ekonomisk ojämlikhet mellan könen) hellre än att försöka lösa dem, till exempel genom att tjäna egna pengar. Väldigt skevt om du frågar mig, men jag tror det är uråldriga vanföreställningar om kön som gör sig påminda. Även bland kvinnor.
Man ska verka för jordens bästa, helst genom välgörenhet och goda gärningar dagarna i ända och idkar man inte välgörenhet ska man tänka på alla som har det sämre. Eller på sina privilegier (inte för att det är dåligt med en reality check då och då, men att STÄNDIGT disclaima med sina privilegier är… tröttsamt).
Nej. En stat som reglerar lagom men inte i onödan och underlättar för framförallt småföretagare gynnar samhället i stort. Entreprenörer och drömmar finns överallt – och även drivet, som du nämner. Viljan att förbättra livet är universell!”

WORD! Jag håller med om allt Sophia!

Hon sätter verkligen huvudet på spiken. Jag tycker vi behöver fler kvinnliga företagare med driv och dessa bör vi applådera istället för att ”skamma”. Det är ett evigt tjat om att dessa arbetar för mycket, att de är svåra att leva med och inte tillbringar tillräckligt med tid med sina familjer. En man skulle aldrig bli ifrågasatt på detta sätt. Jag märker ibland att vissa kvinnor skruvar på sig och blir provocerade av att jag bygger bolag, tjänar pengar och prioriterar mitt företagande så mycket. Det är ofta dessa kvinnor som påpekar att jag nog har blivit sjuk för jag ”jobbar för mycket” då jag fått en vanlig magsjuka eller influensa.

Jag är intresserad av fler reflektioner i ämnet så varsågod – skriv gärna. Och du behöver inte alls hålla med mig.

Vill ni läsa mer om tankarna kring TILLVÄXT och företagande så kan ni spana in kommentarerna här i mitt inlägg.

 

Vardag

Söndagen den 11 februari

Vi når söndagen den 11 februari och den ångest som kravlade upp i knät under måndagen har inte släppt sitt grepp om mig.
Tyngden över bröstet, andetaget som inte landar i magen och olusten som kryper som myror i blodet. Det är märkligt för det brukar inte hålla i sig så här länge…
En hel vecka utan glädje i kroppen är inte likt mig. Och nej – jag har inte jobbat för mycket om det nu är någon som känner att det är för mycket runt mig.
De kommer alltid – de ”omtänksamma” kommentarerna om att jag arbetar mycket.
Nej, så är inte fallet för jag har tagit mig igenom alla avsnitt av tre serier, städat garderober, tränat och suttit svettig i bastu flera timmar.

Jag har kanske jobbat för lite?

Sista säsongen av FARGO var otroligt spännande. Och serien En Dag på Netflix var så himla fin. Jag har fått fotkli, mjuka samtal runt matbordet och varma kramar. Så jag får nog vänta ut detta och läsa alla era tips i detta inlägg en gång till.

Idag var jag här och höll i en teprovning för några tjejer som hade workshop i lokalen. Blir så varm i magen av att platsen jag skapat används till denna sortens upplevelser. Det var en workshop som hette ”Inre boost” och deltagarna fick ta del av kunskap kring lera och andetaget. Verkade fantatiskt och tjejerna som var där var verkligen gulliga.

Känner mig tacksam och stolt – men också ledsen och tom. Så kan det vara. Allt blir bra. Det måste man tro.
Kram till er. Nu knäcker jag nog en säsong till – vilken serie rekommendera ni?