Kära ni. Jag har så oerhört kloka och fina läsare. Tack för alla reflektioner i kommentarsfältet på inlägget som handlade om kroppen. Det är intressant att läsa och tillsammans blir vi nog lite smartare och mer ödmjuka för varandras perspektiv. Jag kommer som sagt fortsätta dela det jag själv tycker känns bra och inspirerande men är alltid intresserad av konstruktiv feedback. Dialogen är viktig.
Här kommer en dagens på mig. Inte från idag men från förra veckan då jag åkte till Skåne ett dygn. En glittrig klänning med boots, kofta, scarf och oljerock. Perfekt kombination enligt mig som älskar kontrasterna. Går ingenstans utan min oljerock den här tiden på året. Min Barbour köptes på en vintagemarknad i Bangkok för 10 år sedan. Still going strong och blir bara finare och finare.
En annan sak. Besatt av grapefruktjuice. Blev det när vi köpte boende i Frankrike och har tagit hem vanan även till Sverige. Fy bubblan vad gott!
Tar ni era vitaminer? Jag slarvar till och från med på hösten skärper jag mig för jag brukar bli så trött. Redan vid fem brukar jag kolla på klockan och undrar om jag får gå och lägga mig och så kan vi ju inte ha det.
Jag äter magnesium, D-vitamin och B-12 till min frukost varje dag.
Idag började pirra så där oroväckande i vänster öga som det alltid gör när jag har nått min gräns. Tusen bollar är uppkastade och jag har ingen kontroll – kommer alla landa lite här och där utan att jag fångar dem? Vem beställer metallskylten och vykorten? Vem håller reda på snickaren och elektrikern? Ringde du tryckeriet och fick vi bekräftat leveransdatum? Julskyltningen och ja, prismärk allt tack. Köper jag gran? Vart då? Fotograferingen på tisdag och torsdag då – ska det regna? Deadline nu? Fick du fakturan? Nä, vart?
Enda att göra då är att sätta på bastun eller gå ut och gå. Rensa huvudet, pausa, sova, äta, träna. Ta nya tag imorgon och ha koll på listan. En sak i taget nu då. På fredag ska vi ha renoverat klart butiken, skyltat för jul, fotograferat vinterns kläder och ha allt på banan.
Nyss hemkommen från Prison Island i Halmstad. En mängd olika celler man springer ut och in i för att klara olika utmaningar och få poäng. En kul fars dags aktivitet att göra med familjen. Alla var väldigt engagerade och hade roligt. Nu middag, måla en tallrikshylla, ta tvätten och krypa ner i sängen för att kolla på film. En skönare söndag får man leta efter.
Firar ni Fars Dag? Under min uppväxt tyckte mamma att det var ett påhitt av butikerna för att få sålt mer prylar så vi firade varken mor eller far på dessa dagar. Hos oss har det blivit lite både och – det firas lite då och då helt enkelt. Jag tar ju gärna emot uppvaktning, små upplevelser, lite extra omtanke och gåvor så då kanske man får styra upp det från sitt eget håll också såklart och få barnen att engagera sig. Förhoppningsvis kommer det självmant ju äldre de blir…
Hos oss blev det i alla fall pannkaksfrukost med en inslagen randig skjorta till den här herren.
Sedan knäppte jag några nya foton av honom. Det var flera år sedan jag fotade Jonas så det kändes dags. Får så dåligt samvete. Jag tar aldrig bilder på barnen och min man med kameran för de är inte med här på bloggen och i mitt arbete. Och när jag är ledig med familjen vill jag lägga bort kameran och jobbet. Så nu finns bara Jonas mobilbilder på barnen från deras barndom.
Så nyfiken. Jag vill inte släppa den här dialogen kring ämnet ”kroppshets” som vi snackade om i detta inlägg. Tack så mycket för alla kommentarer – det var verkligen högt och lågt och olika syn på det här om hur man upplever kommunikation kring kroppar.
En sak jag tänkte på. Jag förstår absolut men skulle ändå vilja ifrågasätta med andra perspektiv och ställa mig frågande varför det är så fel. En av kommentarerna löd:
”Jag ser en tendens hos många, även hos dig, att ju mer vältränad man blir desto fler bilder med lite/mindre kläder. Kan verkligen förstå att det kan upplevas som triggande, även om jag inte själv är känslig för det. Så… tror att det är bra att sprida budskapet om att träning är underbart för att det får en att MÅ bra, men att ta det försiktigt med utseendefokus, typ “Ser ni mina muskler?”
Jag är helt med på det och förstår. Men varför? Vad är det som är så provocerande och triggande?
Häromdagen skrev jag ett inlägg om mitt hår som växt ut och blivit långt. Jag berättade hur jag gått tillväga, hur mycket omvårdnad och arbete håret fått under flera år för att kunna nå mitt mål. Jag tog också bild på det för att visa att så här blev det. Kände mig lite stolt dessutom och jag har märkt att jag hellre tar bilder på mig själv nu när jag har ett längre hår. Jag gillar det. Tycker det är fint. Jag känner mig fin. Känner mig stolt över mig själv.
Jag målade om mitt vardagsrum i Frankrike, placerade möbler på sina ställen, hängde upp tavlor och det blev så otroligt fint. Jag kände mig jättenöjd över detta – blev stolt. Jag ville dela med mig omedelbart för jag tyckte det var så fint.
Kanske kunde det också vara inspiration för andra tänkte jag? Jag tog bilder och delade dem på sociala medier.
Jag har tränat i ett år, minst tre pass i veckan och även bokat en pt som lärt mig massor om kroppens funktioner när det kommer till att bygga den stark för att må bättre mentalt och fysiskt. Vi snackar om mat, sömn, återhämtning, vila, kvinnors menscykel och om hur jag kan bygga kroppen stark för att orka länge och vara frisk. Det är kul! Jag blir stolt över både den energi, tid och arbete jag lägger ner. Jag får en helt annan hållning, hyn känns friskare, magen fungerar bättre, jag sover bättre, är gladare, äter mer mat och får även imponerande muskler över ryggtavlan och en helt annan rumpa än tidigare. Helt plötsligt är det riktigt tajt över lår och rumpa när jag drar på byxan men inga problem att knäppa i midjan. Axlarna ser otroliga ut. Wow!
Jag känner mig fin och stark. Så jäkla stolt också. Känslan av att känna mig stark är otrolig – var helt oförberedd och överraskad på att jag kunde må så bra mentalt och fysiskt av att hålla i träningen så här. Precis som med håret och det där rummet jag fixade så bra och jag tänkte kunde vara inspirerande för någon annan så tar jag tar några bilder där jag visar ryggtavlan i en klänning – men nej, här blev det ju fel…eller?
Hade det inte varit riktigt märkligt om jag bara berättat om mitt hår som blivit långt, tagit en bild på mig själv med håret uppstoppat i en mössa och skrivit att själva känslan av att ha långt hår är otrolig men vill helst inte visa det för någon. För det finns ju dem som har andra förutsättningar, kort hår och så… som kan ta illa upp och bli triggade?
Eller med rummet – jag kanske står i dörröppningen och tar en bild av mig själv och berättar att här bakom är det så himla fint och jag är stolt över hur det blev men av hänsyn till andra som inte har möjlighet att inreda ett rum så här i Frankrike så får vi nog skippa visa resultatet. Men – jag mår sååååå bra av förändringen.
Jag är helt med på att det är samhället som skapat detta och att det går djupt i oss kvinnor – det är helt enkelt fel att tycka att man är fin, vara nöjd, känna sig tillfreds och vacker och sedan visa upp för andra. Då är man dålig.
Men hur blev det så? Funderar på att skriva ett inlägg om min träningsresa och tycker mina överarmar och lår skulle visa riktigt bra visuellt hur jag menar men känner hur skammen kommer krypande… Utseendefokus och kroppshets? Ta det försiktigt med sådant?
Jag fattar men vadå – jag fattar liksom ändå inte.
Hur känner ni när jag lyfter andra perspektiv så här?
Hej från sängkanten i ett litet hus mitt på en åker. Har vaknat hos min vän Daniella Witte och ska alldeles strax kila iväg och äta frukost med henne. Men mer om det när jag har lite härliga foton på min miljön här.
Jag har en ledig helg inom sikte men tänker faktiskt dra till jobbet ändå. För imorgon ska vi förbereda för en renovering som ska äga rum i lokalen. Vi ska bygga riktigt fina provrum och då är det By Malene Birger på Biblioteksgatan som är den stora inspirationen. Håller tummarna för att detta blir bra. I samma veva får vi mer förvaringsytor, lager och det blir så jäkla bra.
Är typ livrädd att gör investeringar nu när hela världen svajar men min man brukar säga att man inte ska bromsa sig igenom en kris så då är det väl bäst att gasa. Med sunt förnuft såklart. men framåt ska vi ju oavsett och den nya hemsidan som byggs just nu ser toppen ut och kommer gå hand i hand med min plan om hur allt ska bli så ja, allt kommer bli toppen!
(Lova mig det…ghaaaa)
Vårt lager av vackra blusar sinar just nu och det glädjer mig att de är poppis – snabba dig in och se om fdet fortfarande finns kvar någon favorit i din storlek.
(reklam för egen verksamhet.
DEt är så himla roligt att få jobba med sitt egna på detta sätt och när kollektionen för nästa år satt som ett smäck i både vision och praktik så kändes det så himla fint i magen. Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg – först ska ju vinterns julkollektion lanseras och vi ska också bygga upp en stämnngsfull butik i Varberg inför december månad. Så pepp på detta!
Jag tänkte ta all vår juldekoration och fylla grenarna här. Tror ni det blir bra?
Ser så himla mycket fram emot vad som komma skall inom företagandet – är både förväntansfull och livrädd på samma gång. Precis som det ska vara med andra ord.
Dagens poddavsnitt handlar förresten om ledarskap och företagande – vi har bjudit in min man JOnas och han delar flera klokheter. Lyssna här.
Ju äldre jag blir desto mer inser jag hur lite jag kan och förstår. Jag blir alldeles mjuk i kanterna och tar mig heller inte på så stort allvar längre, tror jag. Nu är jag ju varken purung eller närmre pensionen men jag är väl medelålders ~ kan man kalla det så vid 45?
Har kommit till en fin insikt att jag måste planera minst en ”njutig” sak per dag. Något som sätter guldkant som ett varmt bad med en serie, en stund i bastun, boka en massage, ta en tupplur, gå en långpromenad med bok i öronen eller glo på en film mitt på dagen. Förr prioriterade jag praktisk effektivitet ~ jobbade på kvällarna, fixade tvätten, lagade krångligare mat, ville vara duktig, städade onödigt mycket… ja, listan kan göras lång och det var väl inget fel med det i och för sig. Men nu behöver jag njut och återhämtning. Barnen är stora och det finns mer tid att rå om mig själv utan att jaga kvartar. Allt har sin tid.
En annan sak är definitionen av att ”unna mig”. Förr var det att göra något som kanske inte alls var så bra långsiktigt ~ nätshopping, socker eller andra snabba kickar som gav dopaminer fast med rätt dålig eftersmak. Nu tycker jag istället att det är världens unn att göra en smaskig frukost med gröt med dadlar och kardemumma i tillsammans med jordnötssmör. Eller träna kroppen alldeles trött och go. Gå och lägga mig redan 20.30 på kvällen ~ shit vilket ”unn” enligt mig nu.
Gammal, präktig och tråkig? äsch.
Låt mig hållas. Värdeordet var ju HÄLSA detta året och alla positiva förändringar jag gjort i mitt liv på vägen från januari till november har verkligen gett mig perspektiv och fått mig må bättre än tidigare.
