Krickelins

”Vill gärna höra mer om din syn på kläder och konsumtion – älskar din stil och mode i allmänhet men tycker det är ett trixigt ämne, vill gärna höra dina kloka resonemang .”

Ja, trixigt ämne att prata om i offentliga rum, minst sagt. Vi sitter alla på olika stolar och befinner oss i olika sammanhang vilket gör att vi har olika ingångar i samtalet. Vissa har mer kunskap och insikt än andra och det är väldigt individuellt vart på barometern du finner dig i klimatfrågan. Jag tycker det är snårigt att prata om och jag är egentligen ingen god förespråkare i hållbarhetsfrågan – jag arbetar som influencer och har även ett eget klädmärke. Textilindustrin är en av våra värsta klimatbovar och influencers är kända för att öka på konsumtionshetsen i samhället.
Om jag ska vara en god klimatvän och jobba helt hållbart så ska jag byta arbete och satsa på en helt annan bransch. Det är dagens sanning. Punkt.

Så har jag ens rätt att uttala mig i ämnet? Jag tror att många skulle svara nej på den frågan.
Jag tittade på Ekonomibyrån igår då Anita Clemens var med och pratade om sitt konsumtionsbeteende. Hon har haft ett osunt köpbeteende och har nu insett att hon måste förändra detta. Hon säger i programmet att hon har gett ett löfte om att inte handla kläder på tre månader. Genast ifrågasätter någon beslutet och undrar varför hon inte kan göra det i ett halvår…
Det blir så kontraproduktivt. Människor som vill bättra sig och vill förändra sitt beteende blir direkt påhoppade om att de inte gör tillräckligt och då backar man med skam i kroppen och håller tyst istället. Lika bra. ”Vill inte ens in i debatten” tror jag många känner eftersom debatten är så aggressiv och smutskastande. Jag ska inte flytta fokus här – ville bara berätta hur min känsla är när ämnet kommer upp. Jag backar långsamt därifrån för jag vill verkligen inte bråka med klimataktivister och jag är långt ifrån perfekt. Jag är ju faktiskt ganska operfekt och det är öppet mål på att skambelägga mig för både det ena och andra i klimatfrågan.

Med det sagt så vill jag ändå berätta om vad jag gör eftersom frågan är öppet nyfiken och ickedömande.
På det privata planet har jag helt slutat spontanshoppa – både i butiker och på nätet. Det måste rinna lite vatten under broarna och jag måste känna in köpet, tänka på plagget i olika situationer och så vidare innan det blir ett aktivt nyköp.
Jag har också börjat handla mer i kulörer och designs som går att kombinera och känns klassiska. Jag tänker väldigt mycket på materialet, (helst naturmaterial)  på hur länge jag kan använda plagget samt att jag försöker undvika trender. Jag klickar aldrig hem kläder för att prova som jag sedan returnerar. Jag är starkt emot de osunda returvanor som råder inom e-handeln och ser tyvärr själv de negativa konsekvenserna av ogenomtänkta köp som returneras i mitt arbete.
Därför är jag väldigt noggrann med att kolla mått och bilder på plagget för att se hur det faller och sitter så att jag inte ska behöva returnera något jag klickat hem. Vet ni att många varumärken eldar upp sina returer eftersom det inte är ekonomiskt hållbart att betala personal som hanterar alla returer? Vissa företag har 70% av all försäljning som kommer tillbaka…
Jag kan bättra mig på många fronter och på min ”to do” så står en rejäl garderobsstädning. Jag ska sälja eller skänka det jag inte använder och katalogisera de plagg jag använder i olika outfits. På det sättet kan jag lättare se hur jag kan kombinera det jag har innan jag känner ett behov av att köpa nytt. Gissa hur många vita romantiska blusar jag har liksom…? Skäms!

På jobbet har vi valt att jobba med lin som är ett naturmaterial som inte behöver lika mycket vatten som till exempel bomull vid produktion.
När plantan skördas används olika delar av den för att tillverka olika produkter än linnetyg – som garn, rep och även linfröolja. Linet växer också i Europa vilket gör att transportsräckorna från planta till färdig produkt i vårt lager blir kortare. Vi jobbar med en leverantör som prioriterar att skapa linneprodukter så hållbart de bara kan för att minimera deras CO2-avtryck.
Genom att skapa produkter av hög kvalitet vill vi uppmuntra till en medveten konsumtion – där produkter används om och om igen, överlämnas till familj, vänner och till och med till kommande generationer. Vi skapar klassiska plagg som ska kunna leva med kunderna länge.
Vi jobbar med B2C, vilket betyder business to consumer. På detta sätt kortar vi vägarna och mellanhänderna från produktion till kund. Vi jobbar alltså inte med återförsäljare och kollektioner som måste reas ut när säsongen är över och lämna plats för nya. Våra kollektioner får leva tills de är slut i sortimentet – vi ändrar och skruvar lite kring kommunikation och bildspråk för att kännas aktuella året om istället för en mängd nysläpp.

Jag jobbar med kunder som jag vet kan förbättra sitt hållbarhetsarbete och jag vet också att de lägger ner mycket pengar och energi för att förändra till det bättre. I större organisationer tar det längre tid att få igenom förändringar och det behöver man ha förståelse för. Även om jag förstår att det är frustrerande för många att det verkar gå så långsamt för vissa att ställa om. Det bästa du som konsument kan göra är att avstå från att handla av företag som inte når upp till de krav du ställer och de förväntningar du har.

Ja, lite så tänker jag kring kläder och konsumtion. Berätta gärna hur ni tänker och vad ni gör – gärna utan att skambelägga andra och berätta hur andra gör fel.