Krickelins

Vi köpte vårt lilla franska hus mitt under pandemin och hade endast sett det en gång då vi började planera hur vi skulle fixa det estetiskt och praktiskt för att det kulle passa oss.
Jag ville ha dämpade naturtoner och att både tak och väggar skulle målas i en mjuk kalkfärg. För att rummet skull kännas större så vore det också klokt att plocka ner överskåpen i köket – sagt och gjort. Vi bokade en snickare via digitala kontakter och han fick nyckeln av mäklaren och satte igång med att fixa detta.

Så här såg det alltså ut innan i vårt kök. Här kan du läsa ett helt inlägg och se fler bilder kring det. 

Men överskåpen kom som sagt ner, väggen målades och ett kakel sattes upp. Har letat ihjäl mig efter en bänkskiva som ska passa men valde till slut att kakla den befintliga bänkskivan i samma och byta diskhon som var i plast. Ska visa mer av köket en annan dag.

Nu vill jag berätta om den här väggen istället. Den är på motsatt sida av köket och en ”död” yta. Ett vackert fönster med ett element framför dock – men hur möblerar man här och hur kan jag använda denna del av rummet på bästa sätt samtidigt som vi får förvaring och en mjuk plats att chilla på?

Jo. Vilken tur överskåpen från köket stod kvar i källaren.

– Jag tror inte på det här, sa min man. Han hävdade att jag frångick min plan om att skapa en lång soffa längs väggen och att det skulle bli för högt att sitta på. Vi åkte till IKEA och kollade utbudet av bänkar att bygga soffa av. Kolla bäddsoffa. Tänkte till och med på att ställa små soffbord på rad och bygga efter dem med madrass och kuddar.
– Men nä, kan vi inte bara tänka om och skapa av det vi har, göra det bästa av situationen, sa jag och började själv bära upp skåpen i den trånga källartrappan medan min man muttrade om att det ändå alltid blir som jag vill ha det.

Sedan åkte vi ock köpte träskivor. Kostade två hundra kronor.

Sågade och fixade, insåg att en finsnickare får komma med speciell såg för att öppna upp för element. Det är inte på då skivan ligger över nu.

Som du ser här så är det öppet under också och där har vi ställt träbackar för vinflaskor.

Så. Målat, piffat och puffat. En stor fåtölj fann vi i en av Pezenas antikbutiker, tavlor och foton har jag funnit på marknader, hyllan är en bräda jag fann i källaren och så köpte jag bara små konsoller och skruvade upp. Blir tydligen jäkligt händig när jag är själv. Så himla bra att utmana sig själv och tänka lite utanför – se vad man har hemma och testa. Jag tycker det blev bra och det bästa av allt är att det inte kostade så mycket och att typ allt är återbruk.

Jag läste nyheterna morse innan jag väckte barnen och hade nästan svårt att samla mig för att ta tag i morgonens måsten. Min man är borta på jobbresa så jag har inte träffat honom sedan denna mardröm kablades ut över världen och satte oss alla i skräck. Jag vet inte vad jag vill skriva med detta men jag vill ändå än en gång påpeka hur viktigt det är att göra saker man mår bra av och inte ha dåligt samvete för det. Jag tycker detta inlägg Sofia Wood länkade till beskriver det så bra – vad vi känner allihop. Ingen är oberörd och fortsätter som om allt är som vanligt. Ändå måste vi fortsätta. Vi måste resa oss ur soffan och väcka barnen, bre leverpastej på mackan och gå ut med hunden.

Idag ska jag bada i havet. Kanske att jag till och med drar på mig våtdräkten och dyker efter tång. Jag ska signera böcker.
Det är en stor grej och jag måste få vara glad och stolt över just detta – även om jag känner skam och skuld över glädje i denna stund.
Även om jag grät ner i kaffet denna morgon. Var rädd om er och sträck er efter ljuset.

Solen går upp över hustaken denna morgon också och även fast en pirrande vårkänsla infinner sig då jag vänder ansiktet ut mot den gyllene soluppgången och låter den krispiga morgonen fylla kroppen så är det en sorg som vilar tungt över allt. Hur hamnade vi här?
Den surrealistiska känslan av att ett krig härjar bara två timmar från mitt hemlands trygga famn. Oron. Vanmakten. Rädslan. Medlidandet för de drabbade.

Vad skriver man här nu? Allt känns såklart futtigt och vem vill egentligen höra om vilka franska marknader jag besöker när man sitter med fullt fokus inställt på P1, Svt och DN nyhetsuppdateringar. Jag minns då pandemin var ett faktum och jag blev helt uppslukad av allt mörker och alla alarmerande uppdateringar. Då och nu så har det hjälpt att långsamt viska sinnesrobönen inom. Egentligen börjar den med Gud men eftersom jag inte är troende har jag lagt ett ”snälla” i början.

” Snälla, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”

Ja. solen går upp och smeker världen med sitt ljus och aldrig har det varit viktigare att släppa in det. Att vara ljuset i någons liv, inge framtidshopp och ge glädje. Mörkret måste få gå hand i hand med ljuset känner jag.

Så jag tänker att jag delar vad jag själv uppskattat att ta del av dessa dagar för att sprida vidare.

-PRATA MED BARNEN • Många försöker lämna de Ukrainska städerna för att undkomma rysk raketbeskjutning. Barn i Sverige som ser bilder från Ukraina kan bli oroliga och det har därför publicerats råd om hur man pratar med barn om det som händer i Ukraina. Läs detta hos @bris116111 

-HJÄLP – Barnen i Ukraina riskerar att utsättas för våld och psykisk stress. Barn och familjer som tvingas fly behöver hjälp med tak över huvudet, mat och rent vatten. . Swisha bidrag till @sosbarnbyar @raddabarnen

-VAR KÄLLKRITISK – Många, både vuxna, unga och barn får sin information bland rykten på TikTok och från andra osäkra källor. Välj dina källor med omsorg och sprid inte rykten. Håll dig uppdaterad hos  Dagens Nyheter, Svt, P1

Fyll gärna på i kommentarer om vad man rent handlingskraftigt kan hjälpa till med just nu.

Jag såg att @myfeldt och @firmafanfar skänkte sina dagskassor till att hjälpa Ukraina och inspirerad av detta så skänkte en VD på et stort företag en halv miljon. Naturkompaniet samlar just nu in varma kläder i sina butiker och kickar sedan ner dem till Ukraina.
Ringar på vattnet – var ljuset, se vad du själv kan bidra med. Gräv inte ner dig i alarmerande rubriker utan försök göra bra saker som får dig må bra – hjälpa till med det du kan och hålla dig uppdaterad bland nyheter som rapporteras.
Och sedan leva –  gå ut i solen, krama de du älskar och laga en god middag.

Så vackert att möta dagen här.

Lite väl kyligt att lägga sig här vid 07 på morgonen. Men snart så värms dagen upp.

När solen når taknocken.
Snart är detta hus och trädtopparna täckta av grönska igen.

Första kannan kaffe jag bryggde denna morgon föll omkull på spisen och ner på golvet. Jag fick börja om. Tusan också.
Men visst blev det fint med knapplisten ovanför kaklet.

Jag kröp ner i sängen igen med kaffet för att blogga.

Idag ska jag till en marknad i Bezier. Äta en crêpe med nutella. Och vända ansiktet mot solen. Sedan ska jag prata med min familj på Facetime.
Önskar er en mjuk dag.