Fynd på antikmarknad

Åh – jag har så mycket fint och kul jag vill visa er. Både om boken, vår nya kollektion och härifrån Frankrike. Jag får be om att återkomma med ett välfyllt inlägg om hur vi har det här nere och bara snabbt visa er ett litet fynd från antikmarknaden idag.
Det finns ju inget roligare än att strosa runt och leta efter finheter. Barnen som drar runt och letar efter grejer de samlar på, min man  går och köper kaffe, mandelblom och mimosa som doftar ljuvligt i varje hörn och vårsol på näsan. Tänk att man kan få ha det så fint. Tacksam för varje minut.

Jag köpte detta huvud. Denna farbror ser både disträ och smart ut tycker jag. Nu försöker jag övertala min man att vi ska bära upp överskåpen från det gamla köket och bygga en bänk av dem så vi inte behöver köpa nytt. Det blir lite högre ja – men jag gillar att se lösningar och tänka att man kan ändra visioner om man kommer på bra idéer.
Men han är fast besluten om att det inte riktigt stämmer överens med min första idé. Ghaaaa… Man måste väl få ändra sig och tänka utanför boxen?

Stay tuned – kolla om vi bygger av grejer i källaren eller köper nytt…
Kram till er.

Möblera efter tv’n & ny kulör i sovrummet

Tv’n kanske hemmets svåraste möbel att möblera runt. Eller hur?
Vi har ett tv-rum på övervåningen och det är här vi samlas allihop runt Schlager, Beck och Talang. Poppar popcorn och bär upp tv-brickan med godsaker. Vi har en gigantisk soffa där alla får plats och man kan också sträcka ut sig på den mjuka mattan med kuddar. Här är tv’n i centrum och vi har möblerat efter den. Men man kanske har ett rum där man egentligen inte vill att tv’n ska stå i centrum, eller hur? Då blir det klurigt tycker jag.

Efter detta inlägg hos Johanna Bradford fick jag eld i baken och möblerade runt vår tv i sovrummet.

Jag tyckte det blev riktigt mysigt. Vad tycker ni?

Böcker, kristaller och parfym på lilla bänken framför.

Vi hade nästan allt hemma redan – jag har bara köpt en ny matta och rullat ut under sängen. Det är det bästa, att kolla vad man kan samla ihop i det befintliga hemmet som passar den stil man vill skapa innan man köper nytt.
Här kom stolen till sin rätt – den har stått nere i kontoret länge men inte känt sig hemma där. Tavlan med hästarna är ett foto jag tog på Island 2018 och de andra två är loppisfynd. Färgen jag målat med är  Gentle Whisper från Jotunlady. Jag har lite snickerifärg också i samma kulör och tänkte måla dörrar som Emily Slotte här.

En affisch på Frida Kahlo jag köpte förra året hos Göteborgs Konstmuseum fick komma  upp på väggen bakom sängen.
Jo, just det, soffborden är ju nya. Vi köpte två små svarta på Ellos och de där lamporna har legat en evighet i min garderob och de har längtat efter att komma upp på väggen. Sänggaveln är från Meli Meli, sängkläderna från KLco och kudden var en gåva från min vän Åsa, den kommer från bästa Kinship. 

Lately – hämtat från mobilen

Hej där,
Hur har er dag varit? Jag vet knappt vad jag hållit på med faktiskt – det har varit mycket skjutsande av barn, sjukhusbesök, handling av mat, letande efter skridskor…
Sätter mig med datorn i knät nu i soffan för att kolla min lista av arbetsuppgifter och ser att jag inte gjort en enda punkt – bara löpande svarat på mail hela dagen. Ja ja, så kan det gå, nya tag imorgon. För nu känner jag mest efter att krypa ner i sängen ändå efter ett bad, ansiktsmask  och lasagnekväll med killarna.

Ska vi kolla lite på vad jag fann i min mobil först?
Ovan bild – jag fotade och filmade mig själv i olika outfits till KLco’s Instagram. Så bra att se hur kläderna faller och veta mer om dem.

Jag var inne och tog några bilder hos våra nya granne på Brukstorget –  Östlings Depot. De har vacker vintage, keramik och inredningsprylar.

Så himla fint! Gå dit nästa gång du besöker oss i Varberg.

Inne hos Verket har de alltid mängder av god fika. Semlorna här är bäst i Varberg.

Min mamma fyllde år och kom hem till oss med bubbel och ostron. Så mysigt att hänga runt köksön och prata bort några timmar.

Jag tog en skärmdump på denna klänning och tänkte skicka till min man för att tipsa om gåva till Alla hjärtans dag – skämt såklart, hahaha, det hade han nog inte köpt till mig. Glömde dessutom skicka iväg den.

Jag skickade dock en skärmdump på Pernilla Nyrenstam kärleksgåva från hennes man som ” liten pik” eftersom han drog iväg på jobbresa under måndag morgon och vi båda typ glömt av hela kärleksfirandet.

Jag försökte göra det mysigt för barnen med doppade jordgubbar. Min mamma gjorde alltid våfflor med grädde och bär på denna dag när jag var barn.

Sista bilden ut.
Ett foto på vårt nya golv i Frankrike. Nu håller jag på och blir tokig som inte får tag på hantverkaren som gjorde det –  vill ju veta hur det blev med listerna…

 

 

Förra måndagen

Förra veckan – Jag vaknar tidigt som tusan måndag morgon. Laddar kaffebryggaren och står sedan med blicken fäst på maskinen medan den puttrar.
Färskmalda bönor även fast kaffemalen nästan väcker hela huset med sitt höga läte, nödvändigt med den stora keramikmuggen och väldigt skakad havremjölk. Dagen måste börja så. Det känns viktigt.
Denna morgon känns orolig, jag känner det i kroppen.

Brer mackor till barnen och häller upp juice. Sedan föser vi varsamt varandra genom morgonbestyr och mot hallen. Vi gör som vi nästan alltid gör, jag tar en hundpromenad med lillebror till skolan, vi båda älskar stunden och de mjuka samtalen. Mellanbror ska ta moppen till skolan en stund efter oss.
Det är en frisk morgon, plusgrader och man känner nästan lite vår i luften. Men när vi rundar grannens hus så märker vi att det är halt på vägen – jag tar upp telefonen och ringer 16-åringen för att be han lämna moppen i garaget – ”jag vänder hem och skjutsar” säger jag.
”Men nej – det behövs inte” får jag som svar. Han lovar att köra försiktigt.
Efter både samtal och sms-kontakt med pappan så bestämmer vi alla tre att ”ok, men kör väldigt försiktigt!”

Jag fortsätter att gå upp mot skogen och vår promenadslinga – tar upp telefonen och ber honom messa när han parkerat vid skolan. Vill veta att han är ok. Fortsätter gå och har min podd i öronen men ljudet överröstas snart av sirener och jag vänder blicken bort mot ljudet – ambulansen kör med blåljus upp för gatan där han precis kört till skolan. Hjärtat börjar galoppera i bröstet och hela kroppen blir iskall. Vad fan i helvete – vi skulle ställt moppen!!!
Det dröjer kanske bara någon minut och så ringer telefonen – mellanbrors namn på displayen ”Hej, det är från räddningstjänsten – din son har varit med i en olycka i Tranebergsrondellen”.
Paniken slår ett hårt slag i magen och rinner ut i fingrarna –  den snälla mannen berättar dock lugnt att han är vid medvetande och klagar på smärta i benet – ambulansen ska ta honom in till akuten och vi kan mötas där efter jag lämnat hund och hämtat bil.

Vilken dramatisk morgon det blev. Ett dåligt beslut, en isfläck i en rondell, ett ögonblicks verk.
Fullpumpad med smärtstillande men vid gott mod och med ett brutet ben möts vi upp på akuten. Helgipsat ben och nu är väl livet lite mer besvärligt än innan. Men tur ändå att det bara var ett ben. Det läker ju. Nu funderar vi över vår efterlängtade semester till huset i Frankrike – har fixat rullstol och förbereder oss mentalt för att det nog inte blir så många bergsvandringar som vi tänkt oss.

 

Trädgårdslive och den uteblivna peppen inför kommande säsong

Ännu en trädgårdssäsong sveper in över landet och överallt ser jag människor packa upp sina fröer, beställa dahliaknölar och planera blomsterbäddar. De utbyter såkalendrar och tipsar varandra om kallsådd. Både roligt och spännande!

Jag skriver på Instagram med odlarvänner och använder de stora superlativen ”åh wow – fantastiskt –  jag är så pepp”
Men så börjar jag fundera – är jag verkligen det?

Jag blir rätt stressad av alla kalendrar, frösamlingar, listor och planeringar om jag ska vara ärlig. Kanske jag till och med blir lite osugen och börjar fundera på hur jag ska göra det så lätt som möjligt för mig i år i trädgården. Direktså, gräva ner dahliaknölarna rakt i rabatten utan att förodla, köpa färdiga plantor…
Jag plockar fram mina fröpåsar jag fick över från förra året och ser att allt möglat i lådan eftersom jag glömde dem ute i växthuset över vintern. Funderar på lusten och varför den inte infinner sig.
I år då jag själv lanserar en trädgårdsbok, står på trädgårdsmässa och också har en livesändning varannan helg från min trädgård.
Vilken hycklare va?
Men snälla nån – jag får väl bara ge det lite tid. Lusten kommer väl som ett brev på posten när vårsolen börja värma kinderna och blomsterbäddarna där ute i trädgården.

Men helt ärligt –  jag tror faktiskt att jag ska göra det lite enklare för mig i år. Jag vill kunna vara i keramikverkstaden och lära mig centrera på drejskivan och jag vill också dyka i havet jättemycket. Nu har jag till och med tyngdbälte som ska göra det lättare att komma ner på djupet. Allt ska få plats och lusten ska få styra.

Det viktigaste är jorden och ett bra bevattningssystem i trädgården tänker jag. Och smarta växtstöd såklart – det var inte min starkaste gren 2021. Sedan ska jag hålla på med min bokashi och gödsla mer med tång – hoppas min rabatt med vresrosor tar sig ordentligt i år. Dill ska jag pilla ner mellan dahliorna tror jag. Ja, nu känner jag trots allt lite sug när jag börjar fokusera på min egna trädgård istället för att glo på vad alla andra pysslar med inför säsongen…
Det är en balansgång det där mellan att bli inspirerad och dränerad av att följa andra på sociala medier. Man måste ha koll på sitt egna mående liksom och vända blicken inåt ibland.
Håller ni med?

Idag drar Hanna Wendelbo och jag igång vår trädgårdslive i Hannas kanal kl 10.00. Kommer du titta?
Liven ligger kvar hos Hanna så man kan titta i efterhand.

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och dra på mig hängselbyxor – måste ut i växthuset och städa lite inför liven tror jag allt.