Hemkommen från mitt äventyr i Stockholm. Är sugen på att mysa in mig ordentligt här nu med klädd gran, mängder av te, mjuka byxor och raggsockor på.
Snön håller på att smälta bort på gatorna och vi har plusgrader igen. Både deppigt och skönt på samma gång – verkar som om den här staden inte är byggd för att kunna hantera massa snö och allt blir praktiskt ohållbart på något sätt. Men det är ju försvinnande vackert med ett gnistrande vitt december på västkusten.
Jag har så många böcker att bläddra runt i – underbart! Är så hungrig på att läsa mer. Just nu läser jag en bok som heter Nyfiken och den är så himla intressant.
Detta inlägg har jag skrivit på minst fem gånger idag. Började 06.05 i morse i soffan och nu sitter jag i ett hörn på jobbet – nära ett uttag för att ladda. Har precis avslutat en fotografering, packat upp en pall med varor och städat iordning för morgondagens öppettider. Borde hunnit förbi gymmet men familjen har börjat ringa efter mig så jag får packa ihop och åka hem istället. Så nu sätter jag punkt och hoppas att jag kan knåpa ihop ett riktigt bra inlägg nästa gång jag tittar in till er.
Vad tror ni och att skriva om titlar? Vi svenskar är så himla bra på att alltid berätta eller fråga vad vi gör. Precis som att man är vad man gör – jo, till viss del kanske men det kanske inte alltid är relevant vad man jobbar med – man kanske bara kan ha ett bra och intressant samtal utan att sätta titlar på varandra? Möjligt att samtalet blir ännu mer intressant just bara för det…
Mitt i december och hur går det? Är det julmys och lussebak för hela slanten nu?
Känner mig lite som Grinchen men ska jag vara ärlig så går jag hellre till gymmet eller lägger mig i badkaret än att ställa mig och baka pepparkakor just nu. Våra barn har ingen lust till sådant längre och det är ändå ingen som äter dem. Kikar man in i vår frys så har vi nog hembakta lussebullar från både -18 -19 och – 20. Kalendrar och adventsmys ligger också långt ner på deras lista av prioriteringar men har jag tur så kan jag få med dem att laga middag eller se en film ihop ibland. Saker förändras.
Men jag kommer nog absolut få feeling någon dag innan jul och dra fram både kavel, formar och glasyr. Kanske kan jag muta dem att haka på?
Så ni kommer inte undan – de där vackra kakorna kanske även dyker upp i min feed…
Det är ovant att ha det så kallt här på västkusten. Snön har legat tjock över staden flera dagar på raken och bilarna kör runt i 30 på gatorna. Jag har skottat som tusan och klätt huset med kransar och nu till och med en gran vid entrén.
Den kom upp igår och ska stå vid soluret. Ska ta en bild så ni får se. Bakom det lilla källarfönstret gömmer sig alla mina dahliaknölar i trädbackar. Det var i grevens tid de kom upp ur jorden men några tulpanlökar hann jag inte får ner. Måste fundera på hur jag ska lösa detta. Har massa lökar ju, hahaha… Lägga dem på jorden när det töat och täcka med mer jord? Sätta i krukor?
Det är tacksamt att fota inne när det är vintervackert utanför – allt blir ljust och härligt. Men det gäller att passa på innan klockan slagit typ 15 för då har mörkret svept in över oss igen.
Äter ni D-vitamin? Jag ger hela familjen under dessa månader. Ja, inte Boris då…. kanske borde?
Han verkar hängig och uttråkad.
Ett litet juligt hörn i huset.
Just nu sitter jag på tåget upp till Stockholm. Jag ska möta upp mitt förlag och så ska jag titta provtryck till boken. Känns pirrigt minst sagt. Jag har börjat få olika satta kapitel från formgivaren denna vecka och det känns smått surrealistiskt att det börjar närma sig ett färdigt resultat. Detta året har varit så speciellt för mig och det blir som ett manifest av det hela.
Kan inte neka till att jag hellre velat vara kvar hemma då storstadens puls inte lockar mig det minsta. Känner mig ringrostig och nästan lite rädd för att träffa människor. Men det kommer gå bra – bara jag är där så kommer jag tycka det är skoj att klä upp mig för att gå ut och äta med vänner, gå på möten och till och med gå på bokförlagets julmingel. Ska smyga iväg på god lunch och en promenad runt Waldemarsudde också – har bokat mitt favorithotell och ska även spana in deras gym. Allt blir bra.
Om jag är inne i några dagars bloggsvacka? Svar ja.
Det är mörkret, min uteblivna sömn, sjuk anhörig och massa annat jag kan skylla på och det är sannerligen en kompott av alltihop. Igår fick jag till och med höra att jag såg väldigt sliten ut och jag antar att de där mörka påsarna jag har under ögonen verkligen inte går att trolla bort. Jag drömde att jag begravde två små sovande bebisar under stenar och gick sen tillbaka för att ta fram dem och då var en av dem borta. Vansinne.
Samma natt drömde jag att min man träffat någon annan & natt låg jag vaken tre timmar. Det sammanfattar kanske hur min sömn sett ut lately…
Vi byter fokus och plockar fram ett härligt minne istället tycker jag. Så här såg det ut när Malin Mörner aka @poppyloveyou besökte mig i Frankrike. Alltid roligt att ha en annan fotograf på besök – helt andra vinklar och hon har också använt ett fast 24 objektiv vilket gör att hon fått med mer rymd än jag fått med mina objektiv här i huset.
Ett glas vitt ihop på terassen.
En ostbricka på vinbaren bredvid.
Står man på min sovrumsbalkong så ser man vinbaren precis utanför. Det var jättemysigt att krypa ner i sängen tidigt om kvällarna med en bok och ha balkongdörren på glänt för att höra sorlet och de glada skratten över torget här.
Jag lät den här klänningen hänga kvar när jag åkte hem. Ska skapa mig en liten fransk garderob som jag bara använder när jag är här. Då behöver jag inte ta med mig något mer än kamera, böcker och dator.
Lillebrors säng.
Jag har fortfarande en del som ska upp på väggen och ett par väggar att måla. Men först ska jag se till att det blir en platsbyggd soffa längs en vägg i köket och finna det perfekta vitrinskåpet.
Hela hemmet är nu fyllt med torkad blomster så det alltid ska vara fint att komma ner när som.
Mellanbrors säng.
Lite fix – bland annat mitt egna keramikfat och rökelse jag bundit från egen trädgård på bordet jag fyndade för någon hundralapp hos Emmaus i Servian .
Boris – vilken tur jag hade med mig denna vän på äventyret här nere.
Längtar efter att få upp lite mer på väggarna här – letar efter en bokhylla men finner ingenstans. Kanske får bygga en…
Här ska vitrinskåpet stå och detta bord får nog flytta hem till min kompis här nere. Bordet går tyvärr inte att bära upp för trappan som vi hade hoppats på.
Den platsbyggda soffan ska vara till vänster om bordet – mot fönstret. Längtar efter jag får se det nykaklade köket – & längtar verkligen efter att åka ner igen.
Den här klänningen håller förresten på att sys upp just nu för KLco. En av mina absoluta favoriter.
Hej hej, kikar ut mot vinbaren.
Så, det var några foton från talangfulla Malin. Tusen tack för bilderna.
Jag skriver min första bok. Det är första gången jag gör något liknande, allt känns nytt och läskigt.
Jag har förvisso fotat bilder till två böcker tidigare så jag är inte helt främmande för processen men nu är det första gången jag står bakom både idé, bild och text. Det finns definitivt stunder då jag bara vill ringa upp förlaget för att säga att vi ska stryka ett streck över hela bokprojektet, bara gå och lägga mig med täcke draget upp över huvudet och aldrig mer gå upp.
Jag är van vid att skapa innehåll – skriva texter och ta bilder som passar till. Så egentligen vet jag ju precis vad jag håller på med men det är något annat när det blir så omfattande och ska gå i tryck – jag kan inte gå in och ändra, ta bort, stryka över eller kasta. Jag kan heller inte ta emot feedback och bemöta det i mina kanaler – boken kommer gå från min famn och ut i handeln.
Kommer någon ens vilja köpa?
Det måste vara perfekt och allt måste vara under kontroll. Och jag som är ett yrväder inombords får då världens kontrollbehov och prestationsångest. Så alla ni som säger att jag ska njuta av processen – hahaha, vad fan menar ni? Vill nog mest kräkas.
När allt väl är på tryck och ute i handeln så kan jag bara stå där och lita på att det jag skapat ska hålla och uppskattas på det sätt som jag hoppats. Phu! Läskigt.
Men hur går det då?
Jo, detta projekt har verkligen tagit mig med storm under 2021 och det känns som allt jag gör kretsar kring boken. I våras skapade jag struktur, synopsis och en plan för arbetet. Hela sommaren fotade jag och sedan åkte jag ner till Frankrike för att skriva. Jag ville ha sinnesro och en möjlighet att bara fokusera på texterna utan yttre distraktioner. Om det gick bra?
Nja, jag trodde det skulle gå bättre faktiskt. Det visade sig att min hjärna blev seg som kola av det långsamma tempot. Jag märkte att jag är som mest kreativ då jag går upp 05 på morgonen och sätter mig i soffan med en kaffe innan jag skickar barn till skolan, sedan rusar vidare in i nästa projekt och därefter kanske finner en timme mitt på dagen att skriva.
Men det sättet att arbeta på är ju väldigt stressande och påfrestande för det känns som man alltid ligger efter.
Så. Jag åkte ner till Frankrike och skrev – det gick inte lika lätt som jag trodde men jag skrev ändå och enligt både förlag och redaktör så gjorde jag ett riktigt bra jobb. De är mycket nöjda och glada över resultatet.
När jag kom hem skickade jag allt material till min redaktör och hon har nu jobbat med texterna i november. Jag har verkligen världens bästa redaktör, Caroline Bankler har även varit med och skapat Björn Natthikos senaste bok och den älskar man ju. Känner mig i trygga händer och varenda gång vi hörs av på videomöte, på telefon eller i mail känns det som jag får en varm kram.
utdrag ur mail: ”Jag tycker att allt känns superbra hittills, och jag är obrutet övertygad om att detta kommer bli en jättefin, inspirerande, mysig och givande bok! Tveka inte på det!! Jag gillar texterna mycket och jag skulle inte ha uttryckt mig så pass här entusiastiskt annars, jag lovar!”
Mitt jobb är så himla ensamt så den här sortens bekräftelse fungerar som bränsle för mig. Blir så glad och trygg av att få detta stöd.
Nästa steg är att skicka texter och bilder till vår formgivare Sanna Sporrong. Hon är fantastisk på alla sätt och henne har jag jobbat med i tidigare projekt. Ser verkligen fram emot att se helheten hon skapar.
Efter detta tar rubriksättaren vid och så ska vi göra provtryck på vissa sidor innan hela dokumentet går iväg till tryck. Parallellt med detta jobbar en kommunikationsbyrå tillsammans med bokförlaget med en lanseringsplan. Det tillkommer en hel del pr under tidig vår och jag ska också iväg för att signera till de böcker som förhandsbokas.
Självklart ska vi ha en stor lanseringsfest i min lokal i Varberg! Har detta som någon slags målbild – ser fram emot att samla mina vänner och kollegor för en riktigt härlig fest.
Just nu sitter jag i min soffa och lägger över bilder i olika mappar för att formgivaren ska få ett smidigt sätt att arbeta på.
Så. Detta var en liten statusuppdatering. Jag har ju inte låtit er vara med i processen tidigare eftersom boken inte varit offentlig men nu så kan jag prata lite mer om detta.
Vaknar tidigt i en hotellsäng i sommarstaden Båstad. Drar på mjuka kläder och tar mig ner till kallbadhuset vid havskanten – en fantastisk anläggning som är vackert ljussatt i vintermörkret. Ett stilla regn faller över mig och mina vänner då vi promenerar mot vårt kallbad och den uppvärmda bastun. Och visst serveras morgonkaffet även här – precis det jag önskade mest av allt just nu. Vilken mjuk start på dagen.
Sitter senare på mitt hotellrum och jobbar bort någon timme innan jag beger mig till Varberg igen. Vi har vår stora lansering av kollektionen Vinter hos KLco idag – del 2.
Släpp kl. 15.00 och det finns en del att pilla med innan. Jag är alldeles pirrig i magen och samtidigt samlad, känner att jag har koll på alla delar i logistik, teknik och kommunikation.
En gång kraschade sidan då vi hade ett stort släpp och ända sedan dess stärker vi upp med allt vi kan det första dygnet vid en stor lansering.
Vi ökar kvantiteterna så mycket vi vågar vid varje kollektionssläpp men ofta tar någon favorit slut direkt ändå – det är såklart ett angenämt problem men jag förstår att det kan vara frustrerande om man inte hinner få tag på ett plagg man siktat in sig på. Jag tror mycket på den här svarta kollektionen – det är plagg man kan använda länge året om och i alla situationer. Man känner sig både snygg och bekväm. Bästa kombinationen om du frågar mig.
Ok. Nu ska jag checka ut och sätta mig i bilen. Hörs snart igen.
