Det är fredagsmys för hela slanten här hemma. Fransk musik ljuder ur högtalarna, vitt i glasen och killarna tar hand om middagen. Jag har den ärofyllda uppgiften att duka bordet men är redan klar så jag passar på att kika in till er för en liten uppdatering sedan sist.
Först och främst, stort tack för all fin feedback på tidigare inlägg där jag berättade om min skrivarkurs och drömmen om en bok. Ibland blir det inte som man tänkt sig – eller ganska ofta blir det inte som man tänkt sig rättare sagt. Jag vet nog knappt en enda gång det gått som jag tänkt mig nu när jag tänker efter…
Men vet ni – vi har ju målat om hos KLco i veckan. Vi målade över en rosa vägg och fick en helt annan känsla i rummet – mer vilsamt och mjukt.
Dämpade toner som passar fint till gyllene gult.
Världens skönaste arbetsplats om du frågar mig.
Denna vecka har vi jobbat mycket med våra produktnyheter till vår och sommar. Det kommer bli bra – är så pepp på att visa er. Jag har planerat ett blogginlägg med praktisk information och tips som egenföretagare – hur vi skapat investeringsbudget inför lansering, likviditetsbudget att jobba emot, digital närvaroplan och en bra affärsplan. Är detta något ni är intresserade av att ta del av?
Idag var jag och fotade dessa vita muggar och solen hjälpte mig med spotbelysning – tack!
Jag har också en idé om att skapa en digital teprovning live på Instagram – tänker att man ska kunna beställa hem ett kit med olika små påsar och information i en låda så möts vi upp en kväll och dricker te ihop och så ska jag lära ut allt jag lärt mig om denna fantastiska dryck. Det finns så mycket historia och kunskap bakom en god kopp te. Just nu dricker jag helst ett gott örtte med massa nyttigheter i.
Vad gillar ni bäst? Svart te, grönt te, Rooibos, örtte..?
Ibland är det bra att ta en kik i backspegeln för att vara säker på att man är på väg åt rätt håll. Jag valde att vända hela vägen tillbaka till 2012 då jag åkte till Toscana på egen hand med drömmen om den bok som finns inom mig.
33 år och trebarnsmamma – jag jobbade på hotell med gästrelationer och marknadsföring och min yngsta son hade precis fyllt två år. Jag är en sökare och eftersom jag då hade bloggat i fyra år och verkligen fick mersmak av berättandets form i skrift, så kändes det dags för nästa steg.
Det var som en hunger i bröstet. Jag ville skriva en bok.
Fast jag behövde kunskap och verktyg för detta såklart.
Jag hade blivit bromsad på vägen i livet då jag blev fast i en våldsam relation under flera år och situationen gjorde att jag hoppade av skolan efter nionde klass. Jag blev därefter gravid med min första son redan som nittonåring och hade inte möjligheter att bygga upp ett socialt nätverk eller utbilda mig, inte på grund av att jag var en ung mamma men för att jag levde väldigt isolerat och kontrollerat – jag hade också en väldigt skev bild av mig själv under dessa destruktiva år. Den bilden levde kvar länge och jag kämpar stundtals fortfarande med ett stort självförakt.
2012 levde jag med min nuvarande man och han har alltid varit stöttande i alla lägen. När jag sa att jag ville åka på en skrivarkurs till Toscana och sedan ta ett år tjänstledigt för att skriva min bok så var han den som bokade flygbiljett och gav mig en high five. Tack!
Nu i efterhand så förstår jag hur enormt generöst det var av honom. Det påverkade vår familjs ekonomi mycket såklart men det gjorde också att jag var hemma mer med barnen och jag fick också testa på frilanslivet.
Jag fann en skrivarkurs på en gård på landsbygden i Toscana, packade ner dator, kamera och lite klänningar och begav mig ut på mitt äventyr.
På ovan foto sitter jag i min hotellsäng i Pisa en tidig morgon.
Det var spännande att resa själv – det hade jag aldrig gjort förr och jag njöt i fulla drag. Ingen att behöva förhålla sig till, inga tider att passa – bara jag, min bok och min kamera. Jag satt under det lutande tornet med hallon, karta, kaffe och päron. Jag minns att jag läste Malin Wollin.
Detta är ett fint minne jag sparar nära.
Har du rest ensam någon gång? Jag rekommenderar det verkligen.
Man upplever platser, känner dofter och hör andra ljud än när man är upptagen av familj och vänner.
Jag blev hämtad i Pisa av värdparet och de körde mig till gården där kursen skulle äga rum. Ett gult stort hus omgärdat av olivlundar – det var fantastiskt.
Jag hade landat mitt i min dröm och fick nästan nypa mig i armen av allt det vackra och av vetskapen om att jag hade en spännande vecka full av skrivande framför mig.
Varje morgon stod dagens agenda på den svarta tavlan när man kom ner för att att äta frukost med hemgjord yoghurt och färskpressad juice…
…& köket var sådär italiensk lantligt som man älskar. Ett gammalt stall från 1800-talet om jag inte minns fel.
Jag hade med mig en mängd böcker – antingen låg jag och läste på rummet under siestan eller så utforskade jag trädgården och dess miljöer. Minns det stora fikonträdet med värme i bröstet – det var så lyxigt att ta en paus och plocka varma frukter och ta med sig till datorn för att fortsätta skriva eller läsa.
Ibland i sällskap av en öl eller en kursdeltagare. Ibland alldeles själv. Precis så som jag gillar det. Inga krav på att vara social.
Det var otroligt vackra och inspirerande miljöer – en rofylld plats att landa på.
Vi gjorde små utflykter till byar och vingårdar, åt god mat, läste, skrev och hade lektioner.
En kväll bjöds det på biovisning utomhus mot fasaden under stjärnklar himmel. En svartvit gammal klassiker – det var fantastiskt!
Efter filmen hade vi djupa samtal med kursledaren, drack rödvin och rökte cigarr så dagen efter var jag alldeles tung i huvudet – men så värt för det skapade ett skoj minne.
Ursäkta kass bildkvalité här – jag hade inte lärt mig fota i mörker än.
Ser du på tavlan – en uppgift med Anna Gavalda. Har du läst något av henne?
”Tillsammans är man mindre ensam” är en av mina absoluta favoriter.
Varje kväll satt vi här och åt middag ihop och pratade om dagen.
Vad fick jag med mig från denna skrivarkurs? Och hur gick det med boken?
Faktum är att jag blev blev helt låst i mitt skrivande av alla regler kring författande och alla uppgifter kring att skapa texter kring sådant jag inte fann så stor behållning av.
Jag ville ju skriva från mitt hjärta, om mina egna upplevelser, om dofterna, formerna och smakerna – jag ville sätta punkt och komma där det passade mig – jag ville att det skulle sjunga mjukt från mina texter och också vrida sig i magen. Men istället för att vara full av inspiration och kunskap så kände jag mig tom, naiv och vilsen. Låst.
Två kursdeltagare och jag startade ett bokprojekt och jag skrev på det under det kommande året – det blev inget bra. Det var inte roligt heller. Och jag var nog ändå inte redo att skriva om livet med våld i bokform.
Men bloggen levde. Där byggde jag mina texter i reportage och artiklar. Här blandade jag livsbetraktelser, inredning, hjärtefrågor, trädgårdsliv och allt jag ville förmedla ut i det forum jag byggt upp. Mitt fotograferande utvecklades också och jag fick fler och fler uppdrag att fota. Böcker, reportage till olika magasin, kampanjer till företag och mycket mer.
Någonstans på vägen började jag också väva in det ideella arbetet med Ett Mjukare Varberg – där våra hjärtefrågor har varit de utmaningar ungdomar möts av i samhället. Jag skrev också texter om våld i nära relationer – delade kunskap, länkar och information.
Så på något sätt har min smärtsamma historia förmedlats ut för att hjälpa andra ändå – så som jag tänkte med min bok. Den som aldrig blev skriven.
Ibland öppnar man dörrar och går in – man har en förväntan och ett mål. Men så visar det sig att det finns så mycket mer där bakom dörren, det finns ett helt smörgåsbord med olika valmöjligheter och då måste man känna i magen vad som känns bra. Vart fokuset ska ligga.
Det som känns bäst för mig är det format du läser just nu – nämligen bloggen.
Och boken finns ju kvar.
Jag landar i sängen med datorn uppslagen i knät klockan 21 denna söndag. Tackar mig själv för att ha gett mig själv en ledig helg och försökt tillbringa så mycket tid som möjligt ute i den vackra vintersolen. Helgen var så himla mjuk och fin.
Under lördags morgon svängde jag dock förbi jobbet med lite tulpaner inför öppning – jag hade ju så fina hemma från mitt arbete med Blomsterfrämjandet under januari.
Här sken solen in och skapade vackra solkatter på de rosa väggarna.
Den här väggen ska dock målas om i veckan – kan ni gissa vilken kulör i valt?
Otto har byggt färdigt sitt 3D- pussel…
…och Igor och jag har spelat Othello. Så bra spel – en varm rekommendation till alla familjer.
Här kommer ett boktips också – den här har jag köpt in till KLco nu också, tillsammans med Glennon Doyles förra bok Love Warrior. Mycket bra böcker!
”Otämjbar är en sinnlig, upprorisk och kärleksfull bok. Både en självutlämnande memoar och en obeveklig väckarklocka. Det är berättelsen om hur en kvinna kom till insikt om att en ansvarsfull mamma inte är någon som långsamt går mot döden för sina barn, utan en som visar dem hur man lever sitt liv fullt ut. Det är historien om att navigera sig fram efter en skilsmässa, bilda en ny familj och insikten om att en familjs väl och ve inte beror på dess struktur utan på varje familjemedlems förmåga att vara sig själv inför de andra. Det är också en beskrivning om hur vi alla kan börja lita på oss själva tillräckligt mycket för att våga sätta gränser och acceptera våra kroppar, vara stolta över vår ilska och omfamna våra krossade hjärtan och förlösa våra sannaste, vildaste instinkter så att vi blir de kvinnor som äntligen kan se oss själva i spegeln och säga: Där är Hon.
Otämjbar lär oss att vara modiga. Som Glennon Doyle själv envist brukar säga: Ju modigare vi är, desto lyckligare blir vi.”
Den här ska du läsa.
Sen ska du vila beslutsamt. Som Boris.
Det finns mycket som glädjer mig just nu. Till exempel att vi fick en ny burk blåbärssylt av min svärmor. Och att jag ska avsluta detta blogginlägget nu och öppna nästa bok….
Hoppas ni också haft en skön helg. Varm kram från mig.
Min kära vän Jennie har en digital utställning – Hennes konst har hängts upp på väggarna i Hamnmagasinet men på grund av Covid så kan ingen besöka utställningen som planerat. Men nu når den desto fler i och för sig.
Vi kikar lite va?
Jag fick nämligen komma dit med kameran förra veckan.
Jennie är ett geni – hon blandar humor, sorg, smärta, samtidsbetraktelser och små figuriner i en fantastisk kombination i sitt skapande.
”Jag köpte en svart nött riktigt gammal bibel på loppis en gång. Gillade hur den fick mig att rysa lite. När jag slog upp den låg där ett bokmärk i. Jag minns inte ordagrant vad det stod på uppslaget men det handlade om kvinnan och hur man skulle hålla avstånd från henne då hon blödde för det var smutsigt osv.
När jag började teckna på den här bilden utgick jag från ett litet bokmärke ur min samling och hörde plötsligt toner ur melodin “mamma är lik sin mamma” i mitt huvud medan jag tecknade. Då var jag tvungen att leta upp hela texten. Fortsatte nynna… , och detta kallas emancipationen. Emancipationen, vilket fint ord tänkte jag, men visste inte vad det betydde så på google igen, det betyder frigörelse. Wow, vilket innehåll bilden fick för mig. Det är när sånna här sammanträffanden sker som jag börjar tro på ödet osv.”
Jag googlade på sångtexten med Siw Malmqvist – har liksom aldrig tänkt på vad den handlar om. Men se här:
Mamma är lik sin mamma Ja, kvinnans lott i livet är densamma Det sa farmors mormors mor Till sin farmors morbrors bror Att livet är ett enda damma damma
Mamma är lik sin mamma Har samma gamla sysslor som ska skötas Vi har samma röda knän Samma präktiga migrän Och samma gamla skjortor som ska blötas Har en karl, lik sin far upp i dagen Lika rädd, han är i bädd för ont i magen Ingen lön, alltid grönt, samma kläder Regn och sol, samma kjol i alla väder
Mamma är lik sin mamma Och drömmarna är fyllda utav trasor Och av hinkar och av lock, och av damm, skräp och skråp Och sen vaknar man till alla dessa fasor
Mamma är lik sin mamma Vi städar och vi skurar och vi fejar Dammar av och sköter karl Hänger tvätt och snyter barn Och skurar, dammar, städar, diskar, fejar…
När Jennie målade den här så hade hon The Corrs i huvudet – ”What can I do?”
Minns ni den?
Jennie har också gjort målade figurer av sina tatueringar.
”Jag älskar bild och bilder på bilder och bilder på människor och bilder på människor med bilder (tatueringar) på. Själv hann jag fylla 40 innan jag skaffade mig min första gadd, TRUE LOVE. Att bära tattoos är på något sätt som att ha ett extra lager hud. Det påminner mig samtidigt om klistermärken och bokmärken. Jag bestämde mig för att göra dem stora på figursågad mdf. Ett dekorativt verk till en första anblick men med tankar kring integritet, identitet och försvar. Jag skulle vilja se detta verket få ta plats i lobbyn på ett hotell, på väggen bakom en bar, i en korridor på en skola eller i ett väntrum på en hudmottagning osv. Självklart passar en och annan fint på en tavelvägg i ett privat hem också. Något som bryter det fyrkantiga formatet.”
Jag älskar att lyssna på Jennie då hon berättar om sitt skapande – det bubblar av tankar kring liv och död. Varför får inte döden ta mer plats i våra liv? Då kanske vi inte vore så sjukt rädda för den – om vi pratade lite mer om den…
Jennie målar med olika sorters tekniker som hon blandar i verken – det är fascinerande att stå och studera och drömma sig bort i berättelserna hon delar.
Här är det akvarell.
Och här har hon gått loss med klisteretiketter på ett större verk. ADHD & Power, Courage, Wisdom.
Detta verk symboliserar ungdomen och den tar för sig ordentligt då den är stor i storleken.
Passa nu på och att besöka denna digitala utställning i helgen. Häll upp något gott i glasen och sätt er i soffan – spana in Take Cover med Jennie Blomkvist @kollijox
Drömjobb – Jag har frossat i svenskodlade tulpaner denna månad och fått i uppdrag att lära mig lite mer om hur produktionen ser ut. Visst bli ni nyfikna?
Många förknippar naturligtvis tulpaner med blommande fält i Holland, men av alla de tulpaner som säljs i buketter i vårt land så är faktiskt de allra flesta odlade i Sverige.
Själva tulpanen betyder ”nystart” för mig eftersom den stora säsongen för tulpanen drar igång runt Tulpanens dag 15 januari och detta är min månad. Fick alltid en stor krispig bukett vita tulpaner av min mamma på min födelsedag då jag var barn.
Tulpaner säljs oftast ett inplastat 10-bunt på både ICA och i blomsterbutikerna och de sista åren erbjuds det fler och fler sorter och färger – denna ståtliga blomma är verkligen älskad av svenskarna.
Jag har planterat en mängd härligheter i min trädgård som jag längtar efter att skörda och sätta ner i vaser på borden här hemma.
Men hur går det till hos en riktig tulpanodlare?
I Sverige finns ett dussin tulpanodlare som alla odlar enligt svenskt sigills kvalitetsregler och det innebär en ansvarsfull och kvalitetssäkrad produktion. Det pågår drivning från Malmö i söder till Sundsvall i norr så tillgången på närproducerade tulpaner är riktigt bra.
Totalt odlas över 160 miljoner tulpaner i Sverige i år!
Jag fick äran att besöka två stycken i Halland och lära mig lite mer om hur man odlar dessa skönheter.
Säg hej till Arne och Folke som driver Förstbergs Handelsträdgård i Klastorp, Varberg.
Dessa bröder driver denna handelsträdgård i fjärde generation och verksamheten startade faktiskt mitt inne i Varberg på 1800-talet. För det var i slutet av 1800-talet som gården Trädlyckan inköptes av Jeppe Förstberg och i början på 1900-talet flyttade sonen och trädgårdsmästaren Elis Förstberg till Trädlyckan.
Då övertog han rörelsen och började bygga växthus.
Sonen Gunnar Förstberg tog sedan över anläggningen i slutet av 30-talet och sålde senare marken till Varbergs kommun. Verksamheten flyttade ut till Klastorp och numer driver 4:a generationer, bröderna Folke och Arne, handelsträdgården med fast hand och mycket kärlek.
De odlar julstjärnor, tulpaner och têt a têt efters säsong.
Arne tog med mig in i kylrummet för att visa hur produktionen går till. Här står just nu fullt av têt a têt, påskliljor och har förberetts för kommande säsong.
När lökarna kom någon gång i september planterades lökarna i jord i dessa backar och sedan ställde man dem mörkt och svalt för att de ska få sin vintervila. Så som mina lökar får i rabatterna här hemma nu.
Efter 14-20 veckor tas lökarna upp till växthus för att med hjälp av ljus och värme och får då växa upp till ståtliga tulpaner.
Från det att odlarna tagit upp tulpanen till ljuset tar det mellan tre och fyra veckor tills tulpanen kan skördas. Här är det viktigt att ha fingertoppskänsla för det gäller att skörda tulpanen i exakt rätt tid. Så här ser det ut i backarna när tulpanerna är färdigskördade – några har kommit för långt i blomningen och får lämnas kvar. Allt är organiskt material och slängs på komposten och blir jord och så börjar arbetet om nästa år igen.
På Förstbergs odlas 4 miljoner tulpaner per år och de skördas för hand med kniv och läggs i stora träbackar innan de buntas.
Det var roligt för jag frågade Folke vart de fina trälådorna kom ifrån och han berättade att de tillhört en hatthandlare i Borås och att hans pappa tog över 50 lådor dem någon gång på 60-talet. Tyckte jag kände igen namnet Rowells, gammal boråsare som jag är…
Så fint att de gått i arv så här och använts så länge av två helt olika verksamheter.
Hos Förstbergs buntas alla tulpaner för hand – det blir 10-pack och 7-pack.
F
Sedan sätts de i lådor och skickas ut till butik. Många av dessa tulpaner går till Blomsterlandet till exempel.
Det var verkligen roligt att besöka dessa bröder och jag hade svårt att slita mig men jag hade bestämt träff med Lennartssons tulpanodling i Väröbacka ungefär 20 minuter därifrån. Jag var så nyfiken på att se vad det var för skillnad mellan jord och vattenodling.
Tina och Bengt – glada och stolta tulpanodlare. Vilket team!
Verksamheten startades av Bengts föräldrar – då fanns det bara en trädgårdsodling och ett mindre växthus men nu har de flera växthus och producerar 6 miljoner tulpaner per år.
’
Bengt började med att visa alla trälådor
För några år sedan gick de över från torv- och sandodling till vattenodling och det var verkligen spännande att se. Jag visste inte om att man kunde odla på detta sätt.
I Nederländerna har odling i vatten nästan helt tagit över berättade Bengt. Mer än nio av tio tulpaner odlas där utan kontakt med jord och fördelarna är framför allt får man en väldigt ren odling. De slipper också att hantera en massa torv och sand som blir tungt när de lyfter backarna.
Efter plantering vattnas tulpanlökarna innan de ställs kallt under tre veckor för att få den konstgjorda vinter som behövs innan de ställs in i växthusen. Från plantering till plockning är det ungefär sex veckor – och det är en mycket kortare tid mot tidigare de odlade i sand och torv.
Så här ser backarna ut – man fäster löken på de små piggarna här i och så växer rotsystemet i vattnet. Här har de precis skördat en back och den ska tvättas innan den kan användas igen.
Övergången till vattenodling ledde till att ett kylrum kunde tas bort, svinnet minskade och energiförbrukningen sjönk.
Så här ser det sedan ut då de skördar tulpanerna.
De dras upp med roten och packas på vagnar som sedan buntas i packrummet med hjälp av maskiner.
Här går det undan vill jag lova…
Här gäller det att ha tungan rätt i mun – tulpanerna läggs upp på bandet för att åka in i en maskin där löken skärs av och sedan forsätter tulpanen vidare för att kontrolleras.
Här ser man hur utslagen den får vara när den buntas – 1 och 5 är inte ok men 2-3 så kan de ingå i tulpanbuketten.
Detta var verkligen intressant och jag fick med mig några av Tinas favoriter hem. Både på snitt och på lök på detta sätt. När jag satte dem rakt ner i vasen på lök så märkte jag att de står sig längre och det blev ju också riktigt fint! Hoppas det kommer börja säljas mer tulpaner på detta sätt i butikerna. Kanske svårhanterat nu när jag tänker efter…
Kors så fina – när de blommat ut på detta sätt är de som vackrast tycker jag. Jag blandar gärna upp med lite kvistar för en yvigare bukett.
Önskar jag hade lagt namnet på minnet…
Men vet du – kanske att vi kan få lite koll på det?
Jag har nämligen bokat in en livesändning med Malin på Blomsterfrämjandet denna våren – förhoppningvis kommer hon befinna sig hos Alverbäcks Handelsträdgård vid detta tillfälle och visa oss olika sorter och tillsammans kommer vi prata tulpankunskap och sorter.
Återkommer med datum och tid för detta.
