Hjärtefrågor

Njuta i det lilla

Det är min födelsedag och jag önskar mig inget annat än att få vara med mig själv – helt själv.
Ser mig  sittandes under tidig morgon för att ändra mitt födelsedatum på min fb-profil så jag ska gå under radarn och slippa att någon kommer på att jag fyller år. Lyckas inte.

Min familj minns utan fb och sjunger såklart i arla morgonstund  – i små morgonrockar och rufsiga hår står de där vid sjusnåret och sjunger ”jaaaamåhoooonleeeva” för full hals med paket i famn och tända ljus på silverbrickan. Jag har precis krupit ner i sängen och sjusover eftersom jag var uppe redan 04.30 med ett huvud fullt av bry och myror.

Jag fyller 42 år och med åldern kommer några ifrågasättanden kring fördomar om mig själv.

Jag har alltid beskrivit mig själv som social – men kan nu konstatera att jag nog inte tycker om att vara bland människor så mycket.
Inte längre stunder i vart fall.
Blir helt dränerad av andras energier och jag börjar tycka att det inte är värt det. Kanske har jag alltid känt så fast bara tryckt bort det jobbiga för jag ville så gärna att folk skulle tycka om mig  – och då måste man ju liksom vara bland människor…

Är det nu eremitlivet börjar – efter 40 så orkar jag bara stå ut med mig själv? Eller spelar kanske pandemin och mina misstankar kring förklimakterie sin del i detta huvudbry?
Hahaha, nog med navelskådande för idag.

Jag valde i alla fall att jobba hemma idag. Tog en extra lång promenad med Boris längs havet, satt i bastun med en bok på förmiddagen och doppade mig kallt där i mellan, gick till bokhandlaren och köpte mig två böcker till och åt sushi med barnen till kvällsmat. Alldeles lagom vilsam födelsedag om du frågar mig.
Nu väntar utlovad fotkli och Harry Potter.

Om det är något pandemin skänkt oss så är att värdesätta det lilla. Vila i det som finns nära och inte vilja vara någon annanstans än just där jag är. I en måndag i slutet av januari, med körsärskvistar på bordet och varmt fänkålste som håller mig sällskap.

Känner ni igen er i mina tankar? Umgås ni helst med er själva eller mår ni som bäst när det är full fart och mycket människor runt er?

K. LAGERQVIST

Om villan på Getholmsgatan och kärleken till blommiga mönster

stolt reklam för egen verksamhet

Jag önskar att jag tagit mer bilder från huset på Getholmsgatan på Hedvigsborg i Borås.
Min familj flyttade till Pelins gamla hus då jag var sju år – Arvid Pelin hade låtit denna villa byggas med utsikt över Pelins grusgrop . Jag vet egentligen inte vad denna Arvid gjorde med sin grusgrop – bröt grus till järnvägar?

När jag var barn så fungerade denna grusgrop toppen då vi barn åkte pulka nedför slänterna. Sen blev det Hedvigsborgs Idrottsplats med både fotbollsplaner och hockeyrink. Och det fanns även en korvkiosk här som hade en stor hamburgare på taket. Även tivolin och cirkusar har huserat här. Nu verkar det mest vara parkeringsplats eller stå helt öde.

I alla fall – vi flyttade till denna villa.  Den var på tok för stor för min familj. För många rum, knarriga trappor, tung ytterdörr med läskig ringklocka, stor källare med ett kassakåp stort som ett rum, två öppna spisar i marmor (eller var det granit?) , kattvindar att gömma sig i och rabatter fulla av rosenbuskar. Det var ett spännande hus men jag undrar ofta var vår familj hade hamnat om vi hade bott kvar i det lilla trygga huset på slänten, med plastmatta i köket och beige vävtapet i vardagsrummet.
Hade vi varit lyckligare då?

Starkaste minnet från lilla huset i slänten – Min syster och jag i den välvda dörröppningen, uppträdandes i våra nattlinne med svampar på och med hopprep som mikrofoner.

Jag tänker i alla fall att det var här någonstans min mammas stora intresse för att skapa vackra rum gjorde inträde i våra liv. Mitt flickrum inreddes med Laura Ashley tyger på lampskärmar, gardiner med hissfunktion och svepande med volanger, på överkast och kuddar i olika former och visst letade hon även upp en rosa persisk matta med liknande blommor som kunde pryda golvet. Skrivbordet och byrån handmålades med samma rosor som gardinerna och jag fann mig själv boende i en rosa blomdröm. I denna period var jag en bokmal utan dess like. Låg på sängen dagarna i ända och läste Kitty eller Tvillingarna på Sweet Walley High och sedan blev det såklart hela serien med Virginia Andrews innan jag slukade alla andra skönlitterära verk min mamma hade i sitt bokrum.

Helger och andra ledigheter spenderades gärna på någon auktionskammare i Borås eller i Varberg. Mamma budade på konst, mattor, möbler och stora kinesiska urnor att pryda huset med. När jag tittar tillbaka på hur jag växte upp i denna miljö bland alla antikviteter, blommiga tyger och böcker blir jag varm i bröstet. Den byggde min egna lust att hänga tavlor från golv till tak och att leta efter spännande kombinationer.

Jag skriver detta inlägg för att jag vill dela min historia till blommande tyger och mönster – Laura Ashley, Lene Bjerre, Karin Larsson, Liberty… Mamma älskade detta!
Precis lika mycket som hon älskade sina pelargoner som trängdes i alla fönster förutom ett – rakt ut mot Pelins grusgrop stod ståtliga ormbunkar i vita krukor.

Ni som är med mig här och har följt hela resan med KLco vet att jag vill plocka in mina minnen i varumärket och dess kollektioner. Och nu är jag så otroligt stolt över att kunna presentera ett samarbete Hanna Wendelbo och jag har jobbat med sedan i höstas.

Hanna har skapat två olika mönster till Klco – detta med inspiration från min barndoms alla blommor och min egen trädgård.

Detta blir magi – var så säker. Alla mönster och prover är klara inför vår och sommar – jag längtar efter att berätta mer och visa er allt. Det färdiga mönstret håller vi på några veckor till så att det blir lagom i tid. Allt har sin tid  – som ni såklart vet och respekterar.

Pelargonen får sin välförtjänta plats  såklart och vi är så nöjda med resultatet. Pirr i magen som tusan – vill du klä dig i en blommig  dröm denna sommar?

Vi fortsätter givetvis med 100% europeisk linne, känns rätt i magen och så bra. Genom att skapa produkter av hög kvalitet vill vi uppmuntra till en medveten konsumtion – där produkter används om och om igen, överlämnas till familj, vänner och till och med till kommande generationer. Lin och linneproduktion är dessutom snällare mot miljön än till exempel bomull.

Ser fram emot att berätta mer.

Kvinnokroppen

Vad händer i kvinnans kropp då vi åldras?

Serie – Kvinnokroppen – del 1

Men vad är det här?

Vad händer egentligen i kvinnans kropp då vi åldras?
Ni som följer mig regelbundet vet att jag sovit riktigt dåligt det senaste året.
Jag har fått svarta hår som växer ut ur hakan, är extremt känslig mot socker och kaffe, känner mig otillräcklig och har ångest. En gång i månaden så blir jag dessutom helt personlighetsförändrad. Det destruktiva varierar i styrka men vissa månader är verkligen skrämmande. Vem är jag?!
Då kan jag skicka sådana här sms till den jag älskar mest i hela världen. Vem skriver så? Varför får jag världens flyktbeteende och inte vill vara med längre?
Hur står min man ut?

Vad händer?

Under dessa dagar kan det vara helt svart och jag vill krypa ur mitt skinn. Ingen ska behöva stå ut med mig tänker jag och det går inte att förstå mig, jag är så dålig och – förtjänar jag ens att få leva?
Jag isolerar mig, går långa promenader gråtandes, allt är meningslöst och jag är livrädd för att tappa det och få utbrott inför människor runt omkring mig.
Så illa är det inte varje månad men tillräckligt ofta för att detta ska skrämma skiten ur mig.

Jag har skyllt på adhd och på att jag är högkänslig. Att jag är komplicerad. Att jag har en galen personlighetstyp – stackars mig och alla andra. Buhu.
Fast är det pms eller svår pmds?
Eller – är det kanske förklimakteriet?

Klimakteriet känns lite tabu att prata om – jag har faktiskt inte hört så mycket om det förrän nu när jag börjat efterforska på nätet och läsa böcker i ämnet. Det är förknippat med att åldras och det känns som att vi i västvärlden gör allt för att inte åldras – vi har så stort fokus på vår yta. Klimakteriet signalerar ju att jag som kvinna på något sätt är förbrukad – att man har blivit tant. Jag tänker svallningar och ”kärringarus” och ”kulturtant”…. Kunskapen inom detta är noll alltså.

Forskning om kvinnohälsa generellt väldigt eftersatt – som med väldigt mycket i samhället tänker jag.

Jag måste få svaren och få bukt på det här.
Jag har därför läst på lite nu och tänker djupdyka ner i ämnet under 2021 och hoppas att jag under tiden kan hjälpa andra med samma svårigheter. Det blir intervjuer, reportage, kunskap och tips.

Nu förstår jag att det är kemiskt – och det går att göra något åt det. Jag är ingen galen människa – det är en obalans mellan östrogen och progesteron i kroppen.
Hör här:

Varför får man förklimakteriesymtom?

”Hormonerna är utformade för att arbeta ihop och fungera som en helhet. Samspelet mellan hormonerna och signalsubstanserna under de hormonella förändringarna i ditt liv lägger i stort sett grunden för hur du mår. När hormonerna av någon anledning minskar i nivå eller börjar fungera sämre, kommer du med största sannolikhet att känna av det.

Mellan 35-50 årsåldern varierar nivåerna för våra kvinnliga hormoner östrogen och progesteron kraftigt och den inbördes relationen dem emellan rubbas. Det här påverkar signalsubstanserna i hjärnan, som i sin tur påverkar vårt psykiska mående. Både östrogen och progesteron har starka positiva effekter i kroppen bl.a. antiinflammatoriska. Så sjunkande hormoner påverkar även hur du mår rent fysiskt och kan t.ex. ta sig uttryck i form av t.ex. diffus smärta och värk.”
(källa)

Ok – nu kör vi. Fokus på hälsa och välmående under 2021.
Det enda raka tipset jag har just nu är kalla bad och stoppa i sig lite bra kosttillskott men det vet ni ju redan. Ett annat bra råd är att prata med sin familj om detta – berätta hur du känner och låt dem få förståelse för vad som händer.

Har ni erfarenhet av detta? Hur mår ni?
Har ni några funderingar eller frågor jag ska ta med mig i detta?

 

Kostvanor och kostillskott - Kvinnokroppen

Prestera i vilan

Proppar, åderbråck och tromboflebiter - man älskar ju att åldras

Lymfsystemet - så får du igång lymfan
Vardag

En ledig helg

På fredags eftermiddag bestämde jag mig plötsligt för att vara helt ledig utan prestation under hela helgen så därav den lilla bloggpausen.
Familjetid, seriemarathon, Harry Potter-filmer, bastubad, långa middagar, promenader och tid för vila.

Man skriver ju inte om allt man går igenom och det vet ni ju så himla väl, eller hur? Men jag har verkligen haft ett behov av att landa efter en tids svårigheter med stor oro och sömnlöshet. En dag i taget. Att släppa ner axlarna och låta livet ha sin gång hur smärtsam den än är  – det är en utmaning.

En dag blev det semlor till frukost.

Och detta var helgens outfit. Mjuka kläder – de här byxorna bor jag nästan i.
De är från Arket men tyvärr slut men såg att de fått in ljust grå kashmirbyxor hos HM nu. (adlink)

Jag har plöjt igenom hela Bridgerton. Älskar kostymdraman!
Lite deppigt att den tog slut faktiskt. Tipsa mig gärna om en ny bra serie att sväva bort i.

Ok, men nu kikar vi lite på vad jag fann hos vår loppisgranne tycker jag?

En fantastisk akvarell som har en mängd år på nacken om man kikar på både baksida och ram – står dock inget årtal på den men visst är den fin?

Sex fat i glas – formade som fiskar.

En vacker lampa som vore så fin i sovrummet tänker jag. Jag köpte en spegel också men den hamnade visst inte framför kameran.
Ok, nu ska jag krypa ner i sängen och försöka somna.

Önskar både er och mig en fin vecka. Var rädda om er.

Vardag

Vi firar tulpanens dag ihop tycker jag

Hej hej,

Går in i fredagen med lite härlig blomsterinspiration i sann ”Anna Kubel”-stil. Älskar förövrigt alla Anna Kubels foton och kan återkomma till hennes feed flera gånger och bara glo, drömma mig bort och inspireras.

Men du – Visst måste vi uppmärksamma tulpanens dag?

Det måste vi ju inte alls men nu råkar det vara så att jag vill gärna dela mina favoriter med er och även passa på att skriva lite tips.

När jag köper tulpaner så försöker jag välja den svenskodlade så ofta jag bara kan.
Jag snittar av dem i en längd som känns bra och sätter i iskallt vatten. En del påstår att man ska låta dem stå i förpackningen och dra så blir de ståtliga, raka och fina. Men jag gillar den gängliga och vilda stilen så det gör mig inget om någon lägger sig över vaskanten och finner sin egen väg då den suger i sig av vattnet. Bara fint ju.

Jag ser till att det alltid finns ordentligt med vatten i vasen och snittar om tulpanerna efter några dagar. Om man har ett fruktfat nära tulpanerna så kan det påverka dem – Tulpanens åldrande påskyndas nämligen av den etylengas som frukter utsöndrar. När tulpanerna är helt utblommade och sjunger på sista versen är de som vackrast tycker jag – då brukar jag knipsa av dem och sätta dem en och en i små vaser som jag sprider ut i hemmet.

Den här buketten mixar jag två olika tulpanbuntar med några anemoner och rosenkvitten.

Den här buketten plockade jag i min egen trädgård förra våren och den innehåller alla mina favoriter. Ser nu att min ljusgula Verona inte är med och det är verkligen min favorit av alla – doftar ljuvligt och ser ut som en pion.

Kolla här – detta är Verona. Så vacker!

Detta är Double Touch. Den är också väldigt vacker och är riktigt maffig i sitt blommande.

Apricot Foxx – hoppas jag planterat ner några sådana i år. Nu minns jag inte tyvärr – men jag vet att jag köpte massa Veronalökar i alla fall.

Den svenska tulpansäsongen börjar idag, i samband med tulpanens dag och håller på fram till påsk. Jag läste att vi under denna period konsumerar runt 130 – 140 miljoner tulpaner… Svenskarna älskar verkligen denna blomma.
Enligt blomsterspråket betyder gul tulpan ”hopplös kärlek” & en röd tulpan är en kärleksförklaring. Tulpaner finns ju i alla färger utom blått – har du tänkt på det?

I slutet av månaden kommer jag veta ännu mer om tulpaner för jag har nämligen blivit injuden till några halländska tulpanodlare – ska bli så spännande att få komma och besöka dem. Delar givetvis allt med er här.

I Sverige odlas ca 160 miljoner tulpaner och de känns igen på att de är märkta med ursprungsmärket Från Sverige.
En majoritet av de svenska tulpanerna är dessutom klimatcertifierande och märkta med kvalitetsmärket Svenskt Sigill Klimatcertifierad.

En kik ner i min låda – nu försöker jag städa en om dagen. Jonas tog sopskåpet igår och har lovat att ta hallen i helgen – heja honom.

Så här blev buketten – visst är det fint när de droppar ner så här över kanten?
Tycker det är vackrare än att ställa ett 10-pack rakt upp och ner i en vas – eller, det blir i alla fall ett alternativ till den klassiska sättet.
Smaken är som baken såklart –
& klart är i alla fall att detta är en väldigt älskad blomma.

Hurra för tulpanens dag! Nu längtar jag efter att mina ska kika upp ur jorden.
Vill du läsa om mina tulpaner från förra året och om vad man behöver tänka på när man planterar tuplanlöken så kika på mitt inlägg här:
”Stora inlägget om tulpaner”