Hjärtefrågor

-Jag är så himla lycklig, sa han

Jag minns denna morgon så väl. Det var i maj 2017 och min man och jag satt på en hotellbalkong i Positano.
Utsikten var magnifik, sällskapet det absolut bästa, boken i min hand var en bladvändare, jordgubbarna kunde inte smaka sötare och jag hade en hel kanna kaffe framför mig så jag lätt kunde fylla påtår i koppen då jag druckit upp. Livet kändes komplett.
Missförstå mig inte – den här känslan kan givetvis infinna sig när jag sitter på en varm klippkant i min hemstad efter ett dopp i havet också. Känslan av att ”Inget kan slå det här! Harmoni och lycka!”
Den känslan kan jag locka fram även i vardagen och behöver inte ta mig till Positano för – men i alla fall…

Här satt vi – nöjda, utvilade, kärare än någonsin och så hade vi en hel dag i Positano framför oss. Vad skulle vi göra? Ta en båt längs Amalfikusten och gå iland i en annan hamn för lunch? Gå upp och ner i gränderna och stanna för att äta citronglass i rån? Lägga oss på stranden och läsa?

-Jag är så himla lycklig, utbrast Jonas och log sitt allra mest bländande leende.

Det var en fin morgon, det var det. Båtarna guppade där ute i turkosblå hav nedanför bergsluttningen och alla dess kulörta vackra små byggnader var som små karameller för ögat.
Jonas tog upp sin telefon och började scrolla på Facebook eller Instagram.
Efter en stund så suckade han besvärat och muttrade något om att den där fantastiska känslan han haft hade försvunnit då han kikade på vänner som var på skidresa i Alperna.

-Märkligt, jag sitter ju här och har det jättebra men nu känns det inte så längre, sa han sedan.

Det säger lite om hur hjärnan fungerar. Hur bra du än har det så finns det alltid någon som har det lite bättre. Kan lite mer. Verkar vara lyckligare. Är bättre förälder. Bor i ett finare hus. Tränar mer. Äter bättre. Hinner/orkar baka. Jobbar hårdare. Är mer kreativ. Får fler likes. Har vackrare klänningar. Lägger kristyren så mycket vackrare på pepparkakorna. Har dubbelt så mycket energi. Har mer vänner.

Så är det. Jag känner det ibland. Vill gärna säga att det inte är så, men fasen, den här känslan har nog alla till och från – och sociala medier förstärker det såklart.

Jag bor så himla fint men vill ändå flytta in i Sofia Woods nya våning. Jag vill ha en valp som Elsa Billgren. Jag vill ha Ditte Svanfeldts statistik på mina storys. Jag vill ta bilder som Emily Slotte. Jag vill ha lika långt hår som Angelica Svanström. Jag är inte avundsjuk men jag känner att mitt egna är liksom inte bra nog ibland.

Men jag är bra. Jag ska inte tro på allt jag tänker som Björn Nathiko så klokt säger.

Kan vi inte bara tänka på detta när vi scrollar runt bland varandra för lite härlig inspiration. Att inte jämföra och hålla på. Lägga bort telefonen när det blir så.
Påminna oss om att inte låta den där jobbiga känslan av att andra har det lite bättre än Du själv – även fast man gör sitt absolut bästa med att skapa ett fantastiskt liv efter de förutsättningar man har.

Livet har verkligen varit upp och ner för mig. Jag måste påminna mig om vart jag kommer från då och då för att komma ner på jorden och känna tacksamhet i bröstet.  Jag har haft perioder då jag inte haft råd med mat, knappt haft tak över huvudet och elen blivit avstängd på grund av för många obetalda räkningar. Jag har också levt gömd på skyddad adress i rädsla för att bli funnen och ihjälslagen. Jag vet att frihet, hälsa, någonstans att sova, mat i magen och kärlek är det enda jag behöver för att kunna känna mig hel och lycklig.

Allt det där andra kommer och går i livet. Någon har mer och någon annan mindre. Alla gör sitt bästa.

Jag vet att om jag öppnar kylskåpsdörren nu så finns det mat till mig och mina barn. Jag vet att jag ska gå och lägga mig med lillebror bland nytvättade lakan och känna mig trygg denna kväll.

Samma afton sitter någon och äter pasta med ett glas mustigt rött vid sin sida och tittar ut över detta. Hoppas hon eller han känner tacksamhet och lycka i bröstet.
Varm kram till oss alla oavsett vilken livssituation vi är i.

Vardag

En längtan till fjället

Det är så mörkt – någon sa att solen inte kommer visa sig på över en vecka och vi knaprar D-vitamin och clementiner. Jag skulle vilja åka till stugan i fjällen. Kroppen vill ha längdskidspåret, grill vid öppen eld, bastu och vila. Kolla så fint det är här!

För några år sedan köpte min man och hans bror en gemensam fjällstuga på Orrliden i Sälen.
Jag var inte superpepp på det hela om jag ska var ärlig men ville verkligen möta min man i hans önskan att ge våra barn fina fjällminnen. Stugan ligger nära Tandådalens backar och precis utanför dörren har vi fina längdskidspår.
Att ta sig runt Myrflodammen ger en härlig mil i spåret.

Varken barnen  eller jag är så mycket för att åka nedför – det är så mycket köande och människor att förhålla sig till. Detta året ska man dessutom undvika detta så att bara vara i stugan, äta gott, spela familjespel, leka i snön, elda i kaminen och åka längskidor känns väldigt bra.

Här är jag i stugan en vinter då jag fortfarande var blond.

Så här ser det ut bakom stugan – skoterspår och längdskidor. Fullt av blåbär under sommaren och gott om utrymme för lek i snön om vintern.

En så mysig plats att vara på. Både med morgonkaffet i soffan och en bok innan familjen vaknar samt om kvällarna runt bordet med spel och samtal.

I år ska jag ta med akvarellerna igen.

Solnedgången är magisk här under vintern.

Himlen brinner över fjället. Bilden gör inte verkligheten rättvisa – det är otroligt vackert.

Sedan blir det ännu vackrare. Sagolikt skimmer.

Då solen gått  ner är det bara ljuset från skidbackarna och pistmaskinerna som lyser upp vinternatten.

Jag längtar efter några lugna dagar med familjen här uppe – vila, läsa och vara ute i spåret.

Entreprenörskap, Hjärtefrågor, Vardag

Det handlar om julgranen, barn och mitt jobb

Helgen passerade och jag lyckades äntligen få ner alla tulpanlökar i jorden.

Finns det något skönare än en dags arbete i trädgården med bastu, kallt dopp, familjemiddag och film i sängen därefter. Recept på söndag som passar mig.

Vi fick upp granen där på lördagskvällen också och alla var engagerade. Jag blir så lycklig när barnen vill vara med  – när de sitter kvar vid matbordet i långa samtal, när de hoppar med in i bastun, då de följer med på utflykten till skogen…

Nu fattar jag precis vad alla äldre föräldrar pratar om när de säger att man ska njuta av småbarnsåren då barnen vill vara med en hela tiden.
Nu får jag be snällt, muta och hålla tummarna för att de ska vilja hänga med mig typ. Vi har börjat spela basket ihop på skolgården här bredvid och ganska ofta kan man locka med filmmys, fotkli och popcorn.

Tur jag har Boris – han vill alltid vara med mig.

Idag ska jag vara på jobbet och packa massa ordrar och gå igenom schema för juldagarna. Jag har precis publicerat ett av årets sista jobb i mina digitala kanaler och kan nu fokusera helt på KLco och planering inför kommande år. Känns skönt.
Såg ni förresten gårdagens inlägg om Ellos Awards?
Jag tycker detta är ett grymt initativ och så rätt ute. Uppmärksamma kreatörer som använder sin digitala plattform till att förändra världen till det bättre för andra kvinnor.

Nu har jag jobbat med detta i tolv år och jag har lärt mig så mycket. Det är en ny bransch där både kreatörer, kunder och följare lär sig hela tiden och är med och bygger digitala plattformar med inspirerande innehåll. Jag försöker bygga mina kanaler så hållbart som möjligt men visst har jag gjort många fel längs vägen, självklart. oj, vad tokigt det blivit ibland. Magont och ångest.

Ett av mina mål de senaste åren har varit att jobba ännu mer hållbart med samarbeten – ha återkommande och mer långsiktiga samarbeten som ska vara bjussiga och skänka er som följer ett mervärde. Jag lägger ner otroligt mycket jobb på dessa och de är viktiga för mig.
Jag är till exempel väldigt stolt över att ha jobbat med Boråstapeter och så många år. Ellos har jag gjort flera inspirerande och kul saker med det senaste året – minns ni linnekollektionen vi gjorde i januari?
Classicum och Blomsterlandet är också kunder som ligger mig nära hjärtat och som känns helt rätt i mina kanaler.

Jag har lärt känna många människor längs vägen – en del har jag knutit hållbara vänskapband med och jag är så tacksam för dessa. Jag har också kommit underfund med vilka sammanhang jag inte vill vara i.

Ett som är säkert är att jag vill sprida ljus – jag vill bredda kunskap inom områden mitt hjärta bankar för. Som kampen mot Mäns våld mot kvinnor, psykisk ohälsa och att bredda kunskapen kring NPF.
Jag vill också motivera fler kvinnor att satsa på eget företagande – att vara generös med information om hur min egna resa som digital entrepenör har sett ut och hur mina verksamheter är uppbyggda. Hur jag kombinerar dem hållbart och vart jag finner drivkraft.

Har ni några frågor kring detta?  Det kan vara bra för mig att ta med mig i så fall.
Som en del i planeringen inför nästa år så kommer jag börja med kategorier som bygger på ovan ämnen – dessa nedslag kommer vara regelbundna och återkommande i bloggen och jag ser verkligen fram emot att skapa fler bra och välformulerade texter här inne.

Hur känner ni för det?

 

Entreprenörskap, Varberg, Vardag

Kan du tänka dig att driva verksamhet på Brukstorget?

Nu har jag jobbat på Brukstorget i Varberg under flera år och trivs mycket bra   – här är en plats att växa på, här kan man vara kreativ och nytänkande. Här kan man skapa en ny sorts verksamhet som inte funnits förr och veckla ut sina vingar.
& ett som är säkert – detta är en destination att räkna med i framtiden. Jag tror det är precis en sådan här miljö människor väljer att besöka mer och mer.
Här finns spännande verksamheter att besöka – inte mindre än 4 vintage/loppis-butiker, café, bageri, restaurang, foodtruck, inredning, 3 olika salonger, träningsanläggningar, kläder, keramik, familjespel, blommor, tyg… Ja, listan är lång.

Jag flyttade in i vår lokal i maj detta år, den är på 280 kvadratmeter och mina vänner på We are Laja hyr en del av ytan för sin verksamhet. De jobbar med innovationsprocesser för olika företag och destinationer, de jobbar väldigt mycket digitalt så deras verksamhet har mer eller mindre exploderat de senaste månaderna då alla behöver mer kunslap inom digitala möten och events.

Det är verkligen spännande att följa deras utveckling och vi jobbar dessutom en hel del ihop. Har jag ett företag som kommer till mig för föreläsning ellet coachning i sociala medier så kan de ta över en timma och dela med sig av sina kunskaper. Win Win.

Idag vill jag dock berätta mer om min andra granne – Elin på Blomsterbaren. 
Hon tog över Blomsterbaren för något år sedan och har gjort ett fantastiskt arbete – en varmare, positivare och gladare butiksägare är svårt att finna. Området skiner verkligen upp av den här vackra entrén och hennes bemötande.

Lokalen är grym och jag har ofta tänkt att man kan ha olika verksamheter som samsas under samma tak här – lite som We are Laja och jag jobbar. Man har varsitt bolag med delar på ytan liksom och drar kunder till varandra. Den ena verksamheten behöver ju inte ens ha öppet som en butik utan sälja tjänster – en arkitekt, illustratör, ..
Det finns ett perfekt loft som man kan ha som kontor för detta.

Vem vill inte ta morgonkaffet här i detta fina personalrum liksom?

Anledningen till varför jag vill berätta mer om verksamheten är att Elin blev sjuk denna höst.

Det small till i hennes huvud en dag då hon lyfte en kruka och en av de andra grannarna här på området skjutsade upp henne till sjukhuset. Efter mycket smärta, oro, sjukhusvistelse och olika operationer så står det fast att hon har en sjukdom som påverkar venerna i hennes kropp. Sjukdomnen är obotlig och hon måste göra anpassningar för att kunna leva med den. Detta sätter sannerligen käppar i hjulet som egenföretagare och småbarnsmamma såklart.

Elin har stor integritet och har som alltid en positiv inställning – många kunder har undrat vad hon råkat ut för så hon har gjort en väldigt pedagogisk och bra IG-tv i sin story där hon berättar om sin sjukdom för att slippa spekulationer och massa frågor av kunder i butiken. Så klokt och bra.

Jag har fått lov att dela med mig av det här på bloggen för att jag vill hjälpa Elin. Hon behöver nämligen sälja sin verksamhet då hon inte längre får lyfta tunga saker eller ha stressfulla arbetsuppgifter.

Så himla tråkigtoch sorgligt.
Men när dörrar stängs i livet så öppnas oftast nya att kliva in i och jag håller verkligen tummarna för att allt ska bli bra för Elin.

Ska jag berätta lite om verksamheten?
Här säljs både inredning, blommor och gröna växter, både till privatkunder och företag  – en fantastisk plats för workshops och fotograferingar.
Lokalen är rymlig med ett loft för kontor eller verkstad & det finns kök och arbetsrum/lager. Ljusinsläpp från två håll och ett riktigt bra läge på Brukstorget med närhet till goda grannar, bra lunch och godaste kanelbullarna i stan.

Har du en dröm om att driva eget och ett stort intresse för växter?

Jag tänker att man kan vidga tanken och tänka mer än blomsterbutik och brainstorma kring vad som mer kan rymma inom en verksamhet som denna. Vi befinner oss i en orolig tid och det är många som inte vågar satsa men jag tror man också kan se det som ett perfekt läge att bygga något nytt och våga ha framtidshopp – så är man redo att gasa som tusan när allt det här lättar.
Man kan också ha en verksamhet som säljer på webben såklart – kika till exempel på @firmafanfar.

Ok, nu ska jag gå ut med kissnödig hund här och ska försöka avsluta det här nlogginlägget. Men i alla fall, den här verksamheten är så fin på alla sätt och vis och man får ju verkligen härliga grannar, hahaha, det vill säga oss! Maila Elin på blomsterbarenvarberg@gmail.com om du är intresserad.

Ha en fin helg nu.

Hjärtefrågor, Vardag

Komplicerad 40-åring, förklimakterie och päron.

Jag går upp sådär tidigt igen – det är hopplöst. Jag slår upp ögonen 04.35 och sedan ligger jag och försöker somna om. Men istället kommer bara funderingar som ger mig ångest och då försöker jag meditera men då blir jag plötsligen prick vaken och då känns det mysigare att gå upp och kika på en serie under en filt och dricka dagens första kaffe med massa tända ljus framför sig.

Jag har inte bloggat på några dagar  – av den enkla anledningen att jag inte gillar mina bilder. Det gör jag dock aldrig då jag har pms, allt är fult och jag är dålig. punkt.

Päronbilderna här har jag redigerat om nio gånger men jag tror egentligen ingen av er bryr er om de har en varm eller kall ton och hur mycket skuggor jag penslar fram.
Låt mig berätta – de blir fula vilket som så nu får ni det här i alla fall för jag hatar när det går flera dagar utan att jag bloggar. Det om något får mig att känna mig dålig. Så nu är jag här med hela mig, med svarta tankar & tjurig som en fjortis.
Hur har ni det?

Jag vet inte vilken ålder ni är i men jag är 41 år och min man hävdar att jag blir bara mer och mer komplicerad. Och jag funderar på om det kanske är så att jag varit så upptagen med att ta hand om alla andra sedan jag sexton år så det aldrig har funnits utrymme att få ta hand om mig själv och känna efter vad jag vill. Och nu gör jag ju det. Det plus att jag kanske går igenom något förklimakterie och det skojar man ju inte bort så lätt har jag förstått. Det där kan bli riktigt mörkt har jag hört. Som att gå igenom tonåren rent känslomässigt igen.

Fast det är mycket möjligt det blir komplicerat för andra när mammor känner efter och kommer ikapp med sig själva. Men i längden tror jag att det gynnar alla.

Denna vecka deltar jag i tre intervjuer i magasin som kommer ut nästa år. Tre olika ämnen – Kalla bad, mina tankar kring Imposter Syndrom och mitt liv med hund. Det märks nog inte så mycket i mina digitala kanaler men en stor del av mitt arbete är att jobba med 2021 – knyta kontakter med kunder och föra dialoger kring arbeten och också arbetet med att vara mitt i produktionen av sortiment för kommande år. Samtidigt som vi är mitt i julklapssförsäljningen.

Idag ska jag fota alla Mårbacka smycken och ta hand om min fakturering. Och så ska jag tänka på glada saker.
Som att vårt nya matbord kommer nästa vecka – min man hävdar att det är för stort men jag håller tummarna för att det blir bra. En annan glad sak är att det blir skaldjur till fredagen och då ska också hela familjen ta tag i julpyntet. Mulan har premiär denna helg så den ska vi se ihop. Vi ska dessutom basta, bada kallt och spela basket på skolgården under helgen. Allt blir bra.

Vill ni har receptet  på päronen?

Jag kokade häften av mina skalade päron i en flaska glögg (750cl) med kanelstång och mortlad kardemumma.
Den andra häften kokade jag i 7dl vatten, 2dl socker, 2 apelsiner (saft med cest) & en påse saffran.
15 min lät jag dem puttra i varsin gryta och sedan lät jag dem dra i i vätskan ett dygn i kylskåp. Serverade med vispad sojagrädde. Jättegott!