Kära lördag. Du är så fin!
Kom precis hem från jobbet där jag fick massa energi av att träffa kunder som gav pepp för den här bloggen. Känns så himla varmt i magen när ni berättar hur ni känner. Stort Tack!
Tar inget för givet och är ödmjukt tacksam.
Nu har jag dragit på mig snickarbrallor och ska ut i trädgården för att röja med familjen. Hoppas någon skruvat på bastun… & så blir det visst indisk take away med filmkväll efter. Fint.
Men du, jag kikar in här lite snabbt för att beräta att vi publicerat ett nytt avsnitt av På Djupet. Sedan jag blev brunett har vi spelat in nya avsnitt och jag tycker det nya introt blev så himla härligt. Vad tycker du?
Dagens gäst är Marina Evertsson. Denna fantastiskt drivna och kreativa yrväder som står bakom flera olika verksamheter – som Strömma Farmlodge, Farmers Market, Gästis Matsalar & Roadtrip Sverige. En power lady av rang.
Jag gillar att prata företagande med henne för vi har samma energi och driv. Vi förstår varandra himla bra och peppar så mycket vi kan. Och så har vi ju gjort en bok ihop! Minns du den
Ta del av detta fina avsnitt där vi pratar mod, landsbygd, företagande och om att gå sin egen väg.
Det sägs att vi är mer rädda för att hålla tal än för att dö. Men jag tror nog inte det riktigt stämmer…
Men att många är livrädda för att tala inför en grupp människor är jag helt övertygad om. Jag är nämligen en av dem.
Det har alltid varit så. Vet inte vad det beror på. Kanske att jag är rädd för att tappa kontrollen och inte veta vad jag ska säga när alla ögon riktas mot mig? Att alla ska komma på att jag är helt kass och egentligen inte vet vad jag håller på med?
Att sitta i en ny grupp där ledaren ber oss att gå laget runt och berätta vad vi heter och jobbar med kan få mitt hjärta nästan att hoppa ur kroppen, öronen att börja surra och får mig att vilja dricka en liter vatten på grund av plöstlig muntorrhet. Samma på föräldramöten och i andra sammanhang.
De första tillfällena då jag talade inför stora grupper var då jag skulle presentera menyn då jag jobbade som servitris. Det var så jäkla nervöst innan men så fort jag öppnade munnen så kändes det fint och den obeskrivliga lättnaden och triumfkänslan efteråt var oslagbar. Jag klarade av att göra något jag var livrädd för – yes, check på den.
Minns en gång då jag utmanade mig ordentligt då jag var med i ett kreativ process på hotellet där jag jobbade. Detta var många år sedan. Jag skulle upp på scen inför ett hundratal kollegor och ingå i ett panelsamtal. Jag mådde illa hela två veckor innan och kunde inte äta på hela dygnet inför scenframträdandet. Det var så sjukt jobbigt – men jag ville ju det här.
Jag kunde inte låta min rädsla för att tala inför människor stoppa mig så jag bet ihop. Det gick helt ok.
Efteråt kom en kollega fram till mig, skrattade lite och sa ”ja, du blev ju så där röd i ansiktet som du alltid blir när du blir osäker…”
Tack som fan. De orden ligger fortfarande kvar och gnager i mig och jag önskar så att jag hade frågat henne vad syftet med den kommentaren var.
Trots detta har jag fortsatt att utmana mig i dessa lägen och har nu under några års tid tagit på mig uppdrag som föreläsare och ledare under workshops. Och varje gång jag utmanar mig känns det bara bättre och bättre. Nuförtiden kan jag till och med få i mig lite mat innan framträdandet och jag har hittat lite olika verktyg att ta till längs vägen. Muntorrheten släpper om jag biter mig i tungspetsen, hjärtslagen lugnar sig om jag tar några djupa andetag och jag slår bort panikkänslorna med varma tankar om mig själv. Förberedelse är a och o. Ett leende och ett avlappnat kroppspråk är lika viktigt. När jag väl börjar prata släpper de obehagliga känslorna och allt går strålande.
Är du en av dem som varit och lyssnat på mig under åren så vill jag tacka dig – du har givit mig kraft och uppmuntran till att vilja bli ännu bättre.
Mitt mål är att kunna utveckla mig själv ännu mer inom retorik och jag sitter just nu på tåget hem från Malmö där jag gått en kurs i just detta. Så spännande och sjukt läskigt. Åker hem med ny klokskap och tankar kring mitt arbete.
Nu kommer jag vässa mitt framträdande på A La Varberg med nya kunskaper. Kommer du till Varbergs Teater den 16 november förresten? Vi kommer ha en grym dag ihop så jag rekommenderat detta varmt.
Hur känner du inför att hålla tal eller tala inför grupper överlag?
Vill visa några fina saker jag fotat de sista dagarna.
Här på kroken hänger rocken jag brukar dra på mig om morgnarna då jag går ner till köket och brygger min första kopp kaffe. Vet inte riktigt om jag berättat om den förr.
Den är från FGL Store och gjord med ett fantastiskt hantverk där de använder träblock och trycker lera på tyget. Efter detta strösslar de sågspån över mönstret för att inte det ska klippa ihop innan de sänker tyget i färg. Sedan slår de ut sågspånet på en stenhäll i ett vattenbad. Därefter får tyget torkas i solen.
När jag ändå passar på att visa grejer hos vår lilla business som jag är stolt över så vill jag passa på att slå ett slag för detta halsband som oftast hänger runt min hals. En halvmåne och ett litet hjärta på en silverlänk, alldeles lagom längd är det på halsbandet också. Våra silversmycken görs för hand av två bröder i Jaipur.
Använder du smycken? Under de senaste åren har jag startat en liten samling – jag får köpa mig något riktigt fint som jag längtat efter länge då jag nått ett mål. På det sättet kan jag alltid minnas 0ch vara stolt över vad jag åstadkommit då jag bär smycket och det känns också roligt att spara ihop och längta.
Senaste gåvan till mig själv var en ring min vän Johanna skapat i sitt företag Lugot. Så impad av henne.
Ringen är jag så himla rädd om så jag tar till och med av den då jag tvättar händerna och lägger tillbaka den i sin lilla låda då jag inte använder den. Så fint att den kom med ett litet äkthetsintyg också.
Vill man inte köpa nytt så är det himla klokt att ha span på auktioner som Bukowskis.
Hej på er.
Idag har jag pysslat runt med lite allt möjligt. Började med att göra en ordentlig lista för att inte tappa tråden totalt.
Först ut var fota bilder av Palettblad till ett magasin. Jag tog foton på den här stora i fönstret…
…små sticklingar…
…& den här vid skjutdörrarna bland annat. Sedan redigerade jag bilderna och skickade iväg. En bock på listan.
Kollar du noga på ovan foto ser du att det är ett palettblad Lisalove håller i famnen också.
Jag åkte förbi FGL med nya klänningar och sa hej till Anna och Lovisa som satt och jobbade i köket. Hann krama om Michelle också och det kändes himla fint. Håll förresten utkik efter en lördagsmorgon med yoga med Michelle och frukost i lokalen under november.
Jag satt och jobbade med att döpa om och skala ner bilder en stund här. Madde hade ställt en vacker torkad bukett på vårt runda bord – så fint!
Hemma igen och Igor fick hjälpa mig med ett jobb. Efteråt såg köket ut så här och vi pustade ut med te och skratt för att sedan ta tag i läxläsningen.
Hux flux blev det skymning och jag sneglade på böckerna jag hade tänkt att fota fint. Min vän Sofia har gjort vackra Hidden Places tillsammans med Nathalie och bästa Lisa Lemke släpper också sin bok Brödmat nu i dagarna. Blir så stolt och glad – alldeles varm i magen. Ska fota dem senare i veckan och visa er innehållet lite grann – alldeles magiskt kan jag lova.
Vill förresten tipsa om Sofias blogg Mokkasin som hennes son Viggo blåste liv i idag. Så kul och fint inlägg!
Ok. Nu har jag nattat ungar och ska ta tag i de sista punkterna på min lista.
Önskar er en fin start på veckan.
Jag har tillbringat några dygn i fjällen med familjen – studerat olika sorters mossa, täljt pinnar, eldat, krupit ihop i raggsockar framför kaminen, glott på långfilmer, bastat, gått långa promenader och somnat efter 21 om kvällarna.
Finns kanske ingen bättre plats för oss att landa på och sänka axlarna. På de här stubbarna utanför stugan kan man fördriva många timmar med en täljkniv och öppen eld.
Jag hade med kameran i väskan med plockade inte fram den förrän två timmar innan bilen skulle rulla hem. Den fick följa med på mitt bad i den lilla tjärnen.
Tricket med att kunna bada året om är att alltid ha varma kläder at krypa i efter doppet. Det sägs att salt bad i havet har en uppiggande inverkan och ett bad i en stilla sjö verkar lugnande, ett dopp i en djup och klar tjärn ger extra närhet till naturen och ett isande vinterbad ger ny energi.
”Vattnet är tusen nålar som tränger in i min hud och samtidigt kramar om. Det kalla tar andan ur mig. Kroppen vill omedelbart fly, så är den konstruerad. Men också – medan adrenalinet rusar genom ådrorna händer det hundratals andra processer i kroppens skrymslen och vrår. Små processer, som kan ge stora effekter. Just i detta nu stiger blodtrycket, blodkärlen drar ihop sig, huden stramas till. Allt annat försvinner, kvar finns bara min kropp – och det kalla vintervattnet. Total närvaro. Kroppen stänger ner allt som inte behövs i stunden för att kunna hantera kylan. Allt annat får vänta. På ett kort ögonblick är jag pigg, klartänkt och full av energi.”
Idag var det ett tunt istäcke över tjärnen där bryggan ligger. Här badar vi om somrarna också – men på vintern är den täckt av ett tjockt istäcke med tung snö ovanpå. Då kan man skrubba sig i snön utanför stugan när man bastar istället.
Ingen mer än jag som ville bada…
Men så skönt efteråt.
Mer från boken Kalla Bad:
”Kalla bad kan ge mindre värk och smärta samt minskad stress. Det kan minska risken för och symptomen på bland annat ångestsyndrom, diabetes, migrän, hyperaktivitetsstörning och andningssjukdomar. Studier visar att effekten stärks ju oftare du badar. Flera saker påverkar – som ens hälsostatus, hur kallt vattnet är och hur länge man exponeras för det. Men gemensamt för alla kalla bad är att en kort exponering för kyla påverkar oss positivt under en längre period.”
Oktober är otroligt vackert.
Jag älskar färgerna naturen bjuder på och det har varit en fröjd att vara ute och vandra i Dalarna under denna årstid. Vi toh oss till Mörkret och besökte Njupeskärsfallet – så fint att uppleva detta då det inte är högsäsong. Här hade ett snötäcke lagt sig så vi kastade snöbollar, sedan åt vi tunnbröd med ost och drack iskallt vatten ur bäcken.
