Krickelins

5 september, 2017

Häromdagen åkte vi och tittade på hur mönstret på många av våra tyger trycks och hur det går till när de färgas. Tekniken heter dabu  och det är en gammal printteknik som funnits inom familjer i Jaipur i generationer.

Nu ska ni får se hur det går till när man trycker vårt mönster ”Blooming Blue”. Det är det mönster Mir har på sin skjorta här och just nu trycks våra kommande väskor i samma mönster.

Bomullstyget har redan färgats gråblått en gång med en mineral kallad kashish, en helt naturlig färgprocess. Tyget har sedan torkat och är nu redo för print.

Varje familj har sitt egna recept av lera som används vid tryck och ingredienserna är lera från sjöbotten, kalksten, kåda från mimosaträd, vete och korn.

Mönster är utkarvade ur träblock som doppas i leran och sedan trycks på tyget.

Det är Dafu Devi som jobbar med just vårt tyg idag och här blandas både män och kvinnor jämlikt i arbetet.
Vi glädjer oss åt att alla jobbar sida vid sida med mycket skratt och värme.

Efter tryck  hälls sågspån över mönstret för att trycket inte ska kladda ihop.

Dafu Devi drar ner tyget på ena sidan av arbetsbordet och ger plats åt tyg som inte blivit tryckt än.

Dags att fortsätta med resten av tygstycket.

Efter tryckningsprocessen får tyget torka på taket i sol och vind innan det doppas i färg.

Vi använder just Indigo i många av våra tyger och det är ett färgämne som kommer från Indigoblommans blomblad. Ett färgämne hämtat direkt från naturen och helt ofarligt för hud och miljö. Tänker att det är ju faktiskt blomvatten i den djupa brunnen här.

Tyget doppas ordentligt och handskar används såklart för att man inte ska bli alldeles blå, Men det är alltså helt ofarliga ämnen.

Tyget blir grönt och när det utsätts för syre så ändras färgen ganska omedelbart till blå. Denna process med indigo upprepas ofta flera gånger efter tyget torkats för att uppnå flera toner i tyget.

Tygerna torkas direkt på backen under den heta solen…

…eller hängs från hustak samt olika torkställningar.

Efter detta tvättas tyget ordentligt för att leran ska lossa. Just här jobbar ett gift par ihop och de turades om att stå i vattnet och bytte varannan timme.

Cool tjej.

Tyget bankas mot stenhällen för att leran ska släppa och för att tyget ska bli rent. Sedan torkas det en gång till. Processen avslutas med att tyget kokas i en stor kopparpanna i ett bad av alun och torkade blommor för mjukhet och färgfasthet. Sedan får det än en gång torkas i vind och sol. Minimal miljöpåverkan.

Det ligger alltså otroligt mycket jobb och stolta små familjeföretag bakom den här skjortan.

Och jag är nu extra glad då jag drar på mig den här kjolen som är tryckt och färgad med samma teknik. Ska vårda den lite extra kärleksfullt efter de senaste veckans möten faktiskt…

4 september, 2017

Det blir mycket jobbinlägg här på bloggen dessa dagar. Jag vet att många av er tycker det är roligt att följa med i resan fram till lanseringen av den nya butiken och jag försöker dokumentera och dela med mig av vad vi håller på med.

Vårt kök kommer inredas som en del av butiken och kommer också vara öppet för besökare.

Ovan ser ni ett moodboard jag knåpat ihop som symboliserar våra tankar kring inredningen. Vi har beställt köket Kungsbacka från IKEA. Ett kök som är framtaget med ett återvunnet material. Luckor och fronter består av en kärna av återvunnet industriellt trä försedd med en folie av återvunna PET flaskor.
Köket kommer sedan dekoreras med finheter liknande ovan. Lite mässing, linne, keramik och trä. Allt ovan har jag funnit hos Artilleriet men vi kommer leta på loppisar också såklart.
Vi kommer bygga ett eget matbord eller köpa ett på auktion. Golvet kommer vara rått i betong och jag funderar på att printa ut nedan foto och hänga på väggen.

Så fint minne.

Men det finaste är kanske att vi har skapat en kollektion keramik som ska få namnet – Blue Nightfall.

Tillsammans med keramikern Frida Eklund har vi tagit fram dessa fina produkter. Kaffekopp, fat och mjölkkanna med en färgställning hämtad med inspiration från detta tillfälle.

När vi var där för att gå igenom det sista inför den stora produktionen så fick vi också testa på att dreja.

Alltså det ser väldigt lätt ut men det är helt klart en speciell teknik och mycket träning som ligger bakom hantverket. Som med allt hantverk såklart.

Mir gjorde sitt bästa.

Och Frida hjälpte till och berättade hur hon skulle gå tillväga. Verkligen roligt.
Nästa gång ska vi ha mer tid och lära oss från grunden.

Här tar man vara på spillet och lägger i blöt. Detta blandas och trycks ihop till ny lera att dreja med.

Det blev en liten skål i alla fall.

Jag har drejat vid några tillfällen och varje gång så har jag slagits av hur arbetet med händerna stillar tankarna. Som att vara med brädan på vattnet. Du måste vara där med alla dina sinnen annars så kommer du inte upp på vågen. Och annars slinker leran dig ur greppet och allt blir skevt och galet. Som terapi.

Har en dröm om att ha en egen liten studio med drejskiva ute i trädgården. Får se hur lång tid det tar innan det går i uppfyllelse…