Vi hade tre hela dagar i Frankrike över påsk och för första gången var vi där utan prestationer – inget jobb var med på datorn, kameran fick vila och vi valde också bort att greja med måsten till huset. Total maxad ledighet!
En dag stod jag i köket och kände mig sjukt stressad över att utbudet av härlighet var så oändligt så jag visste inte vart jag skulle börja. Ville maxa njutet med att springa i bergen och sova i dagbädden samtidigt. En omöjlighet rent av.
Yoga och en bok sen då? Fast barnen är ju med så nu får vi hitta på något allihopa…
Sen blev jag såklart förbannad på mig själv över att jag stod mitt i den sköna ledigheten och kände att jag till och med vill prestera i vilan. Hur vilar jag bäst och utnyttjar de här dagarna optimalt. Inte klokt faktiskt, sa både min man och jag och bestämde oss för att sänka axlarna och göra vårt bästa i att inte ställa några som helst krav på varken oss själva eller barnen.
Min man berättade om ett dygn han hade hemma själv utan barn och mig en gång. Detta är ganska ovanligt då jag och barnen nästan alltid är hemma eller så åker vi någonstans ihop eller allena. I alla fall – detta var nytt för honom och han tänkte att han vill ta vara på dessa ”dyrbara” timmar på bästa sätt och började finurla på vad han skulle göra. Han ville ligga på soffan och vila men samtidigt cykla långt, vara social och ringa en vän för en fika, eller åka förbi föräldrarna och äta middag, passa på att städa och röja källaren kanske, läsa en bok eller kanske ännu bättre, se en dokumentär.
Han började lite här och där – började tre olika böcker han inte fastnade i, snurrade runt bland de olika kanalerna för att hitta ”den perfekta” filmen eller dokumentären utan framgång och nu började stressen slå in… tiden tickar och han har inte gjort något ”vettigt av sin egentid” – han blev mest frustrerad och kände sig stressad av situationen.
Än en gång – prestera i vila. Har man hört något så dumt?
Hur är hjärnan funtad egentligen?
Min man lyfte upp en en av mina böcker från matbordet i början av veckan och höjde på ögonbrynen frågande – ”kattens läkande krafter” ?
– Hm, hur tänker du nu? Mycket att ta in liksom. Katter, yoga, vandring, kalla bad, keramik, trädgård… hur många böcker ska du behöva läsa om välmående?
Jag vet inte vart jag vill komma med dessa reflektioner men jag tycker det är bra märkligt att man/jag känner att jag till och med behöver prestera i sökandet efter välmående och vila, prestera i njutning – hur vi hela tiden vill bilda oss till att vara människa 2.0 även när det kommer till återhämtning. Intressant tycker jag.
Jag önskar mig själv balans här men inser också att jag är en sökande och nyfiken människa som vill uppleva mycket.
Jag vill gärna höra hur ni tänker.
Vilken ögonöppnare! Min sambo frågade precis om vi kunde ta en ledig, lugn kväll ä, men det kändes så förbjudet när vädret är härligt och kvällarna ljusa att jag försökte förhandla till mig att få göra bokföring samtidigt ?! Märkligt hur man funkar!
Trodde bara jag tänkte så… händer ofta om det blir en ”tom” dag. Vill fixa i tvättstugan, läsa bok, träffa kompisar, gå i skogen OCH bara vara…. Skönt att det finns fler. Tack för det.
Åh känner så igen mig i att få till den ”perfekta” återhämtningen. Har en 2 åring hemma och såhär var det inte innan barn 😅 men försöker ofta landa i vad är svårt att göra med dottern hemma, ex vila på soffan framför en film 😄
Ja, du har rätt. Det kommer kanske med föräldraskapet att man ska passa på att både vila och vara effektiv med det praktiska så fort en möjlighet ges. Sjukt stressande , men man få försöka ta det med ro. Nu har vi så stora barn men beteendet sitter liksom rotat i kroppen verkar det som .
Jag har faktiskt blivit ganska bra på att släppa på prestationshetsen kring ”ledig tid”. Kan ibland vakna på morgonen och typ ” idag ska jag första ta en lååång promenad, sen ett bad, sen läsa bok och sen ta en fika” typ. Men sen börjar timmarna ticka iväg och jag bara ger upp och säger till mig själv att ”idag är dagen då du inte gör ett förbannat skit. Det är helt okej att bara ligga på soffan, slökolla på en kass film du inte bryr dig om handlingen i och bara äta glas från morgon till kväll”.
Det betyder liksom inte att det är nyttigt eller bättre på något sätt, men ibland kan man behöva tvinga sig att lära sig inte prestera tror jag. Det är som att det finns graderingar av hur pass bra vissa aktiviteter är för att vara vila, återhämtning, ”ta till vara på tiden” osv. Och att göra tvärtom, att bara inte göra något alls, är liksom ”fult”. Så då övar på det.
Tack för dina reflektioner – väldigt inspirerande!
Hörde talas om en bok på gokväll (SVT) Konsten att inte hitta sig själv på Bali. Den boken verkar precis ta upp detta ämnet och är en slags motreaktion på att hela tiden levla upp som människa. Intressant och bra. Som kristen känner jag mig älskad och unik i Guds ögon oavsett prestationer i livet ❤️
Tack fö tips – måste spana in denna. Ännu en bok om att må bra… hahahaha…
Ja det tänkte jag på med 😂 Hur en än vänder sig så…. Men kanske inga fler böcker i genren på ett bra tag efter den ? Tänker mer och mer ”Tillräckligt bra” 😍
Väldigt bra inlägg. Det är konst att kunna bara vara, andas in och existera. Lättare sagt än gjort. Jag har börjat säga till mej själv att som vuxen så kan man välja att inte göra något. Världen snurrar runt, oavsett om jag hinner med eller inte. Jag stickar ulletröjor med egna ritade möster och räknar maskarna. Väldigt meditativt. Då kan jag absolut inte tänka på nåt annat än vilken färg kommer som följande på stickorna. Ligger i soffan eller sängen, sätter Netflix på och lyssnar på filmer istället för att se 🙂 Ger en helt ny dimension och innehåll till filmerna och serierna.
Trevlig fortsättning på helgen.
Tack för inspiration och reflektion – hade önskat jag hade ro till stickning men jag har så dåligt tålamod – kanske någon gång i framtiden,,,
Så utrolig interessant å lese dine refleksjoner! Jeg stod nemlig i samme dilemma i dag morges. En hel lørdag uten planer! Skulle jeg dra til hage-senteret og handle plantejord og planter, eller burde jeg nytte muligheten i til å sette meg ut i solen med en bok? Eller kanskje dra til den fantastiske matbutikken litt lengre bort og handle gode råvarer og lage noe skikkelig godt? Jeg tror for min del at det handler om at de planløse dagene er så alt for få, så når de først kommer må de fylles med alt det jeg drømmer om i mitt hektiske liv. Drømmen å hatt et liv fullt av slike dager!