to plant a garden is to believe in tomorrow.

Hej! Hur mår ni?

Jag har precis lyssnat av ett voicememo från mina vänner på Sri Lanka till dagens första kopp kaffe. Det var från Vera – de ligger ju 4,5 timme före oss i tid och hon gav mig uppdatering om läget hos dem på ön. Hon driver ett vårdhem för skadade hundar  – jag tror jag ska visa er i veckan,  tog nämligen massa bilder då jag var där.

Nu sitter jag här och försöker samla ihop mig för dagens första digitala möte och ladda för att ta mig ut ur huset för att möta upp en kollega. Har utvecklat någon sorts konstig social fobi av att knappt ha umgåtts med människor de senaste fyra veckorna. Inte för att jag är rädd för viruset – det sitter inne i mitt huvud bara. Tror det är kroppsminnet som talar. Sist jag var isolerad på liknande sätt så förknippaders det väldigt mycket med “värdelös-känslor”. Att jag inte är värd att ha människor runt mig för att ingen skulle tycka om mig ändå – att jag är en belastning och ingenting värd. Att jag är konstig och andra mår dåligt runt mig. Att jag får människor att bli sjuka och bete sig oberäkneligt.

Inte klokt va?  – det sitter bara i mitt huvud och jag har nog lite självkärlek att jobba med om man säger så.

Nu blev det sårbart och personligt här. Jag är fullt medveten om att det värdsliga läget och problemen däri är mycket större än det krig som försigår i mitt huvud men de känslorna måste ju få finnas också.
Jag tänker nog också att ganska många sitter med orimligt stort krig i sitt huvud just nu – du är inte ensam.

Men nu lägger vi detta åt sidan och plockar fram något härligare tycker jag.

Den här påskiga buketten til exempel. Hemplockad.

Varsågod – önskar jag kunde ge en var till alla er som kikar in här.

Så fint att  blanda buskiga kvistar i olika nivåer med pingstlilja och påsklilja. Doften är fantastisk också.

Annat jag pysslat med. Jag har bakat både bröd och kardemummabullar med massa smör. Det fick sex tonåriga skejtare att le från öra till öra och ge mig hurrarop. Det gjorde i alla fall min dag.

I en skål fann jag förra årets sparade rosenbönor. Minns du?

Jag ska sätta dessa i jord idag. Och så ska jag dela det där citatet vi alla behöver just nu.

to plant a garden is to believe in tomorrow.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer till “to plant a garden is to believe in tomorrow.

  1. Blir djupt berörd av att du delar med dig av dina tankar och känslor. Jag kämpar på liknande sätt. Jag blir så tacksam att du ger utrymme för såna viktiga saker på din fina plattform. Det blir så mycket lättare för oss alla, om vi kan få lov att vara allt vi är, utan att dölja något <3

    1. tack – uppskattar dina ord väldigt mycket – det är fint att detta kan vara ett mjukt rum där vi kan landa ihop och dela erfarenheter och tamkar. kram till dig

  2. Tack för att du finns och delar dina tankar och insikter. Jag ska också ut och dina lite i trädgården – i mitt fall att hjälpa våren lite på vägen. Tack för inspirationen!

  3. Att jag inte är värd att ha människor runt mig för att ingen skulle tycka om mig ändå – att jag är en belastning och ingenting värd. Att jag är konstig och andra mår dåligt runt mig. Att jag får människor att bli sjuka och bete sig oberäkneligt.

    – de känslorna har jag varje dag, eftersom jag försöker att läka från narzisstisk missbruk från flera personer bla min mamma i hela mitt liv (5 decennier)!
    har du tips hur man börjar älska eller åtminstone gilla sig själv igen, innan livet är över typ? har aldrig lyckats vara sorgfri, känner mig inte generad, värdelöst, ful osv och inte lyckats hitta vänner i vuxenlivet…
    Tack!

    1. Finaste Sonja, jag tar mig friheten att svara på ditt inlägg. Om du tycker det är ett övertramp får du absolut strunta i det. Det är inte min mening att klampa in i andra människors liv och tankar.

      Jag har jobbat i tio års tid med mina känslor av att vara värdelös, ful och motbjudande som alla kommit från dysfunktionella relationer genom livet. Jag har framför allt använt meditation – det finns många olika sorters meditationer på youtube, naturupplevelser, och jag har praktiserat självkärlek med aktiva handlingar då ångesten har förlamat mig. Tex lägga handen på hjärtat och säga tala lugnande och bekräftande till mig själv. Jag har aktivt sökt upplevelser som kunnat ge mig det minsta lilla värde, glädje och stillhet inombords. För mig har det varit enkla saker som att köpa och ta hand om en pelargon, åka skidor eller känna klippor, sand och hav mot huden. Tårarna har fått flöda fritt, om och om och om igen och jag har låtit det få ta den tid det tar. Kroppen behöver få utrycka sorgen. Om jag hade bott på annat sätt hade jag absolut skaffat mig en liten djurkompis<3

      Allt gott önskar jag dig
      //Eva.

    2. Hej,
      Känner med dig.
      Min räddning har varit att omge mig med människor som älskar mig och tar fram mitt bästa jag och undvika människor som får mig må dåligt. Att vågra tro på att jag är älskad, att jag duger som jag är och att de alla problem inte orsakas av mig som person. Att försöka vara transperent för omgivningen hur jag känner och visa mig sårbar. Der är en utmaning men det är verktyg jag använder för att kunna ta mig framåt i livet.

      Ofta drar man till sig destruktiva relationer då man är uppväxt i ett medberoende för att det är det man känner till och på något sjukt sätt känner sig trygg i. Jag hoppas du finner din flock och landar mjukt – det är aldrig för sent att få nya vänner. kram till dig

  4. Fast vet du, skälet till att jag så gärna läser dig är just det tillåtande, ibland lite trevande och försiktiga, som låter olika känslor, erfarenheter och tankar finnas samtidigt. Överlappande men också vid sidan om varandra. Det är både vilsamt och utmanande.

  5. Hej fina Kristin! Din blogg minskar min oro, du är verkligen behövd. Läser hos dig varje dag för att skingra tankarna och längtar till din och Hannas livesändningar – ni är ju så oförställda och kommer med så många insikter och inspiration. Tack!!

  6. Att få våga landa i alla känslorna en har kring detta svåra. Komplexiteten i hur man ska agera. Alla ropar ju köra och tuta, men när man inte riktigt har stålet runt hjärtat att göra det? Vad händer då i en?
    Tycker att det finns en sådan viktig identifikation i det sköra, som gör en starkare på något sätt. Så tack för din ärlighet. Den behövs.
    Ha en fin dag till dig och dina nära.

  7. De är väl i tider som dessa som våra erfarenheter och det bagage vi har med oss bubblar upp för vårt egna skydd vill alamera oss. Även om det som nu sker inte är samma som erfarenheten är det ett sätt att överleva på. Lyssna till det du känner, och sen gör det som får dig att må bra just nu. Så tänker jag. Lättare sagt än gjort. Och var medveten om att vi alla är lite sköra för vi har alla vårt bagage som bubblar fram i tider av oro.

  8. Tack för att du visar fina och mjuka bilder, skönt med lite ljuvligheter när allt är osäkert och omvälvande.