Vad tror ni om att hälla upp en stor mugg te och öppna en bok nu en bit in i oktober?
Jag är väldigt intresserad av att läsa Frida Boisens nya men den har jag tyvärr inte med mig hit ner. Jag har dock nästan läst ut Malin Wollins ”När jag tänker på henne” – rekommenderar den varmt. Älskar språket och är full av beundran. Malin är en fantastisk författare.
”När jag tänker på henne är en berättelse om såriga relationer, viljan att ge upp, om att hitta sin plats i familjen och att kunna förlåta sig själv och andra.”
Näst ut är ”Lisa och Lilly: En sann kärlekshistoria” med Mian Lodalen – och då tänkte ag att ni kan hänga på så snackar vi om den efter. ok?
Lisa och Lilly smiter hemifrån och möts första gången en varm sommarkväll på en hemlig dans vid Årstaviken. Drygt ett år senare, i september 1911, hittas deras sammanbundna kroppar i Hammarby sjö. Mot en fond av den dynamiska tiden kring förra sekelskiftet, i ett Stockholm som då mer än något annat var kvinnornas, ungdomarnas och arbetarnas stad, följer vi Lisa och Lilly under deras omtumlande sista år i livet.
I denna kärleksroman, baserad på verkliga personer och omfattande research, ger Mian Lodalen upprättelse åt de två unga arbetarkvinnornas magnetiska och förbjudna förälskelse.
Så nu är det bara att tända doftljusen, dra på raggsockarna, hälla upp ditt te och krypa upp i soffan med denna bok så hörs vi om ett par veckor igen.
Vem hakar på?
Godmorgon! Jag slog upp ögonen redan 05.20, bryggde kaffe och öppnade fönsterluckorna för att släppa in lite frisk luft. Alldeles mörkt ute och så tyst. så tyst.
Det är nästan orimligt lugnt här. Har aldrig varit med om en så stilla plats förut. I Varberg bor vi mitt i stan så där är det alltid trafik och bullriga ljud även fast det är en småstad. Kan tänka mig att det är att likställa med att bo på landet – man hör bara fåglarna.
Jag har börjat baka för att varva mina sysselsättningar om dagarna. Jag kan ju inte bara vara ute och gå, ligga på yogamattan, läsa och jobba. Idag ska jag dock iväg och köpa en diskho och beställa kakel – tänkte också svänga förbi Emmaus. Vilket äventyr va?!
Den här galetten är det enklaste som finns. Man behöver inte ens en kavel – jag kavlade ut pajdegen med en vinflaska.
Du blandar smör, ett ägg, lite socker, en nypa salt och mjöl. Jag brukar gå på känsla men vill du ha ett mer exakt recept så har jag googlat åt dig. Jag tog hela ägget och hade inget vatten dock
Knåda ihop allt till en smidig deg och lägg att vila i kylskåpet i minst 30 minuter. Sedan kan du bara kavla ut på ett mjölat bakbord – smart att ha smörpapper under så du slipper lyfta upp den ogräddade galetten. Toppa med det säsongen erbjuder – ibland smetar jag ut lite kondenserad mjölk under bären och frukterna, spara en bit av kanterna så att du kan vika över.
Ringla lite honung över och grädda på 180-200 grader – 20-30 minuter.
Jag äter med glass men det går fint med en klick vispad creme fraiche eller vaniljsås till också.
Jag drog spindeln igår….
Det bästa med gardoben jag har med mig hit är att det mesta går ton i ton så allt går att kombinera hur bra som helst med lager på lager.
Mest går jag dock runt i shorts och linneblus.
En dag drog jag på mig den blommiga klänningen och fotade ullkoftan som snart kommer in i vårt sortiment. De började kalla mig mamma beige förra året… det är ok. Jag gillar denna färgskala. Känns lugnt och skönt.
Fast jag har med mig en röd klänning också – tänkte sätta på mig den någon dag och ta mig upp i bergen – ta med stativ och knäppa något foto. Måste bara fixa den där appen på telefonen så jag slipper springa fram och tillbaka till kameran med tio sekunders utlösare… hahaha..
Ha en bra dag nu och önska mig lycka till på det stora vitvaruhuset.
Det är måndag och det har regnat hela dagen. Bra. För jag har suttit vid matbordet eller i sängen hela dagen och jobbat. Ätit grönsaker till lunch och en tartlette med hallon på till kvällsmat. På kvällen pratar jag med min man och säger att jag nog behöver duscha – tror jag luktar armsvett, men jag träffar ju ingen ändå. Han skrattar och sedan pratar vi om ifall lillebror har stövlar till morgondagens friluftsdag.
På kvällen postar jag ett inlägg jag jobbat med länge – ett viktigt som sitter långt inne. Efter samtal med en familjemedlem tar jag bort det igen. Det finns en tid för allt och idag var inte rätta tiden. Om det var någon som hann läsa så vet ni. Jag har den här platsen, en möjlighet att nå ut till många och skapa förändring – mitt främsta mål med detta forum är att kunna påverka samhället till det bättre och skriva om de ämnen jag tror gör gott och gör oss lite mjukare. Inspirera till livskraft, glädje, kreativitet och civilkurage.
Det var allt från mig idag. Tydligen ligger både Instagram och Facebook nere – så himla bra att få en ofrivillig paus och öppna en av böckerna istället…
En mjuk tystnad fyller gränderna då jag vaknar om morgonen. Klockan slår sex när jag öppnar balkongdörrarna och släpper in dagen. Det är fortfarande kolsvart ute och den kyliga natten kryper över golvplattorna då jag smyger ner för den rosa stentrappan, fram mot kaffekvarnen och brygger dagens första kaffe.
Kaffet bär jag med mig upp till sängen igen – sen ligger jag och tittar ut, ser solen gå upp och svalorna sjungande flyga förbi.
Rofylld. Rofylld är det första ordet som kommer till mig och jag tänker att det var ett tag sen den svepte in över bröstet och ner i magen.
Smyger upp på terassen efter någon timme för att se solen gå upp över vinplantagen nedanför byn och kanske att man kan stretcha ut den onda nacken innan frukost och promenad.
Boris är lurig han.
Han vill gärna vara med och blir stressad av mina konstiga rörelser. Inte så rofyllt. Det får vara, ingen idé att fortsätta, ha mattan för dig själv då din buse…
Jag har varit själv några dagar i huset och det känns märkligt, pirrigt, lite läskigt och underbart på samma gång.
Jag är inte på semester utan ska jag ska jobba som vanligt – jag har bara bytt miljö. Men helt klart, att ta bort vad det medför att vara mamma i en trebarnsfamilj med stort hus och trädgård, alla sociala möten och måsten vardagen medför genererar en hel del fritid såklart. Att bara få fokusera på sig själv och sitt jobb. Otroligt.
Har aldrig upplevt detta förr.
Har ju Boris såklart men han sover mest och är galet nöjd med två riktigt långa promenader i bergen varje dag.
Har gjort vad jag kunnat för att det ska kännas som hemma. Tagit med mig lite prylar och smaker men är såklart all in med att köpa lokalt. Idag tänkte jag baka paj och tidigare i veckan rostade jag granola. Det är spännande att skapa en vardag i ett nytt hem.
Det första jag gjorde när min man åkte var att storstäda hela huset och gjorde sedan listor för att få struktur. Fast besluten om att göra det absolut bästa av den här tiden jag har här nere – är väl medveten om att detta är en generös gåva från min kära familj. Tack.
Hem ska en grundad, klok, lugn och insiktsfull mamma komma.
Hahaha, om jag sätter höga krav på mig själv? Ja, alltid!
Jag jobbar verkligen med att ”bara får duga utan prestation”. Kan man prestera i återhämtning? I så fall är det kanske där jag är nu…
Jag har nämligen gjort listor på hur många steg jag ska gå varje dag, hur länge jag ska sova, vilka utflykter jag ska göra, vad jag ska fixa i huset, hur mycket jag ska jobba varje dag och utmanat mig själv i att meditera varje dag.
Lyckas jag inte bocka av detta så känner jag mig lite kass. Är det fel? Det är ju bara bra grejer på min lista… Jag tävlar ju inte med någon och jämför mig inte – men jag behöver liksom det här för att ha ordning på mig själv.
Annars blir jag bara liggandes med Wahlgrens Värld i sängen och det är ju lite synd att slarva bort det här äventyret.
Är det någon som känner igen sig?
Bra mat står på listan. Igår åt jag lunch på ett litet torg i en by jag körde förbi.
En griffeltavla med snirkliga oläsbara meningar ställs framför mig och jag som lärt mig säga ”har ni fisk på menyn” på franska fick välja mellan två rätter – det ena hade jag snabbgooglat – grodor…det vill jag nog inte ha, tar det andra och får in jätteräkor. Beställer sedan en cappuccino och får in en kaffe med mängder av sötad vispad grädde.
Jag tänker att jag kommer hamna i många sådana här situationer och har nu också utökat listan med minst en timme på min Duolingo om dagen – det räcker inte med min högstadiefranska här.
Får gulliga uppdateringar från familjen hela tiden. De äter japanskt, ser på bio och gräddar pankisar till frukost – slängkyssar flyger över Face-time och de mår bra.
Boris mår också bra. Det är väldigt många skällande hundar här så han är inte lika kaxig som vanligt, miljöombytet verkar ha gjort honom lite extra mjuk i kanterna.
Fint – inte sant?
Det finns så många vackra gränder att strosa runt i.
Blomstermorot som har torkat – ger en fantastisk bukett här på hallbordet.
Undrar hur många foton på drömmiga gränder som kommer fylla mitt minneskort under denna månad.
Här är i alla fall vårt hus. Längst ner är garage och sedan kommer balkong utanför köket, därefter badrum och sedan takterass.
Inget speciellt men det finns en första för allt. Jag har öppnat ostron och hängt upp en gardin – varför har jag låtit min man göra det under hela mitt liv?
Solen går ner någon gång strax innan åtta och husväggarna blir alldeles magiskt vackra.
Utanför mitt sovrumsfönster hör jag sorlet från vinbaren mitt emot och de glada skratten fyller nu gränderna.
Det är mysigt att krypa ner i sängen med en bok efter ett varmt bad med ansiktsmask och allt.
Imorgon bitti färgar morgonsolen väggen gyllene igen och allt börjar om.
