Månad: februari 2022

Vardag

Förra måndagen

Förra veckan – Jag vaknar tidigt som tusan måndag morgon. Laddar kaffebryggaren och står sedan med blicken fäst på maskinen medan den puttrar.
Färskmalda bönor även fast kaffemalen nästan väcker hela huset med sitt höga läte, nödvändigt med den stora keramikmuggen och väldigt skakad havremjölk. Dagen måste börja så. Det känns viktigt.
Denna morgon känns orolig, jag känner det i kroppen.

Brer mackor till barnen och häller upp juice. Sedan föser vi varsamt varandra genom morgonbestyr och mot hallen. Vi gör som vi nästan alltid gör, jag tar en hundpromenad med lillebror till skolan, vi båda älskar stunden och de mjuka samtalen. Mellanbror ska ta moppen till skolan en stund efter oss.
Det är en frisk morgon, plusgrader och man känner nästan lite vår i luften. Men när vi rundar grannens hus så märker vi att det är halt på vägen – jag tar upp telefonen och ringer 16-åringen för att be han lämna moppen i garaget – ”jag vänder hem och skjutsar” säger jag.
”Men nej – det behövs inte” får jag som svar. Han lovar att köra försiktigt.
Efter både samtal och sms-kontakt med pappan så bestämmer vi alla tre att ”ok, men kör väldigt försiktigt!”

Jag fortsätter att gå upp mot skogen och vår promenadslinga – tar upp telefonen och ber honom messa när han parkerat vid skolan. Vill veta att han är ok. Fortsätter gå och har min podd i öronen men ljudet överröstas snart av sirener och jag vänder blicken bort mot ljudet – ambulansen kör med blåljus upp för gatan där han precis kört till skolan. Hjärtat börjar galoppera i bröstet och hela kroppen blir iskall. Vad fan i helvete – vi skulle ställt moppen!!!
Det dröjer kanske bara någon minut och så ringer telefonen – mellanbrors namn på displayen ”Hej, det är från räddningstjänsten – din son har varit med i en olycka i Tranebergsrondellen”.
Paniken slår ett hårt slag i magen och rinner ut i fingrarna –  den snälla mannen berättar dock lugnt att han är vid medvetande och klagar på smärta i benet – ambulansen ska ta honom in till akuten och vi kan mötas där efter jag lämnat hund och hämtat bil.

Vilken dramatisk morgon det blev. Ett dåligt beslut, en isfläck i en rondell, ett ögonblicks verk.
Fullpumpad med smärtstillande men vid gott mod och med ett brutet ben möts vi upp på akuten. Helgipsat ben och nu är väl livet lite mer besvärligt än innan. Men tur ändå att det bara var ett ben. Det läker ju. Nu funderar vi över vår efterlängtade semester till huset i Frankrike – har fixat rullstol och förbereder oss mentalt för att det nog inte blir så många bergsvandringar som vi tänkt oss.

 

Trädgården

Trädgårdslive och den uteblivna peppen inför kommande säsong

Ännu en trädgårdssäsong sveper in över landet och överallt ser jag människor packa upp sina fröer, beställa dahliaknölar och planera blomsterbäddar. De utbyter såkalendrar och tipsar varandra om kallsådd. Både roligt och spännande!

Jag skriver på Instagram med odlarvänner och använder de stora superlativen ”åh wow – fantastiskt –  jag är så pepp”
Men så börjar jag fundera – är jag verkligen det?

Jag blir rätt stressad av alla kalendrar, frösamlingar, listor och planeringar om jag ska vara ärlig. Kanske jag till och med blir lite osugen och börjar fundera på hur jag ska göra det så lätt som möjligt för mig i år i trädgården. Direktså, gräva ner dahliaknölarna rakt i rabatten utan att förodla, köpa färdiga plantor…
Jag plockar fram mina fröpåsar jag fick över från förra året och ser att allt möglat i lådan eftersom jag glömde dem ute i växthuset över vintern. Funderar på lusten och varför den inte infinner sig.
I år då jag själv lanserar en trädgårdsbok, står på trädgårdsmässa och också har en livesändning varannan helg från min trädgård.
Vilken hycklare va?
Men snälla nån – jag får väl bara ge det lite tid. Lusten kommer väl som ett brev på posten när vårsolen börja värma kinderna och blomsterbäddarna där ute i trädgården.

Men helt ärligt –  jag tror faktiskt att jag ska göra det lite enklare för mig i år. Jag vill kunna vara i keramikverkstaden och lära mig centrera på drejskivan och jag vill också dyka i havet jättemycket. Nu har jag till och med tyngdbälte som ska göra det lättare att komma ner på djupet. Allt ska få plats och lusten ska få styra.

Det viktigaste är jorden och ett bra bevattningssystem i trädgården tänker jag. Och smarta växtstöd såklart – det var inte min starkaste gren 2021. Sedan ska jag hålla på med min bokashi och gödsla mer med tång – hoppas min rabatt med vresrosor tar sig ordentligt i år. Dill ska jag pilla ner mellan dahliorna tror jag. Ja, nu känner jag trots allt lite sug när jag börjar fokusera på min egna trädgård istället för att glo på vad alla andra pysslar med inför säsongen…
Det är en balansgång det där mellan att bli inspirerad och dränerad av att följa andra på sociala medier. Man måste ha koll på sitt egna mående liksom och vända blicken inåt ibland.
Håller ni med?

Idag drar Hanna Wendelbo och jag igång vår trädgårdslive i Hannas kanal kl 10.00. Kommer du titta?
Liven ligger kvar hos Hanna så man kan titta i efterhand.

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och dra på mig hängselbyxor – måste ut i växthuset och städa lite inför liven tror jag allt.

Entreprenörskap, recept

Moodboards och recept på fröknäcke

Redan fredag! Otroligt – tycker att det är måndag eller fredag mest hela tiden. Inte för att tiden går så fort nuförtiden – jag gör mest ingenting. Eller inte mer än jag behöver i alla fall. Januari och halva februari behövde jag ta som viloperiod och har mest legat i badkaret och kollat på serier eller gått längs havet med en skön spellista i öronen. Och så har jag lagat väldigt mycket mat – till min familjs stora glädje har det stått nya spännande rätter på matbordet varje kväll. Inget avancerat men inte det gamla vanliga.

Jag har dock målat om sovrummet och visat mig på jobbet lite då och då så mina kollegor inte tycker att jag är en oengagerad arbetsgivare. De är så himla gulliga och grymma – jag är lyckligt lottad som har så fina människor runt mig som får allt att funka. Bokslutet är på ingång från revisorn och även fast vi har koll så blir det ändå skönt när den kommer och insikten av att man driver runt ett bolag som inte bara betalar min egen lön utan ger arbetstillfällen till andra och kan betala en saftig lokalhyra samtidigt som vi visar ett riktigt bra resultat 2021. Phu – så tacksam.
Detta är inget jag tar för givet och tusan vad vi jobbat.

Just nu är det en del jobb med kommande kollektion som vi satte förra året. Prover för fotografering har börjat ramla in och jag skapar en överblick genom att göra visuella moodboards på ”gammelvis” – på riktiga boards med klipp och klistra. Kommer ni in i butiken kan ni spana in.

I år lyfter vi in även havet i kollektionen och adderar en blå kulör i ett fantastiskt vävt mönster – allt i 100% linne.

Det är mycket spännande på gång och det känns bra att ha en viloperiod i ryggen nu när det snart snurrar lite snabbare igen.
Men du – jag ville ju tipsa om lite goda grejer. Jag har ju inte ätit godis på flera år – med det menar jag smågodis, kolor och Marabou och så.
Men visst äter jag en bit mörk choklad någon gång – men helt ärligt är jag inte så sugen längre.

Men nu när jag lagat så mycket mat så har jag även blivit besatt av att baka fröknäcke – detta äter jag som chips, till frukost, till ostbricka osv.

Här är mitt recept:

4dl frön
(här tar jag solroskärnor, sesam och linfrön)
1 dl potatismjöl
0,5 dl olivolja
2dl hett vatten
flingsalt

Jag blandar torra ingredienser med oljan och sedan häller jag på hett vatten. SEdan låter jag det svälla i 5-10 minuter innan jag öser över på bakplåtspapper och lägger ett bakplåtspapper över smeten för att trycka ut smeten så tunn som möjligt. Lite mer flingsalt över. Gräddar 60 min på 150 grader. Plättlätt.

Jag gör oftast rawfoodbollar med rostade nötter, kokosolja och dadlar men har du börjat använda mig av det här nötsmöret på gröten och tänkte testa till snacks också. Ta nötsmör i urkärnad dadel och doppa i 70-80% smält choklad. Lite flingsalt på och in i kylen. Väldigt uppskattat av min familj.

Och det här blev ännu mer poppis. Smält 70-80% choklad i vattenbad, ringla nötsmöret där i och häll ut på ett bakplåtspapper. Häll hackade rostade nötter och lite flingsalt över. Efter en stund i kylen kan du dela chunky bitar med en vass kniv och bjuda på. Eller såklart behålla helt för dig själv i egen gömma.
Trevlig helg nu.

Frankrike, resor

Franska planer

Nu räknar jag ner dagarna tills vi går i gränderna i denna lilla by igen.

Just nu läggs det nytt golv i vårt kök och jag försöker klura ut hur jag kan fixa en platsbyggd soffa så lätt som möjligt. Även en bokhylla i sovrummet ska byggas upp och jag funderar på om jag kan köpa Billy på IKEA och bygga ut från den och sedan måla hela alltet. Eller varför säger jag att jag ska fixa? Jag kommer med idéer och pekar, pratar om form och kulörer. Min man sågar, spikar och skruvar bäst hemma hos oss.
Mitt i detta har jag ett jobb att fixa för en kund och så ska jag fota hela kollektionen för KLco kommande säsong också.
Är så himla pepp på allt kul som ska hända! Jag låter givetvis er följa med och ska ta massa bilder som jag kan blogga med.

Det lilla violetta huset. Var helt förskräckt över denna kulör och tänkte att det var det första vi skulle göra – måla om. Men så ångrade vi oss. Det är rätt häftigt tycker jag nu.

En av min farmors favoritblommor. vad heter de – minns inte nu?

Ja, här ska det byggas upp hyllor alltså. Skrivbordet får stå kvar och så bygger vi in det. Går det tro?`

Utsikten från bykrogen.

Från marknaden på torget och den lilla grannbutiken.

Jag har ett bord som inte går att få upp i trapphuset – undrar om jag kan vincha det upp på utsidan av fasaden och upp på terassen?
Nu skakar min man på huvudet här… mina krav verkar bli lite väl optimistiska och jobbiga.

Det är fint med planer och drömmar tycker jag. Det ska bli härligt att komma ner till vårt franska lilla ställe snart igen.

Obs. Tusen tack för alla kloka, sårbara och fina kommentarer på de senaste inläggen. Jag ska svara på alla och uppskattar dem så. stor kram

Hjärtefrågor

Podd – om beroendesjukdomar och medberoende

Det är en tisdag förmiddag precis i början av februari då jag slår mig ner i soffan på jobbet för ett viktigt samtal – kanske ett av de viktigaste jag kommer ha i livet.
Min kollega Marlene har riggat upp sin poddurustning framför mig och ber mig testa ljudet. Vi har kramats, bryggt örtte och pratat fram och tillbaka om hur betydelsefullt det är att det här samtalet blir konkret och nära. Att dialogen når sitt syfte och blir bra.
”Jag vill inte ta på mig en offerkofta och att det ska vara geggigt – det ska vara informativt, äkta och sårbart, med integritet. Man måste förstå varför jag delar det här” tillägger jag och häller upp te i muggarna.

Jag har valt poddformatet och det mjuka samtalet med Marlene för detta budskap eftersom jag tycker kanaler som delar det skrivna ordet lätt kan misstolkas och ifrågasättas. När det kommer till detta ämne som jag vill prata om så vill jag inte lämna utrymme för missförstånd och spekulationer.

Så berättar jag om beroendesjukdomen jag levt sida vid sida med sedan jag var ung tonåring – jag berättar om mitt medberoende och den stora maktlösheten, om rädslan, kontrollbehovet och känslan av misslyckande. Jag berättar om hur omgivningen bemöter beroendesjuka och hur jag upplever att vården och samhället möter denna sjukdom.

Vi pratar om ett av våra mest stigmatiserande ämnen som får familjer som lider i det tysta att isolera sig och gå under. Det är svårt att prata om missbruk – ofta har de som inte har egna erfarenheter kring problematiken tron att det är fråga om ett karaktärsdrag och att det bara är att skärpa sig. De förstår inte den psykiska ohälsan bakom ett missbruk och hur substanserna blir en okontrollerbar självmedicinering som skördar liv. Den här sjukdomen lever i alla samhällsklasser och kulturer.
Jag vill ge ett annat ljus och ge andra möjlighet att lyfta blicken med empati och förståelse.

Har du sett Lars Lerins serie ”Vägen Ut” på svt play? Här berättar beroendesjuka om deras resa både in och ur missbruk, du får lära känna människan bakom sjukdomen. Jag kan också tipsa om Euphoria säsong 1 och säsong 2 som går på HBO Max – detta är en tung serie som handlar om en flicka som sjunker ner i ett missbruk efter hennes far gått bort. Den visar naket och ärligt om hur ett missbruk kan driva en människa till att göra vad som helst – hur sjukdomen påverkar föräldrar, syskon och vänner. Svek, lögner, skuld och skam.
Vill också be dig titta på Beautiful Boy – en av de mest smärtsamma och vackra filmer jag någonsin sett som förklarar precis hur det är att vara förälder till ett beroendesjukt barn – om rädslan & maktlösheten, men också om den oerhörda kärleken man känner för sitt barn. Hur man vill skydda dem från allt ont men hur mycket man än kämpar så misslyckas man fatalt med just detta.
Se trailer här.

Här kan du ta del av 11-kaffe med Fruvintage då jag gästar podden.