Spridda tankar under soluppgång

Jag ligger i en hotellsäng på Hönö med balkongdörren öppen. Solen går upp över kobbar och skär och jag har fyllt på min kaffelopp två gånger. Det enda molnet på himlen är ett kliande munsår som växer på min underläpp och jag grämer mig över att jag inte har med mig salva. Nu börjar det liksom klia upp över hela kinden och pannan. Det bådar inte gott – då kommer jag ha hela hakan full av ett stort brinnande munsår inom kort. Åh nej.

Det blir en fin dag. Ska bada i havet och äta god frukost. Det är lite konstigt med dessa kortveckor tycker jag – man fattar liksom inte att det redan är fredag och jag hann absolut inte få gjort allt jag skulle…
Jag har en maxad vecka med en hel del jobb att lämna in och en kollektion som ska lanseras, texter som ska skrivas och bilder att redigera. Klockrent att ta ett dygn på Hönö då, hahaha… Tur man är uppe med tuppen och kan jobba från sängen så här. Det kallas digital nomad har jag hört. Man tar med sig jobbet dit man reser och har möjlighet att både vara på äventyr samtidigt som man jobbar. Inte ett dugg stressande…hehehe… Men ja, ibland blir det ju så och jag är väldigt glad över allt jag har möjlighet att uppleva tack vare detta. Kommer ni ihåg när jag var i Frankrike hela oktober och jobbade därifrån varje dag? Väldigt tacksam

Nu ska jag runda av dessa spretiga morgontankar och skapa ett utskick – klockan 15 har vi nytt släpp hos KLco och det är lite att rodda med innan. Men visst ska det där kallbadet och promenaden över klipporna hinnas med – antar att någon annan får sätta sig bakom ratten när vi kör hem motVarberg så jag får jobba från passagerarsätet.
Önskar er en bra dag.

Vandrarkängor och andra tips inför friluftsliv

Jag läser tre böcker parallellt just nu och en av dem är NOMAD av Ulrica Norberg. Boktips!
Det är en sann njutning att läsa om hennes  vandringar runt om i världen. Jag blir otroligt inspirerad och jag får också vatten på min kvarn då hon förklarar vad som händer i kroppen och varför vandring hjälper oss hitta mer balans, oavsett vart i livet vi än befinner oss. Det är ju precis det jag känner och suget efter vandring har aldrig varit större. Jag var i Abisko och vandrade i början av året och kikar nu efter vandringsleder runt om där jag bor och även i södra Frankrike där vi har vårt lilla hus.

Tyvärr blir det inte så mycket vandring vid just denna resa för vår mellankille går fortfarande på kryckor efter en mopedolycka i början av februari. Stackaren! Vi ska vandra bland lederna i Saint -Guilhem-le-Désert vid vår nästa resa hit – här är otroligt vackert. Här finns också grottor att besöka och kajakturer att uppleva.

Nu har jag också funnit de perfekta vandringskängorna efter en noggranna efterforskningar på nätet, rekommendationer och i butiker för vandring. Har plockat ihop ett litet moodboard med allt jag har på önskelistan för vandring i år. Klart jag inte kommer köpa allt och det går absolut bra med både gammal keps, shortsen du köpte för fem år sedan och vindjackan du har i källaren. Men här är ändå lite tipsigt och länkar till varumärken som har bra grejer.

Fjällräven är ett av de mest klassiska svenska varumärkena när det kommer till friluftsliv – här fann jag både jacka, merinoullsocka, ryggsäck och tält. Snyggt och praktiskt! Det är klokt att ha bra sockor i vandringskängorna har jag förstått.
En topp i merino som andas och är designad för att reglera min temperatur, kontrollera lukten och hålla mig bekväm när jag vandrar i tuff terräng? Ja, tack – denna kommer från Patagonia och där fann jag även väst. Kepsen har Undanflykter på sig för Peak Perfomance. Tycker hon är såååå cool och bra!
Houdini har grymt bra kläder tycker jag och hoodien kommer därifrån. Bra att ha lager på lager när man vandrar så man kan ta på och av beroende på väder och vind.
Är galet inspirerad av det nya outdoormärket Astrid Wild och det är faktiskt en av mina vänner som är grundare till detta coola. Byxor och shorts är från dem och jag tycker verkligen ni ska klicka er vidare till deras grymma hemsida om ni behöver uppdatera er garderob med snygga och hållbara outdoorplagg. Mina fleecejackor jag använder året om är från dem .

Ett primuskök är också en bra investering – för visst vill man laga mat ute i den vilda naturen?
Men kängorna? Varför är de bäst?

Jo, mina svärföräldrar har vandrat i sina Meindl i över tio år och de är flitiga friluftsmänniskor. Jag har också fått dessa rekommenderat från andra och även spanat in webben. Ganska saftig investering men du har ju dem i många år som sagt.
De passar skogspromenader och lättare vandringar och även tuffare terräng. Just den modell jag spanat in är lätt och stabil och sägs ha en mycket hög komfort. Jag har varit och provat i butik och insett att jag behöver ha en storlek större än vanligtvis, har hört att det rekommenderas att man väljer en större storlek än normalt för att ha plats med extra strumpor, olika typer av sulor och för att fötterna sväller något under en dags vandring. Just dessa heter Kansas Lady GTX och jag kommer absolut slå till på ett par.

Lycka till med vandringen under året nu – fyll gärna på med bra vandringstips i kommentarerna. Jag är ju en nybörjare och suger åt mig allt.

Obs. helt osponsrat inlägg givetvis – detta är bara vad jag själv kikat på inför vandring.

 

Array ( [76104] => Array ( [id] => 76104 [title] => Lager på lager - hur klär man sig? [permalink] => https://krickelins.se/lager-pa-lager-hur-klar-man-sig/ [status] => publish [date] => 2022-01-31 10:37:49 ) [76067] => Array ( [id] => 76067 [title] => Snövandra i Abisko [permalink] => https://krickelins.se/snovandra-i-abisko/ [status] => publish [date] => 2022-01-26 21:43:23 ) )

Genom Igors lins

Vi är på semester och det är därför det är lite radioskugga från mig här på bloggen – ingen medveten paus för i ärlighetens namn hade jag flera blogguppslag jag tänkte skapa innehåll av till er och såg fram emot att både skriva och fota.

Men den stora semesterkänslan slog till och jag har bara hängt med familjen, sovit, läst, ätit gott och varit på spännande utflykter runt om vår lilla by här nere i södra Frankrike.

Igår frågade Igor om han fick ta lite foton med min kamera och den blev en hel serie fina bilder från vår promenad och hemma. Han är verkligen grym! Gillar att fota blommor och vill helst ha så kort skärpedjup som möjligt. Vi fotade i skarp sol och i motljus, snackade om kompositioner och olika motiv. Det blir en kamera när han fyller år ~ helt klart!

Idag var vi på vandring i en helt fantastisk grotta och han grämde sig så över att den stora kameran inte var med. Känner igen den där känslan ~ att man vill fånga allt vackert på bild.

Jag har fått lov att dela lite av resultatet från hans fotografering igår.

Hemma i vårt kök, de gula tabletterna gav rummet en härlig kulör nu under påskhelgen.

Utanför vår kompis Åsas hus där vi åt middag på kvällen. Är det körsbärsblom? Så skarp och vacker cerise blomning.

Pappa i kvällssolen på balkongen utanför vårt sovrum.

På väg till Åsa då solen håller på att gå ner bakom hustaken. Här är 28 grader om dagarna denna helg. Underbart!

När vi var på promenad. Fota i motljus.

Fota i skarpt solljus och skugga.

Fota djup i bilden.

hej lilla åsnan!

Fota tight med kort skärpedjup.

Den här kallar vi ”blåregn & mamman”.

Hoppas ni har en härlig helg. Kram från oss

Mina trädgårdar

Jag växte upp i en trädgård med en rosenrabatt längs den putsade fasaden. 
Min mamma saknade intresse för trädgårdsliv och fokuserade mest på de pelargoner som prydde våra fönster i mitt barndomshem. Hon var nämligen otroligt inspirerad av Karin Larssons hem och hade också lämnat in våra köksluckor för att även i hemmets hjärta ha ett blommande Lilla Hyttnäs- tema,  de målades för hand i lingrönt med vit äppelblom och med en mörkröd rosett runt stjälkarna.

De där rosorna var dock ganska självständiga.

Jag gick på grusgången runt huset varje dag och viskade till blommorna, gav dem namn, luktade och klappade på dem, såg fascinerat knopparna slå ut till fantastiska skapelser. Så många sorter och de doftade ljuvligt sött – jag kunde inte välja en favorit men den stora gula döpte jag till “Drottningen”. 

Varje sommar åkte min syster och jag till farmor och farfars stuga i Torestorp.
Det var farmor Mildred som lärde mig att jag kan finna tröst i en trädgård. I hennes vackra slänt trängdes tagetes och fuchsia – en enorm rododendron växte längs med sidan och dolde praktiskt utedasset bakom.  Titta på fotona i detta kollage – här ser du min farmor “Millan” framför sin rododendron som bara växte och växte ju äldre hon blev. 

Farmor hade de smalaste underarmarna jag någonsin sett och huden var solkysst och alldeles len om somrarna. Hon var en kvinna som delade upp veckans alla dagar i fasta rutiner – tvätt på tisdagen, strykning på onsdagen och på torsdagen drog hon fram dammsugaren.
Om vardagarna fick vi citronyoghurt till efterrätt och varje kväll delade hon ett äpple med den lilla fruktkniven och gav farfar ena halvan medan de satt bänkade i den blåblommiga soffan framför Aktuellt.
Fast i stugan fanns det ingen tv – här spelade vi “finns i sjön” samtidigt som jag plockade alla mina favoriter i en skål fylld med Twist. 

Mina tryggaste och vackraste minnen från min barndom är hämtade från farmors trädgård om somrarna. En liten promenad ner för grusvägen så stod man med tårna vid sjökanten för en svalkande simtur. Och gick man uppför backen utanför grinden så kom man till hästhagen – denna vända gick farfar och jag varje morgon för att hämta Borås Tidning och med oss i fickorna hade vi sockerbitar till hästarna. 

Farmor gick allt som oftast slänten upp och ner för att pilla med blommorna, vattna, prata lite med dem och plocka det som blommat över. Jag hakade på. Som en liten skugga följde jag varenda steg hon tog och sedan blev det pannkakor och hemgjord sylt av hallonen vi skördat.

Min första egna trädgård var gigantisk – paret som sålde huset hade ett stort trädgårdsintresse och hade anlagt damm, köksträdgård & en mängd olika rabatter. Mannen hade till och med en kaktusrabatt vid entrén och här krävdes det att man plockade in dessa innan frosten nöp dem. De lyckades jag inget vidare med…

Vi hade köpt ett 70-talshus i ett villakvarter i Varberg, barnen var små och det var ett gissel att hinna med att rensa ogräs i rabatterna – jag tyckte det var ganska övermäktigt.
Jag tog min tillflykt till det lilla växthuset på baksidan istället – här byggde jag upp min drömvärld med en stor schersmin och ett blommande körsbärsträd som närmsta granne.
Sakta men säkert lärde jag känna alla perenner i rabatterna och följde deras gång genom trädgårdssäsongen. 

Här väcktes det stora trädgårdsintresset på allvar och jag började skapa rum ute i grönskan. Följde ljuset och vår familjs behov. Jag lekte.
Att bygga upp miljöer är något jag alltid älskat – antingen med vännerna i en trädkoja i skogen eller inne på golvet i mitt flickrum med dockhuset som kuliss. Som barn kunde jag även bygga upp miljöer inom mig. Jag la mig på sängen och blundade, sedan började jag fundera på hur det såg ut och vad jag ville skapa. Nu är jag 43 år – egenskapen finns kvar har räddat mig så många gånger. 

Att få flyga iväg i mina egna världar och vackra platser inom när världen faller ihop utanför har sannerligen varit en gåva.
Sommaren 2015 flyttade vi in i vår nuvarande trädgård och här har jag skapat min drömträdgård – en plats som är i ständig utveckling och förändring – precis som jag gillar det. Projekt som får det bubbla inom mig.  Jag ska försöka dela med mig av säsongen i min trädgård och låta er följa med på resan – detta året tänker jag att mitt värdeord FÖRVALTA ska appliceras även i denna gröna oas så därför satsar jag mycket på jorden, på att binda upp och ta hand om. I källaren står dahlior och förodlas, på bänken i växthuset har jag kallsått sommarblommor och jag funderar på den potager jag vill skapa.
Yes – nu är jag på gång. Nu känns allt kul och peppigt igen faktiskt! 

Kan vi prata om åldrandet och hur mycket pengar vi lägger på skönhet?

Kan vi prata om åldrandet? Och om hur vi kvinnor ofta investerar våra pengar i vårt utseende och männen investerar i grejer  som ökar i värde?

Jag älskar att åldras men ändå känner jag att kroppen håller på att förfalla. Att åldras ger så mycket insikt och klarhet – jag gillar att jag inte bryr mig så mycket om vad andra tycker och att jag är rätt oängslig. Att jag kör på mitt sätt ju äldre jag blir. Mestadels fördelar med åldrandet alltså.
Men ändå känns det lite jobbigt när det första grå strået upptäcks då jag borstar håret.

Det är såklart precis som det ska vara med gropar i låren, svart skäggväxt på hakan, grå krulliga hår som letar sig ut på skallen, illröda ytliga blodkärl som gör att det ser ut som jag tagit för mycket rouge, leverfläckar som växer och blir som stora vårtor och de förbannade påsarna under ögonen… Jag gillar min kropp ändå.
Det är okej. Jag ser ut så här och livet har sin gång – jag tycker om hela mig och övar självkärlek både inåt och utåt varje dag. Men jag har ändå blivit mer och mer intresserad av hudvård de sista åren, medveten om vad jag stoppar i mig i både mat och kosttillskott och jag prioriterar både sömn och träning. Jag vet egentligen inte om det har med åldrandet att göra eller om jag har blivit gammal och klok nog att inse att jag måste ta hand om mig och jag mår ju så mycket bättre då.
Men alla krämer, gelpads under ögonen, nattmasker och otroliga ansiktsoljor. Jag vågar inte ens räkna på vad mitt badrumsskåp kostar i innehåll.

Så här kan ett schampo inköp se ut:
Min frisör har bytt märke och Olaplex som jag annars använder (förövrigt svindyr men gömmer mig bakom att den är såååååååå dryg, snark…) och jag väljer ett annat märke som sägs kunna tvätta ut alla gifter och beläggningar på hårstråna – köper balsam också och känner att det river lite i magen då jag drar mitt kort. Är detta ens rimligt, hinner jag tänka och bestämmer mig för att inte tänka på det mer. Att mitt hår är värd det bästa och bla bla bla. Jag tvättar håret en gång och det ser ut som ett fågelbo, livlöst torrt och risigt. En gång till efter några dagar och samma resultat. Går tillbaka till frisören och säger att det inte blev så bra – har jag förstört mitt hår? Går sedan därifrån med både hårmask på burk, dagsmask för håret på någon flaska och även ett spray som ska vara bra. Hej och hå. Jag har råd men blir förbannad på mig själv – varför lägger jag så mycket pengar på det här. Jag gillar ritualerna, jag märker också att krämer och masker ger strålande resultat på min hud och visst fixade den där svindyra burken mitt hår så det blev glansigt och friskt igen. Men egentligen – är detta rimligt?

Jag säger varken ja eller nej här. Jag gillar det och älskar grejerna i mitt badrumsskåp.
Men min man köper helt andra grejer och använder inte ens schampoo. Han tycker det är kul med klockor. Han köpte sin första klocka då vi träffades 2004 och den har nu ökat i värde med 100%, en annan klocka har ökat med 200%, han har sålt några och köpt nya. Alla ökar i värde. Han kikar också på aktier, fastigheter och annat som ökar i värde och kan bygga en bättre ekonomi.
Han är också klokare i sina inköp till både hemmet och sin garderob, tänker långsiktigt och inte på impuls.

Jag frågade honom varför han tror det är så här och han svarade att  han tror strukturer och normer styr  – att män har i generationer varit fostrade till att vara familjeförsörjare och skönhet har för kvinnor premierats i samhället.

Jag har inga svar här och och ingen sensmoral – krämerna står kvar och jag kommer definitivt köpa nya. Men det är ändå rätt intressant det här tycker jag.
Vad tycker ni?

Array ( [76491] => Array ( [id] => 76491 [title] => Prestera i vilan [permalink] => https://krickelins.se/prestera-i-vilan/ [status] => publish [date] => 2022-04-23 11:25:34 ) )