Månad: september 2023

Frankrike

Låser och åker hem

Vi går upp tidigt då det fortfarande var mörkt ute och packar ihop. Jag har sovit oroligt och drömt mardrömmar om en av mina söner hela natten.

Jag sätter på åtta koppar kaffe, tänder ljus och börjar tömma kylskåpet.

Morgonsolen där uppe över hustaken – snart når den vinterträdgården.

Det är något visst med att stänga huset och åka hem. Det är vemodigt och jag går ut på terassen för att fånga soluppgången på näsan. Höst i luften även här. Krispigt och kyligt. Kallt på toasitsen men duschen värmer.

Våra vänner skriver i den orangea gästboken – glöm inte att vi nu skapat en tradition och påminner också om att nästa år ska vi slå rekord i hur många ostron man kan äta på en dag. Det känns fint och tryggt – varmt i bröstet av att få vara en en vän. Det ska man aldrig ta för givet.

Jag tänker på att jag snart får hålla min minsta kille i famnen och dra in hans doft igen. Stänger fönsterluckorna i köket.

Och i vardagsrummet. Det är svårt – luckorna är gamla och låsanordningen gnisslar och är trög.

Det sista jag gör. Låser den rosa stora porten och går stentrappan ner. Hejdå Le Vigneron – hoppas vi ses snart igen.

Frankrike

Med goda vänner i det franska huset

Vi har haft goda vänner här under några dagar och det har varit en fröjd att få uppleva Languedoc tillsammans. 
Matmarknad, bad i hav, mängder av ostron, långa frukostar, sena middagar och givande samtal.
Tillbringar man hela dagar tillsammans så hinner man prata färdigt om saker och kanske delar man ännu djupare och givande samtal då man lever med varandra samtidigt som axlar sänks.
Att detta hus är en plats man kan ta med sig både familj och vänner till gör det mer tillgängligt och som ett andra hem för oss.

Jag som har en intensiv arbetsperiod bakom mig och min man likaså behövde verkligen ett par dagar då inte jobbet åkte upp i knät – vi hade istället fullt upp med trevligt umgänge och noll tid för jobb. Bra!

Den här känslan av avkoppling ska jag ta med mig hem i vardagen i Varberg och planen är att sjunka djupt ner i en serie, gå långa promenader i skog och vid hav, bada i havet, basta, laga massa mat, läsa böcker och träna.
HÄLSA är ju mitt värdeord för 2023 och det ska jag verkligen leva upp till.

Har ni någon bra serie att tipsa om?

Kolla fyndet – jag sa ju att jag skulle visa munken. Visst?

Fyndade också en gammal lampa på Emmaus. Min man fixade ny sladd och skruvade upp den. Så bra! Behöver dock två ”glasglobar” över varje lampa för den är rätt stark i belysningen.

Vi avslutade våra dagar tillsammans med en middag hemma i köket. Färsk pasta vi köpt på matmarknaden, massa brynt smör, friterad färsk salvia och rostade pinjenötter ovanpå. Eg otrolig burrata – och tomatsallad hade vi till, Lova att ni testar detta hemma! Otroligt gott.

Nä – nu längtar jag efter mina barn, kalla bad och vardag igen. Snart hemma…

Frankrike, Vardag

Spridda morgontankar kring frukost, arbete och gäster

Jag ligger kvar med andra koppen kaffe i sängen och jobbar halvsittandes. Det är fredag tidig morgon och det är fortfarande alldeles mörkt utanför i den lilla byn. Det är mycket jag ska hinna innan solen går upp och huset vaknar. En podd publiceras med text och ljudfil och jag skriver om den på rätt Instagramkonto, länkar, fixar bilder och sedan publicerar jag en film som visar en rundtur i det franska huset på ett annat konto och grejar med musik och text, samtidigt publiceras en annan podd jag är gäst i och jag skriver om den och följer upp trådar. KLco instgramkonto får minimalt med kärlek denna morgon tyvärr och jag lägger bara ut några bilder på Emily klänning och skriver en neutral text. Samtidigt lyssnar jag på de båda poddarna parallellt. Det ger mig sådant stresspåslag över att höra mig säga ”liksom” 100 gånger de första fem minuterna av samtalet så jag stänger av och lägger telefonen åt sidan.

Tar upp datorn istället.
hej bloggen! Här känns tryggt och fint att vara – här blir jag varken dömd eller känner att jag behöver prestera stordåd. Det räcker med en bild på min frukost och några tankar rakt ur huvudet.
Eller?

Kanske inte. Men just idag blir det i alla fall så. Jag är fortfarande mätt efter gårdagens middag och jag undrar om våra gäster trivs bra i vårt hem här nere. Funderar på fruosten – ska göra smoothie bowl som jag älskar men också fixa bröd och ost. Kanske äggröra! Jag har helt slutat äta ost och gluten här på morgnarna – jag mår inget bra av det utan behöver hålla fast vid bra morgonrutiner. Fast senare under dagen så plockar jag fram både den mjuka goda osten och skivar upp levain.
Idag tänker jag att det blir fisk till lunch i och för sig – jag har bokat solbäddar på en av våra favoritstränder. Undrar varför jag känner att jag behöver planera så här…? Våra gäster behöver ju inte det och de har noll förväntningar. Så chill liksom.
Men det är jag – hatar när saker hänger i luften och jag inte vet vad som ska hända. Oerhört obehagligt blir det i kroppen då. Känns som att jag trots allt har ett ansvar att skapa en härlig vistelse för alla i huset… Precis som inte folk kan ta ansvar för sin egen upplevelse, vuxna människor, tänker jag sedan… jaja, så håller i alla fall min hjärna på och grejar. Funderar och resonerar med sig självt,

Men poddarna då? Jo, jag är gäst i Hemtrevligt med Cattis och Elin Lervik. Så fint samtal där vi pratar om vad som gör ett hem just hemtrevligt. Vi pratar också om min bakgrund med våld och hur det har hjälpt mig att skapa trygga och vackra rum både inne i skallen och i verkligheten. Ni kan lyssna på den här. 

Ha en fin helg nu.

Okategoriserade

Bokcirkeln – Jävla Karlar

Jag läste Andrev Waldens debutroman Jävla Karlar. Ni som är med i Bokcirkeln kanske gjorde detsamma? Låt oss prata lite om den.

Aldrig har en bok fått mig tappa hakan på detta sätt – i vissa stycken har jag gått tillbaka och läst texten igen för det är så förbaskat vackert. Andrev har en förmåga av att berätta situationer på ett helt otroligt sätt med orden. Det sjunger, smeker, kliar, förundrar och jag blir full av beundran på samma gång. En så mänsklig och sårbar berättelse om hur det är att växa upp i en destruktiv och oberäknelig miljö ger också hela boken ett djup som berör på många olika plan. Det är äkta och innerligt – jag vill bara ha mer, mer och mer. När jag läser de sista sidorna är jag sorgsen över att läsupplevelsen tog slut. För fort. Det känns som jag läst den bästa boken i hela vida världen. Wow – hur kan han ens skriva så målande? Han är ett geni.

En text från bokens början som beskriver vad jag menar.
Han är vacker när han ler. De ljust gråblå ögonen ser inte ut att höra till resten av huvudet för de sitter monterade i en ram av svarta lockar. Men färgerna skär sig inte. Tvärtom. Han är ljuset i sitt eget mörker. Blicken gnistrar som en laxrygg i tångskogen och skänker honom förmågan att trollbinda. Och nu är jag trollbunden igen. 

Jag är också trollbunden. Blir nästan sugen på att läsa om boken igen nu när jag skriver om den. Boken handlar om Andrev, hans uppväxt med sin mamma och de män som passerar deras liv. Det är Växtmagikern, Konstnären, Mördaren, Prästen,  – ja, sammanlagt kommer och går sju potentiella pappor och gör avtryck i Andrevs liv. En av papporna är Indianen som bor i ett fjärran land och skickar presenter till honom då och då. En  stark skildring av livet på 80-talet då jag själv växte upp, om osäkerhet, kvinnor, män och mycket mer. Berättarkonst som är förträfflig. Har du inte redan läst Jävla Karlar så ska du göra det nu. Löp och köp. Eller låna på bibblan för all del…

Min man läser boken just nu och det är ett minst sagt tummat exemplar som både varit med mig i bastun och glömts ute i trädgården i regnet.
Berätta, hur kände ni för boken?

 

Frankrike

Äntligen semester

Jag åkte till vår franska lilla by direkt efter föreställningen i lördags och har nu varit här nere några dagar. Här pendlar temperaturen mellan tjugofem och trettio grader men idag har det stått som spön i backen – hällregn bokstavligen och det har varit väldigt välkommet.

Jag har tillbringat dagen med att redigera en mängd foton till ett jobb som skulle levereras, köpt växter som jag planterat och besökt Emmaus där jag både fann bord och lampa jag var på jakt efter. Samt en superfin tung och gammal staty av munken Pierre Pérignon , känd som Dom Pérignon. Han är född i Sainte-Menehould i december 1638 eller januari 1639 och dog i klostret Saint-Pierre d’Hautvillers den 24 september 1715. Han var en benediktinermunk som enligt legenden importerade från Limoux metoden att ta skummet från vin som kallas Champagnemetoden – han anses därför vara champagnens uppfinnare. Ska ta en bild och visa er – munken står och håller en kork i ena handen och en flaska i andra. Ett superfynd för 120 kronor. Pirr!!

Jag har satt massa nya växter här inne i vinterträdgården. Vis av mina misstag så väljer jag nu bara kaktusar och olivträd. Inget annat klarar sig här i värmen.

Vi är här utan barn och hund, det är en vilsam upplevelse. Inte för att man blir trött av att hänga med tonåringar men det är ju ändå ett visst engagemang att finnas till och få igång en hel familj med sysselsättning, middagar och allt runt omkring. Nu rår jag bara om mig själv och vilar från ansvar. Lite jobb har vi med oss men det känns okej.

Det är så mysigt att skapa sig ett hem med en vardag här. Denna morgon var jag uppe på kullen ovanför byn, då man passerat både åsnan och kyrkogården, här finns ett utegym uppe på höjden och jag kunde till och med utföra min träningsrutin. Så himla bra!

Men mest blir det god mat, vila, bokläsning och vilsamma stunder på stranden. Har det riktigt bra och tänker njuta fullt ut av denna semester.