För ett par månader sedan så hade jag en frågestund i storys på Instagram där jag frågade vilka fördomar följare hade om mig. Det var både intressant, överraskande och givande. Mycket för att jag själv började fundera över vilka signaler jag sänder ut och hur jag uppfattas samt att det gav mig också möjlighet att ärligt svara på saker som andra kanske hade en skev uppfattning om. Blev förvånad över att så många funderade över min ekonomi till exempel – hade ingen aning om att människor hade så mycket fördomar om detta kring mig.
Nu tänkte jag testa samma grej här på bloggen. Lämna plats för era fördomar och så ska jag svara så ärligt jag bara kan på dem.
Först börjar jag med en fördom om er.
Jag tror att det finns en mängd gulliga människor som kikar in här varje dag som vill mig väl och tycker det är skoj att hänga med i min vardag – typ 99% faktiskt. Men så finns det ett fåtal som stör ihjäl sig men ändå kikar in för att uppdatera sig om vad jag pysslar med för att sedan håna mig på avstånd och skicka skärmdumpar med kräkemojis till sina vänner som som känner likadant . Hahaha…
Eller hur? Sant eller falskt?
Jag önskar mig den här otroliga buketten i glasvas på fot och mängder av levande ljus i olika ljusstakar på min spiselkrans. Numer har jag ju två i vårt kommande hem i Frankrike. källa – @malenemalling
Apropå det franska hemmet som nu snart är inom räckhåll – detta kök sparar jag ner bilder av hela tiden. Det känns som vår planlösning är lite likadan med fönstret och ja, det finns redan uppsatta hyllor över diskbänken. Intressant att de ej har något kakel utan bara målad vägg bakom diskbänken – det känns både vackert och görbart för oss. Alla träskärbrädor i olika former är så fina och jag noterar också att de inte har fläkt – har varit inne i en hel del hus i Frankrike som saknar detta. Börjar faktiskt fundera på om vi kan skippa detta också. Gasspis, kylskåp och frys i rostfritt är nu beställt och jag håller på att kolla upp olika kulörer och lampor. källa – @elleihome
Den här boken har jag spanat in – den lanseras i början av mars. Spännande! källa – @noughticulture
Har tänkt på att börja baka mer bröd. Mest för att jag också vill kunna skapa dessa konstverk. Fy bubblan så fint! Källa – @studiocathynordstrom
Tänk på det. Påminn dig själv lite då och då.
Jo, jag sparar ner en hel del öppna spisar just nu. De ljusblå väggarna till den här inredningen med konsten och tulpanerna är magi – tycker jag.
Idag hade jag på min to do att skriva färdigt antingen blogginlägget om pelargoner eller det jag skrivit om varför jag funderar på att äta kött igen. Men inget av det hanns med för hela familjen åkte till kusinbarnet för att äta semla och prata om framtiden, spela VR med med tonåringarna, gå på promenad, laga tacos med ungarna och sedan sitta och prata ämnet ekonomi med barnen kring matbordet hela kvällen. Nu är klockan 21.11 och jag känner mig mer redo för sängen än att sy ihop ett maffigt inlägg. Jag ger er fem snabba istället och undrar efter era fem.
1. Jag hatar att lägga in täcket i påslakanet. Vi har ett dubbeltäcke och det är så svårt att få in hela i lakanet och det brukar sluta med att jag bara blir arg och kastar allt ifrån mig ett par gånger innan jag har tålamod att metodiskt ta mig igenom proceduren.
2. Jag har börjat göra det till en sport att handla billig mat på Willys och tävlar med mig själv varje måndag över hur låg kostnaden på veckohandeln blir och sedan skryter jag om det för min man.
3. Jag kör min bil ända till tom tank varje gång. Ibland stannar den till och med på grund av att bensinen är slut. Lika jobbigt varje gång faktiskt…Min mamma och min man har fått komma med dunkar och en gång ringde jag bärgningsbil.
4. Jag kan laga en god middag av nästan ingenting – ge mig femton minuter och ett nästan tomt kylskåp och jag lagar en tre rätters måltid utan problem. En superkraft min familj uppskattar.
5. När jag var barn så var en av mina favoritsysslor att lägga mig raklång på det blommiga överkastet i mitt flickrum och fantisera om olika magiska världar och upplevelser. Så glad idag för att jag inte hade en iPhone att roa mig med istället.
Det är lördagen den artonde februari och jag har tröttnat på att vara sjuk. Jag duschar, klär på mig och åker till jobbet en stund ändå för att jag tänker att sängliggande kan jag inte vara mer än fem dagar. Jag blir tokig. Även om jag fortfarande inte kan svälja annat än ljummen mild soppa, smoothie och iskallt vatten så känner jag mig ändå pepp på att ta tag i dagen. Väl på jobbet packar jag upp nyheter, fixar med prov och förbereder inför öppning. När personalen kommer och det är dags att öppna butiken för kunderna åker jag hem för att vila igen. Det går inget bra. Jag ligger en stund i sängen, försöker landa i olika serier men det kliar i kroppen.
Jag börjar dammsuga och drar därefter fram kameran för att fotografera. Det är mitt roligaste!
Vilken tur att jag är min egen modell för det är mest underhållande att fota liv i en miljö. Någon. Olika uttryck, känslor och energier. Vad signalerar detta foto till exempel?
Tanken är att jag ska fota en klänning som kommer in i sortimentet senare i år. Jag knäpper en mängd bilder och ska absolut visa er fler någon annan dag.
Men det där med att vara sin egen modell – man skulle ju kunna tro att man är en linslus, tycker att man själv är vrålsnygg och har storhetsvansinne som jobbar med det här. Men jag skulle verkligen inte vilja påstå det. Kroppen blir ett verktyg och nu har jag fotat mig själv under så många år och vet exakt hur jag kan stå, gå, sitta, le, vrida huvudet, röra armarna, fästa blicken och mycket mer för att foton ska bli precis som jag vill ha dem. Det hjälper mig jättemycket när jag sedan ska fota ”riktiga” modeller och det gör också att jag blir väldigt snäll mot mig själv och över hur jag ser ut.
För jag måste ju gilla det jag jobbar med – annars vill jag inte ställa ”motivet” framför kameran.
När jag var ung så fick jag panik om någon fotade mig i profil för jag tyckte jag var så ful. Och mitt skratt, hahaha, så mycket tandkött så kunde absolut inte skratta på bild. Och min hy – hade jag inte väldigt mycket pormaskar på näsan?
Ja, så håller de flesta på faktiskt – letar fel på sig själva och kan därför inte vara med på foton för usch och så blir det stelt och konstigt när man råkar hamna framför kameran helt plötsligt.
Men det är sååååååå bra att ta självporträtt på sig själv för att jobba på acceptans och självkärlek – det lovar jag. Man behöver inte ens visa någon bilderna och inte heller lägga upp dem på något forum. Alla som känner sig bekväma på bild blir vackra – människor är vackra. Alla människor är vackra. Speciellt när man jobbat på självkärlek – då skiner det igenom. Så är det bara.
Tycker ni att det är jobbigt att vara med på foton och letar ni fel hos er själva eller känner ni er avslappnade framför kameran?
Målbild – Jag drömmer alltid om att skapa något liknande Monets trädgård i Giverny. Grusgångar med krasse som slingrar sig ut bland småsten, gigantisk vallmo som vickar i vinden i sällskap med iris och solros. Det ska vara brokigt, växtrikt och vilt men det ska samtidigt kännas som att det ligger mycket kärlek bakom tycker jag.
Här står Claude Monet och stoltserar i sin pelargonträdgård utanför hans ståtliga rosa hus. Jag har varit här flera gånger nu. Som barn, på kärleksresa och senare med mina egna barn.
Det var Linnea i Målarens Trädgård som fick mig hit. Fascinationen kring hur man kan bygga upp så många olika världar i en trädgård växte med åren och nu är det jag som direktsår krasse och låter den ringla sig vild i min trädgård.
Tropaeolum – Krasse. En fantastisk ätbar blomma där vissa sorter kan slingra sig hela två meter lång. Buskig med enorm växtkraft och väldigt lättskött. Den finns en mängd kulörer och den vackraste är Salmon Gleam enligt mig. Den får blommor i aprikos- och persikorosa nyanser med röda mönster på kronbladen.
Tropaeum betyder ’trofé’ eller ’segertecken’ på latin. Det sägs att ordet fått ge namn åt krassen för att bladen ser ut som sköldar och blommorna som hjälmar. I släktet finns runt 90 arter med ursprung från Central- och Sydamerika där krasseväxterna är fleråriga.
Köp frön av buskkrasse eller slingerkrasse efter dina egna behov – jag har båda två i min trädgård. Förså inne för tidig blomning, kallså i askar ute under tidig vår eller direktså på platsen där du vill att krasse ska växa under försommaren, kanske maj om du bor söderut. Jag gör lite av varje för att få en lång blomning ända in i hösten då frosten kommer och tar dem. Det står på paketet att man bör lägga frön i vatten ett dygn innan man sår dem men jag brukar skippa detta moment och det bir toppen ändå. Krassen behöver inte så mycket sol så det är fint att fylla korgar och ha den på lite skuggigare platser.
Inget är väl mer lyxigt än att gå ut och skörda massa ätbart i sin trädgård inför middagen?
Jag lägger min krasse på mat- och bakverk som vacker garnityr, blandar ner i salladen för en pepprig råvara och mixar en pesto av både blommor och blad. Det finns alltså ingen anledning till varför du inte ska odla krasse i år.
