Det finns så nycket att uppmärksamma i januari! Vi har bytt namn, det ä ett nytt år, jag fyller 45 år och det känns alltid att det finns en mängd nya möjligheter när man kickar igång ett ntt år, Inte sant?
Som att man får en ny chans till att vara sitt bästa jag.
Detta vill vi fira hos K. LAGERQVIST. Och därför erbjuder vi nu 25% på hela vårt sortiment av kläder och teblandningar i 48 timmar. Erbjudandet gäller fram till lördag kl. 08.00 och då kör vi vidare i butiken i Varberg med samma erbjudande. Passa på skulle jag vilja säga – bunkra upp i teskåpet eller investera i något linneplagg inför 2024. Just blusar är lite utplockat i storlekar och designs men det finns jättefina kjolar, klänningar och byxor. En svart kimono skulle jag slå till på om jag var du.
Dessa byxor är en favorit. Speciellt med väst och blus. Bältet ser ut att vara hos oss i februari förresten – ni är många som frågat.
Det sitter några män i en liten italiensk by i bergen och flätar dem åt oss just nu.
Marlene kjol är ett annat tips. Den finns i rött, randigt, råg och svart. Någon enstaka brun har vi säkert i lager också…
Älskar denna design året om och har använt mina kjolar massor. Det finns t-shirts i 100% linne också i butiken.
Jonas och jag tillbringar två dygn i Stockholm.
Det är en födelsedagspresent till mig själv då jag fyller typ jämnt i januari – 45 år är väl en jämn siffra?
Första dygnet har vi tillbringat på Ett Hem på Östermalm. Ett otroligt boutiquehotell som lämnar mig helt pirrig och uppfylld. Miljön, maten, bemötandet och allt var så galet bra så jag kan inte fatta knappt. Hur bra!
Är så kräsen när det kommer till hotell men här lämnade man ingenting till slumpen och allt var otroligt genomtänkt in i minsta detalj. Och galet vackert såklart – Ilse Crawford ligger bakom inredningen och det säger väl allt?
Jag har knappt tagit några bilder alls på hotellet eller på maten för jag ville vara närvarande där och då – inte med mobilen i handen. Så ja. En bild på handfatet på toan med min mans parfym, tandkräm och min ansiktsolja. Bättre än så blir det ej tyvärr.
En selfie efter frukosten i vacker grön toalett. Tvål och handkräm – ljuvliga från Susanne Kaufmann. Doften!
Men när vi ändå pratar dofter. Den här åker rakt upp på min önskelista. Ett Hem’s egen doft Fuegui. Vilken dröm, den är allt jag vill ha i en doft.
Vi tillbringade en hel del tid på rummet och i umgängesytorna. Åt en sju rätters middag på kvällen och satt framför den vackra eldstaden och pratade om viktigheter tills ögonlocken knappt kunde hålla sig uppe längre. Morgonen efter serverades en ljuvlig frukost och aldrig har jag suttit så länge med kaffe, scrambled eggs och Dagens Nyheter.
Därefter krävdes en lång promenad på Djurgården i solen….
…och sex madeleinekakor med björnbär i lättvispad grädde.
Och jag som trodde jag inte tyckte om Stockholm så mycket. Nu vill jag knappt åka hem.
Men längtar dock efter helt vanlig vardag och att dyka ner i jobbet igen. Detta är 45. Inte så tokigt.
-Igår gjorde jag en fantastisk kålsoppa och undrar nu varför det inte alltid är mitt snabba, goda och billiga go to. Men det är dock inte så mycket protein i den så man kanske ska koka ett ägg att ha vid sidan. Fast annars bra tips.
-När Marina och jag poddade igår så pratade vi om hur det är att ha vänner som vuxen. Jag har nämligen tänkt rätt mycket på relationer under jullovet. Över mina egna och andras. Det blev sårbart och ärligt. Ska skriva ett längre inlägg om det på fredag när avsnittet publiceras. Men yey – vi kör alltså ett år till med podden!
-Jag har bokat biljetter till Nötknäpparen. Baletten du vet…Är så pirrig över detta. Helst skulle jag vilja gå på operan i Paris någon gång. Min vän fick en överraskningsresa dit med operabesök, god middag och övernattning då hon fyllde jämnt. Vilken grej va!
-Igår när vi skulle somna upptäckte min man något konstigt med vårt elabbonemang i Frankrike. Han låg bekymrad och tittade i sin telefon. Helt plötsligt sa han att vi har förbrukat el för en miljon kronor i år… Efter en hel del granskning närmre så visade det sig att det verkar vara lite drygt 32 000 euro, alltså bara drygt en halv miljon. Ja, den där varmvattenberedaren som gick sönder precis och slog ut all el har tydligen legat och bränt på rejält de senaste månaderna. Men kan det gå upp till en halv miljon? Hur är det möjligt? Hur ska man betala det? Ska vi sälja huset nu? Eller kanske sälja huset i Varberg? Tankarna började snurra hos mig samtidigt som min man bestämt hävdade att något måste vara helt fel… Hade ändå svårt att sova i natt. På radion sa de också att alla måste förbereda sig för krig och denna morgon jag öppnade en avi från postnord – kärnkraftverket vi bor granne med har skickat en transistorradio till mig så de kan fortsätta kommunicera med mig när all kommunikation slagits ut. Börjar leta efter koltabletter i medicinskåpet… Så nu bär jag både på sömnbrist och illamående.
-Jag är med hos podden Vogel & Rham idag och rubriken lyder ”Gör det roliga först!”.
Om podden:
”Vi pratar om kraften i att vara en multipassionerad kreatör som kan slutföra, om varför kreativiteten blomstrar i Varberg och om fenomenet att säga till varandra hur vi bör vara i sociala medier. Varför blir oftare kvinnor ifrågasatta när vi tar plats? Hur kan vi vara sårbara i sociala medier, men ändå ha sunda gränser?
Vi imponeras av Kristins förmåga att ha en röd tråd i den kreativa värld hon har byggt upp, och tackar för ett samtal med massor av humor och äkthet.”
Jag hade frågestund på Instagram häromdagen och dessa dröjde sig kvar lite hos mig och jag fortsätter gärna dialogen här på bloggen. Jag började fundera på dem jag själv följer och vilken sorts ekonomi deras män har och jag kom fram till att jag nog inte hade en aning. Man vet så lite om andras ekonomi men jag har förstått att vissa verkar tro att mannen försörjer frugan som roar sig med att lägga ut outfitbilder och bakrecept online istället för att gå till ett ”riktigt jobb”.
Jag har en vän som är konstnär som hörde av sig efter hon läst ovan och berättade att hon ofta får möta fördomar kring att det är hennes man som drar in till hyran när hon är konstnär. Faktum är dock att hon tjänar mer än honom.
Men vad jag kan hålla med om är dock att många influencers jag följer verkar ha en god ekonomi då de har råd att resa, inreda, köpa dyra kläder, bo på hotell, äta på restauranger, verka vara mycket lediga osv… Men så är det ju ofta så att influencers kapitaliserar på den sortens livsstil för det är detta som folk engagerar sig i på Instagram och verkar vilja ta del av.
Det finns dock influencers som Underbaraclara och Jonna Jinton som går emot normen – bor ute på landet och delar en helt annan livsstil som inte bärs runt av dyr konsumtion i storstäder.
Det ligger otroligt mycket arbete bakom en etablerad profil med många följare på Instagram eller blogg. Och ja, det finns mycket pengar in influencersmarketing. Influencers blir bokade av kunder som vill bli förknippade med deras varumärke och som köper plats i deras kanal via ett betalt samarbete. En duktig influencer kan ha en väldigt god inkomst. Yrket är som för vilken egenföretagare som helst – de som jobbar på, är kreativa, har drivkraften och uthålligheten som krävs kan bli riktigt framgångsrika medan det finns de som inte kan få ekonomin att gå runt i företaget. Att generalisera och hävda att de flesta influencers behöver bli försörjda av sin man är en stark fördom enligt mig.
Hur känner ni?
Här studsade jag lite på frågan men när den landat lite i mig så förstår jag att frågan kanske var vad jag identifierade mig mest som…?
Men svaret är detsamma – jag är ju en företagare och influenceryrket är ett av alla ekonomiska ben som mitt företag bärs av. Jag hade inte varit någonting utan arbetet med mina digitala kanaler så att vara Influencer ligger mig varmt om hjärtat. Jag älskar att skapa innehåll i bilder och text.
Kan vi inte reda ut och prata om fler fördomar som finns om Influencers – har ni några fördomar kring mig och yrket? Jag svarar mer än gärna på era funderingar och frågor.
När jag startade K. LAGERQVIST så bestämde jag mig för att arbeta med lin som råvara för att skapa kläderna i vårt sortiment. Mycket för att de plagg jag själv uppskattade mest i min garderob var i just i linne och för att hela produktionskedjan från växt till plagg skulle kunna äga rum i Europa och vara så hållbar som möjligt.
Alla kollektioner designas i Varberg av mig med skisser, bilder och instruktioner. Därefter har jag hjälp av en mönsterdesigner som sätter min idé och mina instruktioner till verk. Produktionen sker i Litauen, ett land med lång tradition av att tillverka linnekläder. Linnet vi använder kommer från franskt obesprutat lin av högsta kvalitet och tillskärning av tygerna planeras noggrant för att minimera spill. Resterna används för tillverkning av mindre produkter eller skänks som material till syskolor och hantverkare.
Vi är stolta över att använda textilier certifierade enligt European Flax™ och OEKO-TEX® STANDARD 100.
Dessa certifikat innebär att råvaror och material till våra plagg är ansvarsfullt odlade och tillverkade med högsta kvalitet och med minsta möjliga miljöpåverkan, för att kunna erbjuda våra kunder linneplagg av högsta kvalitet att bära med stolthet.
Min ambition sedan starten har varit att uppmuntra till en medveten konsumtion, där ansvarsfullt tillverkade produkter används om och om igen och överlämnas till familj, vänner och till kommande generationer.
Lin är en naturlig växtfiber. Den odlas i cykler och är en miljövänlig gröda som inte kräver bevattning, minimalt med bekämpningsmedel och gödsel. Omvandlingsprocessen från växt till fiber kräver nästan inget vatten och inga växtdelar går till spillo i produktionen.
Linne är känt för sin tidlösa elegans och mångsidighet och är en av de äldsta kända textilierna. Den unika vävprocessen ger ett tyg som andas, är lätt och har en utomordentlig hållbarhet. Trots sin lätta känsla är tyget rejält och blir mjukare och smidigare för varje användning och tvätt. Denna motståndskraft bidrar till dess livslängd, vilket gör linne till ett hållbart val för både kläder och hemtextilier.
Lin kan odlas i regniga och svala klimat, och mängden skadedjur är liten. Till skillnad från bomull så klarar sig linet bättre utan bekämpningsmedel tack vare viss motståndskraft mot sjukdomar. Det krävs heller inte så mycket gödning och därför kan påverkan på miljön vid odling hållas låg.
Det är stjälken och rötterna som innehåller de fiber som sedan kan produceras till linne. För att fibrerna ska kunna produceras till textilier måste plantan först torkas, repas (för att få bort linfröna), rötas, bråkas, skäktas och häcklas.
Så textilfibrerna sitter alltså i linplantans stjälk och för att få loss dem används en metod som kallas rötning, det betyder att linet får ruttna lite.Har kan man landröta eller vattenröta. Efter rötning torkas linet, och sedan följer olika mekaniska moment för att frilägga linfibrerna: de häcklas, bråkas och skäktas innan den långa, stela och lite glansiga fibern kan spinnas till garn. Av garnet vävs sedan tyget.
Förutom att man använder linplantans fibrer till linnetyg, används linets frö till utsäde, för pressning av linolja och till djurfoder men även som ingrediens till livsmedel.
Idag bedrivs det ingen storskalig linodling i Sverige – men vi har klimatet, potentialen och historien för det.
I Sverige konkurrerades tyvärr hantverket ut av import av billigt lin från Ryssland och bomull från USA och Indien. Arealen av svenska linodlingar sjönk från 25 000 hektar år 1860 till omkring 3000 hektar år 1900. År 1932 odlades bara 170 hektar lin i Sverige.
I mitt företag försöker jag tänka så hållbart jag kan på alla delar i verksamheten. Men det kommer också att värna om vårt egna arbetsätt och mående. Här har vi valt att inte skala upp och jobba med återförsäljare – det hade krävt mer arbete, personal, lageryta och mer investeringar. Omsättningen hade ökat men det är inte säkert att vårt resultat skulle bli bättre då marginalerna hade varit lägre och plaggen hade kanske behövt kosta mer för dig som kund. I vår affärsmodell är vi inte redo för denna satsning än då vi värdesätter andra värden mer just nu. Här kommer livspusslet och livsglädjen in. Vi inspireras verkligen av platsen vi verkar på.
Varberg är kuststaden där hav och natur står i centrum. Med närheten till både skog, klippor, stränder och hav finns surf, vandring och salta bad alltid nära till hands. Här jobbar man för att leva och inte tvärtom. Det är inte ovanligt att stämpla ut från arbetet några timmar om det är vind och bege sig ut bland vågorna på brädan eller ta lunchlådan med sig ner till bryggan och passa på att ta en simtur.
Varbergs unika kustkultur med naturen, lusten och hälsan som främsta fokus hos människorna som lever här har smittat av sig på oss och sättet vi arbetar med K. LAGERQVIST. Ambitionen med våra produkter är att de ska passa en livsstil där livet kommer först – i lek, skratt, rörelse.
Älskar verkligen mitt arbete och hoppas det ska kännas hela vägen från tanke till produktion och kommunikation – därefter fram till dig som drar en av våra blusar över axlarna och bär dem under dagen.
