Jag har bestämt mig för att skapa mer kontinuitet i bloggandet och försöka att alltid posta tidig morgon för att ni som kikar in här om dagarna alltid ska finna ett nytt inlägg.
Hur många gånger har jag försökt mig på detta under åren undrar ni kanske nu – men skam den som ger sig!
Nu ska här bli ordning och reda. Mest för min egen skull faktiskt, för att styra upp mina arbetsdagar, men också för er skull såklart – jag är duktig på att förbereda med både texter, bilder och uppslag så det är bara för mig att ta mig i kragen tänker jag. Inga konstigheter!
Vi poddar halv två varje måndag och därefter sätter jag mig med grovklippning innan jag lämnar över till riktig klipp då jingel och allt ska på – just den tjänsten har vi lejt ut.
Den färdiga podden publiceras sedan av mig tidig fredag morgon för att alla som lyssnar ska ha ett nytt avsnitt där på morgonkvisten då de drar till jobbet – här finner du dagens avsnitt om sociala medier och storytelling. Och nu kör Hanna Wendelbo och jag TRÄDGÅRDSLIVE varannan torsdag kl. 19.00 genom hela säsongen. Det är tryggt och bra med fasta bestämda tider, man skärper sig lite extra, förbereder sig och syr ihop.
Vi ger schemalagda inlägg ett nytt försök här nu tycker jag – detta inlägg är tidsinställt på 06.00 fredag morgon och ett nytt till lördagen ligger i pipen. Inlägg som skrivs i stunden kommer absolut också postas för ni vet ju att jag är uppe med tuppen där på morgonkvisten…
Jag funderare på en grej efter gårdagens inlägg om fördomar. I kommentarsfältet fortsatte en tråd med hur det blir när en bloggare eller influencer går åt ett håll men den som läser inte går åt samma – hur tokigt det kan kännas när den vars liv man följer dagligen ändrar sina rutiner, levnadssätt, värderingar ekonomi eller vad som.
Underbaraclara skrev ett inlägg 2021 som handlade om när influencers böjar tjäna mer pengar än sina följare – det är intressant, läs det här.
Ur kommentarsfältet här i veckan:
reagerade på att det redan verkar finnas mycket av något slags negativ inställning/inlindad kritik mot förändring, att ha pengar och att överhuvudtaget vara intresserad av trender? Precis som du skrev i inlägget också, att mycket handlade om dina ekonomiska förutsättningar. Ser detta i fler sammanhang, och Elsa Billgren brukar prata om det då och då, att hon känner av andras motvilja inför ett föränderligt sinne. Intressant tycker jag! Vad beror detta på? Är folk avundsjuka? Har icke-kreativa personer svårt att se hur mycket glädje och inspiration det finns i att förändra, måla om, byta stil, utvecklas och byta stig som yrkesmänniska? Har vi bestämt oss att nu är förändring i sig dåligt, fult och farligt ”p g a klimatförändringar, hållbarhet osv” istället för att som tidigare säga rakt ut att ”kvinnor ska hålla sig på sin plats, inte ta för mycket plats, ge sig ut på äventyr”?
Intressant reflektion och spännande frågeställningar.
Jag tror det finns många olika anledningar varför människor kan ha ett visst motstånd till förändring. Ett av dem kan vara att det ruckar på ens trygghet och man känner sig utanför. Nu vill jag inte på något sätt jämföra mitt äktenskap med relationen jag har till er följare men jag vill dra upp ett exempel från en situation för några år sedan. Min man har alltid tränat regelbundet till skillnad från mig och det kommer naturligt för honom att prioritera det i alla lägen. Ett år beslutade han sig för att göra en Iron Man och började träna ännu mer, lärde känna likasinnade och gick helt upp i denna grej. Han blev förändrad och det kände som jag tappade bort honom lite – för jag stod ju kvar och stampade på samma plats. Det skakade verkligen om mig – jag kände mig vilsen, övergiven, osäker, ledsen och dessutom väldigt arg och besviken på mig själv som hade dessa känslor i kroppen. Det var jättejobbigt och jag kan fortfarande känna skam över att jag inte kunde hantera detta så bra.
Vad jag menar med det är att det är inte helt enkelt att se någon som tillhör ens vardag förändras – även om den individen har all rätt i världen att utvecklas, testa olika grejer, utmana sig och allt annat vad livet har att erbjuda. Man blir påverkad och det kan ibland vara lite jobbigt faktiskt. Jag tänker att det kan vara så med bloggare man följer på nära håll dagligen också – att det är som en kompis man helt plötsligt inte kan relatera till längre.
Hur känner ni? Kan det ligga något i det?
