Kvinnokroppen, Vardag

Mörka påsar under ögonen

Det här inlägget har jag skrivit på i fyra dagar. Inte för att det är en speciellt krånglig text som behöver en mängd arbete bakom utan för att jag jobbat mycket med KLco och släckt tunga bränder i privatlivet samtidigt. Hatar när det blir så. Med tanke på förra inlägget alltså…

Jag sitter i frisörstolen och blänger på mig själv i spegeln.
”Men herregud – vilka påsar jag har under ögonen” utbrister jag då tjejen drar kammen längs med en hårslinga och klipper av toppen.
”Åh, så är det för alla i det här ljuset” utbrister hon och skrattar och jag sjunker ner bland mina mail i telefonen istället. Det hon sa stämmer säkert men påsarna är kvar även när jag ställer mig framför spegeln i hallen och i mitt badrum också. Faktum är att jag nästan kan höra hur det kluckar och knastrar i vätskan som samlats runt mina ögon just idag.

Är det något ytligt jag tycker är riktigt jobbigt med åldrandet så är det just de här förbaskade mörka påsarna under mina ögon. Jag gör allt. Ansiktsyoga, dricker massa citronvatten, använder grymma produkter, går och lägger mig tidigt, använder den där gua sha stenen och nu har jag även klickat hem en ny burk ögonpads som jag lagt i kylen för att använda varje morgon.

Påsar under ögonen kan bero på olika saker. Det kan vara ärftligt och komma med åldern när huden blir slappare.  Det kan även bero på allergi eller för lite sömn. Det kan också bero på ett högt saltintag och det bidrar till vätskeansamlingar i kroppen. Stress eller mycket tårar kan också vara en påverkande faktor.
Jag tror mitt är en kombination av ärftligt och att jag sover dåligt om nätterna. Jag har börjat äta melatonin för att sova längre men det hjälper föga – jag kämpar på och testar olika saker för att inte vakna tre gånger per natt och sedan gå upp runt fem. Ghaaa, vad är det med kroppen? Älskar att åldras, verkligen, suck.

Men tillbaka till påsarna. Visst använder jag concealer och en bra foundation som ibland hjälper till att trolla bort det mörka lite grann – men svullnaden är ju fortfarande kvar och det är inte alltid jag orkar hålla på med smink. Hur kan jag hjälpa kroppen att motverka de mörka påsarna?
Jag har läst på – såklart.

Här har både du och jag lite tips.
– Det sägs att dricka mer vatten och lägga något kallt under ögonen kan hjälpa till att krympa påsarna. Tips är att testa kylda skedar eller gurkskivor. Man kan också blöta en handduk med kallt vatten och kyla ner. Bäst är att göra detta när du sitter upprätt.
Ett annat bra tips jag läste om är tepåsar med koffein i sig. Svart och grönt te innehåller koffein.

Koffeinet i teet innehåller antioxidanter och kan därför hjälpa en på traven.

Gör såhär:
-Doppa två tepåsar i kokat vatten i 3 till 5 minuter.
-Lägg dem i kylen i 20 minuter.
-Pressa sedan ut den extra vätskan och applicera tepåsarna på området under ögat.
-Låt tepåsarna vara kvar i 15 till 30 minuter.

Andra saker man kan tänka på – sömn, inte för mycket salt i maten, äta mer kollagen och C-vitamin. Med kollagenrika livsmedel kan man öka sina nivåer av hyaluronsyra och skapa en friskare hud sägs det. Det motverkar att huden börjar sjunka in och hjälper till med påsar under ögonen. Har ni också oförtjänt synliga påsar under ögonen?

Ha en fin dag nu.

Hjärtefrågor, Kvinnokroppen, Vardag

Tiden – vad gör vi med den?

”Jag får se om tiden räcker till för det” hör jag mig själv säga ganska ofta. Vad jag menar är egentligen att jag får se om jag vill prioritera det. Likadant om jag säger att jag inte har tid, då betyder det nog förmodligen att jag inte vill helt enkelt. Känns ju dock trevligare att skylla på tiden.

Jag tror jag ska ändra på detta. Säga att jag försöker bli bättre på att tacka nej och lägga tiden på det som genererar mest välmående för mig och min familj.

Jag tycker själv att det är rätt oattraktivt när folk står och rapar på om hur stressade de är och hur mycket de har att göra. Då brukar jag mest bara undra vad de gör här och inte där. Allt handlar väl om prioritering – ibland dyker ju dock personliga kriser upp mitt i ett högt arbetstempo och då kan jag hålla med om att det är ruggigt svårt att hålla alla bollar i luften och man får kippa efter andan. Men människor som gör det till en sport att alltid ha mest att göra och tävlar i detta förstår jag mig inte på. Ibland kanske jag upplevs så själv eftersom jag håller på med rätt mycket grejer och publicerar det offentligt. Fast det är väl skillnad på att ha mycket att göra & att ta sig vatten över huvudet samt stressa sönder sig?

Ibland får jag detta i mitt knä.
”Hur hinner du med allt?”
”Åh, du har så mycket hela tiden”
”Du måste vila – glöm inte det”
”Ursäkta om jag stör, vet ju att du har så mycket”
Och så vidare…
Då brukar jag säga att jag inte har mer i livet än någon annan och berätta att jag låg och bingeade en serie hela dagen igår. Och att när jag jobbar så är jag väldigt snabb. Jag älskar att göra mycket men jag har absolut inga problem med att bara dra runt pyjamas en hel vecka med olika poddar i öronen.
När jag besökte Stockholm förra veckan blev en kollega positivt överraskad då jag berättade att jag fastnat i weird realityshow som visade sig ha nästan 40 avsnitt – därför har jag knappt jobbat halvtid det sista. Men då jag jobbat har jag fått en hel del gjort – har snabbat mig som tusan för att kunna se nästa avsnitt…hahaha..
I dm efter:
”Att du dessutom streamar Bachelor på arbetstid ger helt klart plus och inspo big time i mina ögon!!!”

Jag vet inte vad jag vill ha sagt med detta inlägg egentligen. Att vi är rätt jämställda då det kommer till tid – för vi alla har exakt lika mycket av den och det handlar om hur vi planerar och prioriterar?
Men säg det till en ensamstående mamma som har två timmar pendling varje dag till ett heltidsarbete  i storstan- fattar ju att vi inte är jämställda här alls.
Men vi kan väl vara överens om att lite ansvar ändå vilar på ens egna axlar – man behöver ju inte ha både paddel, bokklubb, yoga samma vecka som man är anställd på heltid , fixar barnens aktiviteter, handlar, städar och dessutom är klassförälder och jobbar ideellt på Röda Korset, samtidigt som man har ett rikt socialt liv och är världens piffigaste fru som bokar weekends och fixar barnvakt? Inte om man nästan spyr av stressen och beklagar sig över att ”åh, det är såååååå mycket nu”.
Vad kan man skala ner för att inte springa ifrån sig själv? Bra att tänka på det innan den klassiska december kommer och allt förväntas tryckas in.

Men vem är jag att ifrågasätta hur andra väljer att prioritera sin vakna tid på dygnet ~ jag har sannerligen haft mina år i livet med fomo också tänker jag. Velat göra allt på samma gång liksom – för att inte missa något kul och viktigt. Man vill ju vara duktig och prestera liksom, väldigt mänskligt.
Men livet har lärt mig att det är ju inte så lyckat och att det mesta finns kvar. Hälsan och familjen är allt.

Har ni också fått lära er prioritera och tacka nej den hårda vägen eller är ni inne i ett springande ekorrhjul just nu?

 

 

Kvinnokroppen, Varberg, Vardag

Here we go again

Under försommaren i år så ramlade jag ur mina goda träningsrutiner. Jag fick för mycket att jag göra på jobbet och det slutade med att jag bara prioriterde det och familjen – la hälsan åt sidan. Det var dumt. Det är ju ofta då man behöver de goda rutinerna ännu mer.
Sedan harvade jag på under sommaren i maxat tempo fram till invigningen av den nya butiksdelen i början av oktober. Där lugnade sig allt för mig men kroppen var helt slut. Den villa bara ligga ner och titta på serier. Helst fåniga romantiska grejer på skärmen som bara fick mig att zooma ut. Inte för att romantik är fånigt men ni fattar – de krävde inte så mycket hjärnaktivitet och skapade minimalt obehag inom mig.

Jag tänkte varje dag att jag skulle börja träna. Laddade hem appar, la fram vikter vid min yogamatta, köpte nya träningskläder och allt det där man gör för att peppa igång. Men nej. Det slutade bara med att jag gick en längre promenad istället.
Men andra goda vanor hade jag i och för sig. Kallbad och bastu så ofta jag kunde och åt nästan bara antiinflammatorisk mat, tog det lugnt och varvade ner.

Så nu har jag vilat mig i form för att blåsa av dammet från mitt gymkort. Nu är jag här igen. Jag brukar inte gör några avancerade grejer, jag springer en kvart på löpbandet och sedan gör jag lite övningar med kettleball och hantlar. Brukar gå upp och ner för den här lådan när jag håller en stång över huvudet också – bra för rumpa. har med mobilen med bra musik i öronen och tar tid – 40 sekunders övning och sedan vila 20. Tre rundor och sedan är jag klar.

Igår låg vattnet helt stilla vid bryggan och det var nästan en religös upplevelse att simma ut i detta mjuka hav. Hösten är annars fylld av vind som gör de kalla baden mer utmanande. Detta var otroligt härligt och något jag sparar nära hjärtat länge.

Har ni bra träningsrutiner? Berätta gärna.

Vardag

Frånskild – hur skulle det funka för mig?

Med risk för att ta mig vatten över huvudet vågar jag påsta att jag hade fungerat och trivts väldigt bra som frånskild.

Missförstå mig inte här nu – jag är väldigt kär i min man och kan egentligen inte tänka mig ett liv utan honom. Fast att bara få rå om sig själv och bestämma allt själv är ju faktiskt rätt så skönt. Våra barn är ju stora nu, vilket gör att man har en hel del tid för sig själv då de hellre hänger med vänner än med föräldrar. Så jag är inte säker på att jag hade haft samma inställning om ungarna vart tre och fem år gamla…

Denna helg har jag varit engagerad förälder, jobbat, tränat, städat, sovit, badat, promenerat, grejat i trädgården… Ja, herregud vad mycket jag gjort då min man varit iväg sedan torsdag. Otroligt faktiskt när jag tänker efter. Blir jag lat och långsam i hans närvaro eller tar all vuxentid och alla samtal vi har så mycket av min tid? Vi får väl hoppas han inte läser detta inlägg för då hade han kanske blivit orolig. Nä, men skämt å sido, men min man har ofta sagt att jag skulle fixa det bättre om vi gick skilda vägar eftersom jag helt enkelt har lättare än att han att bryta och gå vidare. Är det färdigt så är det färdigt för mig.

Men rent praktiskt hade det ju blivit sjukt krångligt och det tror jag är därför många par håller ihop år ut och år in. Boende, socialt liv och ekonomi kastas omkull och ingen har råd att köpa ut den andre ur huset så alla får flytta och vem får vännerna…? Min mamma har alltid sagt att jag måste se om mitt eget hus efter hennes egna skilsmässa. Har den ena jobbat mer och den andra varit hemma med barnen så blir det ju helt klart ojämställt och det var väldigt många år vi faktiskt hade det så. Det var ett gemensamt beslut såklart men det hade blivit ganska trist för mig om relationen inte hållit efter småbarnsåren.
Nu jobbar jag mer och har ökat min inkomst under de senaste åren och det känns både tryggt och jämställt. Dock tar min man det största ansvaret för ekonomin här hemma och det är ju inte så bra. Borde ha mer koll här.

Har ni gått igenom en skilsmässa? Vill ni berätta hur det var – vad gick bra och vad var mindre bra efter separationen?

Ja, idag höll kanske bildmaterialet inte ihop med texten i detta inlägg men jag tog tankarna rakt ur min skalle – så håll tillgodo.

Nu ska jag gå ner och städa tvättstugan och ta källsorteringen – vet inte om jag gör det för att det ska bli gjort eller om jag vill briljera inför min man och visa att jag är grym. Oavsett är det ju bra att det blir gjort, jag får känna mig lite duktig och tillfreds innan jag sätter mig i bastun och sedan slänger fötterna högt i soffan framför en film med lillebror.

recept, Trädgården, Vardag

Farmor Mildreds Nötkaka

Varje sommar åkte min syster och jag till farmors och farfars stuga i Torestorp. Det var farmor Mildred som lärde mig att jag kan finna tröst i en trädgård. I hennes vackra slänt trängdes tagetes och fuchsia. En enorm rododendron växte längs med sidan och dolde praktiskt utedasset bakom.

Farmor hade de smalaste underarmar jag någonsin sett och huden var alldeles len och solkysst om somrarna. Hon var en kvinna som delade upp veckans alla dagar i fasta rutiner – tvätt på tisdagen, strykning på onsdagen och på torsdagen drog hon fram dammsugaren.
Om vardagarna fick vi citronyoghurt till efterrätt och varje kväll delade hon ett äpple med den lilla fruktkniven, tog ena halvan själv och gav den andra till farfar, medan de satt bänkade i den blåblommiga soffan framför Aktuellt. Men i sommarstugan fanns det ingen tv. Här spelade vi i stället “Finns i sjön”, samtidigt som jag plockade ut alla mina favoriter ur en skål fylld med Twist-godis.

Mina tryggaste och vackraste minnen från barndomen är hämtade från farmors trädgård om somrarna. Det behövdes bara en liten promenad ner för grusvägen så stod man med tårna vid sjökanten, redo för en svalkande simtur. Gick man i stället uppför backen utanför grinden så kom man till hästhagen. Denna vända tog farfar och jag varje morgon för att hämta Borås Tidning och med oss i fickorna hade vi sockerbitar till hästarna.

Farmor gick allt som oftast slänten upp och ner för att pilla med blommorna, vattna, prata lite med dem och plocka det som hade blommat över. Och jag hakade på, som en liten skugga följde jag varenda steg hon tog. Sedan blev det pannkakor och hemgjord sylt av hallonen vi hade skördat.

Farmors tre bakböcker ligger framför mig på bordet och jag öppnar försiktigt den med titeln Modern bakning. I inlagan står det att ”alla recept i denna bakbok äro omsorgsfullt utexperimenterade och provbakade, de äro utarbetade av examinerade skolkökslärarinnor”.
Jag fnissar lite för mig själv, tycker det låter högtidligt och allvarligt. Men bakning ska man både ta på blodigt allvar och med en nypa salt, tänker jag. Det är som med trädgårdsliv – lust och njutning går först.

Jag slår upp sidan med det vikta hörnet. Ett gulnat papper med ett recept skrivet i snirkliga bokstäver faller ur boken och ner på golvet. Det är Maj som har delat med sig av sin Kryddsill till farmor. Jag plockar upp pappret och vänder ner blicken i boken igen. Där är det – receptet på farmors nötkaka. Doftminnen letar sig in i medvetandet och en värme sprider sig i bröstet. Den ska jag baka! Och sedan ska jag skapa en tårta som jag kan garnera med hennes favoritblomma; tagetes.

Lilla farmor, jag önskar att du var här med mig under äppelträdet, snicksnackandes om trädgården och mumsandes din nötkaka.

Varsågod, testa detta recept ni också!

Smet:
150 g smör
1,5 dl strösocker
2 ägg
1 dl hasselnötskärnor
2,5 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljpulver

Förarbete:
Smörj och brödbeströ en kakform. Rosta försiktigt hasselnötskärnorna i ugnen och lägg dem därefter i en handduk och gnugga av skalet, mal sedan ner dem med en mixerstav. Sätt ugnen på 180 grader.

Beredning:
Sikta ner mjöl och bakpulver i en bunke. Tillsätt därefter nötter och vaniljpulver. Vispa ägg och socker kraftigt i ett separat kärl och häll sedan ner detta i bunken. Smält smör och rör försiktigt ner det i resten av ingredienserna. Häll ner smeten i formen och grädda i 35–40 minuter. Låt kakan svalna i sin form en stund innan du stjälper upp den.

Tårta:
Dela kakan så att den blir till två bottnar. Pressa en eller två apelsiner över bottnarna så det blir riktigt saftiga. Vispa sojagrädde och lägg hälften på första botten tillsammans med bär. Lägg andra botten över och täck med grädde. Garnera sedan med blommor och/eller bär – det säsongen bjuder på, helt enkelt.

(detta är ett från några sidor i min bok Livskraft från Trädgård & Hav)