Tankar kring inredning

För mig har det alltid varit ”gräv där du står” när det kommer till inredning. Att man alltså får vara kreativ med det man har – de förutsättningar och plånbok som finns till buds.

Jag  ville skriva några rader om rummet jag kallar bibliotek. Min man kallar det dock kontor och det säger ju sig själv då – rummet har helt klart olika användningsområden och här står ju även ett piano i ett hörn så en tredje kan ju kanske kalla det musikrummet. I alla fall – jag tänkte på om jag skulle låta bli att kalla det biblioteket inför er – det lät vräkigt och kapitalistiskt när jag skrev det och det är nog väldigt få förunnat att ägna ett helt rum till sina böcker.
Men sedan är ju böcker ett av mina största intressen och det finns sannerligen plats i det här gamla huset.

Jag har också bott i en liten etta där de stängde av elen för att vi inte hade råd att betala och varit vansinnigt hungrig i mina dagar så jag vet absolut vart jag kommer från. I denna lägenhet stoppade jag torkade rosor i blå vinflaskor och ställde i fönstren som pynt och bar hem stolar fyndade på Myrornas. Är tacksam varje dag mina ögon får vila på en av mina käraste ”rikedomar” – mina böcker i dessa hyllor. För ett tag sedan gjorde jag en liten rokad i möbleringen och blev alldeles nykär i rummet.

”Jaha, du tänker dig ett eget pyntbord här alltså” sa min man och höjde på ögonbrynet. Ja, för att det tänkte jag faktiskt. Hur fint!

En bok om Carl Larsson, ett asiatiskt litet fat, mina finaste böcker och andra grejer. Rys av mys längs hela ryggraden om du frågar mig och jag blir alldeles varm i magen när jag ser solens strålar skina över min fina figurin som vackert och stolt står och solar kroppen.

Fint ju!

Mina mans skrivbord fick byta hörn och så målade jag både bordskiva och stol så de passade bra till resten. Jag sitter bara vid matbord och soffa och jobbar – slår mig aldrig ner vid skrivbord.

Jag borde röja bort. Plocka bort ”tantsnuskromaner” från min tonårstid men jag tycker ändå det är lite charmigt att de får bo kvar. Som en del av historian.

Varje morgon sprayar jag med den här då jag väckt mellanbror i rummet bredvid – blir som en daglig ritual och doften lägger sig mjukt över rummet.

Pelargonerna står här året om. Jag klipper ner, ger näring och byter jord en gång om året. Det senaste har lillebror börjat vattna för en peng men jag tror jag får ta ifrån honom detta uppdrag – han vill verkligen ha peng ofta och de stackars pelargonerna trivs ju bäst om de får torka ut lite då och då. Vill du ha ihjäl en pelargon så skämmer du bort den med vattenkannan om man säger så…

Böckerna jag precis läst, börjat på eller som väntar på mig. Ser så fram emot att läsa Mitt ibland oss av Evin Cetin.

Pianot kan ingen spela på. Det var mellanbror som började ta pianolektioner och då skaffade vi detta  – fast han tröttnade rätt snabbt tyvärr. Vi lät det stå kvar med hopp om att vi föräldrar skull börja ta lektioner med privatlärare en dag. Men hahaha, otroligt att vi ens trodde det – vi båda tar på oss nya saker och hobbys hela tiden och testar massa grejer så piano har vi då rakt inte tid till. Men ja, det står ju här så någon gång kanske det är dags.

Kanske att jag får dra till en liten stol till bordet och även använda det som arbetsbord  – världens mysigaste bloggbord med god doft och böcker som täcker väggarna.
Ja, det var en bra idé.

Överlag när jag tänker på inredning så är det som en tavla där man kan använda lite allt möjligt från sin palett men ändå hålla sig till några få kulörer som lirar med varandra.
Att man ska försöka att inte måla av något annat som redan finns  – inspireras i massor och sedan göra sin egna grej. Man behöver inte ha exakt samma färgkod, vas eller soffa som den eller dem man inspireras av – man kan försöka finna något liknande och kombinera ihop på ett alldeles eget sätt. Hänga tavlor lågt och möblera lite knasigt – testa sig fram och låta det få bli fel ibland. Jag gillar när det finns överraskningar i ett hem. Och humor. Billiga grejer köpta på loppis och kanske en lampa man sparat till i flera år, stolarna du ärvde och byrån som var fin men behövde ny färg. Att det med skav blandas med det vackra och som sagt, att det finns någon form av tonläge i kulörvalen så det håller ihop lite grann. Jag har testat mig fram genom många år och det är bland det roligaste jag vet att inreda ett rum. Jag kan somna till det om kvällarna eller ligga och lugna mig själv med denna sysselsättning i vargtimmen. Jag blir aldrig färdig men är väldigt nöjd längs vägen ändå.

Vänner, jobb och kreativitet

Nu går det i hundra igen. Jag vet inte varför det blir så hela tiden men det är nog bara sådan jag är i perioder – eller nästan jämnt faktiskt. Förutom då jag måste hämta andan och sträckglo på Netflix och ligga i badet några dagar. Det är aldrig lagom hur mycket jag än försöker.

Blev så himla tydligt idag när jag var ledig och hela familjen var i Kungsbacka och kollade på en EPA. Kroppen längtade nog efter vila men jag var så himla rastlös och visste knappt vart jag skulle ta vägen. Det slutade med att jag städade både tvättstuga, garderob och undervåning. Sedan började jag laga massa indisk mat med äppelpaj till dessert. Nu är klockan 20.23 och det är första gången jag satt mig ner typ…
Men skitsamma. Dagen var fin ändå. Jättefin faktiskt. Men vi kikar på vad jag pysslat med i veckan tycker jag.

När jag kom hem från Frankrike fick vi en leverans av våra nya konsttryck till KLco. Konsten flyttar in!

När vi lanserade KLco 2020 så var tanken att detta var ett koncept som skulle tilltala alla sinnen – ni som gästade oss skulle få en upplevelse som stannade kvar inom efter besöket. Smak, doft, toner och en vacker och inspirerande miljö ville vi bjuda  på. Nu tar vi nästa steg och lanserar ett konstprojekt ihop med vår talangfulla vän @kollijox – nio unika målningar är skapade och kommer hänga på våra väggar från och med oktober. De kommer gå att klicka hem online både med och utan ram och de kommer finnas till försäljning i butik också.
Ledorden var västkusten, lekfullt, danskt poppigt, kroppen, kvinnligt, överraskande, naturen – dämpade kulörer men några objekt som verkligen tog för sig med färger och motiv.

Vi tycker Jennie Blomkvist har gjort ett strålande arbete!

Jag testede att hänga den här stora på väggen. Ska vi kalla henne Badflickan? Vad tycker ni?

Den här är också galet vacker.

Jag åkte ut till Tvååker en dag för att prata lite med Jennie och mina andra vän Marina.
Marina lanserar världens coolaste ställe senare i höst. Hon har köpt ett gammalt järnvägshotell och renoverar nu upp huset för att öppna restaurang, café och butik. Hennes kreativitet är det då rakt inget fel på och varje dag blir jag alldeles varm i kroppen över att jag har så otroligt begåvade vänner.

Kolla – här är Jennie och Marina. Här sjunker de förmodligen ner i något spektakulärt på telefonen. De här tjejerna är så himla roliga också och jag lämnar alltid våra möten med skratt i bröstet och värme i magen.

Platsen blir såklart otrolig och ska heta Sonjas Veranda efter kvinnan som en gång bodde i huset.

Varje rum är nu fullt med antikviteter och ska snart placeras ut på passande platser. Ska bli så spännande att komma hit igen och se slutresultatet.

En disk i marmor med ljusblå trädetaljer, lampor som får mig att dregla och ett sortiment som får det att pirra i kroppen av habegär. Den här butiken kommer bli så fin!

Är ni nyfikna?

”Vänta lite – jag måste nog knäppa här innan du tar ett foto…”

Ja, vi är väl tre yrväder med hundra bollar i luften kanske. Tur vi har varandra.

Vi säljer huset i Frankrike

Vi säljer huset i södra Frankrike. Eller?

Jo, det är faktiskt sant. Eller vi kollar i alla fall runt sedan juni i år efter ett större ställe där barnen kan få var sitt rum. Vi stressar inte på något eftersom vi trivs jättebra såklart men för att komma vidare i processen så tog vi därför dit en mäklare som skulle kunna ta på sig uppdraget att sälja och jag fotade också lite bilder som kan användas vid försäljning.
Känner ni er sugna?

Huset är perfekt för ett par eller en liten familj – alldeles lagom stort och i princip inget jobb alls med att flytta in. När vi kollar runt bland objekten här nere så är det så mycket jobb och renoveringsbehov att göra med fastigheterna som är till salu och det kan ju vara lite meckigt när man kanske både har arbete och liv hemma i Sverige också. Tro mig – det har varit både upp och ner att renovera i Frankrike när man inte är på plats själv.

Vi har fixat allt så det är bara att flytta rakt in och leva härligt liv i den lilla byn. Bara det gör ju det väldigt smidigt att ta över tänker jag. Ska jag visa er runt?

Nu tog jag inte några bilder i källaren tyvärr men här ser ni porten in i den. Källaren är rymlig och det får plats att köra in en mindre bil. Här har vi tvättmaskin och så finns det ett rum för förvaring av det man inte vill ha uppe i huset – verktyg, städgrejer, vinkällare, sopsortering…

Entrén är åt detta håll mot ett litet torg där både vinbar och fantastisk restaurang ligger. Bageriet ligger nerför backen 50 meter och en liten grönsaksbutik och en kyrka från  14-1500 tal är några av våra närmsta grannar.

Genom ytterdörren kliver man in på första våningen där vi har kök och matplats. Ett mysigt rum som håller sig sval om sommaren när det är så himla hett – solen står inte på här och det är ett smart stenhus som är byggt för att skydda från den heta solen. Här har vi målat med kalkfärg både väggar och tak och lagt microcement på golvet. Byta lister står på vår to do men det är så svårt att få tag på i Frankrike.

Här ser du hur trappen leder upp till nästa våning. Huset är förstärkt för att få mer stöd. Det tillhör ett av de äldre byggnaderna i byn.

Men innan vi tar oss upp på andra våning vill jag visa er matplats och kök. Alla möbler har vi köpt på marknader runt om vår by och hyllan till vänster fixade vi av förra kökets överskåp.

Detta är kökets del – vi har kaklat in en del av väggen och även köksbänken. Det är alldeles lagom  med kyl, frys och gasolspis.

Jag älskar vårt kök så mycket – inget slår att gå ner för den rosa stentrappan, tända några levande ljus, sätta på mjuk musik och brygga dagens första kopp kaffe.

Att se morgonsolen stiga utanför denna balkong  med kaffet i hand är magi.

Små mysiga hörn i huset.

Vi tar oss upp från trappan i köket och till andra våning.

Här har vi vårt sovrum. Älskar verkligen golvet här.

Vi har målat väggar och tak med kalkfärg och köpt möbler på marknader runt om där vi bor.

Till sovrummet hör en liten balkong och här sitter vi alltid och tar ett glas kallt innan vi går till restaurangen som ligger bara några meter från vår port. Här är det kvällssol och det är så mysigt.

På denna våning ligger även ett rymligt badrum med både badkar och dusch.

Relativt nyrenoverat och riktigt fint faktiskt.

Badkar är ju ett stort plus såklart – när jag var här hela oktober 2021 så badade jag jättemycket.

Nu tar vi oss upp till nästa våning tycker jag.

Överst har vi ett rum med två sängar. Dessa sängar fungerar också som soffor och rummet kan användas som allrum.

Rummet gränsar ut till vår takterass som har två utvägar.

Här har vi både matplats, viloplats och utkiksplats. Här svävar tornseglare, falkar och duvor över taken och man får en närmast religös känsla då man står och blickar ut över vinfält, taknockar och fåglar som svävar över dem.

Dörrarna står givetvis öppna jämt men inte om det är för varmt. Då försöker vi stänga värmen ute.

Denna plats är som balsam för själen.

Ja, här är utsikten.  När prospektet är uppe hos en mäklare kommer jag meddela er. Just nu letar vi med ljus och lykta efter något större i områden vi uppskattar  – men som sagt, vi har inte bråttom. Vi trivs riktigt bra som ni säkert förstår.

Drömmer ni om ett boende i Frankrike?

Status just nu

Jag ser mig omkring i butiken jag bygger upp och känner både att jag vill nypa mig själv i armen och falla ut i gråt. För hur ska det gå?

Fastighetsägaren skickar ut besparingstips för elen och jag har precis utökat med en dubbelt så stor lokal när vi går in i både inflation och andra oroligheter. Jag har varit här förut hinner jag tänka och det vet vi ju – KLco startades precis då pandemin lamslog planeten och det var sannerligen en utmaning. Nu står vi här igen – en satsning mitt i en kris och jag håller tummar och tår för att det ska landa mjukt trots omständigheterna.

Jag har bokstavligen lagt all min energi och min ekonomi i att bygga KLco så bra som möjligt.

Denna vecka har jag varit i butiken för att möblera om, städa bort sensommaren och göra ordning för det nya. Vi planerar en sample sale på lördag här i Varberg och det har varit lite att pilla med.

Jag spelade in en film om hur man gör matcha latte. Älskar denna gröna goda dryck och vispar mig själv en om dagen.

Ser verkligen fram emot att lansera min nya satsning och jobbar mycket med både utveckling, känsla och uttryck just nu. Det måste kännas överraskande och inspirerande.

Hemma händer det också grejer. Jag satte ett skåp på ett annat skåp i mitt gula kök och kände att det blev så himla mysigt. Nu ska jag städa min ljuslåda och fylla upp med honungsgula ljus. Gult är bannemej en favorit.

Avslutar dagens blogginlägg med ett tips. Jag har plockat falläpplen i trädgården och kokat med lite vatten, riven ingefära och citroncezt. När krämen var klar rörde jag ner en stor sked honung. Åt med havremjölk och hackad mandel. Mums!
Och lätt som en plätt.

Nästa blogginlägg jag postar kommer handla om varför vi ska eller vill sälja vårt franska hus. Så kika in här imorgon igen.

Dagen efter

Hela den här dagen har ett mörker krupit sig upp över axlarna och in i kroppen. Jag har gjort mitt absolut bästa för att acceptera och tänka positivt men nu känner jag mig helt tom.
”Uppgivenhet är vår främsta fiende” – någon använde Anna Lindhs citat idag och ja, jag håller med. Jag känner mig naiv och dum – jag trodde på ett annat Sverige. Jag hade hopp om ett annat Sverige.

Jag vill inte vara en del av det här och jag känner mig ledsen. Och det kan jag väl få vara även om ni är många som är inne här hos mig som inte håller med?

Jag läste ett så bra inlägg hos Linnea Claesson och det gav mig lite tröst så jag lämnar er med hennes ord här idag.

”Oavsett om du tycker det här valet verkar ha gått till din fördel, nackdel eller helt åt helvete så skulle jag vilja påminna om en grej. Det är inte politiker som bestämmer över hur vi ska ha det i det här landet. Det är vi.

Det är inte politikerna som bestämmer vilka vi är. Vad Sverige är. Eller kan bli. Det är folket och inte politikerna som skapar samhället. Det är helt vanliga människor som är dem som i mötet med andra människor varje dag bestämmer vilket folk vi vill vara och vilket land vi vill ha.

Det är dessutom folket som väljer politikerna. Oaktat ens åsikt om det politiska samtalet just nu finns det givetvis bra politiker som brinner för det dem gör. Demokrati är ingen åskådarsport. Det är upp till medborgarna i ett samhälle att bidra och bygga vårt land och den framtid vi vill ha.

Så som det står på den här bilden som jag fann på gården i Astrid Lindgrens barndomshem: Politik är alldeles för viktigt för att överlämna till politiker. Det här är allas värld och allas ansvar. Vi tillsammans är vad som kan skapa det samhälle vi vill ha. Byt ut uppgivenhet mot uppvaknande. Hopp är styrka i tider som dessa. Jag vet att en annan värld är möjlig. En värld där vi inte behöver känna oss så ensamma. Vi måste bara samla mod att, med kärlek och respekt, skapa den.

Jag vet att det är många som just nu är oroliga. Till just dig vill jag säga att du är aldrig ensam. Det finns någon som bryr sig om dina utmaningar och hur du har det. Någon som önskar dig mer och som kommer vilja finnas där för dig.
Du kommer alltid ha en vän i mig. Alltid.

Med det här ville jag också bara checka in med er för att se hur ni mår och försäkra er om att oavsett vad som händer och vad som väntar oss i framtiden så är vi många som som kommer fortsätta kämpa för en klokare, snällare, modigare värld.

Vi slutar inte när vi är trötta, vi slutar inte när vi är rädda
– vi slutar när vi är klara!” Linnea Claeson