K. LAGERQVIST, resor, Vardag

Paris Mon Amour

Jag sitter i en hotellsäng i Paris. Det tjuter utanför fönstren av dagens liv redan vid 07 och vid 05 var jag såklart vaken en lång stund på grund av nattens festlighet utanför på gatan. Den här stadens sover aldrig och är en otrolig kontrast till vad jag lämnat. I vår lilla by är det nästan knäpptyst dygnet runt. Klockan slår varje hel timme och när vinbarens uteservering fylls av gästers sorl bryter detta tystnaden på ett högst behagligt sätt.

Jag uppskattar inte storstadens puls. Jag får ångest av alla människor och känner att allt känns hopplöst av uteliggare på gator och av de trasiga kvarter vår taxi tar oss genom på vår väg från mässan. Blir ledsen och känner mig maktlös. Klyftorna ger mig illamående när jag sedan sätter mig på en restaurang och beställer sex ostron och chablis.

Om morgonen dricker jag kaffe jag hämtar i restaurangen. Jag beställer två starka med skummad mjölk. Jag vet att min vän inte dricker kaffe och tänker att jag dricker dem bägge själv och försöker väcka kroppen efter nattens oroliga sömn.

Vi åt här igår. På en anrik restaurang precis nära vårt hotell hotell Panache. Här är endast en kilometers avstånd till allt vi tycker om och jag har redan besökt Sezane och Merci.

Tänk att jag fick mina ostron på ett hav av rök från någon vätska som blandades. Detta hade barnen gillat!

Marina – snygg och cool som alltid. I dagarna öppnar hon upp en ny verksamhet och vi är båda här för att leta upp unika grejer som inte säljs i var och varannan butik i Sverige redan.

Jag tror inte direkt jag packade för en weekend i Paris – tänkte mest vandring och linnekläder när jag skulle bege mig. Går runt i ett par Birkenstock.

Men skit i det. Man bär upp allt bara man äger situationen och sträcker lite på ryggen sa vi båda.

Mässan var en dröm. Eller en mardröm. Beror på hur man ser det. Jag skulle inte vilja lägga en dag till på Maison & Objet men helt klart värt de timmar vi knatade runt bland de olika utställarna.

Jag köpte den här tjejen och två systrar. Min tanke är att jag ska ha överraskande vackra saker blandat med jordnära toner, tjusiga möbler, textilier, böcker och annat som mina besökare finner inspirerande och fina för sina egna hem.

Det blir ju mycket så här också. Former i vita och beiga kulörer..

Vi var på Merci. För att kolla exponering, dukningar och hyllplan för produkter. vad tycker ni om målad keramik?

Ja. Paris utbud är det inget fel. Intrycken och inspirationen har ett överflöd som brusar inom mig just nu.

Här är ju hotellet förresten. Vi sa att vi skulle sitta på vår balkong och dricka ett glas kallt någon dag men det har det inte funnits tid till. Idag ska vi till Astier Villatte och äta lunch hos Derrier. En sak som är säker är att den här klänningen funkar i både storstaden, Varberg och liten by i Frankrike.

Marina kollar politikerdebatter på mobilen när hon ska somna och då hon vaknar. Vi pratar politik hela tiden och det står mig nästan upp i halsen.

En sak jag landat i de sista dagarna. Inget blir bättre av att vi skammar, skäller på och hånar varandra. Oavsett vart man står i den här soppan. Med det sagt vill jag ändå tacka för ert engagemang i mitt förra inlägg där jag bjöd in till dialog. Tack för flera perspektiv.

Nu ska jag hoppa in i duschen och sedan bege mig hit – till en ny parisisk frukost.

Hjärtefrågor, Vardag

Vart ligger hjärtat?

En nära anhörig sa att hen nog skulle rösta på SD. Jag satte mitt te i halsen och utbrast  ”Men herregud, det kan du ju inte göra! Menar du allvar?!”
Därefter fick jag svaret att Jimmie har ju rätt många bra saker att säga och den där rasismen var ju länge sedan nu och sedan var det inte mer med det. Vi båda blev nog så obekväma av hela alltet och jag satt i chock. Att någon som jag tycker så mycket om skulle lägga sin röst på SD skavde som tusan inne i bröstet och jag började direkt fundera på hur många som kände exakt som hen.
Eftersom jag visade min avsmak direkt så dog ju också dialogen ut – jag öppnade inte upp för samtal kring våra skilda åsikter utan det blev mest snack om väder och andra ytligheter.

Jag ångrar mig. Jag borde lyssnat in och varit mer nyfiken på vad hen grundade sitt beslut på. Jag borde inte snäst av och visat förakt. Det är när vi lyssnar på varandra vi kan komma framåt och fatta kloka beslut grundade på kunskap. Vi måste prata politik, precis som Sofia skriver  – det är jätteviktigt att vi pratar. Oavsett vart vårt hjärta ligger.
Viktigare än någonsin.

Idag har jag och en annan vän  pratat politik hela dagen och vi har vänt och vridit i de olika frågorna. Mitt hjärta är rött och där har jag redan lagt min röst innan jag åkte iväg. Även om jag lever ”blått” i flera delar av mitt liv som egen företagare och med privatvård så tror jag på ett Sverige som är inkluderande och stöttar de svagaste i samhället.

Jag lämnar denna plats öppen för inlägg som har gett mig mycket de senaste dagarna och känns viktiga – klicka på länkarna och namnen för att komma dit. Underbaraclara, Kalle Zackari Whalström, polisen Nadim Ghazale och Sofia Wood. Jag ska inte tala om för er vad ni ska rösta på – det är helt upp till er. Men jag kan berätta hur jag röstar. Jag tror på solidaritet och jämlikhet. Jag vill leva i ett land där vi hjälper varandra och andra

Nadim Ghazale inlägg:
”Om en vecka är det val. Jag började jobba som polis 2006 och har harvat mig igenom en rad olika regeringar av diverse kulörer, ideologier och karaktär. Jag kan inte säga vilken av alla som egentligen gjort någon bestående skillnad för mig i mitt arbete. Trots att det alltid låter högt om polisen och tävlingen om vem som är tuffast mot gängen och vill satsa mest på polisen pågår intensivt mest hela tiden. Någon hundralapp hit, något längre straff dit.

Problemet för en verklig förändring är kortsiktigheten. Ett konstaterande utan värdering är att tyvärr går det som verkligen behövs stick i stäv med vårt demokratiska system. Vi har val vart fjärde år och väljarna vill på den tiden se snabba resultat. Politikerna som vill ha väljarnas förtroende måste verka handlingskraftiga på den tiden, för att vinna igen.

Men den kombinationen går helt enkelt inte ihop för att få en -verklig-, strukturell och bestående förändring över tid.

-500 nya poliser till Borås
-250.000 fler polisanställda
-Utvisa alla *********** så blir allt bra

Bla bla bla bla
Allt jag hör är babbel. Så länge som
tålamod saknas och verkliga satsningar på att förbättra människors livsvillkor inte förändras kommer kriminaliteten ändå alltid frodas. Oavsett om varannan person i landet är polis.

Jag önskar att väljarna kunde mer och krävde och fick mer! Mer -verklig- verkstad och satsningar på det -verkligen- spelar roll hellre än att sälja sig för uttjatade floskler, enkla knep, skrämselpropaganda och bullshit på repeat.

Jobb.
Utbildning.
Språk.
Inkludering.
Sammanhang.
Värde.

Om vi löser detta kommer resten lösa sig själv.

“The child who is not embraced by the village will burn it down” / Nadim Ghazale

 

Frankrike, Vardag

Vykort från Languedoc

Jag är i Frankrike. Sitter på min terass i skuggan, med datorn i knät och kallt med klirrande isbitar i glaset bredvid. Falkarna, duvorna och tornseglarna är kvar där jag lämnade dem i juni, på taknockarna sitter de och glor ut över vinplantagen i dalen och sedan tar de sats och kastar sig runt på en segeltur runt om byn för att sedan komma tillbaka igen. Klockan slår varje hel timme – dong dong dong… Första natten vaknade jag vid 4, 5 och 6…dong dong dong. Vi bor granne med kyrkan och sedan dess sover jag med balkongdörren stängd även fast det är så varmt så lakanen korvar sig fuktiga under min rastlösa kropp. Morgonkaffet bryggs i mörkt kök endast upplyst av stearinljus på matbordet. Sedan går solen upp, färgar himlen rosa och jag sträcker mig ut över utsikten på takterassen. Fyller upp inom. Storheten. Att få leva. Släppa taget om allt och landa en stund.

Inga appar stämmer. Det visar regn varje dag men det är strålande sol som avbyts av gråa moln som passerar ovanför.
En granne spelar på sin gitarr, en hund skäller och tornfåglarna blir inte tysta förrän mörkret faller.

Jag tycker att det är skönt att vara iväg och ta paus från prestation. Jag startade faktiskt min semestervila redan i Varberg. Halva augusti zoomade jag ut och tittade inåt – såg på serier, gick långa promenader, sov och såg till att jag fick minst två simturer i havet varje dag. Jag bäddade för en skön semester an man säga. På det sättet kom jag ner i puls bara jag steg in genom den violetta dörren här i vår lilla by. Mat, bad, mjuka samtal, vandring, bok, sömn. Sedan samma sak igen.
Jag stannar några dagar till och sedan tar jag mig vidare in i landet innan jag beger mig hem till Varberg igen.

Hem & Inredning, recept, Vardag

Mina nya stolar och två tips

Sensommarsolen flyter ut över vår matplats en morgon då jag plockar fram kameran för att fota min frukost. De nya gröna stolarna har ställts runt det alldeles för stora bordet. Jag har lovat alla att det ska få flytta länge nu. Bordet alltså. Snart är det dags. Familjen tycker det är för högt och för stort – jag är beredd att hålla med, men det är väldigt vackert. Det ska få flytta till jobbet och komma väl till användning där istället.
En sak i taget. Först kom stolarna, sen så målades ju hallen och så möblerade jag om inne i arbetsrummet. Man vet att en ny säsong är kommen då man är sugen på en förändring och jag känner mig alldeles nykär i mitt hem just nu.

Stolarna är beställda hos Artilleriet denna vår och väl värda all vänta. De heter Artilleriet Exclusive – Chair No 14,  Sage, Tärnsjö Läder. Dessa ska jag ha hela livet och sedan får mina barn ärva. Så måste det bli. Vi som nästan bara köper möbler vintage till vårt hem känner ett stort ansvar och pirr över den här nya matplatsen  – ett specialbeställt bord är också på väg. Dels är det såklart prislappen men så har det också känts bäst i magen att handla det som redan finns. Men nu är det köpt. Nu ska det älskas lika mycket som det andra som får bo med oss.

Ok. Här kommer mitt första tips. Koka gröt på fiberhavregryn, den ska vara len och inte för torr. Lägg en stor klick nötsmör ovanpå, ringla god olivolja över och addera en klick turkisk yoghurt. Ovanpå detta lägger du sedan blåbär, och mandlar. Gärna rostade såklart. Jo, du ska också ringla honung över. Besatt av detta! Funkar bra till både frukost, lunch och kvällsmat om du frågar mig.

Mitt andra tips. Plocka nyponen som nu är mogna – jag plockar längs strandpromenaden i Varberg. Lägg dem i en gryta och toppa upp med vatten. Koka en stund, kanske tjugo minuter. Mixa allt i med en stavmixer eller i en blender. Tryck sedan allt genom en sil eller ett durkslag ner i en bunke. Addera mer vatten och mixa tillsammans med lite honung. Men snälla, hur gott! Och galet nyttigt.

Nypon innehåller mer C-vitamin än några andra frukter och bär. Jag har läst att du måste äta ett kilo citroner för att komma upp i samma C-vitaminnivå som två deciliter nypon ger. Dessutom ger nypon dig nästan hela dagsbehovet av magnesium. Så bra! Ut och plocka nu.

Hjärtefrågor, Vardag

Jag rycker upp bildörrrar…

Jag kör ner genom Sverige och över bron denna tidiga morgon. Då natt möter dag och gryningen sakta reser sig över vårt vackra land. Genom dimmiga ängar, bländad av gyllene morgonsol & under flygande flyttfåglar i V som nästan får mig att slita blicken från vägen. Jag tänker på mareld och sjukdomar. Det vackraste och det fulaste på samma gång. Lisa säger att hon badat i mareld och i lysande kammaneter flera kvällar i rad efter mörkret lagt sig över hennes vik i Varberg. Jag har tagit mina morgondopp i gryning och simmat i havet på eftermiddagen – överväger att lägga in ett sent kvällsbad också.
Jag lyssnar på poddar. På fredagspodden. De pratar om hur tankspridd Amanda var då hon fick hela butiken att engagera sig i hennes påse som blev stulen i en butik där hon provade skor. När hon kom hem så stod påsen i hallen. Det skulle kunnat vara jag.
Det är ofta då jag lyssnar på dem som jag känner igen mig själv i Amanda. Speciellt då hon inte var med i podden och då Alex och Hanna pratade om deras relation. Skulle lätt kunnat vara min man och jag. Jag vet ju att hon fått en sen diagnos på adhd och lyssnar därför mycket intresserat och undrar om jag ska starta den där utredningen jag ofta funderar på…

Men i alla fall. Låt mig berätta vilka sjuka situationer min tankspridda och snabba hjärna kan försätta mig i.

-Ofta öppnar jag fel bildörrar och sätter mig i passagerarsätet. Lika kul varje gång för min familj som sitter och gapskrattar i bilen bredvid. Lika hemskt varje gång för ägaren av bilen som får världens chock. Lika förödmjukande för mig varje gång.
-Häromdagen ringde min telefon och jag som var beredd på telefonmöte med en kund tänkte snabbt att jag skulle bolla in min kollega i mötet eftersom hon stod precis bredvid mig, satte på speaker och bad henne presentera sig. Efter 2,5 minuts  (!) presentation om kompetenser, drivkrafter och intressen så harklar sig försiktigt människan på andra linjen och berättar att hon faktiskt bara hade en fråga om en linnekläning….Omg! Stackaren. Jag är ju sjuk i huvudet.
-Igår vid matbordet, då jag langat fram hamburgare till massa ungar så säger en av min sons vänner att föräldramötet ju börjar snart i aulan på gymnasieskolan och jag bara ”ok, det är dags att bege sig då” och letar i mailen på väg in i bilen vilken aula jag ska parkera vid.
-Då jag får brev från Kronofogden för obetald faktura. Va!? va i helvete – sluta skicka fakturor och sedan inkasso till någon jävla app. Otroligt! Jag blir så jävla ledsen på mig själv varje gång.
-De gånger min bil bara stannat helt plötsligt för att bensinen är slut. Här har jag blivit bättre faktiskt – det är så otroligt förödmjukande varje gång och jag fattar inte att jag kan missa att det stått på rött och varnat ett tag.
– Varje gång jag tittar på min garderob, i min bil eller i kökslådorna. Jag klarar inte av att hålla i ordning hur mycket jag än vill och bestämmer mig för att göra det. Det går för fort liksom och så bara det blir kaos för att jag inte bryr mig egentligen. Eller jag bryr ju mig massor. Jag vill ha kontroll. Jag vill ha ordning och sorterat.
-Varje gång jag vaknar vid 05 och inte kan ligga kvar för att det snurrar hundra tankar och idéer i mitt huvud. Kroppen är så trött så trött. Men jag klarar inte av torktumlaren i hjärnan som är satt på max. Jag måste gå upp och göra något för att sortera tankarna och inte få panik.

Usch. Allt brukar alltid lösa sig och jag kan ju ta ansvar också såklart. Men dessa situationer sätter sig aldrig min man i. Jag brukar tänka att jag är himla bra på mycket annat så det kompenserar för detta. Vi säger så då.
Har ni liknande erfarenheter?

Allt jag sa att jag skulle göra

Om mina tatueringar