
Det doftar sött av blommande vinranka i växthuset, jag möblerar om och försöker få ordning på bevattningssystemet. Sniglar äter på solrosen men rosenskäran mår fint – jag får ner luktärten i jord och drar upp de sista tulpanerna. Sedan badar vi, lillebror och jag, vi dyker och ser vem som kan hålla andan längst och det svider i ögonen. Jag dyker bäst i havet säger jag och skrattar åt jag är rätt kass på att navigera under ytan utan cyklop. Jag borde cykla ner till bryggan för ett bad.
Men det ligger en ro över trädgården och jag slipper träffa folk så jag håller mig helst bakom grinden i hemmets trygga famn.
Vi är en bit in i juni och jag drar långsamt efter andan. Maj var mycket av allt – samtidigt som jag försökte ro många stora jobb i hamn så bar jag på en stor oro över en sjuk anhörig. Aldrig har jag rabblat sinnesrobönen mer än nu – ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.
Livet måste gå vidare för oss andra, vi behöver gå upp på morgonen, gå till jobbet, välja glädjen och tacksamheten – bredvid det jobbiga.
Men nätterna är svåra – jag vaknar i oro och ångest och matlusten är som bortblåst. Det är snårigt att jobba offentligt när man går igenom något jobbigt privat – jag delar inte vad jag går igenom utan försöker låta allt vara som vanligt. Det här är ju mitt jobb – den digitala dialogen. Jag behöver inte berätta något. Jag vill inte det.
Men samtidigt känner jag mig lite olustig till mods – som att jag är en falsk människa på något sätt. ja, vi släpper det nu. Livet innehåller allt och ingen slipper undan sorg och smärta.
Jag har en kaka i ugnen, lyssnar på en bok och städar hemmet samtidigt. Förbereder för imorgon då jag ska ha en heldags fotografering inför kommande kollektionssläpp.

Jag ska lägga kamomill på kakan, vispa sojagrädde och dela jordgubbar i tunna skivor dagen till ära. 6 juni.

Ska torka massor av dessa till teblandningar. Jättebra för magen och sägs vara lugnande. Gott på kvällen tänker jag.
Odlar du kamomill i år.

Det är mysigt att hänga här ute nu. Barnen varvar bad, bastu och hänger runt i EPA-traktorer. De är ett stort gäng som drar runt och det glädjer mig att de snart ska gå in i sommarlovet. De kommer ha en fantastisk sommar ihop.

När jag borstar tänderna om kvällarna möter mig denna vy. Tröttnar aldrig och snart blommar det dessutom för fullt här ute i rabatterna.
Hoppas ni haft en mjuk helg.




















