Hjärtefrågor

Sista slaget – då lämnade jag

Våldet hade brutalt eskalerat de två senaste veckorna och jag står med böjt huvud över mina skor i hallen. På den orange plastmattan försöker jag göra mig så osynlig och liten som möjligt medan barnet skräckslaget gråter i min famn. De överröstar varandra – jag är en hora, en jävla smutsig patetisk fitta och jag ska ut ur hans hus och den jävla skrikande ungen, få käft på han då!!! Allt är mitt fel, jag får honom att bli sådan här och jag är helt jävla värdelös, gormar han och tar den öppna högerhanden och slår mot sidan av mitt huvud. Det tjuter i öronen och blixtrar bakom ögonen.
”Det är lugnt, det är lugnt, vi ska gå…” viskar jag i min ettåriga sons öra samtidigt som jag pressar ner fötter i skor, får på oss ytterkläder och trycker upp dörren. Utanför står barnvagnen och jag placerar med skakande händer barnet i den och rullar ut oss mot friheten. Gårdsplanens lilla sluttning uppför och ut på grusvägen, rundar granarna och börjar småspringa. Det är 1,5 kilometer till busshållsplatsen vid den stora vägen och jag tänker att jag liftar eller vad som när jag når den om inte bussen kommer, bara vi kommer bort från huset och honom. Hjärtat hoppar nästan ur bröstet, adrenalinet pumpar och jag vågar knappt tro att det ska gå denna gång heller – detta har vi varit med om förr. Han kastar ut oss och sedan ångrar han sig och så fortsätter allt i en loop som drar oss alla ner på botten.
Samma vecka har han vid två tillfällen sagt att han ska köra ihjäl oss rakt in i en bergvägg och besinningslöst tryckt ner gasen för att visa allvaret i hotet. Hur ska detta sluta? Hur kan det sluta?

En natt står jag med handen på den vassaste kniven i kökslådan – funderar över om det är jag som ska avsluta denna fruktansvärda mardröm så vi alla kan få ro från skräck och vansinne. Ett snitt över hans hals, går det med en sådan här räfflad kniv? Är den tillräckligt vass, tänk om det inte går? Vad händer då? Då är jag död.
Jag kommer åka in för mord och barnet omplaceras om jag lyckas. Ska jag avsluta mitt eget liv? Vad händer med barnet då – ska han växa upp med honom? Herregud, jag kan inte tänka klart – jag är så förvirrad. Detta måste få ett slut.

Jag vänder mig om efter 50 meter och ser hur han kommer i rusande i full fart mot oss. Han skriker och sparkar våldsamt mot barnvagnens ena sida så hjulet viker sig – jag får lyfta ur barnet och trösta, schhhhh, jag måste lugna dem båda. Vad ska jag göra? Vad vill du att jag ska göra – ska jag gå eller vända? Schhhh, vi går tillbaka, ska vi göra det?
Jag försöker läsa av läget och kalkylerar frenetiskt i huvudet vilken strategi jag ska ha för att ilskan ska ebba ut – ska jag resonera, vara tyst, trösta, vara hjälpsam, försöka stå emot och bli arg…? Arg fungerar aldrig så det går bort, det blir bara värre och jag drar vagnen mot huset igen samtidigt som jag pratar i lugnande haranger om hur allt kommer bli bra. Se, nu är vi på väg hem igen, allt kommer bli bra.
Det blir inte bra – det finns inga gränser för vreden som forsar fram i det lilla timmerhuset. Ännu en gång sätter jag barnet i en vagn och rullar ut på grusvägen – denna gång sulkyn eftersom barnvagnen inte går att köra längre och nu måste vi verkligen komma iväg. Jag hinner lite längre denna gång och när han når ikapp mig så tar han sats och sparkar ner mig så jag faller mot gruset – han brukar inte slå mig utanför husets väggar och jag blir förvånad över vad som hände och tittar mig om. Är det någon som ser vad som händer? En pappa har precis sparkat omkull en mamma på grusvägen i den lugna stugbyn och ett ettårigt barn sitter och gråter i sulkyn bredvid. Ja, det går någon hundra meter bort. Vi går hem igen. Han är skamsen, ångerfull och orolig – nu kommer polisen snart och allt är mitt fel, säger han. Han blir så orolig och ursinnig över detta så han börjar tända eld på tidningar som han slänger runt om sig.
”Lika bra vi brinner inne allihop”

Jag har fortfarande mina skor på mig och med barnet  i famnen släcker jag alla små bränder av papper på trägolvet i vardagsrummet. Helt plötsligt öppnar han dörren till altanen, rycker barnet ur min famn och puttar ut mig ur huset. Sedan drar han för alla gardiner så jag inte ser in. Paniken som slår till i magen är obeskrivlig och jag kippar efter andan. Efter detta är det svart. Jag minns ingenting. Jag har spenderat 22 år med att fundera på vad som faktiskt hände efter det men jag har ingen aning – det är helt raderat från mitt medvetande.
Dagarna efter gör jag något jag aldrig gjort förut, under fem års tid har jag aldrig någonsin tagit mig mod  – jag tar upp telefonen och ringer min mamma.
– Ni måste hjälpa mig härifrån – stannar jag kvar så dör vi. 

Det är ångestfyllt att lämna. Jag skriver ett långt brev och har dåligt samvete. Vi flyr in i sommarnatten till ett skyddat boende där mammor gömmer sig med sina barn. Våldet upphör inte där men jag kan tygla det på ett helt annat sätt när jag får en geografisk distans och hjälp av omgivningen – till slut ebbar hoten ut, fem år senare.

Jag har inget behov av att blotta mina trauman för er men jag har ett behov av att upplysa och skapa förändring i samhället. Jag har skrivit om detta förr – men det tar så mycket av mig varje gång så det blir inte så ofta. Men det är värt det om jag kan hjälpa andra. Dessa inlägg är är några av dem.
2018 – Vi måste våga prata om det
2019 – Att leva med skam. Ingen annan förstår.
2019 – I hans våld 
2021 – 21 år senare

1. Lever du under våld och hot så sök hjälp. Berätta för någon du litar på. Det finns mycket information och stöd att hämta hos Unizon och Kvinna till Kvinna. Ta kontakt med socialtjänsten för att få hjälp med flyktplan. Ingen ska behöva leva i våld.

2. Misstänker du att någon i din omgivning utsätts för våld? Det finns mycket bra information  hos Huskurage – Huskurage är en våldspreventiv metod för att förebygga, förhindra och stoppa mäns våld mot kvinnor och våld mot närstående. Metoden innebär att kunskap om våld och civilkurage sprids för att få fler att agera vid oro för att någon far illa i sitt hem. Att knacka på, att hämta hjälp av fler grannar, att ringa polis och att kontakta socialtjänst är vad du som granne kan göra för att bidra till ökad trygghet och minskad utsatthet i huset eller i grannskapet där du bor!

3. Prata med ungdomarna, både killar och tjejer, om hur en sund relation ser ut. Att det inte är gulligt och kärleksfullt med svartsjuka och ett kontrollerande beteende. Att våldsporren/porren som finns tillgänglig digitalt är missvisande och rent skadlig för deras hjärna, deras syn på sex och relationer överlag. Hos Unga Relationer finns väldigt mycket kunskap och information – bra för både föräldrar och ungdomar.

4. Reflektion – Du är inte ditt trauma så låt det inte definiera vem du är. Dina upplevelser har gett dig erfarenheter och djupa sår men det går att ta sig vidare och skapa ett bra liv. Det är du skyldig dig själv och du är värd det – det är skitjobbigt och tufft, du kommer tvivla på dig själv och andra ofta men kärlek och empati kommer hjälpa dig. Gå inte vilse i mörker och bitterhet. Gå framåt.

 

 

Kanske ledde det till något bra till slut ändå...
Trädgården

Känner du dig stressad? Lugn, du kan direktså dina frön.

I samarbete med Florea

Börjar du bli stressad? Har ”alla” hunnit långt med sina blomsterfrön och har buskiga plantor som de snart kan gräva ner i trädgården?
Instagrams förbannelse – så inspirerande men också sååååå stressande. Ta det lugnt!

Än finns det gott om tid att förså frön och det går också bra att hoppa över detta moment och gräva ner dina frön rakt i rabatten. Lugna bananer – du gör det som passar bäst efter dina förutsättningar och din lust.

Jag själv känner mig rätt loj i år faktiskt – jag har ganska mycket jobb med KLco och vill inte vara i aktiv vila för återhämtning.
Jag ska försöka vara mer still, läsa böcker, glo på serier, hänga med kompisar på långa luncher och bara vara. Förr har alltid trädgården varit en plats för vila – arbetet här har gett mig så mycket energi och varit otroligt meditativt för mitt inre kaos.
Men för första gången i hela mitt liv känns trädgården lite som bokföring – ett otroligt stort arbete som man varken har lust eller energi till men det måste ändå göras. Jag hoppas sannerligen lusten kommer tillbaka, tro inget annat – detta är ju mitt absolut största intresse.  Men så länge försöker jag ta det hela med ro.

Jag tar genvägarna till en frodig blomstrande trädgård och väljer att direktså massor.

Jag bor i Zon 1 på västkusten och har googlat när sista nattfrosten i Varberg är i år – 26 april står det och jag tänker att detta är riktigt snart. De sommarblommor som har en kort utvecklingstid hinner blomma redan under högsommaren om de sås nu i april- maj. De flesta utvecklas dessutom ännu bättre med direktsådd eftersom de inte riskerar att bli rangliga av för tidig sådd.

Jag som är lite våghalsig grävde ner några solrosfrön redan nu.

Har förberett alla mina bäddar och rabatter med bokashijord och kogödsel. Och så har jag börjat vattna en del – det är ju ganska torrt här ute nu när vårsolen dragit in över vår fina lilla stad.

Så här direktsår du blommor:
-Du bör alltså vänta med sådd tills jorden är tillräckligt varm.
-Innan du sår dina fröer är det bra om du rensar bort ogräs också.
– Så höga blommor längre bak i rabatten så får du bra komposition bland dina blommor.
– Sådjupet står på påsen, ofta ca tre gånger fröets längd.
-Så inte för tätt – läs på påsen om lämpligt avstånd.
-Vattna i sågropen först – annars flyter fröet upp.
-Täck med torr jord därefter.
– Du kan också märka upp var du sått – det är så lätt att glömma.
– Håll koll efter ogräs och mördarsniglar första tiden.

Dessa fröer tänker jag direktså – krasse, morötter, dill och solros.
Andra bra blommor för direktsådd är klint, rosenskära, ringblomma, malva och tagetes.

Just nu har jag äran att kunna erbjuda er en rabatt på hela FLOREA’s sortiment.  Använd rabattkoden Kristin20 för 20% och klicka hem era fröer direkt vetja – erbjudandet gäller i en vecka. FLOREA har grymt snabb leverans så du bör ha dem i början av veckan om du beställer nu.

Lycka till med blomningen!

Hjärtefrågor

Prestera i vilan

Vi hade tre hela dagar i Frankrike över påsk och för första gången var vi där utan prestationer – inget jobb var med på datorn, kameran fick vila och vi valde också bort att greja med måsten till huset. Total maxad ledighet!
En dag stod jag i köket och kände mig sjukt stressad över att utbudet av härlighet var så oändligt så jag visste inte vart jag skulle börja. Ville maxa njutet med att springa i bergen och sova i dagbädden samtidigt. En omöjlighet rent av.
Yoga och en bok sen då? Fast barnen är ju med så nu får vi hitta på något allihopa… 
Sen blev jag såklart förbannad på mig själv över att jag stod mitt i den sköna ledigheten och kände att jag till och med vill prestera i vilan. Hur vilar jag bäst och utnyttjar de här dagarna optimalt. Inte klokt faktiskt, sa både min man och jag och bestämde oss för att sänka axlarna och göra vårt bästa i att inte ställa några som helst krav på varken oss själva eller barnen.

Min man berättade om ett dygn han hade hemma själv utan barn och mig en gång. Detta är ganska ovanligt då jag och barnen nästan alltid är hemma eller så åker vi någonstans ihop eller allena. I alla fall – detta var nytt för honom och han tänkte att han vill ta vara på dessa ”dyrbara” timmar på bästa sätt och började finurla på vad han skulle göra. Han ville ligga på soffan och vila men samtidigt cykla långt, vara social och ringa en vän för en fika, eller åka förbi föräldrarna och äta middag, passa på att städa och röja källaren kanske, läsa en bok eller kanske ännu bättre, se en dokumentär.
Han började lite här och där – började tre olika böcker han inte fastnade i, snurrade runt bland de olika kanalerna för att hitta ”den perfekta” filmen eller dokumentären utan framgång och nu började stressen slå in… tiden tickar och han har inte gjort något ”vettigt av sin egentid” – han blev mest frustrerad och kände sig stressad av situationen.
Än en gång – prestera i vila. Har man hört något så dumt?
Hur är hjärnan funtad egentligen?

Min man lyfte upp en en av mina böcker från matbordet i början av veckan och höjde på ögonbrynen frågande – ”kattens läkande krafter” ?
– Hm, hur tänker du nu? Mycket att ta in liksom. Katter, yoga, vandring, kalla bad, keramik, trädgård… hur många böcker ska du behöva läsa om välmående?

Jag vet inte vart jag vill komma med dessa reflektioner men jag tycker det är bra märkligt att man/jag känner att jag till och med behöver prestera i sökandet efter välmående och vila, prestera i njutning  – hur vi hela tiden vill bilda oss till att vara människa 2.0 även när det kommer till återhämtning. Intressant tycker jag.
Jag önskar mig själv balans här men inser också att jag är en sökande och nyfiken människa som vill uppleva mycket.

Jag vill gärna höra hur ni tänker.

Vad händer i kvinnans kropp då vi åldras?

Kan vi prata om åldrandet och hur mycket pengar vi lägger på skönhet?
Vardag

Spridda tankar under soluppgång

Jag ligger i en hotellsäng på Hönö med balkongdörren öppen. Solen går upp över kobbar och skär och jag har fyllt på min kaffelopp två gånger. Det enda molnet på himlen är ett kliande munsår som växer på min underläpp och jag grämer mig över att jag inte har med mig salva. Nu börjar det liksom klia upp över hela kinden och pannan. Det bådar inte gott – då kommer jag ha hela hakan full av ett stort brinnande munsår inom kort. Åh nej.

Det blir en fin dag. Ska bada i havet och äta god frukost. Det är lite konstigt med dessa kortveckor tycker jag – man fattar liksom inte att det redan är fredag och jag hann absolut inte få gjort allt jag skulle…
Jag har en maxad vecka med en hel del jobb att lämna in och en kollektion som ska lanseras, texter som ska skrivas och bilder att redigera. Klockrent att ta ett dygn på Hönö då, hahaha… Tur man är uppe med tuppen och kan jobba från sängen så här. Det kallas digital nomad har jag hört. Man tar med sig jobbet dit man reser och har möjlighet att både vara på äventyr samtidigt som man jobbar. Inte ett dugg stressande…hehehe… Men ja, ibland blir det ju så och jag är väldigt glad över allt jag har möjlighet att uppleva tack vare detta. Kommer ni ihåg när jag var i Frankrike hela oktober och jobbade därifrån varje dag? Väldigt tacksam

Nu ska jag runda av dessa spretiga morgontankar och skapa ett utskick – klockan 15 har vi nytt släpp hos KLco och det är lite att rodda med innan. Men visst ska det där kallbadet och promenaden över klipporna hinnas med – antar att någon annan får sätta sig bakom ratten när vi kör hem motVarberg så jag får jobba från passagerarsätet.
Önskar er en bra dag.

Mode, resor

Vandrarkängor och andra tips inför friluftsliv

Jag läser tre böcker parallellt just nu och en av dem är NOMAD av Ulrica Norberg. Boktips!
Det är en sann njutning att läsa om hennes  vandringar runt om i världen. Jag blir otroligt inspirerad och jag får också vatten på min kvarn då hon förklarar vad som händer i kroppen och varför vandring hjälper oss hitta mer balans, oavsett vart i livet vi än befinner oss. Det är ju precis det jag känner och suget efter vandring har aldrig varit större. Jag var i Abisko och vandrade i början av året och kikar nu efter vandringsleder runt om där jag bor och även i södra Frankrike där vi har vårt lilla hus.

Tyvärr blir det inte så mycket vandring vid just denna resa för vår mellankille går fortfarande på kryckor efter en mopedolycka i början av februari. Stackaren! Vi ska vandra bland lederna i Saint -Guilhem-le-Désert vid vår nästa resa hit – här är otroligt vackert. Här finns också grottor att besöka och kajakturer att uppleva.

Nu har jag också funnit de perfekta vandringskängorna efter en noggranna efterforskningar på nätet, rekommendationer och i butiker för vandring. Har plockat ihop ett litet moodboard med allt jag har på önskelistan för vandring i år. Klart jag inte kommer köpa allt och det går absolut bra med både gammal keps, shortsen du köpte för fem år sedan och vindjackan du har i källaren. Men här är ändå lite tipsigt och länkar till varumärken som har bra grejer.

Fjällräven är ett av de mest klassiska svenska varumärkena när det kommer till friluftsliv – här fann jag både jacka, merinoullsocka, ryggsäck och tält. Snyggt och praktiskt! Det är klokt att ha bra sockor i vandringskängorna har jag förstått.
En topp i merino som andas och är designad för att reglera min temperatur, kontrollera lukten och hålla mig bekväm när jag vandrar i tuff terräng? Ja, tack – denna kommer från Patagonia och där fann jag även väst. Kepsen har Undanflykter på sig för Peak Perfomance. Tycker hon är såååå cool och bra!
Houdini har grymt bra kläder tycker jag och hoodien kommer därifrån. Bra att ha lager på lager när man vandrar så man kan ta på och av beroende på väder och vind.
Är galet inspirerad av det nya outdoormärket Astrid Wild och det är faktiskt en av mina vänner som är grundare till detta coola. Byxor och shorts är från dem och jag tycker verkligen ni ska klicka er vidare till deras grymma hemsida om ni behöver uppdatera er garderob med snygga och hållbara outdoorplagg. Mina fleecejackor jag använder året om är från dem .

Ett primuskök är också en bra investering – för visst vill man laga mat ute i den vilda naturen?
Men kängorna? Varför är de bäst?

Jo, mina svärföräldrar har vandrat i sina Meindl i över tio år och de är flitiga friluftsmänniskor. Jag har också fått dessa rekommenderat från andra och även spanat in webben. Ganska saftig investering men du har ju dem i många år som sagt.
De passar skogspromenader och lättare vandringar och även tuffare terräng. Just den modell jag spanat in är lätt och stabil och sägs ha en mycket hög komfort. Jag har varit och provat i butik och insett att jag behöver ha en storlek större än vanligtvis, har hört att det rekommenderas att man väljer en större storlek än normalt för att ha plats med extra strumpor, olika typer av sulor och för att fötterna sväller något under en dags vandring. Just dessa heter Kansas Lady GTX och jag kommer absolut slå till på ett par.

Lycka till med vandringen under året nu – fyll gärna på med bra vandringstips i kommentarerna. Jag är ju en nybörjare och suger åt mig allt.

Obs. helt osponsrat inlägg givetvis – detta är bara vad jag själv kikat på inför vandring.

 

Lager på lager - hur klär man sig?

Snövandra i Abisko