Så jag köper en keps där det står ”slow down” i versaler på och packar ner böcker som ska göra mig klokare. Jag plockar också ner kärleksbrev, egengjord salva och livsnödvändiga kaffebönor. Fattar knappt att jag ska åka och skickar inlämningar till höger och vänster samtidigt som jag håller tummarna för att inget ramlar mellan stolarna. Det känns ungefär som man har satt sig i bilen och kört motorvägen hem och upptäcker att man glömt ett av barnen på Liseberg då man kör förbi Kållered – har aldrig hänt mig, men tänk om.
Jag fotar mina dahlior såklart. Sådana viktigheter får man inte glömma innan höststormar och frost tar dem. Jag blundar åt att bananflugor och getingar har fest i växthuset med vindruvor jag inte skördat av men glädjer mig åt att hjälpa lillebror komma ikapp i matten och att skjutsa storebror till jobbet.
Sen fotar jag min samling. Det blev några grejer ändå. Fat, muggar, skålar och små brickor. Inga spektakulära saker men hallå – har ju precis börjat.
Hade ingen plan med att det skulle gå i gult och grönt – det bara blev så. Tänkte mest beige och brunt först men sedan gick glaseringen av bara farten och det blev både randigt och tvådelat.
Har fortfarande inte lärt mig centrera på den här. Det kanske är närvaro och mer ”slow down” den behöver för att svara snällt på min omfamning?
Vi tar nya tag i november tänker jag och då ska jag ta med mig te, värmefläkt och tända massa ljus här ute.
Hur är det med er?
Detta inlägg har jag börjat skriva på flera gånger nu och sedan suddat ut. Jag har testat med olika ämnen – trädgård, föräldraskap, ekonomi, återhämtning…
Men inget har liksom kommit till mig som det brukar göra när jag bloggar. Faktum är att hjärnan är sprängfull. Eller helt tom.
Det beror på hur man ser det – orden sitter långt inne och jag känner mig som en nybörjare med kameran.
Men det finns väl inget värre än när en privilegierad människa beklagar sig över den situation hon själv satt sig i – det är ju rent av oförskämt, så jag ska bespara er detta.
Jag står själv här i mitt hörn och hämtar andan lite bara – sen ska jag skriva så tangenterna glöder. Var så säker.
Något jag funderat på det sista – nu när det mesta öppnar upp och folk börjar träffas som vanligt igen.
Det är det sociala umgänget – events, fester, sociala jobbsammanhang och vännerna.
Ända sedan pandemin drog igång har jag knappt umgåtts med folk alls – jag har bara jobbat eller varit med min familj.
Medan andra har uttryckt en sorg över detta så har jag tyckt det varit hur bra som helst – jag har verkligen kunnat fokusera, satsa och jobba som tusan utan avbrott. Det har passat kalasbra nu när jag startat upp en ny verksamhet att bara ha digitala möten, inga jobbresor och längre sittningar.
Jag har verkligen mått bra av att ”slippa” träffa människor. Och det betyder ju inte alls att jag inte älskar mina vänner – jag mår jättebra av att hänga med dem men har verkligen dragit fördel av att inte vara social och börjat njuta mer och mer av att vara själv.
Funderar på om jag är en introvert personlighet trots allt. Har nog aldrig trivts i större sammanhang och folksamlingar. Ser verkligen fram emot att vara helt själv under några veckor i Frankrike och kan inte tänka mig något härligare än att få slippa anpassa mig och prata med någon annan. Är det pandemin som fått mig att bli ännu mer ensamvarg? Eller är det mitt jobb?
Eller min familjesituation?
Hur känner ni för det sociala i livet? Får ni energi eller tar det energi?
Spelar såklart stor roll vad det är – så mysigt och bra att sitta och skratta bort ett par timmar med vänner och slippa vad i sin egna hjärna hela tiden.
Lite av vad jag funderar på…, verkar ju som det blev ett blogginlägg med lite mer djup än vad mina dahlior har för kulör – trots allt.
Det var nog allt.
Ok, så nu ska jag runda av det här inlägget och ta mig i kragen. Fyra snabba innan jag lämnar er.
1.Jag var hos revisorn och han gav mig en high five för ett fantastiskt H1.
2.Förhör mellanbror inför prov i samhällskunskap och blir stolt över att varken han eller jag tappar det. Båda har stora koncentrationsvårigheter – Vi håller ut och ihop.
3.Lyssnade på Gunhild Stordalen om vikten att lyssna på sin egen kropp och tillgodose alla behov för att undvika sjukdom – träning, sömn, kärlek & beröring, bra mat, återhämtning.
4.Tog mig äntligen i kragen och köpte en Hövding idag.
Med trötta armar börjar jag äntligen klippa ner tunga druvklasar från växthusets innertak. Det droppar sött ner i håret och doften avslöjar att en del av frukten är övermogen och har börjat jäsa – plötsligt sticker en geting mig i fingret och jag svär över att jag inte tagit tag i detta tidigare.
Jag svär mycket nu. Grova svordomar. Allt rinner mig ur händerna och jag är så besviken på mig själv.
Det är en otrevlig känsla.
Men lite till nu då. Håll i. håll ihop.
Gör listor. Sov och ha tålamod. Allt blir bra. En del blir riktigt dåligt men det får gå ändå.
Humlen sträcker sig upp över glashuset och dess gröna små kottar är som konstverk över den grönskande väggen. Vilken otroligt växtkraft.
Jag googlar recept på druvjuice och finner det här – varsågod, till er också:
Ingredienser
– 2 liter vindruvor
– 1 liter vatten
– ½ dl citronsaft
– 1½ dl strösocker
Gör så här:
1. Koka upp druvor och vatten. Låt rinna av i silduk ca 30 minuter.
2. Mät upp saften och häll tillbaka i kastrullen. Tillsätt citronsaft och socker. Smaka gärna av efter hand. Koka upp så sockret smälter och blandas med saften.
3. Om druvorna är söta krävs mindre socker, men tänk på att hållbarheten då minskar. Häll upp på väl rengjorda flaskor och förvara i kylskåp.
Vi stänger av värmen till poolen och bastar – nu blir det bara kallbad fram till isen lägger sitt täcke över den turkosa ytan.
Hösten breder ut sig – den tar för sig och snart har den strippat varenda träd på gatan. Kanske biter frosten tag i min blomster nu snart också.
Kanske behöver också jag vissna ner och gå i dvala för att samla energi för en ny blomning nästa år. Inte en så tokig idé ändå, nu när jag tänker efter…
Herregud – Är det sant!?
Mitt drömboende är till salu! Har glott på filmer och bilder hela dagen och är helt tagen.
Man ska ju inte tipsa om det man själv vill sätta klorna i men det finns tyvärr inte på världskartan att jag kan köpa denna fantastiska gård i Varbergs bokskog just nu – inser att det saknas typ 100 miljoner kronor.
Varje gång vi åkt förbi Öströö har jag sagt till min man att någon gång, om den fantastiska gården vid sjön blir till salu så är min dröm att ha möjlighet att lägga ett bud. Den fantastiska fastigheten ägs av familjen Klingspor sedan 1915 och godset har anor sedan 1300-talet och är omgivet av fyra sjöar. Över 400 hektar bokskogar och åkermark precis utanför Varberg. Äntligen fick jag en inblick i vad hur det såg ut på insidan – jag har varit nyfiken i en strut.
Vill såklart dela med er – för det är verkligen ”nyp mig i armen”- fint och jag hoppas att den som har möjlighet att köpa detta fantastiska gods gör det absolut bästa av det och någon gång bjuder in mig på middag och dopp i sjön. hahaha!
Håll tillgodo – detta är en dröm!
En fantastisk miljö med sjöutsikt och en allé ner mot sjön.
Vacker natur och massor av skog mitt utanför vårt fina Varberg.
Små tillhörande hus, en fårfarm, café, gårdsbutik och turistdestinination på ägorna – Älskar Öströö fårfram, deras fårsafari och ostkaka. Detta har jag tipsat om förr, visst?
Inne på gården – kakelugnar i nästan varje rum, var det 18 stycken rum , men wow!
Tapeterna och kulörerna – allt är bevarat på ett fantastiskt sätt.
Underbart – eller hur?
Så coolt att ha allt detta gamla bevarat – jag är osäker på om byggnaden används det senaste men jag vet att det har varit ett sommarhus för släkten som äger det.
Detta kök är allt jag vill ha – det är underbart.
Taket här! Och stuckaturen i dörrpartiet in i nästa rum.
Trappan och väggen här – blir alldeles salig och önskar att jag kunde få inreda detta paradis.
Ok. Tänk att promenera ner här med kaffekoppen i handen och ta morgondoppet i sjön. Har du några extra kronor i plånboken så ta en kik här.
Önskar så att detta paradis hamnar i rätt famn.
Oj, vad jag längtat efter att skapa roliga och givande möten där kunskap och kreativitet delas i KLco’s lokaler.
September blev en månad där vi tryckte ihop fyra workshops på bara någon veckas tid och det blev succé!
Vi började med att pickla och syra grönsaker tillsammans. Linda Persson som höll i denna workshop berättade om hur viktigt och bra det är för vår tarmflora att äta lite syrada grönsaker varje dagen – otroligt bra och nu köper jag hem surkål och kimchi i parti och minut. Så gott!
Jag satte även egen burk av surkål och har också lagt in mina gröna tomater. Ska dela recept inom kort – fann det i Lindas bok Skafferi.
Linda och hennes vän demonstrerade hur man skulle massera kålen för att sedan kunna trycka ner den med dess saksättning i burken. Väldigt intressant och kul!
Tänk vad mycket kunskap människor går runt och bär på – är full av beundran för Lindas arbete och hennes önskan om att sprida kunskap om hälsosam och god mat.
Jag har ståt för fikan dessa dagar. Jag har gjort smoothies, rawfoodbollar, te och smörgåsar.
Kul att duka upp och fixa tycker jag.
En dag dukade vi upp en buffé av växter att färga tyg med. Detta är ett hantverk som är otroligt intressant tycker jag.
Vi använde flera olika tekniker under tre timmar och alla fick med sig växtfärgade tyger och massa inspiration för att fortsätta arbetet hemma. Jag ska ånga ett eko.print idag tror jag faktiskt.
Ett sådant här – för at rama in. Här har Tigeröga, Gullskära och Färgkulla använts tror jag.
Väldigt vackert!
Det var härliga Annika Sandstedt som höll i kursen och första tillfället blev fullbokad direkt så vi satte in ett extra datum. Nu har vi en hel del som skriver och säger att de också vill gå så vi får försöka fixa någon ny kurs kring växtfärgning i början av nästa år.
Annika berättade hur hon hade varit i branschen för tygfärgning i många år och nu på de det senaste har börjat jobba med en naturlig process utan gifter. Så som vi gjorde förr – ett hantverk som blivit lite bortglömt då vi började färga och skapa tyger med syntetiska processer .
Tack Annika! Du är grym!
Sist ut var min goda vän Hanna Wendelbo. Hon häll en kurs i akvarell och färglära hos oss. Hon är verkligen en multitalang och det är alltid roligt att jobba med henne.
Denna dag fick kursdeltagarna kunskaper i hur de avmålade blommor och sedan färgsatte vackert med akvarellfärger. Hanna testade att måla med ett avkok på blåstång som jag förberett till henne – väldigt spännande. Ska visa er resultatet inom kort.
Färgläran – en hel vetenskap. En väldigt uppskattad workshop där deltagarna gick hem fullproppade med inspiration, kunskap och skaparlust.
Här glöder flitens låga!
Vilket fint privilegium att få skapa sådana här möten i våra lokaler.
Denna helg kör vi nytt upplägg – då ska 25 blomsterentusiaster ha konferens hos oss lördag och söndag. Då ska jag både föreläsa och ha teprovning för dem så jag sitter med min lilla presentation just nu och kastar om några bilder.
Ja, nu är det ganska mycket på alla håll och kanter innan jag ska lämna Sverige nästa vecka. Jag har tre medarbetare som täcker upp för mig i driften och i butik medan jag är iväg under oktober men kommer såklart kunna sköta mycket digitalt. Allt känns väldigt tryggt och bra ordnat.
