Frankrike, resor

Målbild just nu

Jag har en målbild på näthinnan. Det är mig själv sittandes i fönstersmygen här med kaffe och en bok. Snart så…

Ska vi ta en liten tur här i huset? Mina vänner är där nere nu och skickar härliga bilder från då de sitter på terassen och dricker vin eller badar i fantastiska miljöer efter de vandrat i bergen.
Kolla här!

Men hur underbart!!!?

När jag kommer ner så ska jag slå upp fönsterluckorna, ställa en stor bukett med solrosor på denna byrå, tända min rökelse och gå runt bland rummen…

Jag ska vädra sängkläder och vattna mina olivplantor, lägga in mina kläder prydligt i garderoben och hälla upp ett varmt bad med massa skum. Tända ljus och hälla upp ett glas vitt.

Morgonen efter ska jag dra på mig joggingskorna och springa upp genom gränderna, förbi kyrkogården och ut på vandringsleden.

Om jag längtar – ja, det kan du tro!!

Påminner mig själv om att detta rummet behöver en strykning till och ovanvåningen också behöver målas.

Här är det bara vitt och ganska sterilt just nu. I källaren står härlig mjuk kalkfärg och väntar på att bäras upp.

Men jag kommet inte hinna måla tror jag – jag ska vara här nere och jobba rätt mycket så det får helt enkelt vänta. Allt blir bra – en sak i taget.

En och annan marknad hoppas jag att jag kan besöka såklart.

Sitter just nu i soffan med jobbet i knät – gårdagens sköna känsla är som bortblåst och jag finner inte ord för min prestationsångest idag. Den är orimlig och jag hoppas någon bara kan ringa på dörren och säga – ”Vet du vad Kristin, du slipper. Du ska inte göra detta längre och allt var ett skämt, gå och lägg dig och titta på The God Doctor istället”
Men det kommer ju inte hända och den här känslan går över.
Djupandning och lite yoga? Eller The Good Doctor kanske…

Hur påverkade pandemin det sociala umgänget?
Vardag

Om idag ~ fotografering & lansering

Älskar denna tisdag också – vad är det som händer? Helt plötsligt är livet alldeles fluffigt, härligt och kul. Är det vila och träning som gett mig en stor dos livskraft tillbaka?

Idag har jag haft många bollar i luften och alla kom i mål. Phu!
Ellos rullade in på uppfarten tidigt denna morgon och jag sattes i sminket innan barnen hade kommit iväg till skolan.

Sedan fångade vi massa fint på bild medan sensommarsolen strilade in genom skitiga fönster. Ska bli skoj att berätta mer om denna spännande kampanj.

jag passade på att ta ett nytt porträttfoto av mig själv efter teamet lämnat. Fin sminkning och fixat hår ~ detta måste tas tillvara på och jag behövde en ny profilbild till årets gigantiska projekt.
Jobbet som gett mig både sömnlösa nätter, pirr i magen och en hel del utmaningar. Om ett par månader kanske jag kan berätta.

fotot tog jag med kamera på stativ och lillebror som knäppte av.

Fick två leveranser idag. En härlig låda goda viner från Göteborg ~ gänget på Whine Mechanics är så coola. Ser verkligen fram emot att smaka av dessa.
Så kom prover på våra nya stickade ulltröjor – grymt mycket fint och skoj på en och samma dag. Känner mig stolt, glad och tacksam.

Några timmar vid datorn ~ Mail och grejer som ska skickas in, ny te-lansering på gång.

Och så kom kvällen och familjen samlades runt matbordet och pratade om det nya badhuset, skejt, bitcoins, månadspeng och mycket annat.

 

Kvinnokroppen, Vardag

Filmer, drömmar och svala bad

Den sjätte september tar jag mig ut i löparspåret igen och drar sedan ut kroppens muskler på yogamattan.  Sedan simmar jag i krispigt svalt hav och plockar med mig blomblad från vresrosorna längs strandpromenaden.
Nu älskar jag världen så mycket mer igen och kan faktiskt inte förstå varför jag valt bort rörelse när jag behöver det som mest.
Vid lunch fotar vi tång nere vid Subbe Fyr och tacksamhet sprider sig i bröstet.

Jag lyssnar på ljudbok – på den omtalade Trion. Min man säger att den är för ”svår” för mig och skrattar åt att jag vilat min hjärna med tonårsserier en veckas tid – jag har sett filmer som The Kissing Booth 1 och också The Kissing Booth 2. Jag har även sett He’s all that och han har rätt – min hjärna behöver enkel dramaturgi med en klassisk  ”boy meets girl” och en konflikt som ska leda till något slags slut då alla blir glada och jättekära i varandra. Det är som när kroppen behöver glass – ge den det.

Fast nu behöver min kropp msm och kimchi, syrade grönsaker och gröna smoothies. Och The Good Doctor på Netflix.
Måste lyssna om på boken Trion – har tappat bort mig totalt bland karaktärerna och är tre timmar in i boken. Vad händer – vem är ihop med vem och handlar den ens om något?
Har du läst?

I natt drömde jag att Benjamin Ingrosso var kär i mig, så sjukt, vaknade tvärt och var sen övertygad om att jag glömt stänga av ugnen på jobbet. Körde genom stjärnklar natt medan P3 spelades Maroon 5 – klockan var 04.03 och ugnen var inte på. Körde tillbaka fast vände på halva vägen för jag fick för mig att jag inte låst dörren. Det var låst.
När vi var i Frankrike i början av sommaren fick vi köra tillbaka till huset tre gånger för jag var övertygad om att jag inte stängt av spisen – alla gånger var den av.

Nu ska jag plocka upp högarna med kläder och andra grejer från rummen här hemma –  ett fototeam kommer hem hit till mig klockan åtta imorgon bitti. Känns alltid så jobbigt när människor ser mitt hem och trädgård  i verkligheten – får liksom en känsla av att de kanske blir besvikna. Så dumt. Det är väl var det är liksom.

Nu drar bloggen igång på riktigt här igen tänker jag.
Bokcirkeln ska komma tillbaka, mina intervjuer och även teman som Kvinnokroppen och Entreprenörskap ska dammas av.

 

Trädgården, Vardag

Under en dag

Så jag vilade, färgade ögonbrynen, badade, fotade och tog andra sprutan. Om jag blev dålig av den?
Yes –  jag låg deckad i den här soffan i ett dygn och kunde inte röra mig på grund av febervärk i kroppen. Men nu är det gjort och jag har också pausat mig själv ett par extra dagar för att hämta hem.

På fjärde dagen tog jag upp kameran för bloggen och fotade min morgon. Boris blir bara skönare och skönare att hänga med och nu har jag fixat pass till honom så han kan köra med mig ner genom Europa och till Frankrike i oktober – jag ska vara där nere och jobba i en månad om allt faller väl ut.
Man har verkligen lärt sig att saker och ting förändras och ställs in de senaste så jag är helt inställd på att det kanske inte blir av.

Dagarna nu , sensommaren är alldeles mjuk och varm. Solen går upp senare om morgonen och ner tidigare om kvällarna. Jag älskar det.
Mitt tempo är lugnare och stegen är långsamma nu. Kan sitta länge och titta på min stora solros då flera småfåglar snurrar runt blommorna och pickar i sig fröna. Veckan gjorde mig väl.

När daggen ligger kvar och jag smyger ut här med kaffekoppen – det är guld.

Dahlia efter dahlia slår ut – den ena vackrare än den andra.

Det är som en djungel här ute sa min man idag och jag är beredd att hålla med – det är en yvig och brokig trädgård fylld av halvt genomförda experiment. Mycket hänger lite på sned och kippar efter andan. Men också mycket som blommar frodigt. En så älskad trädgård.

Till och med tomatplantorna levererar i år.

Denna kombination är fin – rosenskära, tandpetarsilja och gyllene dahlior i olika former. Lägger på minnet.

Jag drog Fenix. Ni vet väl vad den står för?

Gissa hur länge jag skrivit på detta inlägg?
En mening i taget…. Nu är det lördag kl 19.57, min man pratar med sin mamma på Facetime, mellanbror rullar in på sin moppe genom grinden, lillebror är upptagen med en chipsskål och tiktok, jag kokar nyponsoppa och har slängt in potatisen i ugnen. Snart blir det zucchinibiffar.

Och så har vi googlat på hur man gör eget vin. Min man säger att det är lätt som en plätt men jag känner mig skeptisk. Det brukar vara det omvända i vår familj.

Jag tänker en del på hur många väljer att alltid lyfta det dåliga istället för att poängtera vad som är bra eller positivt hos en människa eller en händelse. Varför är det så?
Varför letar folk fel hos varandra och vill sätta dit istället för att lyfta och ge kärlek?

Hur säger man ifrån på ett ödmjukt sätt när någon bara sprider mörker och negativ energi  – hur hjälper man hen att hitta ljuset igen utan att trampa i klaveret?  För jag tänker att det är bara människor som mår rätt kass själv som har behov av sprida skit om andra. Eller hur tänker ni?

Ok. Nu är klockan 21.38, Biffarna är uppätna och det är dags att landa i soffan. Hoppas ni har en härlig helg.

 

Hjärtefrågor, Kvinnokroppen, Vardag

Drar i bromsen – Kom, mitt skinn och ben, Håll året ut

Jag har satt återhämtning på schemat under ett par dagar. Nu får jag bara jobba med projekt som har spikade inlämningar, vara i keramikverkstaden, titta på serier, lyssna på poddar, sova, blogga, bada, jobba i trädgården, äta god mat, gå promenader, yoga och vara med familjen. Ingen Instagram, inga människor eller KLco – det är big no no.
Jag måste samla ihop mig.

Det är när självhatet kommer krypande, sömnen uteblir, när den sociala fobin är ett faktum, när jag satt tröjan ut och in utan att märka det fler än en dag och när armarna känns blytunga som jag fattar att jag pressat på för hårt.
Det är inget dramatiskt, jag är snart 43 år och det är inte första gången jag behöver dra i bromsen.
Nu har jag dock råkat ut för detta några gånger i livet och jag börjar reflektera över hjärnans oförmåga att tänka rationellt när den är maxad. Hur den drar sig till konflikt och självömkan istället för att trösta och älska. Jag blir liksom konspiratorisk i tankarna, faror gäckar överallt, får orimligt kontrollbehov och jag är helt säker på att allt är över – jag kommer aldrig kunna leverera någonting av värde någonsin igen.
Jag är patetisk rent av, folk hatar mig och det är så himla synd om min familj som ska behöva leva med en sådan som mig. Phu.

Känner ni igen er – går ni in i sådana perioder?
Det kan ju också vara PMS, men ett som är säkert – kroppen måste vila från prestation, min fart är för hög just nu.
Noterar att jag dock inte är på botten – då hade jag ju aldrig suttit här i soffan och skrivit till er utan jag hade virrat runt själv i mörkret.

Denna gång har jag stoppat mig innan avgrunden och börjat spela svenska mjuka visor på spotify. Jag vet precis vad jag har för verktyg till att ta mig från denna känsla och det är dags att plocka fram allt detta och försöka få in ljuset igen. Har ni hört Skinn och Ben med Sofia Jannok och Annika Norlin.

Intro:
Kom, mitt skinn och ben
Håll året ut
Strö mer grovsalt
Eller bara skjut
Mig, mig, mig, mig, mig, mig, mig, mig
Stirrar ner på blod
Och hopp som runnit slut
Jag sa till mitt hjärta
Tagga ner

Nu ska jag gå ner i källaren och fylla ugnen med glaserad keramik och sedan gå en riktigt lång promenad med dopp vid Subbe Fyr.
Ses snart igen – var rädda om er.

Kram Kristin

Vad hände med det hälsosamma 2021?

Skenande tåg?

Hudvårdsrutiner - när det känns som huden lossnar från kroppen