åh jösses – klockan är redan 21.53 och jag som hade bestämt mig för att blogga varenda dag här nere i Frankrike – blir lite trött på mig själv faktiskt. Det är ju inte så att det händer så mycket eller att jag har det stressigt eller så – det är snarare jag som är en tidsoptimist och helt plötsligt har jag inte hunnit med allt som stod på min lista.
Imorgon ska jag blogga tidigare, I promise!
Ska vi kika på hur jag fixat det på övervåningen här i huset?
På mittenplanet ligger vårt sovrum och badrummet.
Här har vi husets vackraste golv. Jag älskar denna kombination.
Trapphuset och en liten pall jag köpte på antikmarknaden igår.
Om man går upp för den rosa stentrappan bakom mig så kommer man upp till barnens rum och takterassen.
På terassen har det inte hänt så mycket – tänkte kanske åka och köpa ett stort olivträd imorgon och fylla ut med. De kostar inte lika mycket som i Sverige och jag tänker att de klarar sig dessutom mycket bättre här.
Boris har intagit lillebrors säng – han får ju faktikst inte sova i våra sänger någonstans men jag har märkt att han krupit upp och lagt sig när jag gått och lagt mig om kvällarna. Får väl göra ett undantag här då…
Det här är mellanbrors säng och de här platserna ska också fungera till gäster och också som soffor om man vill ha spelkvällar i detta rum.
Det är rätt litet och med snedtak – fantastiskt ljusinsläpp och man kan öppna upp till terassen på vid gavel.
Jag tycker det blev rätt mysigt – vad tycker ni?
Nu ska jag ringa min man och krypa ner i sängen med en bok.
Det blev en blomstrande trädgårdssäsong även i år och det börjar bli dags att göra sig redo för att gräva upp alla dahliaknölar och vinterförvara dem i källaren. Men innan dess tycker jag vi tar och tittar på vilka sorter jag helst av allt vill ha kvar även nästa år.
Jag tycker om en kombination av både små, stora och gigantiska dahlior. Det enda negativa med de riktigt stora är att de oftast har väldigt kort stjälk vilket gör den svår att placera i buketter. Men otroligt vacker i rabatterna givetvis! Jag lyckas alltid få en ganska gyllene trädgård full av mjukt orangea och gula blomster som gör sig vacker ihop med alla min rudbeckior. Jag går mer och mer ifrån de rosa tonerna och försöker istället komplettera med djupt vinröda toner.
Jag förbeställde många av mina knölar hos Magnolia Nossebro i augusti förra året – de har öppet för förbeställning i år också och du kan även ställa dig i kö på vissa sorter. De har sannerligen ett stort utbud.
Knölarna kom i mars detta år och samma månad satte jag mina i jord i min källare. Jag använde både krukor, plastpåsar och lådor för att få plats – det blev en ordentlig skara och vissa gav jag till och med bort eftersom det blev rätt så trångt. I maj bar jag ut dem till växthuset och lät dem stå där dygnet runt – hade en liten frostvakt och stängde dörren om nätterna bara.
Så fort vi hade frostfria nätter grävde jag ner plantorna i trädgården.
En bit in i sommaren kunde jag plocka fantastiska buketter. Dahlior är senblommande men jag satte ju mina inne redan i mars så några av dem blommade ganska tidigt. Därefter blommar de hela säsongen fram till frosten kniper dem. Ju mer jag plockar desto mer blommar de. Här kommer ett urval av mina favoriter denna sommar. Hamari Gold är en av de gigantiska och gav mig mest glädje denna säsong – otroligt vacker, den vill jag ha mer av nästa år.
Hamari Gold – min favorit.
Big Brother – älskar den här jäten.
Mambo. – lite rolig men ingen jag kommer beställa mer av.
Yelno Harmony – mycket vacker att kombinera i bukett och gav en stor buske med massa blommor.
wine eyed jill -vacker!
Who Me? – Nja… vita blommor är nog inget för mig. Fast vacker form. Roligt namn på dahlian. Egentligen ska den ju vara så här ljusrosa men mina blev nästan helt vita – kolla.
Take Off – kul men inget jag kommer beställa mer av.
Black Pierre – älskar dessa. Vill ha mer.
Hmmmm….. den här har jag inte namnet på. Någon som vet? Detta var en grym favorit i år – mindre än Big Brother och Hamari Gold men påminner om de båda. Gav rikligt med blommor och var perfekt i buketter.
Créme De Cognac – den här dahliaplantan blev väldigt kort och var svårplacerad-Vackra kulörer dock.
Ja, jag hade en hel del andra sorter fast det var dessa jag plockade in och fotade denna dag. Idag har vi Trädgårdslive kl 16.00 i Hanna Wendelbos kanal på Instagram och då kommer Hanna visa hur hon gör när hon gräver upp och vinterförvarar sina dahlior. Liven sparas i Hannas IG-tv. så du kan se efter.
Här kan du läsa hur jag gör.
1. Klipp ner plantan till ca 10–20 cm från marken
2.Gräv försiktigt upp knölen en bit ifrån plantan – du kan också använda en grep.
2. Skaka av jorden från knölen.
4. Dra ett litet snöre runt knölen och sätt fast dess namn inför plantering nästa säsong – detta ska jag bli bättre på.
5.Vänta med att dela dina knölar till våren.
6. lägg alla knölar torrt – jag brukar låta de ligga på ett stort gammalt lakan. Låt i en vecka.
7. Lägg därefter knölarna i en back eller låda med torv eller tidningspapper – vissa använder sand.
8. Vinterförvaringen måste vara frostfri, sval och mörkt. En källare eller garage är bra.
9. Titta till dem under övervintringen så att de inte knölarna möglar – fast det glömmer jag dock alltid…
10. På våren börjar allt om igen…
Det är faktiskt varken krångligt eller jobbigt – Och det är helt klart värt jobbet.
Du är inte oumbärlig – sluta upp med att tro det. Du gör alla en otjänst.
oumbärlig:
som /är så viktig att/ man inte kan vara utan /den/ Synonymer: nödvändig, omistlig, oundgänglig Antonymer: umbärlig Jämför: oersättlig
Är det bara jag eller får du också känslan av att vissa kvinnor tar sig själva på så stort allvar så de tror att hela världen kollapsar om de inte är där och styr upp?
I familjelivet. På arbetsplatsen. I kompisgänget.
Att åka iväg så här en månad och låta andra ta ansvar för allt är egentligen det bästa man kan göra – alla växer och utvecklas när de tar ansvar för saker någon annan brukar styra upp.
Om man tar vår familj som exempel så tror jag inte det blir så stor skillnad för det brukar ändå alltid vara min man som håller reda på veckobrev, läkartider, inköp av skor och det mesta praktiskt som behöver göras. Klart man saknar varandra men man är bara ett videosamtal bort.
Och det är fint att få sakna – det gör att man inte tar varandra för givet tänker jag.
Det hade nog varit en större utmaning för mig om min man hade åkt bort faktiskt, men jag hade såklart löst det – inga problem. Det hade varit en spännande utmaning och jag hade tyckt det varit jättehärligt att vara själv med barnen för man får en helt annan närvaro som förälder när man slipper förhålla sig till en annan vuxen hela tiden.
Det finns naturligtvis många år i vårt familjeliv då det skulle vara uteslutet att åka iväg så här eftersom våra barn behövt båda föräldrar hemma – men just nu är vi i en bra period i livet och barnen mår väldigt bra. Det funkar fint. Skulle något katastrofalt hända åker man ju bara hem.
Jag tror det är just de kvinnorna som känner sig oumbärliga som nu sitter och skakar på huvudet åt hur egoistisk jag är som lämnar min familj till sitt egna öde så här länge. Hualigen.
”Att man bara kan göra så? Man vill väl vara med sin familj alltid eller – annars ska man väl inte skaffa barn ens?”
Jag tror inte att en man som åker bort och arbetar en månad får frågan om hur han löser allt praktiskt hemma. Vad tror ni?
Ofta finns det ju grannar, släktingar, vänner och syskon att be om hjälp om man inte får ihop det som ensam förälder.
Just nu försöker jag övertala min man att åka hit ner och stanna själv under en längre period – han kan ju jobba digitalt också tänker jag. Han slingrar sig, tror han är rädd för att han ska bli uttråkad och känna sig ensam. Hävdar att det absolut inte går ihop med hans jobbsituation. Kanske är det så – eller så är det inget för han helt enkelt.
Och jag tänker då också på att man är olika som individer och har olika behov – det måste vi förstå innan vi börjar kritisera hur andra väljer att leva sina liv.
Vad tror ni om att hälla upp en stor mugg te och öppna en bok nu en bit in i oktober?
Jag är väldigt intresserad av att läsa Frida Boisens nya men den har jag tyvärr inte med mig hit ner. Jag har dock nästan läst ut Malin Wollins ”När jag tänker på henne” – rekommenderar den varmt. Älskar språket och är full av beundran. Malin är en fantastisk författare.
”När jag tänker på henne är en berättelse om såriga relationer, viljan att ge upp, om att hitta sin plats i familjen och att kunna förlåta sig själv och andra.”
Näst ut är ”Lisa och Lilly: En sann kärlekshistoria” med Mian Lodalen – och då tänkte ag att ni kan hänga på så snackar vi om den efter. ok?
Lisa och Lilly smiter hemifrån och möts första gången en varm sommarkväll på en hemlig dans vid Årstaviken. Drygt ett år senare, i september 1911, hittas deras sammanbundna kroppar i Hammarby sjö. Mot en fond av den dynamiska tiden kring förra sekelskiftet, i ett Stockholm som då mer än något annat var kvinnornas, ungdomarnas och arbetarnas stad, följer vi Lisa och Lilly under deras omtumlande sista år i livet.
I denna kärleksroman, baserad på verkliga personer och omfattande research, ger Mian Lodalen upprättelse åt de två unga arbetarkvinnornas magnetiska och förbjudna förälskelse.
Så nu är det bara att tända doftljusen, dra på raggsockarna, hälla upp ditt te och krypa upp i soffan med denna bok så hörs vi om ett par veckor igen.
Vem hakar på?
Godmorgon! Jag slog upp ögonen redan 05.20, bryggde kaffe och öppnade fönsterluckorna för att släppa in lite frisk luft. Alldeles mörkt ute och så tyst. så tyst.
Det är nästan orimligt lugnt här. Har aldrig varit med om en så stilla plats förut. I Varberg bor vi mitt i stan så där är det alltid trafik och bullriga ljud även fast det är en småstad. Kan tänka mig att det är att likställa med att bo på landet – man hör bara fåglarna.
Jag har börjat baka för att varva mina sysselsättningar om dagarna. Jag kan ju inte bara vara ute och gå, ligga på yogamattan, läsa och jobba. Idag ska jag dock iväg och köpa en diskho och beställa kakel – tänkte också svänga förbi Emmaus. Vilket äventyr va?!
Den här galetten är det enklaste som finns. Man behöver inte ens en kavel – jag kavlade ut pajdegen med en vinflaska.
Du blandar smör, ett ägg, lite socker, en nypa salt och mjöl. Jag brukar gå på känsla men vill du ha ett mer exakt recept så har jag googlat åt dig. Jag tog hela ägget och hade inget vatten dock
Knåda ihop allt till en smidig deg och lägg att vila i kylskåpet i minst 30 minuter. Sedan kan du bara kavla ut på ett mjölat bakbord – smart att ha smörpapper under så du slipper lyfta upp den ogräddade galetten. Toppa med det säsongen erbjuder – ibland smetar jag ut lite kondenserad mjölk under bären och frukterna, spara en bit av kanterna så att du kan vika över.
Ringla lite honung över och grädda på 180-200 grader – 20-30 minuter.
Jag äter med glass men det går fint med en klick vispad creme fraiche eller vaniljsås till också.
Jag drog spindeln igår….
Det bästa med gardoben jag har med mig hit är att det mesta går ton i ton så allt går att kombinera hur bra som helst med lager på lager.
Mest går jag dock runt i shorts och linneblus.
En dag drog jag på mig den blommiga klänningen och fotade ullkoftan som snart kommer in i vårt sortiment. De började kalla mig mamma beige förra året… det är ok. Jag gillar denna färgskala. Känns lugnt och skönt.
Fast jag har med mig en röd klänning också – tänkte sätta på mig den någon dag och ta mig upp i bergen – ta med stativ och knäppa något foto. Måste bara fixa den där appen på telefonen så jag slipper springa fram och tillbaka till kameran med tio sekunders utlösare… hahaha..
Ha en bra dag nu och önska mig lycka till på det stora vitvaruhuset.
