För ett tag sedan publicerade jag ett blogginlägg där jag hade hängt upp två av mina käraste tavlor. De tillhörde min Nils och Mildred i Borås, mina farföräldrar. Tyvärr har de fått bo i källaren i många år då jag inte varit bekväm med att blanda in rött i inredningen.
Men visst är de vackra?!
Strax efter inlägget fick jag ett mail från Liina. Nancy var hennes mammas kusin och nyfiket undrade hon vart jag hade fått tag på tavlorna.
Hon berättade också att Nancy Pedersen föddes på ön Hiiumaa/Dagö i Estland och flydde som liten flicka över Östersjön i en liten fiskebåt. Och att hon var en otroligt härlig konstnärssjäl.
Fantastiskt! Jag svarade och passade dessutom på att ställa någon följdfråga och fick detta till svar:
”Javisst, har även jag Nancy-tavlor, både batik och ”vanliga”, blev så glad att se dem hos dig. Hon levde länge i Borås och även utomlands, flyttade senare till Stockholm och bodde även Estland. Nancy levde verkligen livet och jag tror hon skulle blivit mycket glad av att se sina tavlor hemma hos andra. Hon dog 2012 och spreds för vinden i havet vid Dagö som hon älskade. ”
Jag är så glad över att få veta vem Nancy är/var. Tänk att jag så ofta funderade på vad som gömde sig bakom dessa målningar som barn och målade upp fantasivärldar i huvudet. Tack Liina!
Hej där! På söndag är det min tur att vara med i söndagsintervjun och då behöver jag er hjälp med frågorna. Jag kommer svara på de vanliga om vad jag gillar för mat och musik och så men resten vore roligt om jag fick hjälp med.
Så vad vill Du veta om mig?
Vad jag har för skostorlek, favoritbok, något om inredning eller vad jag helst gör en ledig lördag?
Frågan är fri. Blir det för privat så kanske jag hoppar över att svara på just den bara.
Ha en fin dag nu. Mir och jag ska till en marknad, till ett tempel fullt av apor, äta palak paneer samt dra hand och blick över hundra olika tyger.
Helt plötsligt blev himlen svart och hettan som vibrerade i staden byttes ut till ett hällregn utan dess like.
Vi befann oss på fabrikslagret och diskuterade sömmar med en designer men avbröt för att gå ut och kika på vädret. Sedan stod vi där tryckta mot en vägg och tyckte att livet var rätt härligt.
Skymningen la sig snabbare än någonsin och i mörkret körde vi vidare till män som stansar ut tryck i träblock.
Hantverk deluxe!
Vi pratar mycket om utvecklingen i Indien de senaste åren. Vår vän Lalit, Miranda och jag. Vi hade fördomar… Hur jämställt är det egentligen? Vem gör vad i familjen.. vem får göra vad? Vart är kvinnorna?
Det är intressant. Indien ligger helt klart efter Sverige i jämställdhet men de fördomarna vi kom hit med är som bortblåsta efter ha hängt med indier i två hela dygn.
”Indien gör något med människor, landet lämnar ingen oberörd” sa Lalit ikväll då han skjutsade oss till hotellet och vi kryssade bland de tiggande barnen runt bilköerna. De lämnar mig inte oberörd. Lika vackert som det är fult. Jag tar in alltihop.
Vi fick var sitt urkarvat träd. Vackrast!
Och kanske att det blir en kjol eller två. Nyfiken?
Det är svårt att förstå hur mycket jobb och finlir det ligger bakom saker och ting. Man köper, använder ett tag, tröttnar och ger bort eller slänger i värsta fall. Made by hand – vad säger det egentligen?
Låt mig visa hur det går till då våra mandalas tas fram.
Tänk om man vetat att det där tygstycket man drar med sig till picknicken, lägger på matbordet under dukning eller drar runt sig på stranden medan solen sjunker ner i havet har tagits fram av dessa coola snubbar. Men – ja, nu vet vi.
Vår vän Lalit driver tre mindre fabriker i Jaipur. Här jobbar både morbror och vänner med att ta fram mönster och färger. En av männen hade jobbat i hela 47 år med detta hantverk!
Trycket som används karvas fram i träbock. Idag ska vi åka och kika på detta och igår fick vi vara med och följa tryckprocessen och färgningen.
Tyget är i 100% bomull och färgas först gult. Sedan torkas de och läggs ut så här på bord i ett rum. Sedan följer en dans då tre män i rytmiska rörelser cirkulerar i rummet och skapar de mest fantastiska påfågelmönster.
Vi blev naturligtvis helt tagna av detta och kunde verkligen inte sluta dokumentera allt vi såg.
Här skapas kuddfodral.
Verktyg, färg och skit i hörnen. Precis som det ska vara i en kreativ verkstad.
Mir fick prova. Hon gjorde ett galant jobb.
Vilken precision!
Jag har bett om att få ta med något gammalt uttjänt träblock med vackert mönster att lägga som minne i växthuset.
Mir, mandala och min favoritfärg i motljus. Jag smälter!
Här är morbror. Tjusigt!
Morbror ville visa hur tygstyckena färgas efter tryck. Färgen de använder är Vegan och idag ska vi ta reda på exakt vad det betyder men vi gissar på att det är fritt gifter och tas fram i naturlig väg.
Dopp i grytan.
Som ett trolleri! Gul blir blå.
Ner i ett annat bad. Här går det fort vill jag lova, dessa killar har vanan inne.
Uppe på taket torkas tyget. Fortsättning följer alltså…
Hoppas du tycker det är roligt att haka på. Nu ska jag bälga i mig vätskeersättning och sätta på mig hatten igen. Skattjakt på marknad står på agendan.
