Jag hade bara varit hemma i något dygn från min långa vistelse i Frankrike när min man kärleksfullt sa mitt i ett leende ”jaha, nu vet ju vi alla vem som stökar ner här hemma”.
Jag tänkte först på Boris, vår hund. Han fäller hår som tusan och det var väl skönt för dem att slippa dammsuga varje dag…
Men sen kom jag på att det var mig han menade. Mina högar, väskor och olika projekt hade redan börjat sprida ut sig i huset och i vår gemensamma garderob låg alla mina kläder i travar på golvet, i varenda rum hade jag ställt saker, påbörjat arbetsuppgifter, packat upp lite och kanske också fått för mig att sortera något köksskåp mitt i allt. Helt otroligt!
Men jag hade också vattnat alla blommor, ställt in nya buketter, ställt små fina saker på dess plats, tänt massa doftljus, planerat härlig gemensam middag och gjort det himla mysigt.
Men ändå – jag har så mycket prylar jag drar runt med och använder verkligen hemmet till typ allt så jag blir själv helt matt. Nu har jag till exempel börjat fota linnetabletter på middagsbordet men stoppat precis i processen för något annat pockat på uppmärksamhet.
”Ja, det är jag som är röran. fan va deppigt” sa jag igår. För det är också jag som plockar och städar mest här hemma och har väl slängt ur mig ett och annat gnälligt klagomål för det. Men det är väl inte mer än rätt att man städar efter sig själv?
Min man var dock snabb och kontrade med ”ja, men det är liksom själlöst när du inte är hemma, du får ju hemmet att leva när du fixar allt så fint” och så fortsatte han med att han nog levt väldigt minimalistiskt om han hade bott själv – han hade helt enkelt inte orkat greja så här mycket med ett hem som jag gör.
”Du är ju så himla bra på att få det vackert och hemtrevligt – och det betyder mycket för oss alla”
Men jag känner mig ändå matt över detta idag. Hur hela jag är ett pågående och ofärdigt projekt som alltid bär runt på en stor osorterad röra i famnen.
Jag gör klart en bok samtidigt som jag styr upp en vinterkollektion som ska lanseras nu med bilder och allt parallellt som jag gör klart sommarens släpp. Vi möblerar också om och målar på jobbet, gör det julfint. Och så håller jag på hemma samtidigt, flyttar tavlor och möblerar om.
Imorgon kanske andra vindar blåser och jag kommer säkert vara glad över att jag har så många projekt pågående samtidigt – jag får ju otroligt mycket gjort. Det är positivt och kul!
Klart jag prioriterar bort högar av kläder i min garderob för viktigare grejer.
Ja, detta var morgonens osorterade tankar, nu ska jag väcka familjen. Lyssnade på Johannes Hansen senaste avsnitt igår:
”Har du svårt att få din tid att gå ihop? Listan av ansvar, mål och möjligheter tar aldrig slut. Veckans avsnitt lär dig ett nytt sätt att se på din tid och konkreta steg för att designa en meningsfull kalender. Lyssna, anteckna och gör jobbet!”
Jag ska ta med mig lite av hans klokskaper. En dag i taget, man måste vara tacksam och glad för sina positiva egenskaper och vara snäll mot de mindre positiva.
Alla gör så gott de kan, även jag. Amen på det.
Just nu hänger även nutida konst här, en målning av Martina Müntzing – Farväl till en utsikt.
