Sommardagar rullar förbi i en rasande fart och jag har varit alltför optimistiskt. Som vanligt. Jag tänker att jag ska kunna jobba och ha typ semester samtidigt men det går ju aldrig, hahaha…
Men jag tycker det är någon form av semester när mailkorgen och uppdragen lugnar ner sig – nu kan jag endast fokusera på mitt egna och min egen verksamhet.
I butiken är det fullt tryck och många glada sommarkunder – staden skiner verkligen upp den här tiden på året. Stort tack till alla som kommer förbi.
Efter en dag här är jag helt slut och det finns inte mycket energi till varken sociala saker och trädgårdsarbete. Jag vill lägga mig i soffan, dricka te och titta på en film i min ensamhet men försöker ändå ta mig i kragen.
Jag plockar in buketter och binder upp blommor…
…& lagar en god sommarsallad med blommor på.
Här har jag varvat varmrökt lax med gårdagens kalla potatis, vattenmelon, hyvlad fänkål och en sås på grekisk yoghurt, mynta, citronzest, salt och peppar.
Gott!
Rosorna peakar i trädgården och här gäller det att njuta fullt ut. Ställa i vas och dokumentera.
Och ja, jag har beställt ny lera till min ateljé och nu är det dags att sätta igång på riktigt för säsongen här ute. Jag har kreativa planer och det ska bli skoj – det är bara tiden och energin som saknas dessvärre.
Lite spridda tankar om sommaren. Har ni några önskeinlägg för sommaren på bloggen? Hjälp mig med uppslag vetja så ökar jag takten hör inne. Önskar er en fin söndag.
Det är svårt att känna någon mening med någonting då en anhörig är sjuk. Livet pågår någonstans därute och det känns som du står på avstånd och tittar på de andra som bara fortsätter i sin vanliga vardag. I semestertider blir det ännu värre. Det är svårt att glädjas. Kan man ens glädjas mitt i mörkret och vad säger det i så fall om dig?
Kanske drar man sig undan och vill inte vara med. Jobbigt med människor som utstrålar att de är bekymmerslösa och även jobbigt med dem som också bär på ett mörker – man orkar inte höra deras smärta för man har nog med sin egen. Och de ”lyckliga” vill man bara undvika.
Man vill heller inte vara till last, dra ner stämningen så att säga.
Aldrig känner man väl sig så ensam som under sommaren då solen skiner, människor är glada och lediga.
Denna vår drabbades vår familj av sjukdom igen. Samma kroniska sjukdom som vi försökt hantera och leva med i tio år nu. Jag skriver inte om det i sociala medier av förståeliga skäl men har gjort den här poddinspelningen med tillstånd från berörd – det handlar om att vara mamma till ett barn som lider av en svår beroendesjukdom.
Jag tittade på en film som handlade om en tonåring med diagnosen Schizofreni. Pojken hallucinerade, gick in och ut ur psykoser, kände sig förföljd och människor drog sig undan och vara rädda för honom. Han och hans familj hade det svårt och de gjorde allt de kunde för att det skulle fungera i skola och i sociala sammanhang men denna psykiska sjukdom tog över hela deras liv och förstörde allt.
Han sa vid ett tillfälle att en flicka han läst om fått cancer, svår cancer och skulle med stor sannolikhet inte klara sig. Människor hade flockats kring den sjuka flickan för att finnas där för henne, stötta och hjälpa henne uppleva sina sista önskningar. Pojken var sorgsen då han berättade om hennes historia och reflekterade över sin egen sjukdomshistoria – hur människor drog sig undan, tystade ner och inte visade någon som helst empati.
Människor dör av psykiska sjukdomar hela tiden och det är svårt att få hjälp av vården när man går in i destruktiva perioder. Ingen bryr sig. Ingen vill höra.
Men det kanske håller på att vända. Jag lyssnade på Avicci musikdokumentär i P1 – ( del 1 & del 2) den handlar om missbruk och psykisk ohälsa. Fler filmer och serier görs där man porträtterar människan bakom sjukdomen och inte bara det hemska som blir konsekvensen av den. Förhoppningsvis sprids större kunskap och förståelse för dessa sjukdomar. Kanske blir vården bättre och det är lättare att få hjälp.
Igår fick jag ett sms av en tjej som skrev ”som du vet så ser jag en person bakom sjukdomen och bryr mig genuint och kommer förmodligen alltid göra det”
Så tacksam för dessa rader. Det är en ensamhetens sjukdom och samhällets syn på den är oftast ”bristande uppfostran”. Som om man någonsin hade ifrågasatt föräldrar till barn med cancer om hur mycket tillsatser och cancerframkallande situationer de utsatt sitt barn för…
Jag vill, utan att blotta vår egen situation, göra mitt bästa för att förbättra samhället för familjer och sjuka som lider av detta. Det gynnar oss alla. Om du inte bryr dig om människan så kan vi kika på hur mycket det kostar samhället då dessa familjer inte får rätt sorts hjälp och vård.
På HBO Max finner du en serie som heter Euphoria – den porträtterar en ung tjej och beskriver vilken oerhörd ångestfull avgrund det är att leva med detta och hur familjen står maktlösa inför sjukdomen. Beautiful Boy är en film som spelades in 2018 med Timothee Chalamet i huvudrollen – filmen är en verklighetsbaserad historia om journalisten David som har alltid har försökt ge sin älskade son allt han behöver men vare sig David eller Nics mamma Vicki kan hindra sonen från att börja experimentera med droger. Finns på Viaplay.
Här kan du läsa ett inlägg från 2020: Det känns som jag har vigt större delen av mitt liv till att försöka att rädda människor från detta helvete – jag har jagat, bönat och bett fulgråtandes, har försökt vara listig, försökt tala samma språk, gömt undan, låst in, letat överallt, bett om hjälp, kört runt runt runt, fått panik och allt det där andra som hör medberoende till. Lägg till djup ångest, självhat och sömnlöshet.
Känslan av att inte kunna rädda den man älskar mest, om den inte vill bli räddad själv, är förlamande. Till slut måste du rädda dig själv.
Jag blir så ledsen när jag skriver om det här – sjukdomen är otroligt stigmatiserad i samhället – så jag väljer mina ord med stor omsorg här.
Jag önskar så att jag skulle kunna skriva mer om mina erfarenheter i ämnet men det är svårt när det gäller anhöriga.
En dag i framtiden kanske.
Min man Jonas och jag har förts samman i livet, vi delar smärtan – vi sitter ihop i den och vi bär varandra. Upp och ner. Men vi går framåt. Jag har fått lov att berätta om David. Jonas lillebror. Jag vill att hans minne ska vara ljust och leva vidare genom oss som blev kvar efter den där dagen i april.
Och jag vill också att vi lyfter blicken och ser familjerna bakom dessa öden. Det drabbar vem som helst och det är inte en viss sorts familj eller ett visst föräldraskap som leder till missbruk.
Olika människor har olika hög genetisk risk att utveckla ett beroende med oss från födseln. Oftast är det umgänge i tonårstiden och olyckliga omständigheter som gör att sjukdomen eskalerar och blir ohanterbar – man tappar kontrollen och det går snett.
Här kommer en intervju med min man som förlorade sin 24-åriga lillebror efter flera års sjukdom. Läs mer här…
Hej hej.
Onsdag morgon och jag har skjutsat en unge till skateläger och satt en hårmask i mitt sommarhår medan jag väntar på att den andra tonåringen ska vakna till liv för att skjutsa till sommarjobb. Ja, visst finns det cyklar, men jag tycker det är så roligt att följa med och lämna av, ta lite del av det hela och ha de fina samtalen i bilen.
Laddad för första sommardagen hos KLco i Varberg och ska ta emot sommarpersonal innan öppning leverans av te och fixa med blommor. Först vill jag visa er lite av sommarens fina linnekollektion.
Vi börjar med den här blusen som är en klassiker som funnits i vårt bassortiment i olika kulörer det senaste året. Johanna heter designen och på bilden ser du mig bära mönstret Havsbris som är ett vävt mönster i 100% europeisk linne. Finns även i honung, svart och väntas in i vitt inom ett par veckor.
Här står jag i klänningen Emily. Den har ni sett förr, inte sant? När den släpptes i kulören råd tog den slut direkt men jag tror vi har några större storlekar kvar i butiken i Varberg. Jag har dragit ett randigt förkläde över mig – så smidigt i trädgården att lägga sekatör och diverse grejer i fickorna på magen.
Hannas vackra mönster är blommor målade i akvarell – rudbeckia, solros, rosenskära, blomstermorot och dahlia. Alla favoriter! Detta är Angelica klänning och kommer också i svart. Ett band följer med om man vill markera midjan.
Slutligen! En klänning jag använder jättemycket – detta är en klassiker att leva med i många år. Elisabeth i kulören råg. Snygg med tjock tröja över eller kanske en blus där det bir kyligare om kvällar eller till hösten. Finns i blått, honung och vitt också.
Så där ja – detta var min lilla modevisning och ni som följer mig på Instagram kanske har följt med i story när jag pratar om plaggen också?
Vi kommer har extra öppet butiken i Varberg under högsäsong och vi ligger på Brukstorger, Birger Svenssons väg 16E. I samma område hittar du flera grymma vintagebutiker, bageri, restaurang, keramik och mycket mer. Välkomna!
Jag tror det. Jag hade grundat med två veckors familjesemester och jobbat ikapp vårens intensiva arbetsuppgifter. Redo för en sommar i Varberg med allt vad det innebär. När många skruvar ner så skruvar de som jobbar med destinationsutveckling och besöksnäring upp i min hemkommun Varberg. Här dubbleras befolkningen denna månad och det finns inte ett enda hotellrum eller air bnb som gapar tomt, restaurangerna fylls till bredden och stränderna är packade av semesterfirare. Jag håller till på jobbet, på en avskild klippa eller hemma i min trädgård denna månad och tar igen vilan i augusti och september. Vi har sommaröppet med högsäsong både på webben och i vår fysiska butik och det är superkul att så många vill komma och besöka oss på deras semester.
Kallar man detta ett kreativt kaos? Mobilbilder knäppta i farten blir de mest ärliga – inte sant?
Just nu går jag och planerar för september då jag ska inreda en ny lokal och jag har beställt både möbler, konst och klurat ut kulörer. Ska jag slipa eller måla golvet är den stora frågan just nu. Det lutar åt att måla golvet i någon vit nyans för jag vill ha in ljuset.
Annat då? Jo, jag går förbi nyöppnade Bar Glou Gloue och äter deras baskiska ostkaka med ett glas natur.
Jag startar ett krig i min trädgård. Alltså fråga mig inte….
Har ingen bra säsong härute. Måste åka till någon planskola och köpa fler sommarblommor efter jag dragit bort alla överblommad klint och vallmo. Kan jag rädda den?
Dahliorna hann jag såklart inte binda upp så de ligger slickade mot marken – så bra säger sniglarna som har ännu lättare att käka upp dem då…
Jag drar och badar istället. Det är skönt och får mig på bra humör igen. Jag cyklar tidig morgon varje dag så slipper jag träffa några andra och har bryggan för mig själv.
Juli kommer innehålla allt. Både bad, jobb, familj och trädgård. Allt jag älskar. Så tacksam för min plats på jorden.
Vi åkte hem torsdag morgon och körde genom Europa och upp mot Varberg i ett svep. Ska absolut göra ett inlägg om hur det är att bila genom Europa men allt är ju väldigt individuellt såklart – barn och hundar är olika. Känns skönt att vara hemma igen och just nu sliter jag med att få ordning på en överväxt trädgård inför en fotografering imorgon – herrejösses, känns som ett helt omöjligt jobb och vill nu helst bara gräva upp allt, lägga gårdsgrus över det hela och ställa en och annan lavendel i ett hörn…
Men skit i det nu. Jag ville ju visa er dessa bilder vi knäppte sista kvällen vid skymning. Vi hade varit och klättrat inne i stora grottor, badat i en flod, fyllt magarna med ost och hade all vår packning att ta tag i. Då kom jag på att jag hade tagit med mig kommande nyheter från KLco att fota dessa miljöer. Så vi snabbade oss upp över byn, till olivlunden och hann precis få till en serie bilder innan det blev mörkt.
Vi började i gränden närmast oss, bakom vinbaren, där duvorna bor.
Vi har vävt upp ett nytt linnetyg för kommande kollektion. Der är en smal svart rand som vävts upp med en off white. Blev så nöjd med resultatet och den kommer i byxa, klänning och skjorta.
På avstånd upplevs mönstret som ett grått tyg. Fint ihop med brunt ju!
Och här står man och snurrar i en olivlund. Ja, vad gör man inte för att skapa härligheter på bild …
Konstigt tycker Boris men rättar sig i ledet. Bloggigare hund får man leta efter.
Det är något med att fota i skymning – en mystik lägger sig och skuggorna talar. Jag gillar det.
Nacken är också fin. Plaggen kommer senare i sommar – närmre sensommar och ingår i höstens kollektion.
Lyllos mig som har man och hund som kan ställa upp på snabb fotografering mitt i allt annat fix.
Därefter la sig mörkret över dalen, vi packade klart och la oss tidigt. Vilka fina dagar vi fick här nere tillsammans.
