Jag har sålt kläder i många år nu och ofta stöter jag på kvinnor som vill ha långa shorts för att låren ska döljas. Jag har tänkt mycket på det där när jag själv åldras och min kropp inte längre ser ut som jag kanske önskar eller är van vid. Jag undrar för vems skull jag känner att jag vill skyla mig i 30 gradig värme… För min egen eller de runt omkring mig?
Överlag är det många kvinnor som har otroligt negativa fördomar om sin kropp tycker jag. Kan inte bära olika plagg för de ser ut si och så – inte stoppa in blusen på grund av olika omständigheter och inte ha ärmlösa toppar.
På Instagram skrev jag om mina ben igår och fick ett rasande stort gensvar. Många kände igen sig. En del struntade att skyla sig men många mådde dåligt över celluliter och åderbråck och kände sig inte bekväma med att visa. Det framgick tydligt i kommentarerna är det inte bara är kosmetiska bekymmer med ben som förändras av graviditeter, arv och ålder – utan det är också väldigt många som har ont och lider av smärtan åderbråcken ger.
Jag själv ha fått erfara detta de senaste åren då den här venen liksom växer sig större och större – blåare och blåare. Den ringlar sig från ljumsken, över låret och tar också en sväng bak i knäleden. Jag låter inte detta stoppa mig från shorts och korta kjolar men det är ganska ömt faktiskt. Som blåmärken. Jag får också smärtor i vänstra benet någon gång då och då och tror att “nä, nu har något brustit här inne!”
För ett par veckor sedan så svullnade det upp på benet, blev alldeles hett och hårt under ett arbetspass. Jag var mitt uppe i en fotografering och blev väldigt irriterad över att benet skulle ställa till det. Jag lyckades tränga bort oron och smärtan, hoppades på det bästa. Så klantigt, Hör ju hur det låter. Men att åka och sätta mig på akuten en söndag kväll kändes inte lockande och jag tror att jag hade fått ligga dubbelvikt i smärtor om jag skulle överväga detta. När jag kom hem, efter 23 någon gång var jag helt slut och huset sov. Det var fortfarande samma symptom och jag kände bara att jag inte pallade med att ha problem så jag gick bara och la mig. När jag vaknade dagen efter hade jag ett stort blåmärke och det såg ut som att venen brustit och det runnit ut blod i benet. Olustigt. Ont gjorde det också. Hm…
Lång kö på 1177 såklart. Men en vän som är läkare messade.
Skönt. Då var det inte propp. Men började ändå googla. Varför gör man så? Om det är en propp så kan den vandra vidare till lungan och då är det jättefarligt.
Så ja, jag har landat i att det var en tromboflebit. Kommer det fler? Ska jag vara orolig över att den där venen spricker, kan den göra det? Läste att den inte ska vara mer än 3mm men den här är nog över en cm… ? Vad ska man göra för att underlätta för benen mer än att ligga med benen högt och använda stödstrumpor?
Mycket ska man gå igenom med den här kvinnokroppen. Kanske borde jag gå till en läkare och rådfråga.
Ja, ni hör ju. Trodde jag hade det jobbiga förklimakteriet som den största utmaningen och så poppar det här upp som en bubblare på min lista av “problem” jag absolut inte orkar deala med och jag kan liksom inte sluta tänka på det. Har jag kommande proppar i hela benet och är som en tickande bomb?