
Aldrig har en kopp kaffe smakat godare än denna morgon. Jag är uppe 05.25 och slår mg ner i skräddarställning i soffan. Kaffet till höger om mig på ett litet bord och datorn i knät.
Känslan i kroppen stress – det är inte meningen att det ska vara så och jag jobbar jättemycket med just detta men trycket över bröstet och svårigheten att dra ner djupa andetag är stor denna dag.
Igår fick jag ställa in mina uppdrag och skjuta dem på idag på grund av vädret så jag ska iväg till jobbet strax och lasta av en pall, ha möte med min coach vid tio och sedan ska jag bege mig till Halmstad för ett uppdrag och därefter hem till Varberg igen och hjälpa tjejerna i packrummet på KLco.
Men det är inte jobbet som stressar mig. Jag har tänkt en del på det där – hur andra tror att man har för mycket att göra och borde sänka tempot så man gud förbjude inte går in i väggen. För mig är jobbet positiv stress och jag har också blivit så himla bra på återhämtning och checka ut en dag eller två – schemalägger till och med ensamma dagar med bara mig själv.
Fi Lindfors skrev det så bra i detta inlägg:
”Tänk så lite vi egentligen vet om andra.Den andra mamman som alltid småpratar en stund vid lämning kanske blir full varje dag och glömmer att laga mat till, ta hand om och natta sina barn. (Var femte barn lever med minst en förälder med alkoholproblem)
Den snygga och tillsynes perfekta influencern du följer som åker på fantastiska resor, har snygg inredning och senaste modet kanske bli misshandlad av sin man, eller ligger med grannen, eller har bestämt sig för att separera pga alla bråk eller bara är djupt olycklig.
Träningsprofilen som skriver om hälsa och peppar till livsnjut kanske svälter sig själv, hetsäter och kräks eller går i självmordstankar.
Sen kan det vara bra saker också såklart. Någon som är hemligt gravid, någon som träffat en kärlek under radarn eller någon som ligger i slutskedet av en rekrytering till ett nytt jobb.
Själv kan jag säga att varken mina mörkaste eller lyckligaste stunder hamnar här och har aldrig gjort – med några få undantag och i så fall är de bara delar eller glimtar av det stora hela.
Jag har exempelvis just flyttat utan att det förmodligen märkts här och ingen visste att barnens pappa och jag hade separerat förrän låååångt efteråt. Allt är inte som det ser ut. Vi alla har våra egna stenar att släpa på, våra egna monster under sängen och ett liv att leva IRL ♥️
Det betyder dock inte att det man säger, skriver och sprider online inte är på riktigt. Så var snälla. Var alltid snäll. Världen behöver mer empati och kärlek ”
Så för att glänta lite på den dörr jag nästan aldrig öppnar här. Vi lever med en kronisk sjukdom och en familjemedlem är väldigt sjuk. Mina vänner undrar hur jag ens kan ta mig upp om morgonen när jag berättar om mörkret jag försöker balansera bredvid det vi kallar vardag. Vi är inne i mars och mina fingrar räcker inte att räkna alla gånger jag varit övertygad om att jag ska får beskedet alla anhöriga bävar för. Jag är maktlös, förtvivlad, rädd, har sinnessjuk ångest och funderar rätt mycket på vad meningen med allt är om det ska behöva vara så här. För jag vet inte hur mycket mer jag orkar.
Idag är det onsdag. Jag ska dricka upp kaffet, svälja klumpen i halsen, tvätta håret, krama lillebror, ladda min kamera, vara glad när jag träffar mina kollegor och fortsätta försöka balansera. Hur ont det än gör.
























