Så, vad känner vi för ”Lisa och Lilly: en sann kärlekhstoria” med Mian Lodalen?
Jag blev så himla ledsen av berättelsen om de två 16-åringarna kärlekshistoria. Att vara lesbisk i början av 1900-talet var mer eller mindre omöjligt med samhällets trångsynta syn på homosexualitet. Så mycket skam och skuld, blir helt bedrövad över att det var så. Vilken hopplös tillvaro.
Boken handlar om Lisa och Lilly som möts på en dansbana och blir förälskade i varandra. Sedan följer många nätter då de smiter ut för att träffa varandra, diskuterar politik och träffar andra ungdomar. När familjerna får reda på relationen försöker de hålla flickorna isär.
Detta är en vacker och smärtsam skildring i hur stark kärleken till en annan människa kan vara och vi får också ta del av hur arbetarfamiljer levde runt denna tid. I en passage pratar flickorna om Selma Lagerlöf, hur hon kanske är homosexuell som lever under samma tak som en kvinna, kanske kan de göra något liknande själva, att den Lilly kan vara hushållerska åt Lisa?
Blir så arg över att deras kärlek var ett brott i lagens mening och att inte ens Lisas syster kunde stötta henne i henne situation.
En fängslande roman – en viktig berättelse som baseras på en sann historia. Har ni läst?
Vad tycker ni?
Jag har fler boktips.
Jag läste även Malin Wollins bok ” När jag tänker på henne” – en fantastisk bok som berörde mig djupt. Jag har själv stor erfarenhet av att leva nära mental ohälsa och när man läser om frustrationen, hopplösheten, sorgen, hatet och ångesten kan jag verkligen relatera. Det är en fantastisk skildring där både mörker och humor får ta plats och så mycket som skrivs mellan raderna. Texterna är otroliga – ofta går jag tillbaka igen och läser om texten för att det känns så nära och äkta.
Boken handlar om Sara och Linda, två systrar och deras familjesituation. När jag tänker på henne är en roman som beskriver såriga relationer och om att kunna förlåta sig själv och andra.
Mycket läsvärd.
En annan bok jag mer än gärna rekommenderar är Frida Boisens nya ”Du är inte längre min dotter” – jag lyssnade nonstop på denna bok under ett dygn. Fridas tidigare berättelse ”Berätta aldrig det här ” om hennes mammas mentala ohälsa och självmordet som följde var väldigt gripande och den nya boken greppar också tag om hjärtat. Här berättar hon om sin relation med sin pappa – en destruktiv berättelse full av alkohol och våld. Om en pappa som inte är allt annat än närvarande och snarare väljer bort Frida gång på gång. Väldigt smärtsamma upplevelser och man får verkligen perspektiv på hur olika livsförhållanden kan se ut. Bra och välskriven – den här måste ni läsa eller lyssna på.
Tredje boken jag plöjt igenom är ”Tills vi alla dör” av Diamant Salihu. Detta är en viktig och stark samtidsskildring om Rinkebykonflikten mellan de rivaliserande gängen Shottaz och Dödspatrullen. Känns viktigt att få någon form av förståelse för bakgrunden till alla fruktansvärda dödsskjutningar som har ägt rum de senaste åren. Känner otroligt stor empati för alla familjer detta påverkar och tycker det är hjärtskärande att vi i Sverige inte kunnat skapa bättre förutsättningar för dessa barn som dras in i gängkriminalitet. Känns som jag vill säga upp mig och börja jobba med integration istället. Denna bok tycker jag verkligen ni ska läsa och också ta del av poddavsnittet med Diamant på Framgångspodden.
Vilken bok ska vi ta tag i nu. Jag har börjat läsa ”Mammorna” med Alexandra Pascalidou. Någon mer som är intresserad av den?
Just nu hänger även nutida konst här, en målning av Martina Müntzing – Farväl till en utsikt.
